• Dagens i-landsproblem,  Livet som stockholmare

    Den enda saken i världen som är tråkigare än potatisskalning…


    Det här med att bli Stockholmare innebär verkligen en hel del fördelar, för vem hade för tre månader sedan kunnat tro att jag skulle ha chansen att komma in på Spy Bar? Här så jobbar man med folk som är polare med en av killarna i Swedish House Mafia, folk som har kontakter med en massa kända bloggare (typ mig) och sen måste jag ju säga att damutbudet i den här staden är liiiite bättre än på Irland. Ångrar mig inte för en sekund att jag flyttade hit och jag skulle göra samma sak igen om jag fick chansen.

    Men.

    Det är inte bara fördelar som kommer med bättre jobb, högre lön och flytt till Sverige. Det finns vissa små saker med Sverige som jag verkligen avskyr, och en av dessa har stigit rekordartat på min Saker jag avskyr att göra i vardagen”-lista.
    Efter två månader här så kan jag säga att jag slutligen hittat en sak som till och med är tråkigare än att skala potatis. Och då är potatisskalning ändå såpass själadödande att inte ens djävulen tillåter det i helvetet. Då förstår ni att vi snackar allvarliga grejer.


    Vad kan då vara värre? Jo, jag pratar såklart om skjortstrykning. För det spelar baskemig ingen roll hur du än försöker, när du väl tvättat skjortan första gången kan du ge dig f-n på att den kommer inspireras av hörlurarna i din ficka och totalt krulla ihop sig i en ofantlig mängd elände. Det är oundvikligt och du kan inte motverka det hur du än försöker.
    Men om du nu ändå bestämmer dig för att slösa din dyrbara tid med att, likt Kenny Starfighter (fast med ett strykjärn istället för en Herminator), ge dig på denna ondskans högborg så kan du ge dig på att du som bäst kommer slösa en halvtimme på att värma upp skrynklorna lite smått. Dom ger aldrig någonsin med sig, och du står där som en dum 14-årig ful kille som trånar efter skolans snyggaste tjej utan att ha någon som helst chans att lyckas.

    Nej, kan någon ta och uppfinna en sak som enkelt och smidigt stryker skjortorna åt mig? Flickvän är väl alltid ett alternativ, men i dagens jämställda samhälle lär jag väl bli påtvingad strykandet själv samtidigt som hon meckar med bilen och dricker whiskey. Så flickvän går bort. Att hänga upp skjortorna i badrummet och duscha funkar inte heller, som bäst blir skjortorna lite mindre skrynkliga men dom blir aldrig eleganta och perfekta som jag vill ha dom.

    Får börja använda huvtröjor till mina chinos istället…”

  • Livet som stockholmare,  Mat

    Flippin Burgers – Sveriges överlägset bästa hamburgare!


    Vi körde debut på Flippin Burgers igår. Stället ligger på Kungsholmen och har varit helt galet hajpat ända sen det startade för några månader sedan. Ägaren som startade stället började allt med att ta tjänsteledigt från sitt gamla jobb, sen åkte han på en sex veckors roadtrip genom USA där han testade totalt 64 olika hamburgare. Efter det tog han med sig sina erfarenheter, tog fram hamburgare på det sättet han gillade bäst och med hjälp av en crowdfunding-tjänst så kunde han samla in 36 000 kronor som hjälpte till att starta restaurangen.

    Menyn är ganska enkel. Hamburgare, Cheeseburgare, Burgler, Flippin, Cricket samt nåt vegetariskt skräp är det som erbjuds i matväg, sen finns det milkshakes, floats (läsk med glasskulor i) och lite efterätter också. En halvtaskig bild på den exakta menyn finns här om ni vill kika, dom har inte lagt upp den på hemsidan ännu av någon anledning.


    Stället är väldigt litet, och tar in en 30-40 personer ungefär. Detta, i kombination med hajpen, gör att det är kötid nästan jämt om man vill äta där. Vi fick köa ungefär 30 minuter utomhus (känseln i tårna försvann helt kanjag säga) och sen fick vi vänta ungefär lika länge inomhus för att få ett bord. Vill man sitta i baren går det dock lite snabbare, men vi var inte så sugna att sitta i rad och käka så vi avböjde och väntade en kvart extra för att få ett bord.
    Ölutbudet var annars helt okej. Ett gäng IPAs, ett gäng lageröl och sen lite annat som jag inte lade så stor märke till.

    Prisnivån var inte farlig heller. 115 kronor för den billigaste hamburgaren, 125 kronor för den dyraste Flippin-burgaren. Visst, det är lite mer än vad McDonalds tar för en Big Mac-meny, men det är väl kanske inte exakt samma sorts hamburgare.


    Men bort i all onödig info, ni kom antagligen hit för att få höra hur maten smakade. Om vi börjar med pommesen så var det nog dom bästa pommes fritesen jag någonsin ätit. Tunna, krispiga och med en riktigt najs potatissmak. Redan här kände man att stället var någonting utöver det vanliga…
    Alla ni (två) fans (hej mamma och random flashbackare) som hängt med under tiden jag bloggat har ju koll på att jag var i Asien, eller närmare bestämt Tokyo, i somras. Där provade jag en Wagyu-burgare som i stort sett är kobe-klassat kött i hamburgarform. Det är den absolut bästa, totalt överlägset, hamburgaren jag någonsin ätit och att jämföra den med Sibylla, en vanlig restauranghamburgare eller liknande går inte. Ska man ge er en analogi så är det ungefär som att jämföra kebabpizza med en sopkvast. Hur förklarar man skillnaderna när det är så vitt skilda saker?

    Jag hade ändå väldigt höga förväntningar på Flippin Burgers när jag lyfte ur burgaren ur korgen för att provsmaka och burgaren överträffade dom redan löjligt höga förväntningarna.
    Då ska vi tillägga att när jag väl har förväntningar på någonting så blir jag nästan alltid besviken. Men min första tanke när jag stoppade burgaren i munnen var men shit, jag måste ha ett nytt betygsystem på bloggen. Eller kan man ge någonting sju av fem Happy Meals i betyg?”. Min andra tanke var ungefär samma, och så fortsatte det genom hela burgaren.
    Det som framför allt skiljer en bra hamburgare från en suverän burgare är konsistensen. Den ska liksom ligga närmare en Big Mac i konsistensen än den ska likna en hemmastekt hamburgare som ger ”motstånd” när man biter i den. En suverän burgare är lika mjuk som brödet, fast i köttform. Därtill ska smaken vara riktigt mustigt köttig, och även på den punkten levererade Flippins burgare.

    Den når inte upp i samma nivå som Wagyu-burgaren i Tokyo, men samtidigt så kostar en Flippin-burgare hälften så mycket samtidigt som den finns att få tag i här i Sverige. Är ni någonsin i Stockholm så måste ni käka på Flippin Burgers. Fem av fem hårtofsar i betyg är givet, och jag kan lova att jag kommer gå dit både en och tjugotre gånger framöver.”