• Guayaquil, Lima och Cusco,  Sydamerika 2016

    Sydamerika 2016, Guayaquil och Lima

    dsc_0141
    Alla vackra kärlekshistorier har ett slut, och så även vår relation med Baños. När vi åkte hit visste vi knappt varför vi skulle dit, men efter linbaneåkande, mountainbikesycklande, hästridande (okej, inte så mycket hästridandet), gungande och stadsmys i oändlighet så är både jag och Marlene överens om att Baños absolut är ett måste om man är i Ecuador.

    Baños får därför 4,7 av 5 starka Jon Olsson i betyg.

    DropboxChooserAPI_DSC_0144
    Vi hade då köpt oss en varsin enkelbiljett från Baños till Guayaquil, en bussresa som skulle ta närmare 6 timmar. Uppstigning klockan 05:15 på morgonen, bussen avgick 06:00 och kvaliteten kunde man absolut inte klaga på.

    DropboxChooserAPI_DSC_0145
    Vi satt och pratade om det på vägen, hur en buss skulle kunna vara bättre än den vi åkte med. En buss, oavsett om den är en långdistans som den vi åkte med, blir inte bättre än en fräsch och bra buss med jättebra säten. Och det var precis vad den här bussen erbjöd.

    snesemulator
    På tal om ”på vägen”, jag måste visa upp den mest briljanta rese-idé jag fått sen jag fick lära mig att man kan ta med ett grenuttag på resan och på så vis slippa använda flera reseadaptrar: min emulator-setup! Jag tog, helt idiotiskt kan tyckas, med mig min Playstation 4-dosa samt en hållare för mobilen som jag köpt till dosan. Tanken var att kunna spela Super Nintendo-spel på mobilen under resorna och det är helt sjukt vilken bra idé det varit! Jag har hunnit spela igenom halva Zelda: A Link to the past och även försökt, och gett upp, Super Ghouls and ghosts. För er som inte vet vilka spel det här är så är det skit samma, men jag kan säga att den här Playstation-dosa + hållare + SNES-emulator + en megastor powerbank gett mig säkert 20 timmars underhållning redan – och då har jag inte ens klarat ut ett av dom 10 SNES-spelen jag har lagt in.

    Min emulator-setup får självklart fem Shigeru Miyamoto av fem möjliga i betyg.

    p1050257
    Vägen mellan Riobamba och Guayaquil bjöd stundtals på rätt vackra vyer, och framför allt den sträckan där vulkanen Cotopaxi uppenbarade sig borta i horisonten.

    p1050276
    Även terrängen i övrigt var stundtals skräckinjagande, stundtals nästan komisk. Skräckinjagande var den när bussen körde på kurviga vägar i 80 km/h och där det precis bredvid vägen var ett stup på en sisådär 100-150 meter rakt ner. Det konstiga, och halvkomiska, var när vi åkte förbi ställen där hästar stod och betade på ängar i en sisådär 45-gradiga lutningar bara några meter från ett liknande stup.

    DropboxChooserAPI_P1050292
    Men nog var det allt vackert att skåda grönskan som vyerna bjöd på.

    DropboxChooserAPI_DSC_0156
    Men om naturen under resan var vacker så var Guayaquil raka motsatsen. Vi visste redan innan vi åkte dit att staden skulle vara rätt trött, men maken till grå och tråkig stad var det längesedan man såg. Industriområden, grått väder, ingenting att göra, ingenting att se och ren tristess. Vi stannade bara i 24 timmar, men det finns absolut ingenting att rapportera därifrån så vi glömmer den staden.

    DropboxChooserAPI_DSC_0155
    Eller jo, det finns en sak att rapportera. Vi var in i en butik för att handla lite kvällsmat, i den butiken sålde dom bildäck bredvid köttdisken. Det är värt att rapporteras om. Hur i hela friden tänker dom här egentligen? :D

    Men jag och Marlene är lata, dessutom har vi det lite knapert med tiden, så vi bestämde oss för att sälja varsin njure och betala alldeles för mycket pengar för att kunna flyga mellan Guayaquil och Lima i Peru istället för att köra en sisådär 30 timmar lång bussresa.

    DropboxChooserAPI_DSC_0161
    Flygtiden var på 2 timmar, men ändå fick vi flyga ett plan med 7 säten i bredd och som hade filmer, TV-serier med mera. Snudd på fullt var planet också, trots att resan kostade oss 3700 kr – per person! Ockerpriser så klart, men det är helt galet dyrt att flyga mellan länder i Sydamerika av nån idiotisk anledning. Ett flyg som tar två timmar, men som är inom ett land? 800 kronor. Samma sträcka mellan två länder? Lägg på 3000 spänn.

    DropboxChooserAPI_DSC_0166
    Absolut mest intressant på flygresan var dock att alla underhållningssystem hade kortläsare inbyggda i dosorna man styrde dom med. Jag vet inte riktigt om det är framtiden eller gammalmodigt, men jag har aldrig sett det förut. Tyvärr fanns det ingen möjlighet att köpa P-filmer (Peru-filmer) eller någonting annat heller i systemet, så jag fick aldrig möjligheten att prova kortläsaren.

    DropboxChooserAPI_DSC_0167
    Inreseblanketter skulle så klart fyllas i. Den ena var bara på spanska, och jag kan inte ett ord spanska. Men då kommer ett till magnifikt resetips från Kausti himself: Nämligen Google Translates app. ”Vadå, det var väl ingenting speciellt?” tänker du kanske nu, men visste du att appen har möjlighet för direktöversättning via kameran – och att appen kan göra allt detta offline?

    DropboxChooserAPI_google-translate-pizza
    Man startar appen, väljer att göra en kameraöversättning och sen pekar man mobilen på texten och tittar på mobilskärmen – så översätter appen automatiskt det som står framför dig! Det funkar sanslöst bra och är ett måste för alla språk-inkompetenta resenärer som mig. Funkade även fint på blanketten vi fick ombord på flyget.

    Ankomsten till Peru kan enkelt beskrivas i en mening, som endast består av ett ord, nämligen ”Taxi?”. Under fem minuter på väg ut från flygplatsen fick vi den där frågan 8-10 gånger av påstridiga chaufförer. Jag, som inte sovit på hela flyget, var måttligt road och smidde hemliga planer med elaka resultat med dessa herrar i centrum.

    Resan in till Miraflores, området i Peru där vi skulle bo, var sen en rätt blandad kompott. Första delen bestod av en trafiksituation som mer påminde om Indien eller dom mest ociviliserade delarna av Afrika och skjul, industriområden och en riktigt dålig första känsla, men när vi närmade oss Miraflores lyste Lima upp och visade sin bättre sida.
    DropboxChooserAPI_fotboll-i-instrumentpanelen
    Det sjukaste med trafiken idag måste ändå vara taxin vi åkte med som hade en TV, med livefotboll, installerad i instrumentpanelen! Trafiksäkerheten är A och O här, verkligen…

    DropboxChooserAPI_P1050313
    Lima måste förövrigt ha nåt slags rekord i ”längst kuststräcka för en huvudstad” för hela staden verkar ligga längs kusten ut mot Stilla havet. Ser ni ön/berget rakt fram på bilden? Om du tittar till vänster där så ser ni staden där och den fortsätter sen hela vägen bort till där jag är, och förbi en okänd sträcka till.

    dsc_0178
    Andra konstigheter från Peru hittills: Red Bull-burkarna var stöldmärkta i matbutiken vi handlade i. Hur knäppt är inte det? En vara för drygt 15 kronor som har larm, lite oklart hur det kunnat bli såpass skevt här.

  • Sydamerika 2016

    Sydamerika 2016, Baños – Bergs-cyklande, kedjeproblem och 13,4 cm gungande

    p1050146
    Ny dag, nya äventyr. Baños är verkligen fantastiskt och man kan göra så sjukt mycket med liten budget här. Idag hade vi bokat två mountainbikes och en pickup för att på så vis kunna ta oss upp på en höjd av 2600 meter och sen cykla ner igen.

    Vad vi inte visste var att det var samma utflyktsmål idag som igår, dvs. ”Gungan vid slutet på världen”, men det gjorde oss ingenting när vi fick reda på det eftersom vi gillade utsikten såpass mycket igår.

    p1050147
    Vi parkerade cyklarna uppe vid toppen för att först ge oss på gungan än en gång. Vi mötte en av tjejerna från Galapagos-kryssningen på väg upp till gungan och hon sa att det inte var några människor alls däruppe.

    p1050163
    Det visade sig också vara fallet. Dom lirarna ni ser på bilden kom precis i slutet av vårat besök och vi fick bara vänta i 3 minuter för att få prova gungan!

    gungbild
    Och visst fick man en typisk turistbild därifrån. Gungbild – check!

    p1050157
    Marlene vågade även hon, efter extremt mycket tvekan, svinga sig ungefär 13,4 cm över kanten för att få sin bild. Men hon fick den och gjorde det mycket bra!

    p1050169
    Vi tog sen fart ner för berget, en resa som med bil tog drygt 30 minuter upp men som med cykel räknades ta ungefär 1 timme ner. På vägen stannade vi vid en av utsiktspunkterna som vi missade igår och kunde där skåda hela Baños ovanifrån.

    Jag bestämde mig sen för att, i klassisk douchebag-anda, cykla ner hela vägen utan t-shirt. Det var ändå närmare 25 grader varmt och ingen trafik på vägen, så jag körde helt enkelt en i hopp om att förbättra solbrännan.

    p1050173
    Det blev dock inte sådär jättemycket Magic Mike över det hela, snarare mer Chipstutte 2016. Men vad gör det, jag börjar bli medelålders och har numera rätten att gå runt i världen med min gubbmage blottad och vara stolt över den.

    p1050188
    Chipstutte 2016 in action! Jäklar vad fort det stundtals gick, jag slog på Runkeeper när den värsta delen av backarna gett med sig och då toppade jag på drygt 36 km/h. Men Chipstutten 2016 är övertygad om att vi stundtals nådde närmare 100 km/h vid dom brantare partierna.

    Nej, okej. Vi nådde inte 100 km/h. Men jag tror minsann att man lätt hade kunnat nå en 75 km/h om man släppt på bromsarna i dom värsta backarna. Vi fick faktiskt lov att promenera ner för vissa delar eftersom lutningen var för stark för att man skulle kunna sitta bekvämt på cykeln.

    Okej, jag fattar. Vi klär på Chipstutten 2016 med hjälp av Photoshop på resterande delen av topless-bilderna.

    chipstutte2016
    Trots photoshoppad T-shirt så levererade ändå utsikten riktigt bra längs vägen. Visst, T-shirten sitter lite snett efter 34 sekunders editerande men ingen ser det så länge dom inte zoomar in.

    p1050212
    Men cyklarna… nu kan jag ingenting om cyklar men jäklar vad proffsiga dom kändes. Jag hade en ”köp balla fiskegrejer”-period för drygt 1 år sedan där jag köpte mig ett superfräsigt fiskespö med en alldeles för dyr rulle. Saker som jag förövrigt ännu inte använt.
    Då, när jag googlade vilken rulle som var bäst, fick jag lära mig att Shimano gör riktigt bra fiskegrejer och att deras rullar är ”top notch”.

    Dom här cyklarna hade då även Shimano-växlar vilket ytterligare fick mig att tro, helt utan någon som helst koll, att cyklarna var riktigt bra grejer. Lägg sen till att stötdämparna var mjukare än valfri Hästens-säng och att sadeln inte gav en enda tendens till smärta under dom dryga 3,5 timmarna vi cyklade så har vi ännu mer bevis på att min helt ovetenskapliga betygsättning av cyklarna är korrekt.

    GW-cyklarna med Shimano-växlarna får 4,5 av 5 Lance Armstrong-testiklar i betyg.

    dsc_0108
    Vägen ner var stundtals både brant och kurvig, men det kändes aldrig läskigt eller farligt i och med att det inte alls var mycket trafik som åkte på vägen.

    DropboxChooserAPI_DSC_0117
    Det enda som var riktigt läskigt på vägen var den första tunneln som man måste igenom, nu hade vi tur och slapp någon bil/buss som försökte köra om mitt i tunneln men hade vi stött på en sådan hade det varit riktigt trångt.

    dsc_0118
    Tunneln är dock bara drygt 200 meter och resterande tunnlar kan man sen cykla runt så det hela får ses som ett litet litet hinder på en riktigt trevlig utflykt.

    p1050214
    Vi cyklade strax innan tunneln förbi det här vattenkraftverket som låg mycket vackert till.

    p1050218
    Men landskapet var verkligen fantastiskt. Under hela vägen som vi cyklade så stötte vi på en massa vackra naturscener och jag rekommenderar verkligen den som är i Baños att hyra en cykel (det kostar 10 dollar per dag, det är ingenting) och sen cykla från Casa Del Arbol till vattenfallet Pailon del Diablo som var vår slutdestination.

    p1050226
    Se på det här liksom!

    Tyvärr så gick min kedja av (!) drygt två kilometer från vårat slutmål vilket betydde att jag fick sparkcyka den sista biten fram, men med tanke på att 85% av den biten var nedför så var det inget större problem ändå.

    devils-waterfall
    Slutmålet för cykelturen var sen inte superimponerande, men ändå mäktigt. Ljudet som det här vattenfallet gav ifrån sig var nästan skräckinjagande och mängden vattens om passerar härigenom lär vara större än den mängden alkohol som passerade Gudrun Schymans strupe under hennes glansdagar som alkis.

    Men med kramp i högerhanden efter att ha bromsat i stort sett konstant under hela cykelturen så säger jag härmed god natt. Så… god natt!