• Fantastiskt,  Jobba på Irland

    Tomten är tidig i år


    Julen är verkligen inte vad den var förut. Det känns ju ändå på något sätt som att julen känns lite närmare om man bor i Sverige mot om man bor på Irland. Visst har dom julpyntat och haft sig här med, men det är liksom inte samma sak.
    Hysteriskt fula röd- och grönblinkande saker hänger i var och vartannat fönster för att irritera alla som har nåt slags hum om vad som är stiligt/horribelt. Längs Henry Street har några tappra kämpar hängt upp ett helt gäng smått julmysiga, vertikala tefat och sen finns det lite andra små saker som gör att man märker att det faktiskt är julafton om 10 dagar.

    När det sen började megasnöa igår trodde jag faktiskt att vi skulle få se lite snö på marken. Det snöade verkligen jättemycket också, även med svenska mått mätt vräkte det ner, men sen töade allt bort på under en timme. Den irländska jultomten, mer känd som Bono, får antagligen än en gång ställa in sig på att leverera julklapparna med sin vespa istället för den trofasta släden.

    Men tomten har i alla fall varit riktigt snäll i år. Inte nog med att han gett min käre mor en massa godis och annat onyttigt att skicka till mig, han har även gett mig min 24-månadersbonus på jobbet. 15 216 smaskiga kronor vill han kötta in på mitt bankkonto på torsdag, men då Grinchen såklart vill ha ett finger med i spelet så drar den sketna idioten 3 970 snuskiga kronor i skatt innan jag får mina pengar. Buuu för Grinchen!

    Men strax över 11 000 kronor i veckolön tackar man ju inte nej till, även om jag betalar en hel normal veckolön i skatt den här veckan :< Dock har jag inte en aning om vad jag ska köpa för pengarna, men vad gör det när man precis har köpt in en del av himlen till att sova på? Och ja, det är mitt ansikte på bilden. Tanken var att bidra med lite julstämning här på bloggen, men det sket ju sig rätt rejält när min 20-minutersphotoshoppning av mig själv som Lucia slutade med ett resultat som mer kan liknas vid Jack Nicholsons galna blick när han slår sig in genom badrumsdörren i The Shining…
    Here's Johnny!””

  • Fantastiskt,  Jobba på Irland,  Upplevelser,  Vardagsliv

    Sovslott och plywoodkoja


    I etthundratjugofem dagar har jag legat och nött min IKEA-madrass som jag köpte efter att jag kommit tillbaka från USA-resan. 79 euro kostade den vilket ger ett snittpris på 61 cent per sovdag sen dess att jag införskaffade eländet. Billigt eller dyrt? Inte vet jag, men engångspriset var dock ett hyfsat kap.

    I början dominerade madrassen sen stort med sina 12 cm i höjd, men allt eftersom tiden gick muterade mitt kvadratmoln mer och mer från ett himmelrike till att, både i form, och färg anta ett mer plywoodskiveliknande format.
    Så efter en sisådär 100 dagar nådde mitt och madrassens förhållande bokstavligt talat botten när jag tillslut kunde känna det iskalla irländska vardagssrumsgolvet såfort jag rörde mig på plywoodskivan.

    Men, plötsligt så händer det. Julen står för dörren, alla på jobbet vägrade Lussetåga (inklusive jag) och julmaten behövde inhandlas. Då den irländska korvens betyg ligger strax under den svenska hundmaten i Michelinguidens årliga undersökningar så känns det alltid tryggt att ha lite svensk matshopping i närheten, även om den blivit betydligt sämre på senare tid.

    Ännu en Sultan-madrass inhandlades och baxades ut i taxin för att placeras ovanpå plywoodskivan i min sovborg. Sovborgen som befinner sig i nån slags arktisk klimatzon här i vardagsrummet, men ändå bara tre meter från den afrikanska delen av lägenheten som går under det något spartanska namnet städskrubben”. Det området håller alltid minst 35 graders värme, men så fort man öppnar dörren in dit sticker minsta lilla värmepartikel direkt ut genom valfri springa i lägenheten istället för att hålla oss varma. Skitlägenhet…

    Men efter lite slitande med att pressa in 99-eurosinköpet i den något för korta sovhörnan var madrassen äntligen på plats. Första provliggningen var en hejdundrande succé där playwoodskivan gått från brunt och stenhårt elände till nånting som bäst kan beskrivas som en kolossal mängd fluffiga hamstrar i puffsäcksformat.

    Nu har jag bunkrat upp med skumtomtar (!!!) som proviant och en IKEA-kasse till att utföra mina behov så jag har nu beslutat mig för att jag aldrig mer kommer lämna detta magiska mjukisfort.


    Efter.