Upp och nicka, sockerdricka. Klockan 05:00 ringde klockan och jag var ungefär lika pigg som en mört vars kropp precis blivit överkörd av tre långtradare och en Fiat. Men vad gör man inte för jobbet? Likt en slagen hjälte släpade jag mig därför ur sängen, in i badrummet, doppade huvudet i toaletten och spolade för att äntligen vakna till. Eller nej, okej då, det där sist är lögn. Jag vaknade inte ens av toalettspolning med huvudet nerkört i stolen.
Men i alla fall, packningen kändes alldeles för lätt där när jag likt en zombie hasade mig ner för trapporna och ut till taxin som stod väntandes. En timme senare satt jag väntandes vid gaten i hopp om att planet inte skulle åka utan att jag hunnit ombord.

Men allt löste sig och alla vi 27 som skulle flyga i det bambastora flygplanet boardade snabbare än ni kan säga ?räh ted resäl mos toidi ne rä gaj? baklänges. För vi var så många. 27 pers, jag räknade själv. Undra på att SAS konkar tolv gånger om när dom har färre resenärer per flygplan än den lokala skolbussen i Säter har på mornarna?
Samtidigt är det inte mitt jobb att leka katastrofavvärjande SAS-chef heller, jag är bara en oskyldig schtekare som faktiskt bidrar till SAS ekonomiska återhämtning.

Vi spolar, som vanligt när jag flyger, förbi flygandet då jag jämt sover mig igenom den biten. Inflygningen till Charles De Gaulle tog en evighet av någon anledning, men efter en sisådär 45 minuters landningsprocedur så var vi i alla fall på marken. Letar reda på första bästa taxikö och möts av en trevlig gammal gubbe som såg ut som nåt ur nån engelsk lantlig TV-serie ned tweedliknande kavaj och grejer. ?Are you from London?? fjäskade han och syftade på min fantastiska engelska. ?No, I?m from Sweden but I used to live in Dublin? svarade jag på ett sätt som skulle fått Sean Connery att bli grön av avund.

Sen hände nåt? Har ni sett filmen The Dictator så vet ni kanske att diktatorn Admiral General Aladeen i landet där får för sig att byta ut en massa ord i det lokala språket till Aladeen eftersom han vill boosta sitt ego. Vet ni vad? Jag tror baskemig att Zlatan gjort samma sak med det franska språket? För när jag sen satt där i taxin så märkte jag att taxichaufförens engelska sträckte sig till några få enkla fraser (som han dock behärskade bra) men när dom tog slut samtidigt som jag nämnde Zlatan så blev han som tokig. ?Voulevoud ZLATAN merci croissant ZLATAN Zidane? var ungefär vad han smaskade ur sig och jag lovar att vart tredje ord var ?ZLATAN? (med versaler). Oavsett vilket var det inte helt lätt att förstå vad Zlatan betydde i alla dom olika scenariona så jag satt mest nickandes med ett leende på läpparna.

Noterbart är annars hur sunkiga Paris förorter är. Visst, det här var ganska färgglatt och trevligt men byggnaderna som står därute påminde skrämmande mycket om Indien och deras nedgångna höghus.

Efter en timmes förortssighseeing så betalade jag sen dom 52,50 eurona resan kostat till taxigubben och insåg att fransmännen hittills minsann varit rätt trevliga. Så även när en såndär piccolo öppnade taxidörren åt mig och även plockade ur mina väskor ur bagageutrymmet. ?Vad trevliga fransmännen är, vad är det som händer?? tänkte jag samtidigt som jag klev ur taxin. Då tackade piccolon med att leende ge tillbaka mina väskor på ett sådär typiskt franskt vis.
Hotellet ligger bra till i alla fall, typ 10 minuters gångväg från PayPals kontor som befinner sig på 21 rue de la Banque. På vägen dit visade nästa franska nackdel sitt fula tryne. Dels var det halvsvårt att beställa en hamburgare och en cola på McDonalds, och dels fick jag lov att vänta t-i-o- minuter på att få burgaren sen också. Inte okej.

Promenaden bort till kontoret gick förvånansvärt smärtfritt och när jag väl mött upp George insåg jag en sak: jag hade transporterat mig ända från Stockholm till kontoret i Paris utan problem. Är annars expert på att gå vilse, åka fel, säga fel adress och en massa andra grejer då mitt lokalsinne är precis lika frånvarande som Zlatans ödmjukhet. Men idag gick det plötsligt bra, utan några som helst problem. Är det ett tecken? Har mitt lokalsinne äntligen nått en punkt där man kan säga att det inte är helt åt skogen? Den som väntar får se?

Det här med fransk byggkonst är ju annars inte precis Tyskland. Där tyskarna dominerar med perfekta fungerande, om än lite tråkiga, saker så dominerar Paris med icke-fungerande saker som ser rätt okej ut. Som den här dörren t.ex. som inte kunde stängas ordentligt av någon anledning. Vi stod stilla i två minuter vid ett rödljus och dörren liksom försökte stänga sig, men kom inte längre än 30% för att sen öppnas igen. Utan att det var någon där.
Sen har lyset på kontoret slocknat en sisådär 3-4 gånger idag också, men jag vet inte riktigt om det är en feature eller en bugg.

Men staden är helt fantastisk på sina ställen. Byggnaderna, smågatorna och caféerna som ligger lite överallt är supercharmiga.

PayPals kontorsbyggnad. Ser ut som en såndär shop där man målar om stulna bilar i på GTA, men är faktiskt riktigt mysigt när man väl kommer in. Kafeterian är nyrenoverad och skitfräsch, kontorslandskapet är väl nån slags blandning mellan PayPals stockholmskontor och IBMs Dublinkontor. Något gemensamt för Paypals stockholmskontor och pariskontor är annars att båda har ett fotbollsspel (men Paris har ett Xbox med FIFA också) samt att det finns riktigt bra sushi inom gångavstånd från båda kontoren. Dagens intresseklubben antecknar har ni right there.

Dagens mindfuck går annars till den franska tangentbordslayouten. Vad är det för skit!? Dom kör tydligen med nåt som kallas för AZERTY istället för det normala QWERTY som vi kör i Sverige (och typ resten av världen med för den delen). Varför ska fransmännen alltid vara sådär franska för?… Kan dom inte bara anpassa sig och bete sig som alla andra?

Jag och min turkiske kollega Ça?lar (jo, det är ett skägg på C:et och ett unibrow på g:et i namnet) körde sen kvällsmat tillsammans innan han minsann märkte att han bokat fel hotell för dom här nätterna – trots att jag skickade honom namnet i textformat innan

Här befinner jag mig just nu. Med TVn påslagen roade jag mig tidigare med att titta på Dubai Sports Channel. Hittills har kanalen bjudit på highlights från något okänt fotbollslag där tre mål visades om och om och om igen en halvtimme i sträck för att sen slås över till vad jag tror är deras svar på Sportspegeln. Fattar inte så mycket, men diggar killen som sitter i studion.

Herp derp.