Efter en kortare mailkonversation bokades en ny telefonintervju in klockan 17:30 på måndagen. Jag kom ifrån jobbet lite sent, typ 17:10, och jag hann inte mer än sätta mig i bilen förrän telefonen ringde:

Hallå där!” svarade jag lite sådär lagomt ogenomtänkt.

Hi, this is [inte Anita] from Manpower. I'm calling you to talk about you applying for the IBM job
– Oh. Hi.

För att förenkla för er (och mig) så kör vi en översättning av konversationen hädanefter. Egentligen mest för att jag ska slippa få kommentarer om hur pinsamt kass min engelska var.

Jag ringer angående intervjun vi hade bokat in
– Eh… Jag sitter i bilen nu, kan du ringa mig om 15 minuter?

Det kan jag göra. Vi hörs då. Bye.

Sen rallykör jag och min Ferrari hem. 15 minuter senare, exakt på sekunden, ringer telefonen. Damen i andra änden presenterar sig själv som… vad hette hon egentligen? I alla fall berättar hon vad som ska hända och lite annat som jag också glömt. Hon berättade även att det här bara var en förberedelse inför den ”riktiga” intervjun med IBM. Sen sätter intervjun igång

Okej, då börjar vi med frågorna. Vad kan du om Irland?
– Ni förlorade mot Frankrike i VM-kvalet nyligen. Ni firar nåt konstigt med St Patricks Day och huvudstaden är Dublin. Det är typ det jag vet. (jo, jag svarade faktiskt så :z)

Har du varit till Irland förut?
– Nej. Jag har dock varit i London två gånger.

Varför vill du börja jobba på IBM?
– Jag vill prova göra någonting nytt. Jag är trött på Sverige. Det är bra betalt och, ja, det är ett jobb. Det kommer dessutom bli lite av ett äventyr.

Ajabaja! Inte säga att ”det bara är ett jobb”, då kommer dom tro att du inte går in för detta helhjärtat, även om jag vet att du säkert gör det.

Sen läser hon upp det jag sa i lite finare ord och frågar om det är okej att hon skriver det som svar på frågan. Jag svarar jakande.

Har du läst igenom jobb-beskrivningen som Anita skickade?
– Eh… kanske…

Okej, kan du förklara för mig vad jobbet handlar om?
– Jag ska hjälpa användare med support via telefon, Windows och massa annat. Eller?…

Det där gick ju… jävligt dåligt. Du måste se till att läsa igenom det där dokumentet ordentliget innan intervjun nu (okej, hon sa inte så, men hon menade det)
– Ja mamma.

Kan du ge mig ett exempel på en situation där du har fått ena två parter?
(Tjohej. Tre minuters betänketid och en massa tomt babbel, sen säger jag bara ”pass”)

Okej, vi kommer tillbaka till den frågan sen då

Hur känner du för att flytta till Irland? Det är ett rätt stort steg
– Det ska bli riktigt kul. Ny kultur, nytt land, nya vänner och nytt… allt? Jag ser fram emot det!

Vad tror du kommer bli ditt största problem angående att flytta hit?
– Till en början språket. Sen kanske kulturen, jag vet inte riktigt hur allt fungerar hos er även om skillnaden nog inte är enorm.

När kan du tänka dig att börja?
Jag kan åka den andra december om ni vill det. Jag har ingenting som håller mig tillbaka.

Okej, nu ska vi göra ett litet test på hur duktig du är att hantera kunder. Jag kommer med några frågor, och det viktiga är inte hur duktig du är tekniskt, utan hur trevlig du låter i telefonen. Tänk på att användaren är totalt okunnig och inte fattar nåt. Då kör vi:

Jag får upp en ruta med ett felmeddelande, vad gör jag?
– Vad står det på felmeddelandet?
Massa nummer och siffror
– Hur ser felmeddelandet ut? Är det en blå skärm eller en vanlig ruta med ett felmeddelande?
Det är en vanlig ruta
– När fick du upp felmeddelandet?
Direkt jag startade datorn
– Så du använde inte något program
Nej
– Eh… jag har slut på idéer

Det där var bra. Du tog upp dom viktigaste sakerna. Kanske att du skulle ha tagit upp (två saker som jag glömde och inte minns nu). Annars var det bra. Nästa fråga:

Min skrivare fungerar inte, vad gör jag?
– Är strömsladden ikopplad?
Ja
– Är skrivaren påslagen?
Ja
– Är sladden mellan skrivare och dator ikopplad?
Ja
– Finns det papper i skrivaren?
Ja
– Fan vad tråkigt du svarar (Okej, jag sa inte sådär). Får du nåt felmeddelande på datorn eller skrivaren?
Nej
– Nu kommer jag inte på något mer tror jag.
Det finns en väldigt enkel sak du glömt. Det enklaste man brukar titta först.
– Uh. Nä… Va?
Äsch, din idiot. Man kollar om det finns bläck i patronerna (jaja, jag överdriver ibland när jag skriver. Hon sa aldrig idiot)
– Doh

Men annars var det bra. Kanske att du skulle kollat om det är fler som försöker skriva ut samtidigt på kontoret. Det kan bli köbildningar ibland. Okej, en sista kundfråga:

Jag kommer inte ut på www.nånsajt.ie, vad gör jag?
– Kommer du ut på någon annan sida?
Nej
– Är sladden mellan bredbandsmodem och dator ikopplad?
Ja
– Lyser bredbandsmodemet?
Ja
– Är datorn påslagen? (Nej, jag vågade inte dumma mig här heller, så det där sa jag inte).

Det där räcker bra. Det märks att du har jobbat med sånahär saker här förut (jag nickar belåtet i telefonen för att visa att jag håller med). Hur har du det under veckan? Är du tillgänglig för intervju när som helst, eller vill du att jag bokar en tid med IBM?
– Jag jobbar 8-17 tisdag, onsdag och torsdag. Sen jobbar jag 13-22 på fredag.

Okej, jag bokar in dig på fredag morgon nångång mellan 9 och 12 då?
– Eh… va?… eh… okej… Det blir bra det

Blablabla bla blabla bla IBM blabla jättetråkigtblabla bla. Då hör vi av oss vid 9-tiden på fredag.
– Jättebra En fråga: Jag har planerat in en resa den 1:a juni, påverkar det någonting?

Det bör inte vara något problem, då har du redan jobbat in din semester. Hur länge ska du vara borta? En eller två veckor?
– Eh… en månad

*pinsam tystnad*

Jag ska titta upp det. Vi hör av oss under veckan för lite mer information innan intervjun. Thank you for your time!
– Baaaj!

Sen lägger vi på

Vad som händer nu? Jag gör som jag alltid brukar göra när jag inte riktigt vet vad som kommer ske: Jag lutar mig tillbaka i stolen och ser så världsvan ut som jag bara kan. Saker och ting brukar lösa sig då ”