Snudd på fylleinlägg

  • Fiasko,  Jobba på Irland,  Snudd på fylleinlägg,  Vardagsliv

    Irland: En vanlig lördagkväll med en bögig frisyr

    Kvällen består av några konstateranden, varav alla är på det ashäftiga språket engelska. Okej, engelska är inte så häftigt, så vi kör några headlines på svenska istället:

    Defaults senaste skiva Comes and Goes är fantastisk
    Defaults senaste skiva är helt sjukt bra. Nästan hälften av låtarna är tiopoängare och jag har i smyg knarkat skivan hela kvällen. , , , och tjejlåten är alla mästerverk om ni frågar mig. Har ni minsta lilla känsla för bra musik är det dags att trycka på valfri playknapp (yes)

    Maby you'll sing back on all the good times we had…

    Jag förstår fortfarande inte…
    Nej, jag gör verkligen inte det. Jag förstår mig inte på dans och jag förstår mig inte på karaoke. Det går verkligen inte.
    Jag sjunger absolut när jag är själv, men jag har aldrig förstått det roliga med att sjunga för andra. Visst, det är väl kul att höra andra som sjunger dåligt, men… Vad får dessa personer ut av det hela?
    Jag klagar absolut inte på andra människor som vågar ha lite roligt, det är bara bra att dom täcker upp för mig, men jag fattar inte riktigt…
    Ska jag göra någonting som har med sång eller dans ska jag i alla fall få ut någonting roligt av det. Att meningslöst stå och röra på diverse kroppsdelar till halvdålig musik ger mig ingenting. Det är typ så jag ser på det hela, och det är väl det dans egentligen betyder. Att röra på diverse kroppsdelar till musiken eftersom… någon för många år sedan kom på att det… eftersom… jag tror någon tyckte det var kul förr i tiden, och nu verkar många ha tagit efter det.
    Jag ser dock ingenting vettigt i att röra på sig fysiskt om det inte handlar om att jaga en boll. Då får jag av någon konstig anledning för mig att det är jättekul att springa runt på ett inomhusgolv och jaga den där runda saken. Det är väl ungefär lika intelligensbefriat som dans om man tänker efter… Sluta överanalysera kanske?

    24 = 16
    Jag fyllde ju som bekant år i tisdags och jag tror någonting hände där. Antagligen rätade rynkorna ut sig eller nåt eftersom jag måste se sjukt mycket yngre ut idag än för en vecka sedan. Jag har aldrig behövt visa legitimation i Dublin under dom fyra månaderna (huu, tiden går fort) jag varit här.
    Idag var jag dock tvungen att visa legitimationen både när jag beställde i baren och när jag skulle in på Woolshed för att kika El Classico. Skönt att veta att man ser ut som 16 i alla fall…

    Dörrvakter = stum Kausti
    Som ovan nämnt så skulle vi (jag och n00ben) in på Woolshed för att kika El Classico under kvällen. Under tiden hon stod och rökte så började hon snacka med vakten. Efter att ha fått svaret på sitt första hej” efter två minuter rullade konversationen på. Vakten frågade om hon var från Sverige och n00ben nickade. Han vände sig till mig och frågade samma sak och jag svarade med ett ”gissa”.
    ”Of course you are from Sweden” svarade han. Jag frågade hur han kunde veta det, och han svarade ”Because of the gay haircut”. Min enorma comeback på detta blev ett otroligt smidigt stummande följt av en lång tystnad. ”Dont ask the question if you dont want the answer”….

    Klockan är 03:08, Default spelas i Winamp, jag ska spela innebandy om 10 timmar och jag har nu bestämt mig för att sova. Maby you'll sing back… Jo, skivan är fortfarande helt fantastisk.”

  • Snudd på fylleinlägg,  Vardagsliv

    Irland: F-ordet


    ”You learn from your mistakes” var det en gång någon som sa. Jag har sen en viss dag lovat att leva efter det mottot. Ändå gör jag tvärtemot vad jag lovar mig själv. Man blir så trött ibland, speciellt när man försöker för mycket…

    Kvällen spenderades på en IBM-fest i Dublin. Jag och n00ben tog taxin dit och anlände vid åttatiden ungefär. Då var det typ 5 personer i lokalen. Kvällen gick bara utför, och förutom en viss överraskning vid namn Kenny var kvällen i stort sett ett totalt fiasko. Jag var inte ens sugen på att gå ut, men jag offrade mig den här gången för laget. Det lär jag dock inte göra om igen.
    Kenny hälsade på mig med ett ”Det är du som är Kausti va?”. Lite tufft att man får en hälsning av en kille i Dublin som tydligen läst min blogg innan han flyttade hit. Att han sen visste vem jag var… lite oväntat med tanke på att jag knappt lagt upp något kort alls på mig själv på bloggen. Samtidigt är det fascinerande ju :b

    Imorgon blir det till att sova ut, fixa spaghetti och bacon, slöa vid datorn och sen pizzabeställning på kvällen.

    Btw förstår jag mig inte på människor ibland… Kanske är det så att våran ologiska sida är det som definerar oss som människor. Jag vet inte riktigt… Orka gräva ner sig i någonting som jag vet att jag glömt imorgon… Imorgon är faktiskt en ny dag, tills dess, god natt.