Det är lite creepy när helt okänt folk kommer fram och hälsar på en. Det är ännu mer creepy när okänt folk kommer fram och hälsar på en och säger tack för din blogg. Den är en guldgruva inför flytten”.
Och det har hänt ett antal gånger nu. Nytt folk som kommer in på IBM och nämner mitt namn, eller min blogg, utan att någonsin ha träffat mig…

Senast igår var det en snubbe, vars namn jag tyvärr inte uppfattade, som kom fram och hälsade. Och jag skämdes som en hund Blev smått ställd och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Man är ju svensk, och som svensk ska man vara tillbakadragen och inte sticka ut för mycket. Gör man det blir man plötsligt skrytig och folk tittar snett på en. Så jag agerade svenskt och skämdes istället.

Men jag kan ändå inte låta bli att le åt det lite sådär lagom nu i efterhand. Det är lite ballt att folk hittar hit och läser det jag skriver för att förbereda sig inför ett helt nytt liv. Man kan nästan se det som att jag är deras irlandsförälder…
Jag borde nog lägga upp en deal med Manpower snart. Jag ska ha en såndär 300 euros referalbonus för alla som läst min blogg Eller rättare sagt, om du funderar på att börja jobba på IBM så hör av dig. Vi splittar den där 300 euros referalgrejen 50/50

Men jag ska inte skämmas. Det är pepp att folk gillar bloggen och att dom finner den intressant. Jag har lovat mig själv att träna på att ta emot positiv kritik (säger man så?). Alla människor jag träffat har varit rätt dåliga på att ta emot komplimanger på ett snyggt sätt, och jag är likadan. Hur ska man reagera? Vad ska man säga? ”Tack vad snällt”? Men nu har jag kommit en liten bit i alla fall:

Steg 1: Skäms som fan och ta åt dig av det positiva i efterhand [x]”