World of Warcraft – roten till allt ont på jorden
Okej, nu blir jag nästan lite puttig… Jag har börjat lira WoW igen, och alla verkar tycka att världen går under. Tråkiga blogginlägg, beroende av WoW och en massa annat dyker upp i kommentarerna.
Jag ska förklara någonting för er: Jag flyttade inte till ett nytt Borlänge där jag känner allt och alla. Jag tog mina väskor och satsade på Dublin, mest för att det verkade vara en kul grej. Sen hittade jag två skitsköna människor på jobbet som jag kunde bo med, och nu bor jag i en ganska sunkig lägenhet i utkanten av Dublin.
Samtidigt är det griskallt ute, såpass kallt att ingen vettig människa vill vara ute. Det är bara 4-5 minusgrader, men kom hit till Dublin ska ni få se vilken skillnad det är på det svenska vädret och det irländska vädret. Helt sjukt hur mycket kallare 4-5 minusgrader känns här p.g.a. den fuktiga luften.
I alla fall trivs jag jävligt bra där jag bor och lever just nu. Livet är underbart! Jag jobbar på dagarna och sen har vi tre som bor här börjat spela World of Warcraft på kvällarna – mest för att det är rätt öken att bo här ute i ut kanten av Dublin. Vi är iväg och handlar när det behövs, vi är alltid i tid till jobbet (nåja…), vi lagar mat och vi tvättar om det behövs.
Det är lite så livet ser ut här just nu. Det är inga upptäcktsfärder, det är inga äventyr och det blir mycket vardagsliv över det hela. Sen orkar ni klaga över det
Titta själva på vad ni gör om dagarna. Hur många av er gör någonting vettigt när ni kommer hem från jobbet? Sitter ni inte vid datorn och kollar Facebook/spelar spel/slösurfar? Kanske kollar ni på TV litegrann också, men annars är det likadant som här. Man kan inte vara aktiv jämt, man måste slöa ibland.
Jag ska besöka nån pub, jag ska åka in till centrum och gå runt där och göra allt det där andra man måste ha gjort när man är här – men inte just nu. Mitt bankkonto innehåller just nu ungefär 3 000 kronor och det ska jag klara mig på under veckan som kommer. Knappast några problem, men det känns ju rätt onödigt att INTE ha en buffert på i alla fall några tusenlappar ifall nåt skulle hända. Dessutom ska jag flyga hem på onsdag, då kommer jag antagligen få lägga ut bensinpengar med mera för att ta mig hem. Då försvinner ännu mer av pengarna.
Såklart får ni klaga på inläggen bäst ni vill, jag har själv lagt in funktionen för kommentarer/röstning, så ni har eran fulla rätt lämna era synpunkter på det jag skriver. Men det behöver inte betyda att jag faktiskt tänker ändra mig bara för att inläggen inte passar er.
Bloggen skapades som några kanske vet för att jag ska kunna dokumentera det jag vill dokumentera. Flytten hit, roliga resor och andra anekdoter från mitt liv. En dagbok som jag ska kunna läsa sen när jag blir äldre och vill bli nostalgisk helt enkelt
Min gamla Lunarstormdagbok kanske inte är hundraprocentig, men jag finner ändå visst nöje i att läsa dom inläggen som finns där – trots mitt horribla språkbruk. Förhoppningsvis kan den här bloggen bli ännu trevligare att titta tillbaka på. Vad gjorde jag om dagarna när jag var yngre? Vilka var höjdpunkterna under min sena ungdom?
Att ni sen kommer och klagar på när jag postar saker som jag vill posta känns ändå rätt meningslöst. Jag postar vad jag vill – det är min blogg Gillar ni inte det är det helt okej att sluta läsa. Jag tjänar inte ett öre på min blogg – jag betalar typ 40 kronor per månad för att driva den. Därför har jag inga reklamintäkter eller nåt att förlora om ni nu slutar läsa.
Dock inte sagt att jag VILL att ni ska sluta läsa. Det är väl trevligt med feedback, men jag dör inte om antalet besökare på bloggen en dag sjunker till noll.
Men dom som vill läsa får göra det, dom som vill klaga får göra det och dom som vill skriva nåt trevligt får göra det. Jag skriver för min skull, inte för någon annans. Det går inte att vara hyperproduktiv varje dag, inte heller går det att skriva skitintressanta blogginlägg om ingenting heller.
Vill ni ha svar på någonting får ni absolut ställa frågor, kanske skriver jag nåt om det du undrar över, men ta inte för givet att jag kommer anpassa mig efter er läsare bara för att ni vill det