Nattmösseprat

  • Nattmösseprat,  Vardagsliv

    Irland: Post, afrikanska män och hyyyyyyper

    2010-02-18 /


    Lite bloggöken här just nu. Livet kretsar kring jobbet, jobbet och jobbet ungefär, så det känns sådär måttlig intressant om jag ska skriva om mina arbetsdagar. Skulle jag dessutom vara ärlig finns det säkert en liten chans att jag skulle kunna få sparken också. Därför säger jag såhär: Jag älskar IBM

    Sarkasm är coolt.

    Vad ska jag skriva om egentligen… Är inte alls sugen på att blogga. Jag kan nämna att jag hämtade mina golf- och innebandyklubbor igår. Ni kan ju gissa om jag ska låta dom sova innerst i sängen inatt :i

    Nej, det ska jag inte. Dom får sova ytterst.

    Var livrädd under promenaden hem från postkontoret. Postkontoret i sig låg mitt i ett industriområde och vägen till kontoret var ungefär lika bra skyltat som Stora Skedvi pizzeria (och hur många här har hittat dit?). En liiiiten liiiten grön skylt där det stod ”post” var det enda som fanns. Att dom dessutom byggde om precis utanför gjorde ju inte letandet lättare.

    Vi tackar Google Maps för att jag hittade dit tillslut.

    Promenaden hem ja. När man väl har hämtat ut ett paket som ser ut precis som en bazooka finns det vissa saker man vill undvika.
    Att gå med paketet precis bredvid en stor väg med jackhuvan uppdragen och titta konstigt omkring sig är en av dom sakerna man verkligen inte vill göra. Risken för att bli sedd som terrorist är Däremot vill man ha tag i en taxi så fort som möjligt.

    Men jag fick gå nästan hela vägen hem. Tack du afrikanska gubbe som taxiserade mig hem den sista biten.

    n00ben säger (20:30):
    – okej en kompis till mig har blivit medlem i en grupp på fb som heter: ”Vi som tycker att svenska kvinnor ska försöka vara lite snälla ibland.”
    – va fan liksom

    Det där är verklighetsbaserad humor precis i min smak :i

    Imorgon ska jag få träffa min blivande flickvän också <3 Jag ska ta på henne, jag ska lukta på henne, jag ska be henne göra saker åt mig och jag ska lära henne massa intressanta saker. Hon ska bli den perfekta frun och vi kommer ha det fantastiskt tillsammans. Min Nexus One <3 Sjuk imorrn. Varför är jag så hyper såhär på kvällen? Megasuperspammade MSN idag och har nu världsrekordet i antal rader text skrivna på 2 sekunder i 2 olika rutor. Galet vad jag matade text där ett tag. Känns som att jag druckit 7 Red Bull ungefär. Fan är det som hänt med mig idag egentligen? Är det all stress som pyser ut tro? Hyper ftw! Nej, jag har inte läst igenom det här inlägget. Det får bli som det blir. Bloggmisshandel kallas det tror jag [?]

    läs mer
  • Arbetsliv,  Nattmösseprat,  Vardagsliv

    Irla… Livet: Failing is always an option, but at least give it a try

    2010-01-21 /

    Att leva sitt liv efter mottot ”Om du aldrig försöker kan du inte misslyckas” är ett otroligt behagligt sätt att leva sitt liv på. Livet blir dock lite som filmjölk om man följer det – ofärgat, ofarligt, osmakligt och otroligt enspårigt.
    Jag är en sån människa som fegat ur såfort jag fått chansen. Det är mitt sätt att hantera saker som bli för svåra/jobbiga. Istället för att göra som envisa och duktiga människor som kämpar sig igenom svårigheterna lägger jag mig platt på rygg och spelar död. Faran försvinner och jag klarar mig utan att ha misslyckats.

    Men hur kul har jag haft under dom första 23 åren av mitt liv egentligen? Visserligen har jag väl haft hobbys i stil med innebandy, poker, en viss dam, konserter, resor och lite sånt, men säkert 80% av min vakna tid som vuxen har gått åt till att surfa på Flashback (snart 6000 inlägg!), Aftonbladet och andra otroligt onödiga hemsidor istället för att leva livet.

    Mitt liv är lite som Bibeln. Vi har det gamla testamentet och sen har vi det nya testamentet. Jag ska erkänna att jag aldrig ens läst den där toktjocka boken (hualigen!) och jag har pinsamt dålig koll på vad som står i den, men det är inte berättelsen jag vill jämföra mitt liv med.
    Mitt livs gamla testamente utspelade sig under lite mer än 23 år. Jag levde, jag trivdes och jag mådde aldrig speciellt dåligt såvitt jag kan minnas. Men min vardag var otroligt grå och tråkig ändå på något vis. Mina personliga utmaningar bestod av att orka ta sig ur datorstolen och gå upp för trappen för att hämta någonting att äta. Ibland tog jag bilen till McDonalds och köpte hamburgare också…

    Idag är mitt liv inte grått nåmer. Nu ska vi inte överdriva och slå till med regnbågsfärger och solsken, men sen jag började skriva på mitt nya testamente här efter Dublinflytten har allt, och jag menar allt, blivit mycket bättre. Jag får prova nya saker, umgås med underbara människor, jag får bli lite mer av den killen jag alltid velat bli och jag har ett jobb jag stormtrivs på.

    Mitt motto börjar sakta men säkert förändras. Inte så att jag har kommit till ”Dyk in i det bara, vad är det värsta som kan hända?”-stadiet än, men såsmåningom kanske jag når dit. Det får tiden utvisa. Målet under året som kommer är att ge fan i att banga såfort jag får chansen. Även om saker och ting känns jobbiga ska jag i alla fall försöka. Skiter det sig tar jag det – jag kommer ju antagligen inte stanna i Dublin hela mitt liv i alla fall.
    Men jag är i alla fall nöjd med att ha lyckats tagit mig till ”Om du försöker lite försiktigt har du en chans lyckas. Skulle du misslyckas är fallet inte såhögt ändå”-nivån (yes)

    läs mer