(Tydligen har jag berättat detta förut i bloggen, sorry för dubbelpost [?])
Har haft ganska mycket fritid på förmiddagen, jag har jobbar typ 2 timmar och slösurfat lika länge. Jag hittade i alla fall tråden ”Ditt största misstag du gjort allmänt ute bland folk?” på Flashback för en stund sedan och fick då genast upp ett minne från när jag var ung. Det är en ganska puckad grej som hände på McDonalds här i Borlänge, och det som hände var följande:

Jag var typ 17-18 år och jag klev in på McDonalds med en ryggsäck på ryggen av någon anledning. Om jag inte minns fel så hade jag varit hemma hos en viss före detta donna och efteråt tagit bussen hem. Jag är alltså inte nåt sånt där mongo som går runt med en ljusblå 80-tals fjällräven-ryggsäck till vardags. Jag står i alla fall där i kön och det är inte sådär överdrivet mycket folk därinne, men tre kassor är öppna och det är typ 30-35 personer som står i kö.

Jag lägger ganska snart märke till två saker:
1. Det står en sån där Ronald McDonald Hus-sparbössa

Väl framme vid kassan får vi vänta några minuter på maten, och jag börjar fippla lite med remmen i hålet på sparbössan. Remmen passar preciiiis in i hålet om man bara tar i och trycker lite. Så jag står där och utför nån slags sparbösseporr när remmen plötsligt åker in lite för långt. Eftersom den är dubbelvikt och precis passar i hålet uppstår här ett problem – jag märker att min ryggsäcks rem har muterats till en harpun, remmen lixom hakar fast på insidan av sparbössan och jag sitter fast – riktigt hårt dessutom.

Lite lagom diskret börjar jag dra i den där sketna remmen. Jag hinner stå där i 2-3 minuter innan jag, till min stora förskräckelse, ser min Big Mac glida nedför rännan där bakom kassan. Damen i kassan lastar på hamburgaren, börjar ta kontakt med nästa kund samtidigt som min käre mor traskar iväg. Kvar står jag, och efter sisådär 25 sekunder blir situationen extremt pinsam. Damen i kassan stirrar på mig och killen som står efter mig i kön (och nu börjat beställa) stirrar även han på mig…

”Var det något mer?” frågar kassadamen. ”Eh…. jag sitter fast…” säger jag, tydligen lite för högt samtidigt som jag visar min fina fastkrokning för kassatjejen. Hon börjar asgarva, och eftersom jag tydligen pratade lite för högt när jag meddelande henne detta så hörde tydligen dom 10 personerna som stod närmast också vad jag sa – alltså började även dom skratta. Snart står 35 pers och garvar åt mig samtidigt som mitt ansikte får en fin hummer-röd färg

Jag vill dock säga tack till killen med muskler som ställde upp för en medmänniska i nöd och slet loss den där jävla remmen. Utan dig hade jag säkert stått kvar där än