Fiasko

Inflyttningsfest hos Bex, Elena och Nils igår. Jag och tre n00bar tog taxin härifrån in till centrum där jag dominerade med mitt lokalsinne, min n00b dominerade med nytt hår + kass kartläsning och Bex dominerade med totalt värdelösa kartritarkunskaper. Tre stycken postitlappar med massa otolkbara streck kombinerat med n00bens starka vilja av karaktären ”vi ska gå ditåt!” urartade i ett telefonsamtal till fröken Bex där vi krävde en förklaring. Hon förklarade dock vägen som en full finländare med mat i munnen så att förstå henne var helt möjligt. N00ben tog över telefonen för att få det bekräftat: jag hade full koll på vart vi skulle. Jag tog därför täten och eskorterade på ett otroligt säkert sätt hela gänget till rätt adress

Där hade jag inte ens börjat dricka, men än värre skulle det tydligen bli. ”Vi kör ölspelet” tyckte Elena. Kaustis alkoholtolerans ligger ungefär på en 6-årings, men visst skulle vi spela ändå. Nu var jag klok nog att hoppa av innan jag fick i mig speciellt mycket, men…
Note to self: Ät mat under dagen om du ändå ska ge dig på alkoholen.

Sett ur ett ekonomiskt Eurotripperspektiv så blev kvällen ändå rätt lyckad. Klockan 23-nånting gick jag på toaletten där jag nog somnade till nån minut.
Jag vaknade till lite halvt, kikade på mig själv i spegeln, kände hur extremt trött jag var och sa till mig själv (tror nog jag pratade högt t.o.m [?]) att det nog skulle vara skönt att sova en stund där. Ungefär 7 sekunder senare låg jag med alla kläder på och sov i Bex säng.
Strax efteråt var Vampyrmaria snäll nog att komma in i rummet och hoppa i sängen i några minuter också. Tack för det ditt svin

Senare under natten nångång kom sängens ägare hem och lade sig bredvid mig. Efter att hon sjungit, räknat spjälorna på sängen och pratat konstant i vad som verkade vara en evighet blev jag utskickad i soffan för att jag var för ”tråkig”. Jag lade mig i den där svinkalla soffan med ett extratäcke och somnade på direkten.

Vaknade imorse med vita fläckar på höger skjortärm. Tack och lov var det inte någon ”gåva” från nån av killarna i gänget utan det visade sig vara tandkräm från gårdagskvällen. Jag har minnen från gårdagskvällen och den där spegeln i badrummet där jag står med tandkräm på fingrarna och försöker borsta tänderna. Det gick väl tydligen sådär…

Nej, frukost nu, sen innebandy klockan 13. Btw är Defaultlåten överst i inlägget fantastisk. Default är fantastiska. Allt är fantastiskt. Och jag är inte ens bakis. Solen gör fan underverk här… Spela roll om man tabbar sig en lördagskväll, livet leker just nu

Skillnaden mellan mobiltelefoner och datorer minskar just nu i en rasande takt. Man kan surfa på mobilen, man kan skicka SMS med datorn och man kan t.o.m. titta på TV i både telefonen och datorn. Ge det några år så kommer vi inte ens ha två separata ord för dessa prylar utan dom kommer båda kallas för ”kommunikationsgrejor” istället.
Detta är någonting mobiloperatören Meteor vill påskynda, så jag kan inte låta bli att beundra deras strävan efter jämställdhet i kampen mellan mobiler och datorer.
När jag igår bytte operatör från O2 till Meteor igår blev jag förövrigt rätt imponerad över hur min täckning på O2-kortet dog 30 minuter senare. Jag bytte SIM-kort till Meteors och sen var det bara att tuta och köra. 30 minuter! Det är ju faktiskt riktigt snabbt jobbat.

Jag använde telefonen till att ringa Skäggjohan hemifrån igår och det fungerade utmärkt. Vi hoppade på bussen, åkte ner till stan och kikade när Manchester United spelade Champions Leaguematch mot några mesiga italienska filmstjärnor. Det är helt oväsentligt att vi såg matchen, men jag nämner det ändå för att Rooney är så äckligt on-fire just nu. Sicken lirare.

Åter till jämställdhetskampen. En sak som man fortfarande inte kan göra med sin dator är att ringa med den oavsett var man är. Du kan ringa om du har ett 3G-modem och Skype, men sitter du utan 3G är det i stort sett omöjligt. ”Allt för jämställdheten!” tänker Meteor och har därför börjat sträva efter att deras mobiltelefonanvändare inte ens ska märka skillnad på när dom använder mobilen och när dom använder datorn. Dom resonerar lite som såhär: Om du inte kan ringa med en dator via mobilnätet – varför ska du då kunna ringa med mobiltelefonen?

Det är här det geniala med deras resonemang uppenbarar sig: Jag sitter nu på ett IBM-kontor med min mobiltelefon i handen och har noll, nada, keine täckning. Jag sitter alltså I DUBLIN och har absolut ingen täckning över huvud taget på min mobiltelefon!

Jag gillar Irland ibland. Verkligen.

Fiasko

Dagen efter

Irland: Kommunikationsgrejor””