Idag dök den äntligen upp. Ytterligare 3 500 kronor har ju spenderats på en Panasonic Lumix TZ7 och plånboken (och förnuftet) skrek rakt ut redan när den beställdes.
Det låter vansinnigt att köpa saker för säkert 7 000 kr redan innan resan ens påbörjats, men det finns ett djupare mål med allt det här. Kanske blir det inte som jag tänkt mig, men då gör det ändå inte så jäkla mycket. 7 000 kronor är inte precis livsavgörande pengar
Jag varken vågar, vill eller kommer skriva mer om det där nu eftersom det bara komplicerar saker och ting om det skiter sig. Förhoppningsvis blir det en fortsättning dock. Stay tuned
Hur kameran fungerar? Jo, man trycker på en knapp och sen blir det bilder inne i lådan där…
Nä, inte vara dryg nu. Jag har tyvärr inte hunnit testkört kameran speciellt mycket. Tog en testbild med kameran och mobilen på exakt samma sak för att kunna jämföra dom, men då hade jag inte minneskortet i kameran så vette tusan vart den bilden tog vägen Får bli tävling imorgon istället då: Nexus One mot TZ7. Tävlingens tema får bli astråkiga, eller bara jäkligt vardagliga, bilder tagna i ett halvdassigt Dublin”.
Annars är största skrällen att man fick med en svensk (!) laddare till kameran. I kartongen låg också en converter från svenskt till irländskt uttag. Hur bra var inte det? Då slipper jag en adapter för att få i sladden i min svenska förgreningsdosa. Mycket bra!
Annars känner jag mig hemskt nördig när jag ser klistermärkena och Leica-loggan på kameran. Får mig att tänka på Jamie
…”