Borde ha skrivit en bra inledning här om varför jag bloggar så sällan. Borde ha skrivit en bra inledning som gör att jag kan göra en snygg övergång från inledningen till innehållet (eller nåt). Men jag har ingen inledning. Inlägget börjar om 3, 2, 1… nuu!

Först ska jag ta och presentera fröken Tina Romanov, nuförtiden mer känd som min bitch. Hon vill inte att jag kallar henne det, men vad är det man brukar säga? Sanningen är tung ibland”. Tina är en 22-årig ung dam med ett alldeles för stort intresse för dåliga bloggar, konstiga bantningsdieter och ”söta” katter. Hon har ganska dålig musiksmak också, Westlife, Backstreet Boys och massa annat töntigt. Men…

Vi träffades för första gången på… jobbet.o Jo, på jobbet. Vi jobbar nämligen tillsammans. 3 meter ifrån varandra. På samma konto. Ja, vi har blivit söndermobbade av alla vi jobbar med. Det kan jag ta
Det första hon sa angående mig var när hon skrek ut ”Vem fan är Michael Kaustinen” högt och tydligt när hennes konto flyttat bort till oss. Grym raggningsreplik om ni frågar mig… Det märktes ju direkt vad hon var ute efter

Sådär, hoppas du är nöjd när du fick blir omnämnd i Sverige bästa blogg nu

Fredagen idag spenderades annars först på jobbet och sen tog jag, Tina, Amanda, Johannes och en av dom nya n00bsen bussen ner till stan för att kika fotbollen i Amandas lägenhet.
”Men, vi kanske ska ta och käka nåt?” tänkte vi. En evighetslång promenad senare satt vi på McDonalds på O'Connell Street och käkade. Maten smakade som vanligt fantastiskt, men sen hände nåt av det skummaste jag varit med om.

Jag puttar lite på Tina så att vi ska kunna gå. Hon hoppar ut från bänken och jag följer efter. Sen vänder hon sig plötsligt, totalt oväntat, mot herren som sitter bakom oss. Följande konversation utspelar sig sen:

Tina: ”You took my wallet, can I have it back?”
Kausti: (förstår ingenting)
Gubben: ”No I didnt”
En väldigt bestämd Tina: ”Yes you did”
Envis gubbe: ”No I didnt”
Tina: ”It's right there between your legs”

Sen ger gubben tillbaka hennes plånbok Jag fattade fortfarande inte riktigt vad som hänt, men påväg ner för trapporna inser jag att Tina precis blivit bestulen på sin plånbok av en ficktjuv (väsktjuv) för att sekunderna senare råna honom för att få tillbaka den.
Förlåt, men… Fan vad ägd han blev You go girl!

Lite smått skakade gick vi i alla fall därifrån, inköpte det som behövdes för kvällen och åkte till lägenheten.

Kim tog direkt kommandot och knäppte den första av dom 16 ölen som han skulle dricka under kvällen.

Johannes däremot, han hade lovat sin mamma att inte dricka någonting alls under hela sin vistelse på Irland. Han försökte helt enkelt spela så oskyldig han bara kunde för att slippa frestas. Här ser vi hans ”Jag är ett helgon”-pose.

Sen gav han upp och började dricka han med.

Jag, som var den enda människan med båda fötterna fast förankrade i verkligheten, började direkt att mecka med proxyn som behövdes för att kunna se fotbollen. Dom andra tänkte att vi skulle kika på fotboll och hade såklart ingen koll alls på vilket jobb som faktiskt ligger bakom en fotbollskväll i Bakers Yard. Det är inte bara att slå på rätt kanal och sen titta, man måste mecka med proxyinställningar, portar i routern och alla j-la sladdar som måste dras hit och dit. Det tar inte fem minuter, det tar snarare en timme och fem minuter.

Kort sammanfattning: Jag fick mecka som f-n för att få det där att funka. Sen är det ju fantastiskt kul när man sitter där och kämpar för att få igång allt i tid när vissa kör den klassiska ”Du… matchen börjar om 10 minuter” (eller hur Amanda) Fem minuter försenade fick vi i alla fall upp bilden på väggen och kunde börja kika matchen.

Arash, som inte ens visste vad fotboll var förnåt, tyckte det var jättekul att se vuxna män springa efter en rund boll

Kim, som var inne på sin åttonde öl, höll med.

Arman och min nya n00b verkade påbörja en liten relation mitt i där också. Är det manlove som är det nya rosa måntro?

Sen uppstod ett mindre problem. Det irländska nätet och TV6Play.se ville inte riktigt sammarbeta Bilden frös, krampade och verkligen skrek på hjälp innan den i den 40:e minuten gav upp helt och hållet. ”Servern kan inte nås” var felmeddelandet som dödade första halvlek.

Ytterliggare lite meckande senare gav jag upp TV6s hemsida, letade reda på nån vettig stream och hamnade… på en arabisk TV-kanal som streamade matchen. Den funkade i alla fall, så den fick duga under andra halvlek. Lite absurt att sitta på Irland och kolla en svensk landskamp på en arabisk TV-kanal. Internet är det nya rosa!

Här på bilden ser vi ett rutinerat fotbollsfan som laddat upp ordentligt samt en dam som inte riktigt förstod varför Brolin och Vranjes inte var med på planen Överlag var jag förövrigt nog rätt ensam i den där lägenheten att faktiskt följa matchen som spelades Vid 2-0 var det typ bara jag och Arman som faktiskt märkte vad som hände

Matchen ja. 273 satsade kr blev 519 kr

När vi sen skulle åka därifrån hade mina skor såklart försvunnit. Jag letade överallt, men när alla hade tagit sina skor fanns bara ett par vita kvar – och det var inte mina vita skor, det var Robins
Så om du nu fick till det inatt Robin så var det endast tack vare att du hade på dig mina skor! Plockar du med dom på måndag blir jag glad

Avslutningsvis måste jag bara inflika att jag nog ska bli kock när jag blir stor. Fixade kycklingfajitas/tacos idag och fy j-lar vad gott det var. Dagen-eftermat när den är som absolut bäst!
Jag tackar Superquinn för råvarorna och har lovat mig själv att aldrig mer handla på Dunnes.

Betyg på dagens mat: 5

Avslutar inlägget med ett litet tack till N00b-Amanda för bilderna från kvällen. tack ”