Fantastiskt

  • Fantastiskt,  Jobba på Irland,  Upplevelser,  Vardagsliv

    Sovslott och plywoodkoja


    I etthundratjugofem dagar har jag legat och nött min IKEA-madrass som jag köpte efter att jag kommit tillbaka från USA-resan. 79 euro kostade den vilket ger ett snittpris på 61 cent per sovdag sen dess att jag införskaffade eländet. Billigt eller dyrt? Inte vet jag, men engångspriset var dock ett hyfsat kap.

    I början dominerade madrassen sen stort med sina 12 cm i höjd, men allt eftersom tiden gick muterade mitt kvadratmoln mer och mer från ett himmelrike till att, både i form, och färg anta ett mer plywoodskiveliknande format.
    Så efter en sisådär 100 dagar nådde mitt och madrassens förhållande bokstavligt talat botten när jag tillslut kunde känna det iskalla irländska vardagssrumsgolvet såfort jag rörde mig på plywoodskivan.

    Men, plötsligt så händer det. Julen står för dörren, alla på jobbet vägrade Lussetåga (inklusive jag) och julmaten behövde inhandlas. Då den irländska korvens betyg ligger strax under den svenska hundmaten i Michelinguidens årliga undersökningar så känns det alltid tryggt att ha lite svensk matshopping i närheten, även om den blivit betydligt sämre på senare tid.

    Ännu en Sultan-madrass inhandlades och baxades ut i taxin för att placeras ovanpå plywoodskivan i min sovborg. Sovborgen som befinner sig i nån slags arktisk klimatzon här i vardagsrummet, men ändå bara tre meter från den afrikanska delen av lägenheten som går under det något spartanska namnet städskrubben”. Det området håller alltid minst 35 graders värme, men så fort man öppnar dörren in dit sticker minsta lilla värmepartikel direkt ut genom valfri springa i lägenheten istället för att hålla oss varma. Skitlägenhet…

    Men efter lite slitande med att pressa in 99-eurosinköpet i den något för korta sovhörnan var madrassen äntligen på plats. Första provliggningen var en hejdundrande succé där playwoodskivan gått från brunt och stenhårt elände till nånting som bäst kan beskrivas som en kolossal mängd fluffiga hamstrar i puffsäcksformat.

    Nu har jag bunkrat upp med skumtomtar (!!!) som proviant och en IKEA-kasse till att utföra mina behov så jag har nu beslutat mig för att jag aldrig mer kommer lämna detta magiska mjukisfort.


    Efter.

  • Fantastiskt,  Fascinerande

    Das experiment: Coca Cola vs Cola Zero vs Diet Coke


    Så har man äntligen uppnåt någonting vettigt på jobbet. Efter många sekunders planering fick vi äntligen tummen ur och kunde avgöra mänsklighetens kanske största fråga: Är det egentligen någon skillnad på Coca Cola, Cola Zero och Diet Coke?
    Spänningen var påtaglig när mina tre euro plötsligt förvandlades till tre burkar med det svarta guldet och vi satte oss till bords med tre plastmuggar var.

    Deltagare i detta mycket vetenskapliga test var följande:

    Jonas Spiris

    Gängets kanske största modeguru som sätter fler trender per år än vad en litauisk trebarnsmamma gör. Han är så stor inom modevärlden att vissa säger att hans vikt uppgår till tressiffrigt. Har försökt banta sig i form med hjälp av alkoholfri öl tidigare och är nu sugen på att prova lightläskdieten.

    Styrkor:
    Storleken (killen skulle kunna hinka i sig hela Coca Colas årsförbrukning på en kvart om han bara hade lust)
    Första intrycket (har gått en gentlemannakurs i Norge och ses nu av precis alla IBMs damer som 2000-talets Don Juan)

    Svagheter:
    Är kass på NHL 12
    Kan inte stava till sitt eget efternamn (stavade sitt efternamn som Persson” när han skulle åka hem till Sverige sist :i )

    Johannes Karlsson

    Testkanin nummer två är killen med IBMs kanske coolaste profilbild på Facebook. Herr Karlssons starkaste attribut är att han är snålare än Ingvar Kamprad och han känns som att han kan vara en blivande svensk statsminister.

    Styrkor:
    Spelar en ohygglig mängd datorspel per vecka (alla vet att folk som spelar datorspel dricker mycket cola)
    Fysiken (den enda killen i testpanelen som faktiskt tränar på gym. Spiris närvarar visserligen också han på gymmet, men han sitter bara på en bänk och dricker proteindrinkar)

    Svagheter:
    Är från Kalmar (det är knappt någon som förstår vad han säger…)

    Kim Norberg

    Testets sista deltagare är mannen som på fritiden bland annat står och köar i timmar för att få träffa en okänd Youtube-kändis, och när han inte gör det raggar han på New York-damer med framgångsrikt resultat. Kan sitt IBM-konto utantill, dricker bara deras öl och kan det kontots alla intranätetnyheter utantill redan innan dom publicerats.

    Styrkor:
    Aptiten (Äter som en snel hest travar)
    Är van vid kolsyrade drycker (dricker öl som vi dödliga dricker vatten)

    Svagheter:
    Längden (kommer kolsyran avdunsta innan han hinner transportera colan från bordet till munnen?)

    Kausti

    Mannen, myten, legenden. Mannen som har allt och lite till, som uppskattningsvis har hällt i sig 1 500 liter Cola under sin livstid och den enda vettiga efterträdaren till IBMs VD. Är även självutnämnd colaexpert och vetenskapsman och han står även som ansvarig för dagens test.

    Styrkor:
    Ödmjukheten (ingen ytterliggare förklaring behövs)
    Rutinen (har druckit cola mer än halva sitt liv)

    Svagheter:
    Nej

    Testet
    Testet gick alltså ut på att testkaninen, i första omgången Spiris, fick vända sig bort samtidigt som vi hällde upp tre muggar med en colasort var i, och sen fick testkaninen smaka och avgöra vilken sort som var vilken.
    Spiris gjorde som alltid sitt allra bästa och hade därför totalfel på absolut alla sorter. Noll av tre för honom alltså.
    In i handlingen klev sen Johannes som mäktade med det mycket imponerande resultatet att få full pott. Alla rätt och stensäker som få. Mycket datorspelande i den kroppen.
    Näst på tur var sen New York-raggaren Kim som lyckades pricka den vanliga Colan men sen inte kunde skilja på Cola Zero och Diet Coke. Ett av tre rätt för honom då alltså.
    Sist ut var sen the crazy scientist himself, Kausti, som efter första provsmakningen var helt ställd. ”Alla sorterna smakar ju skit!” var hans första kommentar. Efter ytterliggare lite testsmakande kom han fram till att två av sorterna smakade ännu mer eländigt än den sista sorten, och på så vis kunde han utläsa att den som smakade minst prutt alltså var den vanliga colan. Efter ytterliggare lite finsmakande och luktande kunde han sen konstatera att den hemskaste sörjan var Diet Coke och den näst hemskaste var Coke Zero.
    Överlag var dock förvåningen ganska stor – all cola smakade ju verkligen bajs när man drack den och kände efter hur det egentligen smakade. Men å andra sidan är det ganska sällan man gör det, oftast hinkar man ju bara i sig vätskan och käkar nåt till.

    Skillnaderna
    Vanlig cola smakar småskummigt med en lagom nyanserad söt eftersmak. Diet Coke smakar lite mer syrligt när man dricker det samtidigt som eftersmaken smakar som diskmedel uppskummat i vatten. Cola Zero smakar neutralare hela vägen igenom, skummar inte så mycket i munnen och har ingen syrlig/söt eftersmak. Där blir eftersmaken lite som vatten – det blir inte så mycket mer än att man dricker den.

    Resultatet
    En sak kan snabbt konstateras: har man nån slags hjärnaktivitet så känner man skillnad på Cola Zero, Diet Coke och vanlig Coca Cola vid ett smaktest. Men om man däremot äter någonting till så blir smakskillnaden plötsligt mycket mindre, även om den nog går att känna lite smått.

    Slutsatsen
    Kan man då känna skillnad på dom olika colasorterna? Svaret är helt klart ja, skillnaden mellan vanlig cola och Diet/Zero känns ganska klart, skillnaden mellan Zero och Diet är mindre men ändå helt klart kännbar. ”