Fantastiskt

  • Fantastiskt,  Nostalgi,  TV-spel

    Retro: Super Bomberman 2


    Har roat mig med att spela en massa Super Bomberman 2 ikväll. Det är gött att bara slå igång datorn och drömma sig tillbaka till den tiden när man fortfarande hade framtiden framför sig. Då när man fortfarande var en talang som hade chansen att bli både det ena och det andra. Hela världen låg öppen och möjligheterna var oändliga. Sen kom Super Bomberman 2…


    För er som är för gamla eller bara lekte med kottar när ni var unga kan jag lite kort förklara vad spelet går ut på: Du ska spränga fienderna och inte dö själv. Enkelt och fruktansvärt våldsamt! Men det är våldsamt på tecknatnivå ungefär, inte som dagens hemska TV- och datorspel där man verkligen skjuter människor. Gud vad hemskt allt är nuförtiden egentligen. När jag var ung…”

    Fokus.

    Hela spelet är uppbyggt som ett rutsystem där man får börja med en bomb som är så kass en bomb kan bli när den fortfarande kan explodera. Den spränger mindre än en genomsnittlig fjärt ungefär. Den spränger en ruta åt varje håll och med den ska man försöka ta kål på dom svävande statyerna, den flygande boxningsmaskinen och dom enögda lila sakerna. Och man kan bara lägga en bomb åt gången XD
    Man får ingenting mer än poäng för att förinta fienderna, men om man spränger dom delarna som kan sprängas på banan så får man ibland power-ups. Saker såsom utökning av hur långt bomberna sprängs, hur många bomber man kan lägga per gång, bomber som sprängs genom väggar med mera.

    Spelet är hur lätt som helst att lära sig och att sitta 4 personer framför en skärm och spela Bomberman mot varandra är helt galet kul – det är någonting alla borde prova och om jag vore hemma under jul skulle jag baskemig ha satt upp en TV där gamlingarna hade kunnat få prova spela mot varandra. Skapligt roligt att se moster Eva försöka sparka bomber på lillebror eller att se mammsingen åka på pisk av lillkusinerna :i


    Åter till spelet: världarna man härjar runt i är underbara i all sin enkelhet. Det är varierande fiender, färgglatt och man kan t.o.m. flyga kanon på vissa av banorna! Sen kan man åka ubåt, man kan åka på flygande block och man kan…


    … studsa sig till döds på studsmattor! Och här kommer vi då in på spelets svarta får: studsmattorna är hopplösa, katastrofdåliga och jag upplevde vid ett flertal tillfällen ett enormt sug att kasta ut min kära Bombermangubbe genom fönstret eftersom han hela tiden studsade sig ner i vattnet. Det var lite som om min kära spelkaraktär hade druckit lite för mycket irländskt kranvatten och helt sonika hade tappat halva sin hjärnkapacitet och han påminde lite om en irländsk känguru. Nu finns det inga såna, men om det fanns så skulle dom vara helt förstörda och antagligen skutta runt likadant som min förbaskade Bomberman gjorde :<

    Annars funderar jag lite… Om ni t.ex. tittar på den första bilden i inlägget så ser ni att herr Bomberman har vita kläder på sig. Inget konstigt med det men han har också rosa skor och rosa antenn ._o Därför funderar jag lite över om herr Bomberman egentligen är fru Bomberwoman. I och för sig så är könsroller idag konstaterat som det värsta som hänt så långt människan kan minnas att det kan vara så enkelt att herr Bomberman bara tycker att rosa är en fin färg och därför inhandlar accessoarer i just den kulören. Herr Bombermetrosexuellman helt enkelt.


    På tal om rosa förresten: dom har såklart inkluderat en Sailor Moon-liknanade boss också. Allt för att locka till sig damer på det mest stereotypiska sätt man kan – en rosa tjej som springer efter min otroligt heta Bomberman och försöker spränga honom med rosa hjärtbomber. Är det inte så malplacerat att man vill gråta lite? [?]


    Annars skulle jag vilja berömma speltillverkarna för dom fantastiska bossarna i spelet. En av mina favoriter är den hemskt programmerade självmordsroboten som man aldrig ens behöver attackera – bara man aktar sig så spränger han tillslut sig själv :i


    Min personliga favorit är dock den lila bossen vars bomber är lila och totalt kassa. Dom spränger 1×1 ruta men är remote-bomber så att bossen kan spränga dom när han vill. Men det roliga med bossen är att det första man lär sig när man spelar det här spelet är att inte gå nära bomber varför den här bossen blir helt ofarlig :i
    Han är kass, men han har en lila kappa – så därför tycker jag han är asball… :f

    Nej, jag har inte hunnit igenom hela spelet än. Jag har nån värld kvar, men spelet är helt sjukt bra! Det är så bra att jag funderar på att göra nostalgiskt TV-spelande till en tradition. Ett spel varje dag i veckan. Det låter i alla fall vettigt när klockan är mitt i natten en lördag…

    Betyg på Super Bomberman 2: 5”

  • Bra saker,  Fantastiskt,  Ny mobil,  TV-spel

    Dom arga fåglarna har farit sin kos


    Ä-n-t-l-i-g-e-n! Efter att ha fått betalt för att klara ut sisådär hundra av dom 156 banorna i spelet (att ha n00bs måste ju ge nån fördel…) och sen klarat ut dom resterande banorna utan lön på hemmaplan, på bussen, på toa och några andra skumma ställen så hade jag idag strax över 20 banor där jag inte klarat dom till perfektion. Man kan nämligen få 1-3 stjärnor på alla banor där en stjärna motsvarar betyget Du klarade banan” och tre stjärnor motsvarar betyget ”Du har inget liv va? Men grattis då, du klarade banan så perfekt som man bara kan”.

    Så efter att först ha Youtubat sisådär femton av dom tjugo banorna och sen ha nött dom in i perfektion så hade jag slutligen klarat alla banor med tre stjärnor i betyg på alla dessa – förutom en bana. Den där sketna fyra-fjorton:

    Jag ljuger inte om jag säger att jag säkert spelade den där banan hundra gånger. Jag försökte, jag misslyckades, jag försökte igen och jag misslyckades igen. Jag satt två timmar på jobbet i fredags och bara spelade den där sketna skitbanan men det gick verkligen inte.

    Men så började jag sakta men säkert smyga mig närmare dom 85 000 poängen som man behövde för att förtjäna dom där svårfångade stjärnorna.Jag var nära en fyra-fem gånger innan jag slutligen pangade bort den sista fula gröna grisen och kunde skutta ärevarv runt vårat pyttelilla vardagsrumsbord skrikandes ”Grisarna är döda! Grisarna är döda!” samtidigt som jag flaxade med armarna. Etthundrafemtio banor och 450 stjärnor var nu avklarade och lyckan var total.

    Nu återstår dock en fråga: Vad ska jag göra nu istället? Nu kommer inget spel någonsin kunna ersätta Angry Birds, men som tur är tror jag att jag vet vilket spel som kommer bli nästa Angry Birds. Vilket spel det är? Det får ni veta om spelet faktiskt går från lovande junior till lyckoproducerande senior…”