Resor

  • Resor

    Marsipanpotatis, FUCKOFF-vodka och kloningsdrömmar


    Berlin. Staden som vunnit så många svenskars hjärtan har även vunnit mitt. Tredje gången jag är här nu och jag vet inte ens riktigt hur det gått till att det redan blivit tre gånger på fem år. Men men, jag är här nu och ingen bryr sig i personliga mysterier så vi tar en sammanfattning av dagen.

    Piiiip. Klockan är 06:00 och alarmet går. Öööööööörn, och plötsligt är vi på Arlanda. Swoooooooooosh och vi landar i Berlin.


    Resan gick väl så bra som den nånsin kan göra. Jag sov som vanligt 98% av tiden och kände mig lika pigg som en paralyserad kamel när jag klev av planet. Allt var som vanligt och jag känner mig ännu äldre nu än senast jag var ute och flög.
    Hotellet ligger fyra minuters gångväg från Alexanderplatz och rummet var fräscht och vad man förväntade sig.


    Utsikten däremot dominerade stort med en felfri utsikt över TV-tornet! Rummet var nästan exakt som på bilden på hotels.com

    och bara det är väl en skräll i sig.

    Vi bor ju några minuter från Alexanderplatz, men på dom få minuterna så hinner man dock gå förbi en gammal kär kompis från Irland. Där kallas hon Pennys, i resten av Europa går hon under namnet Primark. En klädbutik med snorbilliga kläder (skjortor för 8 euro, tröjor för 10!) som kanske inte håller Hugo Boss-kvalitet men för priset så är det som ser snyggt ut ett riktigt kap. Och det finns en hel del schyssta grejer där.


    Eller vad sägs om dom här pommes- och hamburgarkalsongerna? Tre par för 8 euro! Fanns dock tyvärr inte i min storlek, annars hade jag lätt köpt 8 par.
    Det fanns även en massa sjukt roliga jultröjor i olika former, bland annat en med jultomtens renar på och inbyggda blinkande lampor. Och onepieces i form av Stålmannen, Captain America, Batman och en banan (!). Det ryckte kraftigt i köptarmen, men då jetlaggen gjorde sig påmind så blev det inget av det. Däremot en övertröja och två skjortor, ett par värmesockor (jag fryser jämt om fötterna!) och några julklappar.


    Efter Primark tog vi sen sikte på Dolores, ett amerikanskmexikanskt ställe som serverade burritos. Recensionerna på Tripadvisor var lysande, maten likaså.


    Marlene var dock inte lika lysande när hon djupt koncentrerad försökte lista ut vilken av colaflaskorna som hade minst läsk kvar i sig :i


    Sen blev det lite annan julshopping, och jag blev duktigt imponerad av den här Red Bull-inspirerade snöbacken som hade byggts upp på Potsdamer Platz. Tydligen nåt jippo för den nya Pingvinerna från Madagascar-filmerna”-filmen. Kul idé var det i alla fall. Något som även trehundrafemtiosjutusen andra människor tyckte. Trehundrafemtiosjutusen människor som även tyckte det var kul att köa till aktiviteten.

    Marlene var inte lika sugen och släpade därför en gråtande Kausti bort från backen och in i närmsta shoppingcentrum istället. Buu för Marlene!


    På vägen in fick vi syn på ”helfriterad fisk i macka”-mackan, något som för stunden fick mig att sluta gråta och bli helt hänförd av hur konstigt det såg ut. Ett kort senare fortsatte jag storgråtandet.


    Dom hade däremot en massa roliga saker som såldes i stånden ute på julmarknaden vid Potsdamer Platz. Här ser ni potatisformade marsipanklumpar som passande nog hette just Marzipankartoffel. Varför just i form av en potatis kan man fråga sig, men samtidigt var den ju gjord av marsipan så då finns det inte längre någon anledning att ifrågasätta varför. Allt blir bättre av marsipan! Ska prova marsipanpotatispotatismos nångång, det måste ju vara awesome!


    Dom sålde även schneeballen. Verkade vara nån slags bakverk och visade sen sig när jag googlade att den är gjord av mjöl, ägg, smör, socker, grädde och plommonsnaps. Wtf?


    Konstigheterna fortsatte sen med chokladgodis i form av allt möjligt. Vad sägs om en nyckelformad chokladgodis? En chokladbit formad som en skiftnyckel? Hästsko? En bil? Eller som på bilden en fucking kamera! Seriöst, jag kan inte ens rita en streckgubbe och folk skapar chokladgodiskameror. Vad gör jag med mitt liv egentligen?…


    Coola leksaker är alltid roligt! Jag minns att jag ångrade så hårt att jag inte köpte ett Angry Birds-brädspel när jag var i Asien. Nu hittade jag ett Angry Birds Starwars-spel idag. Och jag köpte inte det heller. Prutt också. Kommer ångra mig. Jag vet det. Buuu för Kausti.


    Har annars märkt att den tyska strukturen som man alltid trott funnits där verkar börja krackelera. Första tecknet på detta har funnits rakt framför mig men utan att jag kunnat sätta fingret på det tidigare. Övergångsställenas gröna gubbar är alldeles för snabba på att slå om till rött, och dom gör det även utan förvarning. Man hinner nästan aldrig över hela vägbanan innan gubben slår om till rött, och färgen går på en millisekund från grönt till rött också. Så man riskerar ju att dö i den här stan om man är lite äldre och går med rullator. Något jag mest troligt kommer göra om 5 år om min kropp fortsätter vara såhär stel…

    Inte okej nåt av dom!


    Tonårskausti gillade starkt den übertöntiga tyska vodkaflaskan som fanns att köpa i matvarubutiken i ett av shoppingcentrumen. Hur ballt är inte FUCKOFF Vodka med sloganen ”provocerar tyskar sen 2012”? Inte alls? Inte alls…


    Tyskar alltså. Om FUCKOFF-vodkan var ball (jaja, den var inte ball. Okeeeeej jag fattar) så… alltså… vad ska man säga? Ketchup-chips!? Jag är mållös. Vad kommer härnäst? Chokladsås med Kalles kaviar?


    Den här butiken var annars rätt ball. Den hette 3D Your Body och såg ut som nån slags futuristisk bioupplevelse innan jag insåg vad det var: en butik där man kan 3D-skriva ut figurer av sig själv! 3D-skriva. Kan man säga så? Tredeskriva? Trede-skriva? Oklart.


    Själva upplägget och konceptet som butiken hade var rätt fräscht och kändes väldigt ”framtid”, och figurerna var inte så illa pinkade faktiskt. Mitt ego var lite småsuget på att få en till klon av mig själv i figurform, men problemet är att det är så jäkla dyrt idag. Vem lägger 500 spänn för en 7 cm hög figur, eller 3000 spänn för en 25 cm sådan?
    Däremot kan jag tänka mig att när priserna gått ner så kan det vara en kul grej att ha. Fotoautomater där man kan skriva ut sig själv, Marlene kom på att t.ex. skolfotograferna skulle kunna sälja klassfoton i 3D osv.

    Det finns många möjligheter, men vi är inte där riktigt än.


    Hehe. Hehehe. Ehehehehehehehe.


    Kvällen avslutades i den nya övertröjan jag köpte på sOliver (jo, det heter sOliver) samt skjortan från Primark och jag måste säga att herre gud vilken stilig snubbe som står där. Damen bredvid roade sig med att försöka få sitt hår att stå upp med hjälp av hårblåsen och jag känner att livet bra gärna får fortsätta rulla på såhär. För jag trivs så sjukt bra med allt just nu, och än bättre lär det bli efter nyår!

  • Livet som stockholmare,  Resor

    Island – Vackert, fult och smakfullt


    Då jag precis fått en ny jobbdator utan minneskortsläsare så kan jag inte ladda upp alla kamerabilder från dagen, så det här inlägget kommer upp imorgon (idag för er som läser) istället. Sidonotis, nya jobblaptopen har förvånansvärt bra ljud och bjussar på magisk rock från Heats senaste album. Sidonotis på sidonotisen, deras senaste album är fruktansvärt bra. Sidonotis på sidonotisens sidonotis, deras förra album var även det awesome. Sidonotis på… ja, ni fattar. Jag har, då jag är en stark förespråkare för att prova inhemsk kultur under mina resor, försökt lyssna lite på isländarnas kanske mest kända artist men jag måste säga att antingen är jag för okultiverad för att förstå storheten med henne, eller så är Björk helt fruktansvärt estetiskt överdriven och rentav kass. Okej, Army of me är väl hyfsat ball under introt men sen blir allt bara… för mycket. Hittade i alla fall slutligen ett band som heter Á Móti Sól (apostrofer är the shit i det här landet) som ändå funkar helt okej att lyssna på. Lite melodi och skönt gung är aldrig fel, även om dom sjunger på nåt slags hittepå-trollspråk.


    För det är ju faktiskt så, deras språk är alldeles omöjligt att förstå. Det får mig att fundera på om Island verkligen är en ö, eller om det bara är ett skepp som avgått innehållandes alla dom värsta finska fylleskallarna och där samhället sen byggts upp av finska konstant drickande troll. Antingen det, eller så är Island en utbrytargrupp från Holland där en grupp människor för många hundra år sedan bestämde sig att holländskan minsann ska pratas baklänges och att det är den enda vägen. Sen har dom dragit hit och bosatt sig och fortsatt med det där, och nu har det slutat upp som ett helt eget språk.

    Oavsett så är språket helt sjukt vackert både i tal och i skrift. Fem av fem gamla svenskalärare i betyg på det!


    Se bra ut.

    Andra rapporter som kan avges är att vädret här är som på Irland, fast tre gånger (japp, helt vetenskapligt uträknat) värre. Det växlade idag mellan regn, sol, regn och sol under samma tid som det tog min kollega Sami att röka upp en cigarett. Vi hann väl uppleva ungefär tre år med årstider under våra första timmar på ön, så här gäller det att packa ner alla kläder du kan i väskan om du vill ha en chans att överleva. Temperaturmässigt så ligger vädret på samma antal grader som Stockholm gjorde imorse (11 grader när vi landade) men luften känns mycket kallare här.
    Men på tal om Irland, Islands internetuppkopplingar verkar vara så fruktansvärt dåliga att även dom är tre gånger sämre än dom irländska uppkopplingarna. Om man då har i åtanke att en irländsk uppkoppling ligger på en standard som typ Ukraina skulle skämmas av så förstår ni kanske hur illa det är ställt här på Island.

    Naturen däremot, herre min skapare. När jag blir gammal ska jag skaffa en babelfisk, stoppa in den i örat och sen lyssna på allt som alla säger till mig på isländska samtidigt som jag sitter i en brassesol och bara tittar på naturen här. Och då har jag ändå bara varit i stan ännu. Det är så fruktansvärt vackert med alla berg eller vad man nu kallar det som står längs vikarna på kusten att man blir lite sugen på att flytta hit. Sen börjar det plötsligt regna igen och man tappar helt lusten till såna impulsflyttar.

    Intressant sidofakta: jag gick upp 03:15 lokal isländsk tid när jag vaknade i Stockholm, så det här blir nog en rätt lång dag totalt innan jag kraschar i sängen.


    Valutan här är också en intressant tingest. Den kallas för kronor lokalt och förkortas kr, vilket gör att man drabbas av en mindre hjärnblödning när man läser priserna överallt. En öl – 490 kr, får en att reagera hyfsat hårt innan man inser att den isländska kronan (ISK) är värd nästan exakt en sjuttondel av den svenska. Så alla priser delas på 17 här, vilket nu har fått mig att inse att huvudräkning inte alltid är så enkelt… Så jag gör som man alltid ska göra när det gäller matematik, jag fuskar. Dela priset på 20 och se det som summan och tänk sen på att jag slipper betala ett öre av vad grejen ändå kostar. Enkelt och bra. Taxiresan från flygplatsen in till Reykjavik kostade förövrigt strax över 12 000 kronor. Isländska kronor då.


    Mer då? Jo, vi hade inte så mycket tid på oss mellan att vi landat här tills vi skulle ha mötet så vi bestämde oss för att slänga i oss lite mat på hotellet. Det visade sig att det enda dom hade här var en buffé, men vi tänkte att hur illa kan det vara? Magsjukan tar några timmar på sig innan den slår ut så vi hinner i alla fall ha mötet” och gick loss där.
    Och vilken buffé det var! Herre min skapare. Dom hade inte trehundra saker att välja på, däremot hade dom den godaste laxen jag ätit i hela mitt liv. Och sen hade dom nån slags färskpotatis med lök också som även det var en höjdare. Men laxen (näst längst till vänster på bordet), och den andra fisken dom hade, var helt absurt god. Jag köttade på en halv fiskebåts laxfångst med lax på tallriken och käkade upp det på en sisådär 12 hundradelars sekund för att sen springa två vändor till och hämta precis lika mycket mat. Sen skämdes jag så mycket att jag inte hade något annat val än att tröstäta en massa choklad-bakelser istället :$

    Planen var sen att försöka se lite natur. Vi hade bara 24 timmar totalt på ön men då mötet var slut 14:00 så drog vi till hotellet, gick in till turistbyrån där och signade upp oss för en tour som skulle ta 5-6 timmar och låta oss se både vattenfall och gejsrar. Bussen skulle hämta oss klockan 16:30-16:45 nångång, men när ingen buss kommit och klockan var 17:10 gick vi för andra gången in och frågade turistbyrå-tjejen om touren var inställd. Då visade det sig att hon råkat glömma rapportera till tourbolaget att dom skulle hämta upp oss och att bussen redan avgått. Vi fick i alla fall tillbaka pengarna för touren och bestämde oss istället för att utforska Reykjavik.


    Så vi åkte ner till viken som Reykjavik ligger i och försökte fånga hur mäktig den är med vattnet och dom höga bergen i bakgrunden. Av det ser man absolut ingenting på bilderna, så det sket sig rätt fint, men samtidigt är det omöjligt att med ett foto fånga storheten i diverse naturfenomen. Man måste liksom uppleva dom på plats för att få en känsla av hur enorma dom här vyerna var.


    Middagen intogs sen på en grillrestaurang som rekommenderades av en turistbyrå i stan och jag måste säga att Islands matkultur är bland det bättre jag ätit. Är ett stort fan av vietnamesisk, indisk och amerikansk mat men inget av dessa kommer ens i närheten av fräschheten som det isländska köket bjuder på.
    På tallriken ovan ser ni vad som var dagens fångst, Icelandic Cat fish. Har ingen aning om vad cat fish är på svenska, men enligt Wikipedia är det nån slags mal, men oavsett så smakade det här så otroligt gott. Fisken hade perfekt konsistens och hade sen en ytlig smak av grillat, till det serverades en citrussås och potatismos. Och det var så sjukt gott. Helt galet. Fem av fem smakfulla vulkanutbrott i betyg.


    Efter det begav vi oss till en isländsk bar, Islensk Barinn, och tog några öl där. Rapporten från den isländska ölkulturen blir att dom, som precis alla andra länder, har rätt tråkiga lager-öl. Sen hade dom den här ölen, Einstök, som var en isländsk IPA som var riktigt bra.


    Sen hade dom även en öl som hette Snorri. Det hade så klart varit tjänstefel om jag inte provat den, oavsett hur osmakligt namnet låter, så jag tog en för laget. Kan rapportera att den här ölen smakar och luktar ungefär som tvättmedel, en fräsch doft och smak av sommar blandat med citrus typ. Inte alls gott och jag rekommenderar ingen att prova Snorri.


    Isländskan är riktigt vacker i skrift, även om man inte fattar nånting såklart.


    Intressant sidofakta: Island har Taco Bell, en amerikansk snabbmatskedja som fövandlar vilken mage som helst till en bullrande vulkan efter att man ätit där, men däremot inget McDonalds alls. Vi pratade lite med en av våra taxichaufförer om det och anledningen till att McDonalds inte finns på Island är för att deras valuta tidigare kraschade så hårt att det inte längre är vinstgivande att ha kedjan kvar. Så dom stängde ner för X antal år sedan då alla McDonalds råvaror köps in från Tyskland och det hade kostat mer att köpa in råvarorna än vad man kunde sälja menyerna för.

    Men sammanfattningsvis då, vad kommer jag minnas från min korta korta vistelse på Island? Språket, den friska och kyliga luften, att dom bara hade fula tjejer på ön (verkar vara ett ö-problem. Irland är ju likadant. Inavel är farliga grejer) och sen såklart den makalöst goda maten.

    Det är så klart inte helt realistiskt att kunna ge ett helt land ett korrekt betyg efter att bara ha varit där i drygt 24 timmar, men jag skulle ändå ge Island fyra av fem vikingaskägg totalt. Om något har min vistelse här gjort mig ännu mer sugen på att nån gång i framtiden besöka Island och verkligen se allt som ön har att erbjuda. Val-sightseeing, gejsrar, landskap, restauranger och allt möjligt lockar nu ännu mer än det gjorde innan jag först besökt ön.”