Okej, jag har bestämt mig. Eller rättare sagt: Okej, jag har precis tagit det dummast beslutet jag någonsin tagit under hela min manliga karriär.
Våran manager Robert (som förövrigt precis skaffat Facebook – undvik att adda där alltså!) som faktiskt är en rätt hyvens kille kom på att vi på desken borde hitta på något välgörande ändamål för att… anledningen till varför är fortfarande lite oklar.

Efter ett teammöte, en sparbössa och lite brainstorming kom sen den slutgiltiga idén fram – vi ska börja skramla pengar i en plåtburk varje månad. Pengarna ska sen skänkas till nån trevlig organisation och alla blir glada. Vi på desken för att vi slipper dom där vidriga kopparmynten och dom som får pengarna för att… dom får en massa pengar.
Sen kom twisten som innebar att jag, helt ogenomtänkt, satte mig själv i en väldigt prekär situation.

Jag talar såklart om den sista delen i välgörandet – Mustaschkampen… Några av oss grabbar på desken ska börja odla mustasch, mest för sakens skull. Problemet är ju bara det att jag antagligen kommer få stryk av alla killar – plus några av tjejerna på desken (Tina ska tydligen delta t.ex.)
Min testosteronnivå ligger ju strax under en genomsnittlig rysk kvinnas (typ Tina) och det innebär ett väldans bekymmer. Hur ska jag kunna förklara det faktum att jag inte fått mer än tre fjun på min överläpp efter en månads sparande? Hur ska jag kunna förklara att mina flickvän har en fylligare mustasch än mig själv? Frågorna är många och ursäkterna är få. På måndag börjar vi och då har jag exakt en månad på mig att hitta på en riktigt bra ursäkt för min överläppsfrisyrsbrist.

Moppemusch-Kausti och en polis