Vardagsliv

  • Fiasko,  Vardagsliv

    Julklappshysteri

    2011-12-16 /


    IIIIIII don't want a lot for Christmas, there is just one thing I neeeeed. Mariah Carey spelas öve-fucking-rallt i hela Dublin och julstämningen infinner sig inte alls. Utöver det består varenda butiks julmusiks-spellista av totalt fyra låtar: Wham! – Last Christmas, Valfri version av Oh holy night, Valfri version av Silent Night samt ovan nämnda All I want for Christmas. F-y-r-a låtar lyckas alla butikerna på shoppingcentret totalt samla ihop för att skapa sin Best of Blanch shopping center – Christmas version”-playlist. Horribelt.
    Jo, ni gissade rätt, jag har varit och handlat julklappar.

    Att handla julklappar är någonting som absolut inte platsar på min personliga topplista över roliga saker att göra här i livet. Tvärtom hamnar eländet nånstans mellan att gå ut med soporna och att klippa mig. Och att klippa mig är det absolut värsta jag vet. Saker såsom att tvingas slicka på grävlingar går bra, bli parkerad på av en traktor likaså, men att julshoppa motsätter jag mig starkt.

    Idag spenderade jag t-r-e timmar på shoppingcentret och fick ihop totalt noll julklappar. Två par jeans åt mig själv, tre t-shirtar, julklappspapper, ett sexpack öl, en fryspizza och två Pringles-rör fick jag däremot tag i.
    Nåja, jag vet i alla fall vad jag ska köpa förnåt till alla nu. Dock ska jag masa mig ner på stan imorgon för att kika lite vad som erbjuds där innan jag slår till. Behöver ju inte ha köpt klart grejerna förrän vid 23-tiden på söndag kväll, så än är det gott om tid.

    (Sådär, nu kan ni klaga på all tvätt som ligger på golvet i bakgrunden av bilden)”

    läs mer
  • Fantastiskt,  Jobba på Irland,  Upplevelser,  Vardagsliv

    Sovslott och plywoodkoja

    2011-12-13 /


    I etthundratjugofem dagar har jag legat och nött min IKEA-madrass som jag köpte efter att jag kommit tillbaka från USA-resan. 79 euro kostade den vilket ger ett snittpris på 61 cent per sovdag sen dess att jag införskaffade eländet. Billigt eller dyrt? Inte vet jag, men engångspriset var dock ett hyfsat kap.

    I början dominerade madrassen sen stort med sina 12 cm i höjd, men allt eftersom tiden gick muterade mitt kvadratmoln mer och mer från ett himmelrike till att, både i form, och färg anta ett mer plywoodskiveliknande format.
    Så efter en sisådär 100 dagar nådde mitt och madrassens förhållande bokstavligt talat botten när jag tillslut kunde känna det iskalla irländska vardagssrumsgolvet såfort jag rörde mig på plywoodskivan.

    Men, plötsligt så händer det. Julen står för dörren, alla på jobbet vägrade Lussetåga (inklusive jag) och julmaten behövde inhandlas. Då den irländska korvens betyg ligger strax under den svenska hundmaten i Michelinguidens årliga undersökningar så känns det alltid tryggt att ha lite svensk matshopping i närheten, även om den blivit betydligt sämre på senare tid.

    Ännu en Sultan-madrass inhandlades och baxades ut i taxin för att placeras ovanpå plywoodskivan i min sovborg. Sovborgen som befinner sig i nån slags arktisk klimatzon här i vardagsrummet, men ändå bara tre meter från den afrikanska delen av lägenheten som går under det något spartanska namnet städskrubben”. Det området håller alltid minst 35 graders värme, men så fort man öppnar dörren in dit sticker minsta lilla värmepartikel direkt ut genom valfri springa i lägenheten istället för att hålla oss varma. Skitlägenhet…

    Men efter lite slitande med att pressa in 99-eurosinköpet i den något för korta sovhörnan var madrassen äntligen på plats. Första provliggningen var en hejdundrande succé där playwoodskivan gått från brunt och stenhårt elände till nånting som bäst kan beskrivas som en kolossal mängd fluffiga hamstrar i puffsäcksformat.

    Nu har jag bunkrat upp med skumtomtar (!!!) som proviant och en IKEA-kasse till att utföra mina behov så jag har nu beslutat mig för att jag aldrig mer kommer lämna detta magiska mjukisfort.


    Efter.”

    läs mer