Vardagsliv

  • Bra saker,  Jobba på Irland,  Kameradump,  Mat,  Skryt,  Vardagsliv

    Irland: En helg med mammsingen, första halvan

    I torsdags kväll kom min käre mor till Dublin och jag har därför spenderat större delen av helgen med henne, hennes gubbe Åke och hans två 15-åringar Eric och Linnea. Eftersom jag knäppt några hundra kort under dom tre dagarna som gått sen dess tänkte jag ta en liten sammanfattning av Helgen med mammsingen:


    Torsdagen blev ganska kort eftersom dom landade såpass sent som dom gjorde. Klockan 20:30 kom mamma ut genom hotelldörren och hälsade på mig med en stor mammakram. Lite töntigt, men samtidigt är hon min mor så jag lät henne hållas. Det var ändå lite mer än sju månader sen vi sågs sist. Efter lite grinande, lite hälsande och lite snackande åkte jag därifrån för att sova.

    Större delen av fredagen spenderades sen för egen del på jobbet samtidigt som besökarna fick bekanta sig lite med O'Connell Street, Spiran och allt annat kul som fanns inne i Dublin. Jag åkte in till stan och mötte upp dom andra för att käka lite och vi hade fått tips om ett ställe som låg i närheten av Four Courts. Namnet på stället har jag glömt, men placeringen och maten sitter fortfarande kvar i minnet.

    Maten på stället var fantastiskt och jag åt personligen en laxpasta som lätt kunde mäta sig med den italienska motsvarigheten i Diano Marina. Mamma och dom andra verkade även dom vara mycket nöjda med maten.

    Betyg på det där stället jag inte kommer ihåg namnet på: 5


    Ball kyrka.


    Ballt instrument.

    Mindre ballt var det faktum att han verkade tro att han låg med instrumentet såsom han betedde sig. Skum kille som porrade sig med en gitarrhals…


    Ballt dryckesunderlägg.


    Balla besökare.


    Ball Eric.


    Ball glass som fick avsluta fredagen. Smakade dock inte sådär jättebra. Efter att ha ätit upp den var det sovdags så våra vägar skiljdes åt där.

    Lördagen hade vi bestämt skulle spenderas i den lilla fiskebyn Howth som ligger 30 minuters tågresa nordost om Dublin och därför begav jag mig till besökarnas hotell vid 11:30-tiden för att rutinerat guida dom till tågstationen.

    15 minuter och en uteliggare med för få tänder senare anlände vi tryggt vid tågstationen. Ytterligare 10 minuter senare hade vi missat tåget med 10 sekunders marginal. Fiasko.


    Väl ombord på tåget var Åke och den unga fröken Linnea inte helt nöjd.


    Jag har en bra vana att alltid ta kort på kartorna som finns i närheten om jag ska befinna mig på ett okänt ställe en längre tid, något som kom till användning senare under dagen.


    Howth.


    Första skylten vi fick syn på när vi strosade runt i stan kändes ju… intressant ._o


    Regn och tokigt mycket blåst stod på schemat dom första 15 minuterna vi var där. Mamma var inte helt nöjd med Irland just då…

    Efter att vädergudarna gett upp och slutat piska oss såg vi plötsligt att en massa människor stod och tittade över kanten vid hamnen. Vi var nyfikna på vad som var så intressant så vi traskade över dit för att kika vad som stod på.


    Där dök dom här krabaterna upp. Flytande fläskberg med simfenor. Fantastiskt fascinerande djur (yes)


    Ballt däggdjur med skumma näsborrar.


    Lågvatten, alger och en udde.


    Jag blev otroligt facinerad av hur grönt allt det gröna därute var. Algerna var verkligen riktigt grönt gröna.


    Ball båt som såg mycket coolare ut i verkligheten än på ett minikort.


    Puttifrånkorvar!


    Solsken över hamnen. Tummen upp för solen, tummen ner för stormvindarna vid kusten.


    Sketen ö vid namn The island of Ireland's Eye som inte gjorde sig bra på bild! Jag gillade den där ön, men den var verkligen inte fotogenique. Buu för det.

    Betyg på The island of Ireland's Eye 3


    Förvirrad pippi som trodde hon var en puttifrånkorv.


    Ser ni det där vita huset som står en bra bit ut på udden? Där skulle jag lätt bosatt mig om jag var dum i huvudet, gillade regn, var 70 år gammal och hade alldeles för mycket pengar. Nu saknar jag tre av dom där kriterierna så jag nöjer mig med att drömma om att bo där. Utsikten måste vara fantastisk därifrån…


    Kolla liksom! Det hade sjuk utsikt, en enorm gräsmatta där man kunde spela golf och en egen mur runt tomten! Kickassigt ballt hus helt enkelt!


    Annars gillar vi uppenbara skyltar. Dom där satt lite överallt uppe på klipporna för att informera om det uppenbara. Lite som att sätta upp en jätteliten skylt mitt på en fotbollsplan där det står Det finns gräs här” ungefär…


    Klippor.


    Världens bästa mor.


    Eric, en fyr och en färja från Stena Line.


    ”You talkin to me!?”

    Efter att nästan ha nåt världens ände bestämde sig gamlingarna plus Linnea att gå samma väg tillbaka. Jag och Eric tyckte det lät tråkigt så vi tog den andra vägen tillbaka.


    Lite vilse var vi nog ett tag men vi kom tillbaka till stan före gamlingarna trots att vi irrade runt en hel del.


    Göteborg på irländska.


    Efter en glass tog vi sen tåget tillbaka till stan för att käka lite och kvällen avslutades på Murrays på O'Connell Street.
    Jag måste säga att irländsk matkultur överlag är katastrof, men vi måste ha haft en sjuk tur med maten när dom var här – vi käkade på skitbra ställen alla gånger förut om en. Murrays fajitastallrik smakade lika gott som den ser ut.

    Betyg på Murrays fajitastallrik: 5


    Mamma var avis…


    … och Åke försökte t.o.m. handgripligen ta mitt käk ifrån mig, men efter att strategiskt ha placerat en gaffel i hans hand gav han tillslut upp.


    Jag fick tummen upp för gaffelns placering av Linnea innan jag slängde min servett och sprang ut från restaurangen i rädsla för hämnden från den gamle mannen.

    Det var allt för idag. Imorgon kommer söndagens äventyr.

  • Allmänt klagande,  Vardagsliv

    Sketna hjulvrak


    Jag minns ett tidigare liv. Ett liv där min ålder var långt under 18, ett liv där jag hade framtiden framför mig och ett liv där jag faktiskt var en ganska glad skit. En glad skit med en cykel. Det är nu mer än 6 år sedan men det var en härlig tid. Jag cyklade överallt oavsett vart jag skulle, jag tränade minst en gång om dagen och orken tog aldrig slut.

    Sen kom körkortet.

    Sen dess har jag inte cyklat mer än 5 gånger – och det var ändå 4 år sen jag tog det där jäkla kortet! Majoriteten av dom cykelturerna jag tagit sen dess var när jag krockade bilen och inte hade något annat sätt att ta mig till träningarna. Av vad jag minns så var det inte så farligt då heller, men nu har jag faktiskt inte ens någon aning om jag ens äger en cykel. Jag tror jag har (hade?) en blå gubbcykel” hemma i Sverige men jag är inte alls säker.

    Idag blev jag i alla fall av med oskulden med en cykel på Irland. Alltså, inte på nåt snuskigt vis utan Robins cykel tog min cykeloskuld här på Irland. Jag hade cookie friday vilket innebär att jag måste bjuda mina arbetskamrater på kakor och jag glömde kakorna hemma. Därför fick jag vackert cykla hem och hämta dom under min 30 minuter långa lunchrast.

    Jag fick några olika intryck från cykelturen…

    [#] Robin är antingen jättekort eller så sitter han helt mongo på sin cykel. Det gör att man får cykla med benen i 90 graders vinkel när man trampar vilket gör cyklandet 200 gånger jobbigare.
    [#] Jag har passerat min fysiska peak. Det går bara utför nu.
    [#] Motvind är fortfarande en idiotisk uppfinning.
    [#] Sadlar är värdelösa att sitta på. Ge mig en cykel med en fåtölj på tack!

    Jag hade tidigare en väldigt stor lust att köpa mig en cykel. Man får en helt okej cykel för ungefär 1 000 – 1 500 kronor här men efter dagens eskapader så har jag kommit fram till en sak:

    Cykeln kommer aldrig kunna ersätta taxin.