Jag blev helt galet inspirerad av den där serien jakten på den perfekta hamburgaren” som jag postade i förra inlägget. Jag satt på jobbet under lunchrasten och tittade på när det perfekta brödet tillagades, jag såg hur man skulle mala till den ultimata köttbiten, jag såg hur man tillverkade egen hamburgerost och jag såg en massa bilder på fantastiska burgare på Petter @ Gamereactors blogg. Jag blev faktiskt motiverad att själv laga mat för första gången på bra länge (utan att någon piskade mig).

Så jag satte igång. Jag började leta recept på dressing, jag började kolla på hur man skulle tillverka sina egna hamburgerbröd och jag gav lika snabbt upp den tanken igen. Bröd är krångligt att tillaga, speciellt om man har en ugn som är opålitligare än valfri svensk politiker. Dessutom är jag Kausti, inte Gordon Ramsey, så även om jag alltid tror att jag är bäst på allt så kändes det som en smart idé att börja i en liten skala – hembakat hamburgerbröd gick fetbort.

Jag fick tag i riktigt schyssta luftiga hamburgerbröd på Dunnes när jag var dit och handlade. Irländarna verkar kunna sina hamburgerbröd här ändå. Inga sånadär äckliga svenska hårda päckelbröd

som lillebror tycker om (även om han bättrat sig något och nu äter Friscobröden från Max) så långt ögat kunde nå. Luftiga ”buns” är det nya rosa
Efter att ha matshoppat klart betalade jag 16 euro för tomater, sallad, hamburgerbröd, mjölk, en cola, krossade tomater, spaghetti, 2 liter flaskvatten (ett måste i det här skitlandet) och en lök. Dock hade jag inte köpt någon köttfärs…

Men jag traskade som planerat förbi den lokala slaktaren och fick tag i 700 gram köttfärs. ”VADIHELA… Hur mycket åt du!?” tänker ni då, men lugn, jag planerade att ha det som blev över till köttfärssås imorgon. 3,71 euro tidigare och en nästan lyckad fint i form av ett smidigt svar ”Five eu… Fifty euros!” på kassörens fråga ”How much did you give me?” höll jag på att gå därifrån med 46 euro och 700 gram köttfärs på en betald femma. Nu skrattade han bara åt mig och gav mig strax över en euro tillbaka, men jag var nöjd ändå och tog sikte mot hemmets trygga vrå för att tillaga denna kulinariska festmåltid.

Jag följde alla råden, jag försökte på ett riktigt taffligt sätt göra majonäsen själv, jag stekte hamburgerbröden för att dom inte skulle suga åt sig fettet och jag följde nästan alla dom magiska råden jag lärt mig. Resultatet? Det blev faktiskt helt okej även om jag nog måste bättra mig på några punkter:

Stek bröden innan hamburgarna
Nu stekte jag bröden efter hamburgarna vilket ledde till att en av överdelarna blev riktigt sunkigt flottigt genomvåt. Dessutom blev det väldans stressigt i slutet av tillagningen när jag skulle hinna med att vända hamburgarna, steka bröden och skiva tomaterna samtidigt.

Fixa ett vettigare… fixa ett recept på majonäs
Jag hafsade ihop lite majonnäs (det stavas med två n ._o), ketchup, cayennepeppar, vitlökspulver och salt och det blev…. inte helt lyckat. Det blev mest… tråkigt och intetsägande med en liten afterburn.

Skär klart alla ingredienserna innan du steker hamburgarna
Jag skivade, som tidigare nämnt, inte klart tomaterna och löken innan jag stekte hamburgarna, och eftersom man ska vända hamburgarna ungefär var 30:e sekund så blev det väldans stressigt där i slutet

Men jag fixade några saker riktigt bra också:

Tomaterna stannar
Det tog mig 24 år, men jag kan ärligt säga att jag tycker det är gott med tomater. En hemmagjort hamburgare utan tomat är ingen hamburgare, det är en ham… eh… ett fiasko Mer tomater till folket!

Hamburgarbröden var episka
Dunnes ”hamburger buns” var faktiskt riktigt bra. Sådär lagom mjuka, fluffiga utan att bli tråkiga och dom ger lite respons efter en sekunds betänketid när man trycker på dom. Tillsammans med fettet från hamburgarna och dressingen så blev det en riktigt härlig gegga i bästa Big Mac-stil ungefär.

Osten var guld
På sin blogg skrev herr Gamereactor att osten var det som var svårast att få tag i. Jag köpte nån rödaktig grej som hade texten ”made for melting” på framsidan och jag måste säga att den osten verkligen var gjord för att smälta – något den gjorde med beröm godkänt.

Hamburgerköttet blev nästan perfekt
Köttfärsen finhackades, puffades ihop lite lätt, pepprades och saltades och skickades ner i pannan. Svårare än så behöver det inte bli. Inga krångliga ingredienser, inga tillsatser – bara kött. Precis som det ska vara.

Hatten av för Big MacKausti helt enkelt!

Betyg: 4
”