Vardagsliv

  • Nattmösseprat,  Nostalgi,  Svammel,  Vardagsliv

    En enkel match


    Så var det då dags. Det avgörande slaget var kommet. Agent 000, mer känd bland allmänheten som sitt alter ego Kausti, skulle kämpa mot den enorma isbildningen i frysen. Isbildningen hade länge smugit sig fram och hade nu börjat hota att ta över möglets plats som härskare i Casa el Kaustinen.

    Utrustad med sin Kenny Starfighter-liknande pickadoll Remington D-5000

    så tog våran modige Kausti upp den till synes hopplösa kampen. Isen var storfavorit och hade på sin väg mot den här titelfighten knockat både über-rutinerade Peter Forsberg och den osänkbara Titanic.

    Kampen var hård, det stänkte vatten och blod åt alla möjliga håll och skriken ekar, 2 timmar senare, fortfarande i lägenheten. Publiken var stundtals helt paralyserade på grund av spänningen och när Kausti fick in en perfekt träff trodde många att kampen var över. Så var det dock inte…

    Isbildningen plockade helt plötsligt fram sitt specialtrick benkrampen” och kastade sen denna förbannelse över en överraskad Kausti som inte alls var beredd. Totalt förlamad i högerbenet limpade han bort till sin ringhörna för att återhämta sig. Isbildningen, vars största svaghet helt klart är rörligheten, tog full sats för att kasta sig över den halvskadade Kausti.

    En kvart senare hade isbildningen inte rört sig ett dugg samtidigt som våran hjälte Kausti hade återhämtat sig från krampen. Matolja kombinerat med värme och lite tålamod hade gjort susen mot förbannelsen. Kausti var nu i toppform och musiken tystnade…

    Med ett fotarbete som fått Muhammed Ali att se ut som en staty och en hårtorksteknik som fått Peter Siepen att häpna fullkomligt krossade Kausti sin motståndare på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Segern var kanske inte helt rättvis, men som Kausti sa ”En dålig seger är alltid en seger”.


    Seger. ”

  • Chockerande,  Innebandy,  Jobba på Irland,  Vardagsliv

    Irländsk golvboll i Killarney


    Det hände en, med irlandsmått mätt, ganska fascinerande grej för nån vecka sedan. Jag spelar ju innebandy här med ett okänt antal finnar, letter, svenskar, danskar och lite annat löst folk. Till och med två tyskar har skymtats vid något enstaka tillfälle.
    Men för någon vecka sedan där så blev vårat innebandylag inbjudna till en innebandycup i Killarney :i

    Det är nån hjälte som satsar på att slänga ihop en nationell irländsk innebandyserie till hösten och därför vill slänga ihop en innebandycup för att promota sporten. Vi var inte sena med att tacka ja – problemet är bara att vi nästan inte vet någonting mer än så.

    Vi vet att vi kommer åka dit med två lag från Killarney Vikings IBK och att vi kommer få möta två helt irländska lag, men det är typ allt. Vi vet inte om dom tänkt spela med målvakter eller om dom tänkt spela med små mål, vi vet inte om det finns matchtröjor eller om vi får spela i västar och vi vet inte om vi kommer överleva två innebandymatcher mot irländare.

    Men vi får spela en innebandycup. På Irland. Mot irländare. 30 mil från Dublin. Det här kommer bli en upplevelse kan jag lova :i