Vardagsliv

  • Svammel,  Vardagsliv

    Dr. Kausti experimenterar


    Kausti Science Inc. kan härmed presentera sitt första genomförda experiment i det nya laboratoriet (eller som man kallar det på latin: köket). Experimentet, som gick under kodnamnet Arnold innan det genomfördes men som nu går under kodnamnet Sjätteklassarens anaboladopade bakpulvervulkan”, genomfördes imorse mellan 10:02 och 10:08 lokal tid.

    Tanken bakom det hela var att kombinera det Oboy-smakande proteinpulvret

    laboratoriet hade stående med den geniala maskinen Sodastreams bubblor. Målet var att uppnå en godare version av chokladläsken som vi drack i USA för två år sedan.

    Resultatet kan dock mest beskrivas som ”upplysande”. Först och främst var det sjukt meckigt att fixa till två shakear med proteinpulver för att sen hälla över det i Sodastream-behållaren. När det sen var gjort dök dock en tanke upp i Dr. Kaustis bakhuvud: juice.
    Dr. Kausti mindes nämligen hur han någonstans läst om en person som testade att sodastreama (kommer nu bli ett nytt ord i ordlistan 2014!) juice vilket tydligen ledde till en kombinerade juice- och kolsyreexplosion med juice i hela köket som resultat.

    Så ville Dr. Kausti dock inte att cokladläskexprimentet skulle sluta, så rutinerat nog passade han på att slänga över en handduk över Sodastreamen innan han satte igång.
    Men allt gick bra, knappen trycktes ner och det blev ingen chokladexplosion (men egentligen, hur awesome hade inte det varit?). Arton tryck på kolsyreknappen senare var så experimentet avklarat och utsikterna var goda. Kaustis Chokladläsk var färdig för avsmakning!

    Men här skedde någonting som inte borde skett. Ni vet vad som händer om man skakar om en läskburk och sen öppnar den. Tänk er det kombinerat med en sån där bakpulvervulkan

    som man fick göra när man var yngre så får ni det ungefärliga resultatet. Eller det är i alla fall vad Dr. Kausti tror resultatet blev, ska vi vara noggranna så var resultatet mest ett monstruöst pysande följt av stora bruna fläckar på handduken som hölls över maskinen för att se till att skydda laboratoriet från en chokladdusch.

    Snabbt sammanfattat kan vi då säga att det hela inte blev riktigt som förväntat. Chokladzingon blev till sand helt enkelt, men Dr. Kausti passade ändå på att smaka av den delen av ”chokladläsken” som inte hade transporterat sig från flaskan till diskbänken och gav sen utlåtandet: smakar som sandig oboy med en vag påminnelse om kolsyra, samt en svag eftersmak av fiasko ungefär.

    Betyg på Dr. Kaustis Chokladläsk: 0,2 av 5 Kenny Starfighters.”

  • Livet som stockholmare,  Vardagsliv

    27-årsdagen!


    It's my birthday and I äter sushi till frukost if I want to. Jo, det var min födelsedag idag och jag har haft en sjukt bra dag! Visst, uppslutningen på middagen var väl kanske inte den bästa och maten kanske inte var lika bra som jag minns den men samtidigt har jag haft sjukt kul och det är väl det som räknas i längden?


    Den, från och med idag, årliga födelsedagsmiddagen spenderades i år på Griffins Steakhouse vid centralen i Stockholm. Oxfile stod (såklart) på menyn och det smakade väl… en 3,5 av 5 i betyg ungefär. Inte lika bra som jag minns det, men samtidigt var jag nog hyfsat påverkad förra gången när vi käkade senast också.


    Annars kan vi nog konstatera att min namntäckning är nån slags Pokémon-variant mellan en normal namnteckning och Rockstar-logons text

    . Likt en Squirtle
    som precis förvandlats till en Wartoise
    så är min nu 27-åriga namnteckning sakta men säkert på väg att gå från att vara en 6-årings kladdade namnteckning till att bli någonting ballt med en stjärna i mitten. Vi inväntar otåligt, men förvåntansfullt, resultatet (som lär dyka upp om en sisådär 4-5 år).


    När sen namnteckningen vägrats tas emot av Griffins så fick jag diska i två timmar innan dom slutligen släppte iväg mig. Det firade vi med att väldans elegant transportera oss till Hard Rock Café för att se om deras chocolate sundare smakade lika gudomligt som i Dublin.

    Och dra mig sakta baklänges på en pulka mitt i sommaren på Medis, men nog levererade Hard Rock allt. Likt en copy/paste från Dublin så levererade Hard Rock i Stockhlm och fixar en solklar 4 av 5 cylinderhattar med krullhår

    i betyg. Otroligt oväntat, men desro mer kaloririkt.


    Kvällen avslutades sen på det hyfsat sunkiga stället Gröna Jägaren på Söder där jag och Jespers flickvän Anna dominerade med kvällens, och kanske ställets genom tiderna, bästa uppträdande. Det blev dock inte Diggiloo Diggiley

    som jag (tydligen) brukar äga PayPals julfesters singstartävling med idag men väl Ted Gärdestads Satellit
    . Sen avslutade Gustaf kvällen med att väldans tacksamt försöka duetta upp mig med en helt okej 20-årig Hilda. Hennes namn låter förövrigt som en tjock vikingafru men hon var nog mer en ung 8,5-poängare. Av det blev det ingenting men vad gör det? Jag hade en sjukt rolig kväll och ser redan fram emot 28-årsdagen!