Golf

Precis golfat lite med Jake. Brorsan var på teorikurs medans (får man använda det ordet?) vi glänste på rangen. Långa bollar varvades med precisa skruvar. Applåderna haglade och… nä, det var inte en jäkel som brydde sig i oss. Tur var nog det. Ibland var det pinsamt dåligt från min sida, ibland hyfsat.
Annars är det värt att notera att Jake nästan träffade en gubbe ute på banan med sin bananskruv

Jaker är biffig. Därför kan han inte hålla i klubban hårdare än såhär. Fyrfingergreppet kallas det tydligen.
Jake försökte förövrigt få det till att han hade någonting stort i byxorna. Jag har zoomat in bilden ett flertal gånger utan att hitta något

Stilstudie på när Jake slår bollen 4 meter framåt med sin lånade järnsexa. Motljus är inte bra för kameran

Tillslut fick jag nog av alla kassa slag, så jag kastade helt enkelt iväg två av mina klubbor. Tydligen lite väl rakt upp i luften eftersom dom landade strax utanför puttinggreenen. Och jäklar vad dom satt fast
Nu är man två klubbor fattigare, men förhoppningsvis får jag försöka gräva loss dom nästa gång vi åker till golfbanan.

Biljetterna till U21-matchen mellan Sverige – Italien hämtades idag också. 1,5 timme innan reservationen utgick. 275 spänn per biljett, skapligt rånad man känner sig…

Dagens chock blev annars det faktum att man hittade Billy Talents senaste album på Isohunt Det ska ju inte släppas förrän om en månad. Efter första genomlyssningen är Saint Veronika bästa låten.
Albumet verkar helt okej, men det är för tidigt att ge något betyg än.
Albumets omslag är i alla fall otroligt fult

Ska försöka sätta mig och skriva sista delen om London nudå…

Så var den avklarad, årets golfpremiär. Året riktiga golfpremiär, på riktig bana. Tidigare har vi ju spelat på Dalsjös korthålsbana, men nu var det alltså dags på riktigt.
Lite sådär lagomt ringrostig ställde man upp på första tee. Drivern togs upp ur bagen, svingen kändes tveksam, bollträffen var halvkass och bollen flög ungefär 47 meter… Starten kunde alltså ha varit bättre. Det skulle dock bli värre visade det sig…
Åke (mammas kille) som jag spelade med ville inte vara sämre. Han tog i för kung och fosterland, och skickade sen bollen närmare 300 meter in på fel bana
Vi insåg båda två att det nog inte skulle bli någon hole in one denna runda.

Coola ankor. Dom hejade på mig med sitt ”kvack kvack”. Jag blev otroligt peppad samtidigt som jag inte kunde låta bli att tycka om dom där söta dunbollarna som simmade runt i vattnet. Vansinnigt söta.
Sen skulle vi precis gå därifrån när jag vänder mig om och ser en stor äcklig vattensork som springer mot ankorna. Jag hinner se hur den hoppar i vid en av ankungarna, men jag tror inte den fick tag i nån av dom (om nu sorkar ens äter söta små ankungar). Bu för äckliga sorkar!

Betyg på babyankorna: [!][!][!][!][!]

Vi gick 9 hål idag och såklart blev det så småningom dags för årets bunkerpremiär också. Jag tog fram min Sandy och ställde upp för att sänka bollen i hålet. Jag lyfter klubban, tar i sådär lagomt, och bollen… hamnar faktiskt på green. Ett hyfsat bra slag alltså Chocken har ännu inte lagt sig.

The walk of shame. Där ville man inte hamna Tack och lov så slog jag ut bollen åt andra hållet istället…
Jag slapp i alla fall skogen

Sen kom vi till det fjärde hålet… Till vänster var det ett jävla vattenhinder. Till höger var det en enorm bunker. Alltså är det ju skitenkelt att spela det här hålet – Det räcker med att slå rakt. Psyket brakade ihop, och jag var 1 meter från att nå fram till bunkern. Nu slår jag så kort att bollen inte ens nådde fram dit, men snett och vint var dagens ledord.

Golfrundan avslutades på ett positivt sätt i alla fall. Från 6 (jag tycker det var närmare 25) meters håll sänktes denna putt. (Kortet är taget efter att putten satts bara för att visa hur enormt megalång putten var). Jag var mäkta stolt och Åke såg lycklig ut.

Fooore!

Golfpremiär