Chockerande

  • Chockerande,  Innebandy,  Jobba på Irland,  Vardagsliv

    Irländsk golvboll i Killarney

    2011-01-26 /


    Det hände en, med irlandsmått mätt, ganska fascinerande grej för nån vecka sedan. Jag spelar ju innebandy här med ett okänt antal finnar, letter, svenskar, danskar och lite annat löst folk. Till och med två tyskar har skymtats vid något enstaka tillfälle.
    Men för någon vecka sedan där så blev vårat innebandylag inbjudna till en innebandycup i Killarney :i

    Det är nån hjälte som satsar på att slänga ihop en nationell irländsk innebandyserie till hösten och därför vill slänga ihop en innebandycup för att promota sporten. Vi var inte sena med att tacka ja – problemet är bara att vi nästan inte vet någonting mer än så.

    Vi vet att vi kommer åka dit med två lag från Killarney Vikings IBK och att vi kommer få möta två helt irländska lag, men det är typ allt. Vi vet inte om dom tänkt spela med målvakter eller om dom tänkt spela med små mål, vi vet inte om det finns matchtröjor eller om vi får spela i västar och vi vet inte om vi kommer överleva två innebandymatcher mot irländare.

    Men vi får spela en innebandycup. På Irland. Mot irländare. 30 mil från Dublin. Det här kommer bli en upplevelse kan jag lova :i

    läs mer
  • Bra saker,  Chockerande,  Jobba på Irland,  Positivt

    Positiva utlåtanden

    2011-01-19 /


    Det är lite creepy när helt okänt folk kommer fram och hälsar på en. Det är ännu mer creepy när okänt folk kommer fram och hälsar på en och säger tack för din blogg. Den är en guldgruva inför flytten”.
    Och det har hänt ett antal gånger nu. Nytt folk som kommer in på IBM och nämner mitt namn, eller min blogg, utan att någonsin ha träffat mig…

    Senast igår var det en snubbe, vars namn jag tyvärr inte uppfattade, som kom fram och hälsade. Och jag skämdes som en hund :i Blev smått ställd och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Man är ju svensk, och som svensk ska man vara tillbakadragen och inte sticka ut för mycket. Gör man det blir man plötsligt skrytig och folk tittar snett på en. Så jag agerade svenskt och skämdes istället.

    Men jag kan ändå inte låta bli att le åt det lite sådär lagom nu i efterhand. Det är lite ballt att folk hittar hit och läser det jag skriver för att förbereda sig inför ett helt nytt liv. Man kan nästan se det som att jag är deras irlandsförälder…
    Jag borde nog lägga upp en deal med Manpower snart. Jag ska ha en såndär 300 euros referalbonus för alla som läst min blogg :z Eller rättare sagt, om du funderar på att börja jobba på IBM så hör av dig. Vi splittar den där 300 euros referalgrejen 50/50 ;)

    Men jag ska inte skämmas. Det är pepp att folk gillar bloggen och att dom finner den intressant. Jag har lovat mig själv att träna på att ta emot positiv kritik (säger man så?). Alla människor jag träffat har varit rätt dåliga på att ta emot komplimanger på ett snyggt sätt, och jag är likadan. Hur ska man reagera? Vad ska man säga? ”Tack vad snällt”? Men nu har jag kommit en liten bit i alla fall:

    Steg 1: Skäms som fan och ta åt dig av det positiva i efterhand [x]”

    läs mer