Jag har en känsla av att ungefär 43% av det svenska folket flippade ur igår. Ibras mål mot Ungern fick nog även den mest konservativa svensken att jubla som om han precis vunnit några miljoner på Triss.
Husets jubel var nog lillebrors målfirande när Zlatan gjorde det där målet. Mamma brukar ha en tendens att skrika ganska högt när Sverige gör mål i diverse sporter, men igår tog lillebror definitivt hem priset för årets hittills snyggaste målgest.

Har ni någonsin spelat TV-spel så har ni antagligen stött på Donkey Kong. En stor apa med ett IQ på ungefär 3,5. Han kan inte så mycket mer än att lyfta upp saker och banka i marken med sina händer.
Det var lite den målgesten lillebror fick för sig att använda. Först ett ”Ja…” när Zlatan får bollen, sen ett ”JA!” när han ser att Ibra är fri. Sen utvecklade det sig till ett ”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!” när han började förstå att bollen skulle gå i mål.

Vi låg nere i min säng och tittade på fotbollen på min TV. 1 hundradel efter det att Zlatan magdansade in bollen stod lillebror upp och skrek som… ja… det går inte att beskriva. Hans röst skar sig, hans ansiktsfärg gick från svagt solbränd till illröd och han bankade med händerna i sängen av extas – precis som herr Donkey Kong. ”ZLATAAAN! JAAAA!” grät han nästan. ”JAAAAA!”

Fotbollen kan verkligen påverka människor på ett fascinerande sätt…