Blev biljard med Ceder igår vid 18-tiden. Han tyckte vi skulle hitta på något, och han hade tydligen kartlagt mina svagheter eftersom han föreslog biljard. Med mitt självförtroende kan man ju inte lixom neka en utmaning

Så klockan 18:05 kom han förbi. Jag satt fortfarande i morgonkläderna och slöade med lite poker. Så det blev till att snabbavsluta eftersom lille Per inte skulle behöva vänta så länge. En intressant sidonotering är förövrigt att mellan klockan 18:05 och klockan 18:08 så plussade jag nästan 400 spänn på pokern Var rätt extremt…

Åter till biljarden. Vi åkte ner till Metropol för att checka om det fanns något biljardbord ledigt. Såklart fanns det två stycken :<
Nämnas ska senast jag lirade biljard gick jag typ på fritids. Och redan där var jag rätt värdelös. Jag brukar iofs vara rätt bra på att vila mig i form, så efter att ha vilat sisådär 8-10 år borde ju formen vara på topp. Det skulle dock visa sig att så inte riktigt var fallet…

Per tyckte vi skulle spela eight-ball. Då spelar man med alla 15 bollar, och man får varsin färg. Dom flesta vet nog vad jag menar.
Jag var dock inte så sugen på eight-ball, så jag hittade på min egna lilla variant. Den kallades för white-ball.

White-ball går ut på att man ska få den vita bollen att träffa så många biljardbollar på bordet som möjligt UTAN att sänka en endaste av dom. Sedan ska slaget avslutas med att den vita bollen hamnar i nåt av hålen.
Detta var jag rätt bra på faktiskt. Ibland fuskade jag lite och satte den vita direkt i hålet utan att träffa nån annan boll, men oftast så lyckades jag träffa t.ex. boll nummer 9 för att sen träffa 7:an, 2:an och 1:an för att sedan se den vita bollen rulla ner i hålet. Per var mäkta imponerad.

Stilstudie av biljard-Perra

Det fanns en chans att få stilpoäng också. Om man lyckades skjuta (stöta?) den vita bollen av bordet fick man 25 stilpoäng. Om man istället lyckades lobba den vita bollen över en annan boll så fick man istället 10 stilpoäng.
Jag lyckades med båda dessa bedrifter och det medförde att jag fick hela 35 stilpoäng! Jag hörde snacket om ”det där är ju världsrekord i stilpoäng” av grabbarna som stod vid det riktiga biljardbordet bredvid oss, men jag vet inte. Jag är ju inte den som skryter…

Problemet var ju det att Per inte alls ville spela efter reglerna. Mina regler då. Utan han tyckte det var skitroligt att följa dom ”riktiga” (allt är relativt) reglerna. Därför utropade han sig själv som vinnare alltför ofta… Men det är lugnt, jag kommer överklaga till biljardnämndens regelkommitté (eller vad det nu finns för instanser i biljard… ). Antagligen får jag rätt där och får vinsterna i efterhand

Just det. Jag fyller år imorgon också. Tyvärr känns skillnaden på 22 och 23 inte sådär skithäftig

Well it aint no surprise -> sjukt bra låt