Betyg

  • Betyg,  Film,  Vardagsliv

    Shutter Irland


    Jag och min kompis Chuck har precis varit och tittat på filmen Shutter Island här på bion i Blanchardstown. Jag lyxade till biobesöket med en Facebookuppdatering innan filmen började, och jag känner hur Facebooktönt-procenten ökade något enormt där. Nu är den typ uppe i hela 63%. Hemskt säger Chuck och jag får nog hålla med.

    Filmen ja. Den handlade om en Leonardo Di Caprio som jobbar som en US Marshal och om jag förstått det rätt så är en US Marshal typ en lite mer avancerad polis. Han blir kallad till en ö som heter Shutter Island för att undersöka hur en kvinnlig patient rymt från sin cell där på ön.
    Hela ön är alltså ett mentalsjukhus där man jobbar med att försöka bota mentalt sjuka personer. Egentligen är han dock där av ett personligt skäl, men det tänker jag inte avslöja här.
    Under sin undersökning kommer han i alla fall underfull med att det verkar pågå psykologiska experiment på patienterna på ön. Något han är fast bestämd över att stoppa…

    Dom första 20-25 minuterna av filmen var verkligen fantastiska och jag njöt av varje sekund. Sen började det bli lite läskigt. N00ben kollade hela filmen genom sin hand (eller så såg hon ingenting alls eftersom hon var livrädd) samtidigt som jag och Christian knäckte hela storyn vid en nyckelscen där i mitten. Min kollega Chuck satt mest bredvid och försökte bjuda mig på cigg. Enligt mamma är dock inte cigaretter bra för kroppen, så jag nekade artigt men bestämt.

    Parallellerna till IBM var annars extremt många. Hela den här gör som vi säger – annars lobotomerar vi er”-attityden var fruktansvärt slående. Även det där med att man måste lämna alla vapen man har på sig i receptionen var direkt taget från IBMs säkerhetstänk. Tailgateandet straffades också hårt. Man hamnade i ett slags ”Vad är verkligt och vad är fantasi? Varför vill IBM att vi har headsets på oss och varför hör jag röster på jobbet utan att se människorna jag pratar med? Är det okej att jag genomgår hjärnoperationer under arbetstid”-tänk som var snudd på obehagligt. Som Chuck säger här bredvid mig: Är ni lättpåverkade bör ni nog undvika den här filmen. Jag är nog villig att hålla med.

    Betyget överlag får bli en trea tror jag. Skäggjohan sa att han älskade filmen, men jag kunde inte komma från hur den genomskinliga storyn genomskådades halvvägs in i filmen. Resten var bara en transportsträcka med jävligt stora fartgupp innan det alla redan visste förklarades.

    Nej, nu ska jag och min poliskollega Chuck försöka ta reda på var den där tjejen som bodde i lägenheten igår tagit vägen. Skumt att hon varit inlåst i städskrubben hela veckan men ändå lyckats ta sig ut därifrån. Shit… nu kommer den där idiotiska landlorden också… måste sti

    [spoiler title=Disclaimer]Nej, jag är inte galen. Jag lovar. Jag har bara lite migrän. Dessutom ska jag bara jobba här i ett år, sen ska jag göra någonting annat. Jag behöver bara få lite saker gjorda först.

    (Har ni inte sett filmen kommer ni nog tro att jag flippat helt ^^)[/spoiler]”

  • Betyg,  Bra saker,  Upplevelser,  Vardagsliv

    Irland: Betnér på Woolshed i Dublin


    Betnérkvällen är avklarad. En svag smak av tokgrillade hamburgare och en riktigt krullig frisyr är det som jag tar med mig från den här kvällen. Burgaren kom från Burger King och jag kan ärligt säga att Burger King fortfarande gör hemsk snabbmat. Att den dessutom tog 5 minuter att få säger egentligen allt…

    Den krulliga frisyren satt faktiskt inte på någon het dam, istället satt den på en irländsk herre vid namn Andrew Stanley

    . Andrew var killen som höll i hela standupframträdande och han var briljant. Han skämtade om amerikanare, Henry-handsen och han skämtade till det något enorm med en stolle vid namn Viktor som satt närmast scenen. Sättet Andrew improviserade imponerade stort på mig och jag tror inte det var en enda människa som kunde hålla sig för skratt.

    Betyg på Andrew Stanley: 5

    Sen kom pausunderhållningen. Det var nån tillsynes randomtjej som inte riktigt klarade av det här med humor. Det blev mest pinsamt under dom 20 minuterna hon höll på, så vi lämnar henne och går vidare.

    Betyg på den tråkiga damen: 0.5


    Herr Betnér stod under dom två första framträdandena längst bak i lokalen och knappade på sin mobil. N00ben noterade att hans stod där, så jag kunde inte låta bli att japan-fotografera honom. En tumme upp från mig fick honom att bjuda på ett leende, och när min kamera väl bestämt sig för att ta kortet hade han ledsnat :i
    Var annars lite sugen på att gå fram och prata med honom, men vad säger man till en såndär ironiskt människohatande människa? Tja, jag vet att du hatar människor och så, men… jag hatar dig också”? Det funkade lixom inte att komma på någon icebreaker, så det fick vara.
    Lite intressant ändå att se att han är en människa precis som oss average joes. Han stod där bak som vem som helst och tittade på dom andra uppträdandena och det kändes skumt på något vis. Han har ju varit med på TV – ska inte han kunna sväva eller nåt då? Är han bara en människa precis som alla andra? Tydligen var han det…


    Betnér då, hur var han på engelska? Han körde några av dom gamla skämten från sin repetoar, men överlag gillade jag hans framförande. Han drev friskt med bland annat religioner, feta människor och sig själv, men jag älskar verkligen hans ironiska sätt att presentera allt. Han verkligen dumförklarar allt han snackar om och lämnar sen en tystnad som gör att allt får sjunka in hos dom som lyssnar. Man kan inte förklara ett framträdande i ord egentligen, men jag gillar hans stil. Överanalyser är coola btw (yes)

    Betyg på Betnér: 4

    Efter att Betnér uppträtt skippade vi resten av kvällen – alla vi som var dit ska ju jobba imorgon. Jag satsar dock på ett besök hos IBM-doktorn klockan 07:54 och sen direkt hem i säng. Underbart att man bara kan boka 6-minuterstider hos doktorn. Han har alltså 6 minuter på sig att komma fram till vad jag lider av. Hoppas han skippar allt det där självklara (storhetsvansinne m.m.) och hör hur jävla krasslig jag låter. Då får jag vara hemma och få lön i alla fall. Hem ska jag oavsett i alla fall, att jobba som telefonsupport med halsproblem fungerar inte sådär jättebra…”