Idag dök den äntligen upp – min Asus EEE PC. 2 500 fräscha kronor kostade den och efter en oförutsedd semester hemma i Sverige bestämde den sig i onsdags för att resa över hit till Dublin.
Anledningen till att jag köpte den i Sverige var såklart att den då har svenskt tangentbord – något dom irländska butikerna av någon konstig anledning verkar sakna på sina datorer

Min nytillkomna tågluffspolare kör Windows XP, har 160 GB hårddisk och har sen ungefär lika fantastiska specifikationer som den datorn som jag hade på mitt rum strax före millennieskiftet. Men den är vit! På utsidan i alla fall…

Min bärbara Sony Vaio gick på fem minuter från att vara en riktigt smidig bärbar dator till att bli en stor och knappt släpbar klump. Min vita skönhet däremot är riktigt smidig, även om den faktiskt är större än vad jag trodde (thats what she said!).

Tyvärr, men storleken har betydelse. Den här avslöjande bilden säger ju allt. Cool hålla i kameran så att det inte blir reflektioner från TVn”-pose ses på TVn där SVT sänder dokumentären ”Världens bästa Kausti”.

Ihopfälld är den minimal och den går nästan att gömma bakom min kulmage. Notera förövrigt den ostrukna, men ändå nytvättade, skjortan

Framemot kvällen började dock min EEE bli lite trött. Efter att ha somnat emot soffkudden på golvet bestämde jag mig för att det nog var dags att stänga ner för idag. Stackars datorn var väl jetlaggad efter den långa resan hit. Första intrycket är faktiskt över förväntan även om tangentbordet bara känns 90-procentigt. Knapparna är lite lite mindre än vanliga tangentbord, och det märks. Men det är väl bara en vanesak antar jag
”