Filmrecension

Jag, Jake och Perra var iväg och såg Sommaren med Göran på bio igår. En film som faktiskt var över förväntan. En svensk komedi som någon pratar positivt om – vem hade kunnat tro det?

Filmen handlar om en halvt misslyckad kille vid namn Göran. Hans jobb är att planera event för företag och Göran hatar sitt jobb.
Han friar till sin flickvän i början av filmen, och lyckas då få henne att svälja förlovningsringen, för att efter några minuters bråk se henne gå sin väg skrikandes orden ”jag vill aldrig mer se dig”. Göran är typexemplet av en riktig förlorare.
Direkt börjar jakten på nästa tjej. Göran vill inget annat än att hitta den ”rätta” och gifta sig med henne, men till skillnad från sin kompis Alex så nöjer sig Göran inte med en 90-procentig flickvän. Allt ska vara perfekt.

Under filmens gång hinner Göran med en massa jobbiga situationer och det var många gånger man blev positivt överraskad över hur bra den här filmen faktiskt var.
Nu ställs jag inför ett dilemma. Om jag berättar hur bra den här filmen faktiskt var så kommer alla ha skithöga förväntningar på filmen, och den kommer inte alls verka lika bra som den faktiskt är. Jag förväntade mig en okej film som bäst, men fick någonting mycket bättre än så.

Problemet med filmen var bara det att den var väldigt berg-och-dalbanig. Början av filmen var riktigt bra, sen gick filmen i ide under en ganska lång stund. Sen ryckte den till ett tag igen för att strax efteråt presentera den otroligt töntiga karaokescenen som förstörde stämningen totalt.

Filmen var alltså ganska ojämn, men jag rekommenderar ändå er att se den. Peter Magnusson i huvudrollen är stundtals äckligt bra. Sättet han klarar sig ur konfrontationen med Alex flickvän i slutet av filmen är ju så roligt, men samtidigt pinsamt, att man inte vet om man ska skratta eller tycka synd om honom

Betyget är svårt att ge, och jag tänkte ge filmen 3,75/5. Men eftersom jag inte kan ge ut ,75 så får jag avrunda uppåt och ge filmen en fyra av fem möjliga.

Betyg på Sommaren med Göran: [!][!][!][!][!/]

Här kommer då den utlovade recensionen av Harry Potter and the Half-Blood Prince:

Det är ju alltid svårt att recensera en film som är baserad på en bok när man inte ens läst boken, så den delen låter jag min brors reaktioner sköta. Med tanke på att han både klagade, stönade och gäspande under filmens första timme, samtidigt som han viskade ”sådär står det INTE i boken” ungefär 27 gånger så antar jag att boken och filmen i sig inte hänger ihop speciellt mycket.
Jag som har rutin (och alltså inte slösar min dyrbara fritid med att läsa) slapp ju däremot detta problem – jag hade inga förväntningar på filmen, och jag visste egentligen inte mycket mer än att Voldemort var dum, Harry var hjälten och att Emma Watson var sjukt het.

När man ser tillbaka på filmen idag så tänker jag på hur seg början egentligen var. Det hände ju inte ett skit under den första 1,5 timmen egentligen – ändå tyckte jag att det var spännande hela tiden. Spännande och brunt. VARENDA hus dom befann sig i var nämligen antingen helt brunt invändigt, eller så var det grått. Inga glada färger där inte.
Detta genomsyrar egentligen hela filmen. 90% av alla scener i filmen är ju egentligen jättedystra och mörka, men på nåt sätt blir man fascinerad ändå. Lillebror grät av besvikelse och damen bredvid mig gäspade, men jag gillade varenda liten scen

Jag ska försöka att inte berätta för mycket av filmen, så jag berättar slutet direkt: Voldemort får vingar och spränger Hogwarts i slutet av filmen… Det där hade nästan varit kul om Harry Potter inte varit baserad på en bok som ALLA verkar ha läst. Då hade ni kanske kunnat gå på det

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om filmen. Det händer faktiskt sjukt lite under dom 2,5 timmarna som filmen pågår. Ändå är filmen riktigt bra. Jag ska som sagt inte förstöra för er som vill se filmen, så jag nöjer mig med att sammanfatta några plus och minus från filmen:

Plus
* Emma Watson – Filmens höjdpunkt #1
* Scenen där en dopad Harry stöter på en bladstjälande professor – filmens höjdpunkt #2
* Ron
* Specialeffekterna (coolt med svävande saker, brinnande sjöar osv)
* Professorn Snigelhorn
* Rons galna fruntimmer Lavender

Minus
* Ginny – Snyggast på skolan, knappast
* Lillebrors bokläsande/klagomål
* Specialeffekterna (vad tillförde förstör-bron-scenen i början lixom?)
* Snigelhorn – kunde dom inte kommit på ett bättre namn?

Filmen i sig var annars över förväntan. Jag är som sagt inget Harry Potter-fan, så om ni läst böckerna kanske ni tycker annorlunda, men filmen är helt klart sevärd.

Betyg på Harry Potter and the Half-Blood Prince: [!][!][!][!][!2]