Efter 10 timmar och 40 minuters speltid (varav 2 timmar och 15 minuter stillasittande bakom skydd), 1017 besegrade fiender, 199 kastade handgranater och exakt 11 300 avlossade skott (varav 47% missade) så har det nu tagit slut – Uncharted 2: Among Thieves har nått slutstationen.

Dom första orden som dyker upp i huvudet när jag skriver den här recensionen är grafiken, humorn och clowner.
Grafiken är fantastisk genom hela spelet, även om den kanske inte ser sådär megasnygg ut i början. Utsiktsplatserna som finns i spelet (kolla himlen på ett ställe där i Borneo :n) är häpnadsväckande snygga. Nu ska jag inte spoila för mycket som sagt, men poolen uppe på hotelltaket i kapitel 5 kan vara det snyggaste jag någonsin sett i ett TV-spel

Humorn som fanns i det första spelet var en bidragande orsak till att det blev så bra som det faktiskt blev. Jag, och många andra, hade noll förväntningar på Uncharted 1 och därför var det aldrig en risk att spelet skulle floppa.
Inför Uncharted 2 var det helt annorlunda. Förväntningarna på spelet var så överdrivet höga att jag var beredd på en megaflopp utan dess like. Tänk er besvikelsen efter Sverige – Vitryssland. Sen tar ni den upphöjt till 22 – det var vad jag förväntade mig. Jag trodde aldrig att ett spel kunde leva upp till dom sjuka förväntningarna Uncharted 2 hade på sig.

Men… Det blev inget praktfiasko. Snarare tvärtom. Humorn finns kvar, spelmekaniken har förbättrats, grafiken är som sagt förskräckligt bra och några nya vapen har tillkommit. Det fanns två saker jag irriterade mig som fan på i första spelet, men båda dessa har nu åtgärdats:

Den första saken som åtgärdats från första spelet är automatvapnen. I första spelet var pistolen överlägsen alla andra vapen. Den hade måååånga skott, den var pricksäker och den gjorde mycket skada. AK-47an däremot, den var ungefär lika effektiv och respektingivande som en bubbelpistol. Tänk er själva att ni riktar vapnet mot fienden och trycker av för att sen mötas av ett högt skratt istället för en cool animation där fienden beger sig till himlen.
Nu är allt det där åtgärdat. AK-47an är mycket kraftigare än i första spelet. Nu gör den exakt lagom mycket skada när man skjuter på fienderna. Istället för pistolen har nu automatvapnen återtagit tronen som spelets coolaste, och absolut effektivaste, vapen.

Den andra saken som åtgärdats är handgranaterna. Även dessa var värdelösa i första spelet. Dom hade en sprängradie på ungefär 4 cm, så stod fienden längre bort än så från granaten när den sprängdes hände ingenting.
Nu har sprängradien utökats något fruktansvärt – allt till det positiva. Handgranaterna är galet roliga att använda, och reaktionen fienderna ger ifrån sig när en granat träffar dom och landar bredvid är underbar

Tummen upp för detta. Sen finns det såklart negativa saker med spelet också, även om dom inte är speciellt många. Men två saker som jag blev lite irriterad på är dessa:

Spelets handling är lite väl lik det första spelets handling. Många saker känns igen, t.ex. skattjakt, förbannelser, konstiga varelser och damen Elena är saker som förekommer i båda spelen på ett väldigt liknande sätt.
Sen är Nates sikte fortfarande bedrövligt ibland. Springer du rakt fram och möter en fiende så kan det ibland ta uppemot 1-2 sekunder att få upp siktet från golvet till att sikta på fienden rakt framför dig. Det är fruktansvärt irriterande när du möter en fiende med en shotgun t.ex. Han hinner skjuta dig 23 gånger innan du ens fått upp vapnet.

Sen är AIn på dina kompanjoner ibland pinsamt dum. Min favoritbrud sprang t.ex. in rakt framför mig precis när jag skulle skjuta en fiende med mitt raketgevär. Resultatet blev en grå ruta, ett ”Neeeej!” från henne och en hemsk död för mig. Hon överlevde såklart…

Men överlag måste jag säga att spelet levde upp till förväntningarna. Jag kan nästan säga att det här är min näst bästa spelupplevelse någonsin – efter Uncharted 1. Men… Super Mario 3, NHL 95, Super Mario Galaxy, Zelda: A Link to the Past och alla dom där spelen då!? Är inte dom bättre?

Jo. Spelen var nog antagligen bättre när dom kom, men det var samma sak där – jag hade noll förväntningar på just dom spelen. Jag väntade inte ett år på att spelen skulle släppas, utan jag tog emot dom när dom kom helt utan förväntningar. Då är det mycket lättare att leva upp till förväntningarna – det finns ju inga.
Uncharted 2 var inte suveränt från första början, och det är inte ett perfekt slut, men det fanns inte en endaste minut av spelet där jag ville sluta spela. Jag ville veta vad som hade hänt, vad som skulle hända och varför det som hände hände. Spelet börjar dessutom mitt i storyn med att en medvetslös Nate vaknar upp i ett tåg som hänger utför ett stup. Snart är man ute ur tåget, och då får man snart en tillbakablick på vad som försatt honom i den där lite farliga situationen.

Nej, jag är helt såld på det här spelet. Även fast jag stötte på minst två sjukt konstiga buggar där jag först fastnade på ett hinder och sen dog av ett fall på en halvmeter. Lite senare så rasade ett hinder ner framför mig vilket gjorde att jag inte kunde gå den utmärkta vägen. Efter att ha startat om från den senaste kontrollpunkten så var jag dock tillbaka på rätt spår igen, och hindret låg istället bakom mig.

Uncharted 2: Among Thieves är helt enkelt ett magnifikt spel. Det som förhindrar full pott är dels buggarna i spelet, dels vissa ställen där man inte fattar exakt vart man ska ta vägen. Man får helt enkelt lov att prova hoppa åt alla håll man kan. Detta leder till att man dör 210 gånger på samma ställe innan man slutligen hittar rätt.

Betyg på Uncharted 2: Among Thieves [!][!][!][!][!2]

Nu inväntar vi Brütal Legend som släpps om 9 timmar och 12 minuter