Close

Monthly Archives februari 2013


Alizée – J'En Ai Marre <img src=" class="wp-smiley" style="height: 1em; max-height: 1em;" />
Den här veckan har, trots 4 dagar i Paris, inneburit minimalt med fritid. Det har verkligen varit konstant med jobb så jag har inte orkat göra någonting alls. Vi har haft presentationsmöten, jag har pratat med mega-höjdare på PayPal och jag hade t.ex. nyss ett möte” där jag tog en schemalagd promenad med min managers manager Luca för att snacka gamla böcker och lite allt möjligt. Igår hade jag ett möte 19:00-20:00 med min managers managers manager Gimena där vi snackade lite om hur jag kommit in på PayPal, hur jag trivs, vad jag har för framtidsplaner och lite allt möjligt.
Är det någon skillnad man märker på PayPal i jämförelse med IBM så är det att alla här är så ödmjuka och öppna. Behöver jag snacka med min managers manager så går jag dit och sen snackar vi som om vi vore kompisar.



Tidigare idag hade vi även lunch med ovan nämnda Luca och det är så fantastiskt kul att höra en superviktig manager sitta och svära vid matbordet :i Alla här säger “shit” och “fuck” lite huller om buller och det är så befriande på något sätt. Man behöver inte vara så korrekt i sitt uppförande hela tiden, utan man kan bara hänga med typ.



I förrgår körde vi ett möte med några User Interface-experter på PayPal också. Dom hade i början av mötet planerat in en 18 minuter lång utmaning där vi fick i uppgift att bygga ett torn av 20 stycken spaghetti, en meter tejp och ett meter snöre. Regeln var att tornet var tvunget att stå upp när man satte fast en marshmallow i toppen på tornet.



Det andra laget lyckades med detta mirakel. Exakt 0 cm högt blev deras torn. Imponerande om jag får säga det själv.



Vi däremot, vi drog till med ett torn som nådde makalösa 48 cm i höjd, snudd på Eiffeltorns-höjd, och som var stabilt som? nej, det var inte stabilt alls men det stod i alla fall upp. Alla var mäkta imponerade och killen som höll i presentationen blev lite snopen då han hade baserat halva sin föreläsning på misslyckanden och hur små saker kan förstöra stora grejer. Men det löste sig fint i alla fall tillslut.



Min kollega Caglar (uttalas Schaaalar) fick storstryk i bordsfotboll trots att bordet i sig var katastrofgammalt och bollen var mer som en skumgummisvamp.



Veckans mäktigaste får nog gå till gårdagens bedrift. Trots att jag jobbade till 20:00 igår så tog jag och Caglar oss i kragen och släpade oss bort till Eiffeltornet.



Blev väl på plats väldans imponerad över hur trevligt området och tornet var på kvällen, men även av det faktum att vi på 25 minuter lyckades ställa oss I kö, köpa biljett och ta oss ända upp till toppen på tornet. Hade väntat mig minst en timmes väntetid, om inte mer.



Flyger hem om en stund nu och längtar så hårt hem till min egen säng. Den här rockstjärnestilen är mördande och det är svindrygt att jobba hela sin vakna tid för att sen käka Pizza Hut och däcka på pizzakartongen i hotellsängen.