Close

Monthly Archives juli 2012


Gårdagens kvällsmat avslutade en riktigt blöt dag. Då det förväntades en vattenfallsmängd regn idag med bestämde vi oss för att inte planera in något speciellt under dagen. 20 mm är lite väl mycket regn…

Men istället för att helt slappa så bestämde vi oss för att planera lite mer inför morgondagen då det enligt prognosen inte ska regna speciellt mycket. Vi gick därmed bort till en turistbyrå vi sprang förbi igår och bokade in en resa till Cu Chi-tunnlarna. Fem dollar per skalle kostade det för busstur dit, några timmar där och busstur tillbaka till hotellet. Inte så illa pinkat om ni frågar mig :i

Vi tog även reda på vad det skulle kosta att åka buss till Kambodjas huvudstad Phnom Penh när vi är klara här, och vi fick ett pris på 10 dollar per skalle. Gotta love that exchange rate…




När det sen visade sig att det minsann var sol utanför hotelldörren så bestämde vi oss för att ta en sväng bort till Ben Thanh Market. Frukosten blev nudlar med räkor och lite annat gojs för egen del, Johannes käkade nån superstark nudelsoppa och höll på att avlida.

Hållningen när jag sitter är ju annars under all kritik…



Men på marknaden här kan du köpa lite allt möjligt vettigt, och en massa krimskrams. Kaffe, kryddor, frukt, frukost, ätpinnar, mahjong-spel, vietnamesiskt godis och en massa piratkopierade grejer.



Krimskrams.



Mer krimskrams.



Tyger i alla dess former.



Johannes i vietnamesisk rishatt.



Piratkopierade väskor av alla märken du kan tänka dig fanns även det.



Det vietnamesiska godiset såg inget vidare ut, så jag vågade inte köpa något. Våra kvällsmål (mina kvällsmål) brukar bestå av Oreos i diverse olika smaker. En förpackning kostar typ 3-4 kronor och mättar ganska okej när man är lat och inte orkar gå ut för att köpa nåt vettigare.



Målet för egen del var dels två T-shirtar i samma färger som den vietnamesiska flaggan, en keps/hatt och ett par sandaler. Det blir svettigt värre att traska runt i vanliga skor, och när det sen börjar regna blir det ingen höjdare att plaska runt i vanliga skor.

När det kom till skorna hittade jag dock inget vettigt. Sandalerna är ju så jäkla hårda att gå i, och mina innebandyben har tagit nog med stryk för att inte riktigt fixa ett par stenhårda sulor.
Men två röda t-shirtar hittade jag i alla fall, och med kepsen jag köpte på huvudet ser jag mer ut som en rödklädd herr Castro än herr Kausti…



Kvällen avslutades sen med en helt vansinnig kväll på Hard Rock Cafe. Ribsen smakade exakt som i Dublin, efterrätten var inte ens i närheten av lika bra, ett liveband spelade och personalen var både androgyn och dansade på borden.



Bandet, som var riktigt bra, hette Pitch Black (inte Beach Black som dom var noggranna att poängtera)…



Personalen dansade på borden och sofforna…



… vi fick ett fot med bandets sångare….



… alla (utom jag, Johannes, nån vit snubbe till och några få vietnameser) dansade och var lyckliga…



… och på något vänster lyckades Johannes få upp mig på scenen för att se honom och mig ta en bild med bandet. Nåja, det var väl inte så illa egentligen.

På vägen hem stannade annars en vespa med en dam med en ung tjej bakpå. You want to buy girl” frågade damen och vi tackade vänligt men bestämt nej. Då vände hon om, åkte ikapp oss igen och frågade ”Do you want to buy young girl?”. Samtidigt satt lilltjejen, som kanske var 16-17 år där bak och log som om hon precis vunnit en nallebjörn på Liseberg. Det här landet är… intressant…