Så var dagen äntligen kommen. Dagen med stort D, dagen där jag äntligen skulle få slå mitt livs första birdie på en golfbana. Bollen jag spelade med var en Top Flite Magna och…

… händelsen skulle inträffa på det sjätte hålet på Dalsjö. Ett ganska kort par 3-hål där t.o.m. jag kan nå fram till greenen på första slaget. Nu ville det sig inte riktigt med utslaget på banan och jag hamnade ca. 1 meter utanför greenen. Avståndet till hålet var ungefär 6-7 meter och jag halade, väldigt rutinerat, fram min putter (är man lite småstörd kan man nog få det där till ett sexskämt [?]). Efter en massa ”slå till bollen hårdare!”-tjat av lillebror så smekte jag iväg bollen.

Och vilken putt det var sen. Nackhåren reste sig, publiken likaså. Publiken applåderade, nackhåren nöjde sig med att stå upp. Efter ungefär 2 sekunder trillade bollen sen snällt ner i hålet. Jublet… uteblev. Mor, Åke, Kent och lillebror applåderade visserligen, men jag blev inte sådär speciellt glad. Jag blev mest nöjd över att ha hunnit klara en birdie innan lillebror

Jag och lillebror hade nämligen en intern tävling… Tävlingen handlade såklart om vem som skulle slå den första birdien av oss två. Den tävlingen vanns alltså av mig, så en ny tävling utlystes: Vem av oss blir först att slå en birdie på ett par 4-hål?

Det där var alltså karriärens första birdie. Innan dess hade jag spelat delvis som en gud, delvis som en zebra.
För er som inte förstår den där jämförelsen säger jag såhär: Zebror saknar händer, alltså suger dom antagligen på golf.

Ronden fortsatte, och mitt spel var ovanligt stabilt samtidigt som mina driverslag höll sig på fairway till 90%. Då är det ganska enkelt att spela golf.

På det 12:e hålet så hände något än mer otroligt än det som hände på det sjätte hålet. Jag plockade upp min driver och skickade iväg bollen otroligt långt. Tyvärr stannade den i ruffen ungefär 80 meter från hålet. Lillebror ville inte vara sämre, så han hade placerat sin boll ungefär 10 meter bakom min boll, dock på fairway.

Lillebror plockar fram järnåttan och slår ett slag som t.o.m. Tiger Woods skulle ha varit avundsjuk på. Bollen stannar 5 dm från hål och chanserna att lillebror ska göra sin första birdie ligger på ungefär 80%.
Jag känner pressen och inser vad som håller på att hända – jag kommer antagligen förlora den nya tävlingen som vi utlyste efter min birde på sjätte hålet. För att inte förlora tävlingen måste jag alltså göra det proffsen gör – pitcha in bollen på green och sen enputta. Då fixar jag också en birdie och vi hamnar på delad förstaplats.

Jag rycker åt mig järnåttan av lillebror, tittar ner på bollen och slår sen ett slag som Tiger Woods kanske inte skulle ha varit avundsjuk på, men Jesper Parnevik hade nog varit lite småimponerad i alla fall. Bollen stannar en decimeter… längre bort från hålet än lillebrors boll, precis bakom hans boll.
Nu ville det sig alltså så att lillebrors boll låg i vägen för min boll. Alltså fick han lov att putta först. Jag står snett bakom honom och man hör honom skratta till innan han sänker putten. Grattis till karriärens första birde lillebror

Pressen på mig är nu enorm. Det sägs att det är jobbigt att putta för turneringsseger på 18:e hålet på PGA touren, men det här var fan värre. Händerna skakade, jag kissade på mig och publiken vågade inte titta. Efter att ha bett till Gud, dansat regndansen och kontrollerat puttlinjen med både vattenpass och linjal så duttade jag iväg bollen. 6 decimeter senare så låg bollen i hål.

Skumt…. lillebror sätter sin första birdie samtidigt som jag också går hålet på lika många slag. Efter att ha forskat runt lite visade det sig att vi faktiskt slog Kaustianskt rekord i antal birdies på ett hål under detta scenario. Imponerande och mycket välförtjänt.

Rundan fortsatte annars i samma stil. Jag missade en tredje birdie med 1 cm när min putt inte ville trilla i på det 16:e hålet, och jag slog två bollar out of bounds, men annars spelade jag riktigt bra. Jag slog också karriärens bästa bunkerslag under rundan.

Innan jag tog upp golfen i år hade jag som mål att gå minst en 18-hålsrunda på mindre än 100 slag under 2009. Inför det 18:e hålet hade jag samlat ihop 89 slag, alltså kunde jag gå sista hålet på 10 slag och ändå klara mig. Parputten på hålet missades, men när jag satte bogeyputten så var succérundan slut. 96 slag och totalt 47 poäng gav mig en sänkning på 4.4 slag och ett nytt handicap på 22.1.

Vilken dag

Betyg på dagens golfrunda: [!][!][!][!][!]