Close
2017-03-19 09.03.53
Morgonen i Ullared började med en stabil förbeställd frukost kombinerad med resterna från gårdagens bastuplanka. Efter att ha smällt i mig kalorier motsvarande det som en normal 4-barnsfamilj äter begav vi oss då mot varuhuset.

Inför den här resan hade jag och svärfar lagt upp några planer. Dels hade vi en fundering kring att, när vi väl kommit iväg från tjejerna, ringa och förlustanmäla deras kort hos banken så att dom då skulle bli stående nere i Ullared utan möjlighet till att betala. Detta visade sig dock svårare än förväntat då jag ännu inte lärt mig Marlenes personnummer och banken inte köpte vår stående Lotto-rad som svar på den frågan. Så vi fick tänka om.
Den nya idén var att vi skulle kunna kika igenom alla grejerna som tjejerna köpt, samt tvinga igenom möjligheten att tvångsåterlämna det värsta av eländet. Tjejerna var dock smartare än så och packade därför in alla grejerna i bilen innan vi kom upp, vilket gjorde det hela väldigt komplicerat. Så även den idén sket sig helt enkelt.

2017-03-19 09.54.17
Men Ullared ja. Jag tror aldrig jag sett så många parkeringar på ett och samma ställe. Det här är en av säkert 20 såna här ytor som sträcker sig så långt ögat kan nå. Helt sjukt är det.

2017-03-19 09.59.24
Glömde ta en selfie, men här är loggan i alla fall!

På väg in hörde man alla kundvagnara som rullade fram sakta på asfalten, och det lät ungefär som avtrubbade shopping-zombies som rullade fram mot ingången i sakta mak. Kön var annars i stort sett obefintlig och vi kunde gå raka vägen in genom dörrarna när vi kom dit vid 10:00 ganska exakt.

2017-03-19 10.04.17
Det första man fick lära sig av proffs-shopparen Marlene var att ta en bild på sitt vagnsnummer. Ifall man skulle råka tappa bort, eller få vagnen stulen (det händer!) så kan man ha nån slags chans att få tillbaka den om man vet vilket nummer den har.

2017-03-19 10.04.10
Ullared är stort, typ jättestort, och varuhusytan är totalt 40 000 kvadratmeter i och med den senaste utbyggnaden som gjorts. Då räknar vi inte med allt runtikring, alla outlets utanför, parkeringar med mera utan bara själva varuhuset. Det finns avdelningar för allt, schampo/smink/tvål/hårvax/deo/parfym och liknande grejer är det första man springer på när man kommer in i varuhuset.

2017-03-19 10.18.02
Dom säljer även en massa kläder.

2017-03-19 10.40.54
Min personliga favoritavdelning var dock fiskeavdelningen. Trots att jag inte fiskat typ någonting alls sen 1995 nångång så har jag för två år sedan köpt mig ett riktigt schysst fiskespö, önskat mig fiskegrejer i födelsedagspresent med mera och börjar nu få en riktigt schysst uppsättning, oanvända, fiskgrejer som kan börja användas. Fiske-delen av inköpen stod för ungefär 400 kronor och för det fick jag 8 wobblers, 4 skeddrag, en fiskekniv, en fiskelåda, en ask för fiskedrag, 70 ståltafsar (!) och 500 meter fiskelina. Det sjuka är väl egentligen att jag inte har en aning om det jag köpte var billigt, eller om det var dyrt, men någonting jag kan säga är att man dras med i köphetsen när man kommer in i varuhuset.

Marlene visade upp en helt ny sida därinne, ”JAG MÅSTE KÖPA SAKEEEER”-sidan som jag inte sett förut :D Man kände verkligen av det där själv också, som att man ”måste handla mycket för att spara pengar”. Svårt att förklara, men det var som en köp-stress som bara dök över en så snart man gick in där.

2017-03-19 11.22.52
Ullared är så stort att dom hade en hel hylla för enbart påskkycklingar av olika slag. Helt galet.

2017-03-19 11.34.05
Ullared är så stort, och så kaosigt, att dom har flera olika kundvagnsparkeringar där man kan ställa sin kundvagn när man ska fika. Dom har då även numrerade rader och sektioner så att man kan hitta kundvagnen igen. Hur sjukt är inte det!?

2017-03-19 11.38.29
Fikapaus.

Marlene berättade att ”man brukar räkna med en tusenlapp per timme när man är på Ullared”, och då jag fick reda på att hon gick nästan 13 000 steg under gårdagen kunde jag räkna ut ett ännu mer exakt mått: kronor per steg. Marlene handlade under gårdagen för 6 500 kronor vilket då resulterade i 50 öre per taget steg inne på varuhuset. Men då hade hon strategiskt skippat alla dyra saker som handdammsugaren (1300 kr), mattorna (650 kronor) med mera.

2017-03-19 13.37.28
När man står där i kassan och den piper hela tiden så drömmer man sig nästan bort till nån slags shopping-sjukhusserie där hjärtmaskinen står och tutar. Pip. Pip. Pip. Idag gick besökte vi Ullared i ganska exakt 4 timmar, jag 6019 steg, och slös… investerade hiskeliga 6169 kronor – nästan exakt 1 krona per promenerat steg! Kan vara världsrekord…

2017-03-19 13.02.53
Nu sitter jag hemma i lägenheten med en förpackning av Ola-Connys limpa i köket, typ 8 kartonger/flak med öl i vardagsrummet, en ny handdammsugare, en ny vardagsrumsmatta, alldeles för många flaskor vin, några nya flaskor whisky, 10 par nya strumpor, ett par nya kalsonger, ett antal nya sällskapsspel, en ny skärbräda och gud vet allt. Tack och lov är plånboken betydligt lättare, så man slipper släpa på den vikten i alla fall…

ullared-budget
Totalt slutade det hela ändå som förväntat ungefär. 9 383 kronor gick Ullared och Puttgarden på tillsammans där Ullared stod för 3 600 av dessa kronorna och Puttgarden för 4 200 kronor. Resterande var kostnader utöver shoppandet, bensin och annat tråkigt. Men vi fick bra mycket för pengarna ska sägas, så jag är faktiskt nöjd trots summan.
2017-03-17 11.07.21
Det finns ett norskt ord, ”harjetur”, eller hur det nu stavas. Det innebär att man som norrbagge tar bilen från Norge till Sverige, fyller bilen kött och andra dyra grejer och sen kör tillbaka till Norge igen.
För någon månad sedan bestämde vi oss för att göra den svenska motsvarigheten till harjeturen, d.v.s. åka till Puttgarten i Tyskland för att köpa hem en årsförbrukning av alkohol. Vi som bestämde oss var jag och svärfar, men på något vis fick svärmor och Marlene nys om våra planer och tvingade in sig på ett hörn. Så vi fick komma på en lösning, och tack vare Ullareds svar på IKEA fann vi snart vårat tjejdagis: Gekås i Ullared. Krimskramsets paradis och det kanske tant-tätaste området utanför pantertant-krogen Golden Hits i Stockholm.

Så vi bestämde oss för att mötas i Växjö på fredagkvällen, sen splittade vi upp oss så att Marlene och svärmor fick ta en bil och åka till Ullared och jag, svärfar, Christoffer (Marlenes bror) och hans dam Nellie delade upp oss i två bilar och åkte mot Puttgarden i Tyskland för att fylla bilarna med flytande lycka.

2017-03-17 12.31.36
Men eftersom det är bra många mil, närmare 84 stycken enkel resa, ner till Puttgarden så bestämde jag och Marlene oss för att ta ledigt på fredagen och sakta rulla ner mot Växjö. Första stoppet på resan blev då Kolmårdens Tropicarium som bjöd på den här magiska toaletten!

2017-03-17 12.32.24
Vi hälsade välkomna av den här ”lådfisken”, som glatt vände på sig och poserade när jag skulle fotografera den. Mycket rutinerad fisk!

2017-03-17 12.35.26
Stället hade även små fluff-apor som glatt satt och skrek i falsett mest hela tiden. Men söta var dom allt.

2017-03-17 12.36.57
Dom hade även det berömda ”kvart i tre”-ragget i en av montrarna.

2017-03-17 12.39.52
Även surikater fanns därinne, snabba grabbar som kutade runt och härjade värre än valfri 2-åring som precis hällt i sig 14 stycken Red Bull. Jäklar vad dom sprang runt.

2017-03-17 12.41.10
Det var faktiskt riktigt fräscht och intressant därinne, det fanns massa olika kräldjur, djur, fiskar och annat i en miljö som faktiskt kändes genomtänkt och välgjord.

2017-03-17 12.34.02
Se här t.ex., här har vi den berömda dammsugar-ormen som ligger i värmen och solar sig.

2017-03-17 12.48.32
Färger fanns det gott om också.

2017-03-17 12.51.09
Marlene laddar mobilen hos den (enorma!) elektriska ålen.

2017-03-17 12.59.35
Självklart fick man se både Nemo, Marvin och Doris också.

2017-03-17 13.05.32
Bruce hade ett eget mega-akvarium också. Eller ja, han delade det med massa andra fiskar nu när han blivit vegetarian.

2017-03-17 13.11.16
Tropicarium levererade faktiskt över förväntan, och då vi var helt ensamma på stället så gör det att betyget ökar ännu lite mer.

Tropicarium får 4 av 5 starka exploderande ubåtar i betyg.

2017-03-17 16.26.49
Efter Kolmården så stannade vi sen till i Gränna för att köpa oss några söta tandmördare. Intressant är att vi såg kanske 7-8 olika ställen som sålde polkagrisar under tiden i Gränna, men även 3-4 tandläkare. En slump? Jag tror inte det.

2017-03-17 16.55.57
Efter att starkt ha ifrågasatt vår tandhygien så fortsatte vi sen ner mot Växjö. Vädret var magiskt, och vi njöt av att inte längre behöva ha ACn på olidligt hög värme när vi rullade ner längs E4:an.

Vägen ner till Växjö gick sen utan större problem, vi mötte upp svärmor och svärfar, bytte bilar och sen fortsatte jag och svärfar ner mot Malmö där vi sov i väntan på lördagens gryning.
dscn1032
Det är intressant hur temperaturen varierar i öknen. Från att vara bara någon liten plusgrad på morgonen till att vara typ 25 grader och stekande hett på eftermiddagen. Men ännu värre blev det när vi lämnade hotellet i Uyuni bakom oss med typ 3-4 grader i luften, och sen landade i Santa Cruzs 33-gradiga värme några timmar senare. Det skiljer 3 300 höjdmeter mellan dom båda städerna vilket gör att temperaturskillnaden är helt sinnessjuk.

Vi stannade i Santa Cruz i typ 20 timmar och gjorde inte så mycket där, men tog sen flyget morgonen efter från Santa Cruz för att kröna resan med dess slutmål: Rio De Janeiro. Resan dit var dock en smärre pärs, närmare bestämt var säkerhetskontrollen från Santa Cruz helt sinnessjuk. I Sverige får man ju gå igenom en metalldetektor och sen är det bra, här var det full knarkspaning med allt vad det innebar.

Vi fick först gå igenom den vanliga metalldetektorn, sen fick vi gå igenom passkontrollen där våra pass stämplades, sen fick vi (precis som alla andra då, vi var inte misstänkta) gå vidare till knarkpolisen där vi fick åka rullband genom en fullkroppsscanner. Tänk er typ en blandning av ett vertikalt rullband blandat med en fullkroppsröntgen, så såg det ut. Jag var inte helt road, speciellt när man har paracetamol, ibumetin, immodium, ranitidin, omeprasol och gud vet allt i väskan. Ingenting som är olagligt, inte alls, men det hjälper ju inte om knarkpolisen får för sig att man ser skum ut. Marlene däremot tyckte rullbandet var skitroligt och skrattade hela vägen :D

Efter det fick vi gå vidare till nästa station där en polis kollade igenom våra väskor. Trots att dom såg facket med alla piller brydde dom sig inte, däremot var dom supernoga med att kolla väskan efter hemliga fack, dom kollade kameran så att den inte innehöll någon substans och dom bläddrade till och med igenom båda böckerna vi hade i väskan för att se så att vi inte smugglade någonting däri… Snacka om ”skyldig tills motsatsen är bevisad”. Man kände sig verkligen som en brottsling när man stod där och det var minst sagt obehagligt, även om man inte hade någonting att dölja.

dscn1046
Men aja, vi är i Rio nu i alla fall. Hotellet vi har bokat har antagligen världens längsta namn och heter någonting såpass spännande som ”Best Western Premier Arpoador Fashion Hotel by Gloria Coelho”. På riktigt, det heter så. Men vem bryr sig i ett namn när hotellet är nybyggt på grund av OS i somras? Det ligger mitt emellan Copacabana och Copacabanas nya arvtagare Ipanema beach. Vi har 5 minuter ner till båda stränderna och man kan bo sämre om man säger så…

dscn1055
Och stränderna… ja, vad ska man säga? Ipanema beach är tydligen ”det nya rosa” och är det hippa området i Rio nu för tiden, själv hade jag aldrig hört talats om standen förrän jag läste vår resebok för två dagar sedan. Jag vet inte om stranden är bättre än Copacabana, för mig är båda ställena paradiset men man kan verkligen inte säga annat än att Rio De Janeiro hittills är fantastiskt.

ipanema-beach-2016
Så här har då vi det, 33 grader och sol. Sa jag att dom säljer Capirinhas för 14 kronor styck 10 meter från där vi satt på stranden idag? Ölen kostar 19 kronor för en stor sådan. Det finns en liten skön skadeglädje i att se inlägg så som detta
arstavinter
i Facebook-gruppen vår bostadsrättsförening har hemma :D

Men allt är inte bara frid och fröjd. Kontrasterna i den här staden är minst sagt stora. Vi var på väg till McDonalds för en snabb lunch när vi gick förbi ett ställe med en folkmassa samt en massa poliser och ambulanser. Där mellan alla låg en död kropp (!) med fötterna stickandes ut under en plastsäck. ”Suicídio” berättade en av kvinnorna som hade koll på vad som hade hänt, tydligen hade killen hoppat från ett av höghusen och rakt ner genom ett träd ner på marken.

Än mer makabert blev det när vi gick förbi platsen en timme senare. Då hade dom tagit bort kroppen, men spolat bort blodet från gatan lite halvt. Dels så såg man fortfarande blodpölen på marken men sen hade det blodet som spolats bort endast flyttat sig några decimeter och samlats i en djup vattenpöl precis vid trottoarkanten. Makabert, minst sagt…

dsc_0530
Okej, man har gjort snyggare övergångar i sin bloggkarriär men från ett dökött till ett annat så har vi även provat på en typisk brasiliansk köttrestaurang också. Man betalar 85 reals, drygt 225 kronor, och får då äta hur mycket man vill från deras buffé.

dsc_0526
Det fina med det hela är att du får en lapp när du sätter dig vid bordet. Lappen är röd på undersidan och grön på översidan. Så när du vänder lappen till grönt börjar alla servitörer, som går runt med kött på stora metallspett, gå förbi din plats och fråga om du vill ha mer kött. Säger du då ja till det dom erbjuder (allt från flankstek till fläskkött till kyckling till korv) så skär dom sen av en bit kött på din talrik och går sen vidare, utan att döma dig.
Det här upprepas sen tills dess att du vänder din skylt till rött igen, då låter dom bli dig tills dess att du vänder på skylten igen.

DropboxChooserAPI_DSC_0533
Skyltarna ”Ja tack, jag har ännu lite självrespekt kvar. Ge mig lite mer mat så att jag kan tappa den helt” samt ”Nej för helvete, jag har redan uppnått titeln Mr. Badboll 2016, låt mig sörja ifred!”.

DropboxChooserAPI_beachhäng-rio
Och ja, vi har hängt en hel del på stranden också.

DropboxChooserAPI_rio-ipanema
Här ser ni oss strax innan vi blev bestulna på vår strandpåse som innehöll motsvarande 200 kronor, ett par skräpsolglasögon, en solkräm och lite annat oviktigt. En liten brasiliansk grabb kom fram till oss, försökte ”prata” med oss och vi visste att det var något skumt så vi kollade upp mot vår plats med våra grejer. Men ändå lyckades dom på något vis få oss att tappa fokus tillräckligt mycket för att dom skulle kunna sno påsen.

Bra jobbat antar jag, men man blir ju lite less ändå. Hoppas ni har det bra hemma i Sverige med ert snökaos! :D
DropboxChooserAPI_DSCN0802
Natten sovs igenom utan större problem, förutom det att Marlene kände av höjdskillnaden en aning och hade svårt att sova. Jag hade samma problem när vi anlände i Quito i Ecuador, man vaknar på natten och det känns som att man sprungit ett 400-meterslopp i full fart, bara det att man inte flåsar. Men man behöver få in luft och oavsett hur mycket man försöker andas in så får lungorna liksom inte upp nog med syre ur den tunna luften. Men efter en stund, nån minut till en timme, ”kommer man ikapp” och då brukar man kunna somna om igen.

Vi stannade vid den ”sista butiken för touren” och lyckades där hitta nya batterier till kameran vilket var en smärre, oväntad, succé. Vi tappade ju bort vår förra kamera i Cusco och behövde köpa en ny, den nya kameran går dock på AA-batterier och vi har ännu inte fått tag i några laddningsbara sådana. Men tack och lov fanns det att köpa där i butiken, för 20 svenska kronor per batteri… Ockerpris, men vad ska man göra mitt ute i ödemarken?

DropboxChooserAPI_DSCN0809
Dagens första stopp var vid en öken, vars namn jag inte minns. Även här fanns det oändligt raka tågspår.

DropboxChooserAPI_DSCN0811
Jose vaktade snällt bilen under tiden som vi andra kutade runt och tog lite bilder.

DropboxChooserAPI_DSCN0820
Även här kunde man ta lite roliga perspektivbilder.

DropboxChooserAPI_DSCN0832
Marlene tröttnade aldrig på att ta såna här bilder, själv var jag måttligt pigg efter att ha gått upp alldeles för tidigt på morgonen…

DropboxChooserAPI_DSCN0837
Då det går typ två tåg per vecka på dom här spåren så passade vi även på att ta en bild på alla som åker med i dom båda bilarna. Vi umgås dock knappt med chilenare i den andra bilen utan hänger bara med hjältarna i vår bil.

DropboxChooserAPI_DSCN0863
Här är en bild på oss som åker i våran bil. Uppe på taket ser ni mr. Mexiko, nedanför honom på höger sida bilen ser ni mr. Frankrike, på vänster sida ser ni mr. Chipstutte 2016 och framför bilen står från vänster Marlene, fröken Mexiko och sist fröken Frankrike. Alla pratar spanska flytande förutom jag och Marlene…

DropboxChooserAPI_DSCN0864
Landskapet bjuder dock på rätt vackra bilder, och här kan ni även ser hur en väg kan bli 5 vägar beroende på hur naturen bestämmer att vägen skall gå i år.

DropboxChooserAPI_DSCN0866
Men vägarna… jag har åkt på dåliga vägar i många länder men nu var vi mitt ute i öknen och körde på vad som bäst kan beskrivas som mark med miljontals stenar på. Även om bilen klarar av terrängen bra så guppade det hysteriskt mycket när man satt däri och jag kan utan tvekan utse Bolivias öken till det sämsta vägområdet jag någonsin åkt på.

DropboxChooserAPI_DSCN0880
Efter att ha guppat fram på världens kanske sämsta väg i 45 minuter var vi sen i alla fall framme vid dagens nästa stopp. En av flera sjöar som vi kom att få se under dagen, och den här platsen var ännu vackrare än vad bilderna påvisar.

DropboxChooserAPI_DSCN0877
Försöker ändå få med några bilder så ni kanske kan få en liten känsla av hur det var.

DropboxChooserAPI_DSCN0895
Vi fick även se en massa falmingosar som knatade runt och käkade i vattnet där.

DropboxChooserAPI_DSCN0896
Skojigt nog kunde man även se fotspåren efter var dom hade traskar runt och letat mat.

DropboxChooserAPI_DSCN0906
Luncherna man bjuds på här är typ kyckling, pasta, ris, tonfisk och liknande grejer. Mättar helt okej men är väl knappast någon Michelin-måltid om man säger så.

DropboxChooserAPI_DSCN0908
Djurmässigt har vi även fått se förvånansvärt mycket, speciellt med tanke på att vi är mitt i en öken. Här ser ni en mindre alpacka-variant (om jag inte minns fel) som lever fritt här.

DropboxChooserAPI_DSCN0924
Ännu fler flamingos i nästa sjö som vi stannade vid. Stället kommer dock mest kommas ihåg för dess toalett som var en välkommen paus i flamingo-skådandet. Här ute under utflykterna måste man liksom välja mellan att göra det naturen kräver mitt ute på ett fält, alternativt om man har megatur så hittar man en baños (toalett på spanska, #språkgeni) man kan snabb-banta lite inne på.

DropboxChooserAPI_DSCN0937
Någonting jag ännu inte, med min begränsade tankeverksamhet och totala frånvaro från internet, lyckats begripa mig på är hur djuren överlever här. Vi har sett allt från rävar till chinchillor till flamingos till alpackor till möss men knappt något sötvatten alls. Sjöarna som finns här är supersalta så jag kan inte tänka mig att djuren får vattnet därifrån, hur i hela världen klarar dom sig? Inte lär ju en sån här alpacka-grej kunna borra en brunn själv liksom och det regnar typ två dagar per år, så inte kan dom leva på regnvattnet heller.

DropboxChooserAPI_DSCN0945_2
Antalet sjöar som vi fick se idag var annars överdrivet många. Visst är dom fina, men vi börjar känna att det nog hade räckt med en endagarstour av Salar de Uyuni, dag två har hittills känts okej sevärdhetsmässigt men med tanke på att vi tvingades upp vid typ 05:30 i morse så drar det ner betyget en hel del.

DropboxChooserAPI_DSCN0961
Heh, den här chinchillan såg ut som en kinesisk karatemästare
.

DropboxChooserAPI_DSCN0976
En stenbumling som ser ut som ett träd. Och en kille vars frisyr ser ut som början på Donald Trumps dito
än någonting annat. Mitt hår har börjat bli helt kaos nu senaste dagarna, lika bra att gå ”all in Trump” på en gång antar jag…

DropboxChooserAPI_DSC_0444
Dagens sista sjö var en röd sådan. Även här fanns flamingos. Kan dom inte vara lite mer variernade med sina fåglar?…

DropboxChooserAPI_DSC_0448
Middagen på hotellet. Det var väl en sisådär 14 grader inomhus här, inte så hett (i dubbel bemärkelse) att ha enkelglas, noll isolering och placera ”hotellet” på en sisådär 4 000 meters höjd.

Aja, vi fick en gratis vinflaska att dela på. Alltid nåt!
DropboxChooserAPI_DSCN0689
Restaurangen på salthotellet bjuder på en riktigt vacker utsikt. Då vi var lite osäkra kring huruvisda lunch skulle serveras på touren så bestämde vi oss för att käka lunch på hotellet innan vi åkte. 80 kronor för en hamburgartallrik på ett fyrstjärnigt hotell får ändå ses som riktigt prisvärt.

Men som vanligt när man är i Sydamerika så finns det ingenting som heter fasta tider. Vi beställde in lunchen 12:30 då vi skulle bli upphämtade vid 14:00, men 13:10 kommer en hotellanställd fram och säger att vår chaufför är på plats och att vi måste röra på oss. Tillslut fick vi nöja oss med att ta med maten i bilen och käka där, vilket knappast var optimalt men ändå funkade.
DropboxChooserAPI_DSCN0690
Bilen är en fyrhjulsdriven historia som absolut är bekväm att åka i. Det finns totalt 8 platser i bilen och vi är ett franskt par, ett mexikanskt par, jag och Marlene samt vår förare Jose. Jose kan inte ett ord engelska, men det visste vi när vi bokade touren så det är okej. Däremot är han en riktigt rolig pajsare trots att man inte förstår någonting av vad han säger.

Bilen kostar enligt Jose ungefär 100 000 dollar att köpa ny, men det här exemplaret köptes begagnad för 30 000 dollar. Det var exakt på dollarn vad jag hade gissat tidigare så det låter logiskt, även om vi ännu inte riktigt kunnat lista ut huruvida Jose ljuger om allt han säger eller om han är en ärlig rackare. Vi får återkomma till det när vi lärt känna honom lite bättre.

DropboxChooserAPI_DSCN0697
Dagens första stopp på touren var huvudpunkten på resan, saltöknen Salar de Uyuni. Saltytan i öknen har en tjocklek på mellan några centimeter upp till tio meter på dom djupaste ställena. Totalt har man uppskattat mängden salt i Salar de Uyuni till 11 miljarder ton. Det är 137 500 000 stycken Kausti i vikt det. Och då är jag ändå rätt medelåldersöverviktig nu för tiden också.

DropboxChooserAPI_DSCN0700
Öknen är dock mest känd tack vare turismen. Salar de Uyuni är nämligen så sjukt platt att även din bästa pannkaka ser ut som en bergskedja i jämförelse. Det här gör att man kan ta en hel del roliga turistbilder där man leker med perspektivet.

DropboxChooserAPI_DSCN0705
T.ex. kan man här se att Marlene krympt i tvätten då hon för en gångs skull duschade varmt under resan.

DropboxChooserAPI_DSCN0729
Här kan man se samma fenomen när jag står mycket längre bort från kameran än vad Marlene gör. Ber om ursäkt för den omvända Hitler-hälsningen, det var meningen att jag skulle klappa Marlene på huvudet och ingenting annat…

DropboxChooserAPI_DSCN0730
Mini-Marlene agerar sittstöd för mig som är på väg att ramla bakåt.

DropboxChooserAPI_DSCN0736
Så här är Marlene när hon inte fått äta på ett tag. Då blir hon lite småkinkig.

DropboxChooserAPI_DSCN0733
Myspys i saltöknen.

DropboxChooserAPI_DSCN0752
Söt kille i saltig miljö.

DropboxChooserAPI_DSCN0771
Körningen i öknen är annars rätt simpel, det är nämligen platt överallt vilket gör att det liksom inte behövs vägar. Man kan ju köra överallt. Typ i alla fall, ”vägbanan” är väl ungefär 10-20 mil bred eftersom öknens bredd ligger därikring nånstans.

DropboxChooserAPI_DSCN0778
Stoppnummer två var vid kaktusön som ligger mitt i saltöknen. Antalet turistbilar där var väl närmare 20-30 stycken, så businessen här verkar snurra rätt bra.

DropboxChooserAPI_DSCN0788
Utsikten uppe från den där ön var annars rätt schysst. Berget ni ser på bilden där? Det ligger 12 mil bort. Jo, vi dubbelkollade på vår GPS eftersom vi inte litade på vår guide Jose.

DropboxChooserAPI_DSC_0421
Fräsch jeep.

Efter det stoppet tog vi sen sikte på hotellet där vi skulle få spendera natten. Det var enligt vad Jose berättade för oss det första salthotellet som byggdes i den här saltöknen. Men frågan är det var ”salthotell” eller ”saltcell” dom sa?

DropboxChooserAPI_DSCN0799
För det här var vad vi fick :D Superlyxigt värre! Men tilläggas ska att väggarna var av saltsten, så nog var det ett salthotell. Och standarden var faktiskt helt okej, trots den fängelseliknande designen. Och vi var som sagt mitt ute i öknen, men ändå var toaletterna jättebra. Rinnande vatten, bra spolning och överlag fräscha hygienmässigt även med svenska mått mätt.

DropboxChooserAPI_DSC_0428
Fängels… hotellet i all sin prakt.

Imorgon tar touren oss till… jag har faktiskt ingen aning så här på rak arm. Det får vi helt enkelt se imorgon.