Close
DropboxChooserAPI_P1050089
Baños är ju välkänt i backpackerkretsar för att vara en riktig äventyrsstad och jag och Marlene kände oss då så klart tvingade att följa strömmen och prova lite skojiga grejer. Vi hittade ziplining, som är en slags linbana där man hänger i en hyfsat oattraktiv sele och åker över raviner, bäckar och lite annat fint.

dsc_0032
Priset var måttliga 20 dollar per person vilket kändes överkomligt, så vi bokade det igår via en resebyrå som ligger drygt 30 meter från hotellet.

DropboxChooserAPI_P1050087
11:00 var upphämtningstiden så vi tog oss friheten att käka frukost på ett choklad-ställe som ligger dryga 110 meter från hotellet. Baños är en liten stad som ni märker på avstånden men ändå ack så mysig. Frukosten bestod av ”Chocolate de la casa” eller hur det nu stavas, husets choklad gjord på ecuadoriansk mörk choklad, samt två toasts och jag måste säga att den här muggen choklad baskemig var den godaste chokladen jag någonsin druckit. Oboy kan slänga sig i väggen!

Vi hämtades sen upp vid turistbyrån vid 11:00 för en kortare bilresa upp till zipliningens utgångspunkt. Väl där fick man extremt bra hjälp med att ta på sig selen och alla annan utrustning man kunde tänkas behöva ha på sig.

dsc_0036
Killen som hjälpte oss på med allt var nog inte mer än 1,45 lång men det han saknade i längd tog han igen i effektivitet.

DropboxChooserAPI_DSC_0038
Utrustningen var riktigt rejäl och handskarna lite udda. Man använde nämligen den ena handsken till att bromsa med varför den hade en rätt kraftig lapp fastmonterad mitt i handsken.

DropboxChooserAPI_DSC_0039
Jag dominerade stort genom att ha en vattenskalle utan dess like här och det tog 3-4 hjälmar innan dom hittade en som var stor nog för min del. Jag fick köra störtkrukan från andra världskriget men den funkade fint.

DropboxChooserAPI_DSC_0044
Här ser ni hur man hakades fast. Selen fästes med två linor i den överliggande linan sen satte man höger hand bakom för att kunna dra neråt och bromsa om man behövde det. Men efter att ha åkt kan jag säga att man mesade rätt bra i början, efter ett tag kunde man gott åka helt utan att bromsa.

dsc_0046
Fin natur bjöds vi på också!

Vi åkte totalt 6 olika linbanor och fick prova lite olika åkställnigar också. På bilden ovan ser ni den normala sittställningen, sen fick vi även prova lite andra varianter också.

DropboxChooserAPI_DSC_0048
Här demonstrerar Marlene mycket imponerande upp-och-ner-ställningen som faktiskt var rätt rolig att testa.

DropboxChooserAPI_stålmannen-tillsammans
Vi fick även tandemåka med huvudet före. Marlene skrek som en stucken gris här, finns en mycket underhållande video på detta som säljs till högstbjudande.

DropboxChooserAPI_DSC_0053
Gänget som åkte var jag, Marlene och två amerikanare från Colorado och Minnesota.

DropboxChooserAPI_natur-på-vägen-upp-linbanan
Mellan linbanorna var det stundtals rätt jobbiga promenader uppför diverse trappor och stigar, speciellt jobbigt med tanke på att Baños ligger på nästan exakt 1 Kebnekaises höjd (2 000 meter över havet).

DropboxChooserAPI_sittande-i-linbanan
Elegant andravärldskriketstörtkrukekille. Notera förövrigt hur selen skär in i magen och blottar ungefär 3,8 Big Macs yta av min gubbmage.

DropboxChooserAPI_DSC_0056
Naturen här gick verkligen inte av för hackor och bergen på sidorna om Baños är sjukt mäktiga…

DropboxChooserAPI_DSC_0059
En av banorna vi åkte. Riktig djungel-feeling om jag får säga det själv.

DropboxChooserAPI_marlene-åker
Marlene dominerar stort.

DropboxChooserAPI_upp-och-ner-linbana
Australiensisk linbaneåkning. Det här med att åka upp och ner var egentligen inte så jättestor skillnad från att åka normalt, förutom att selen skar in på diverse ställen och att allt blod samlades i huvudet då.

På sista linbanan gjorde jag dock omedvetet någonting som man inte alls skulle göra. Jag hade huvudet rakt under linan. Det ledde till att jag drog i stoppklossen på linan i full fart vilket antagligen hade gett mig men för livet om jag inte haft min andravärldskrigshjälm på mig. Jag fick lite huvudvärk ändå, men det gick över efter någon timme. Så mamma du behöver inte oroa dig, jag mår fint!

DropboxChooserAPI_DSC_0073
På kvällen hann vi även med en timmes helkroppsmassage för 25 dollar per person också. Helt klart överkomligt.

DropboxChooserAPI_DSC_0075
Baños är inte bara kända för äventyrssporter, utan även för sin speciella godissort Melcocha. Dom står och ”knådar” godiset, ungefär som man tänker sig att polkagrisstänger tillverkas, fast direkt utanför godisbutikerna. Lite ohygieniskt kan tyckas, men det är så det funkar här i Ecuador.
Godiset ser annars mer ut som nån slags olaglighet i förpackningen det kommer i, lite som missfärgat kokain kan tänkas se ut (referensramen har jag då fått från Narcos på Netflix, ingenting annat).

Melcocha smakade ungefär som bränd knäck men var ändå helt okej att äta. Tre av fem Aladdin-askar i betyg.
DropboxChooserAPI_DSC_0014
Första riktiga dagen på fast mark på väldigt länge idag, och vi hade bestämt oss för att lämna Quito bakom oss för att ta oss ner mot Baños istället. Quito är lite mer av en huvudstad och Baños betyder inte bara toalett på spanska utan ska även vara lite mer av en ”actionfylld” stad där man kan hoppa bungyjump, härja med forsränning, åka linbanor och gud vet allt.

Vi tog en taxi ut till busscentralen Quitumbe som ligger i södra delen av Quito. Väl där så tänkte vi att vi skulle leta reda på biljettkassan och köpa oss en enkelbiljett till dagens slutdestination.

DropboxChooserAPI_DSC_0020
Väl där så fullkomligt hängde alla försäljarna på glaset ut mot oss som kom gående, ”BANOS BANOS!” ropade tjejerna bakom glaset för det bussbolaget som vi läst på skulle vara hyfsat pålitligt att åka med. Cooperativa Amazonas hette det och det var dom som skulle få äran att ta oss dom dryga 3 och en halv timmarna till Baños.

Det är kul det här med bussresor i Sydamerika, det är så sjukt billigt att man inte fattar det. Vi betalade 8,5 dollar för resan, totalt för två personer, vilket då alltså blir ungefär 37 svenska kronor. För tre timmars bussresa.

Vi hade dock läst rätt mycket elände om just bussresor i Sydamerika, är man inte försiktig kan man bli både drogad och rånad. Men så länge man åker med vettiga bolag ska det tydligen inte vara farligare än att åka buss i typ Stockholm.

Efter att ha köpt biljetterna sprang vi på irländaren som var ombord på kryssningen på Galapagos. Han hade varit vid busscentralen i lite mer än en timme, och när han skulle kliva på sin buss kom en snubbe fram och ”snubblade” in i honom samtidigt som han snodde mobiltelefonen irländaren hade i fickan. Lite väl påtagligt och man blev ännu lite mer paranoid och noggrann i sina förberedelser till att… åka buss.

DropboxChooserAPI_DSC_0021
Bussen visade sig dock vara rätt fräsch. Den var helt ren inombords, sätena var bekväma och det var inte speciellt fullt ombord heller.

dsc_0022
Dom hade även en storbildsskärm längst fram i bussen som visade filmer. Dock är alla filmer i Sydamerika tydligen dubbade på spanska helt utan vare sig engelskt tal eller text vilket gjorde hela den här resan en aning påfrestande.

Men det var som mest 37,2 grader varmt ute, och bussen saknade kylanläggning, men det gjorde inte speciellt mycket eftersom fönstrena gick att öppna vilket gjorde att bussen höll en behaglig temperatur under resan.

DropboxChooserAPI_P1050063
Resan bjöd sen inte på jättemycket att se, däremot blev landskapet riktigt spännande när vi närmade oss Baños och vulkanen Tungurahua uppenbarade sig i bakgrunden.

DropboxChooserAPI_P1050069
Landskapet var även extremt kuperat och det kändes nästan som att man var i alperna i Schweiz istället för i mitten av Ecuador någonstans.

DropboxChooserAPI_P1050073
Baños har annars visat sig vara en riktig pärla hittills. En urmysig pittoresk liten stad som visserligen har lite för många souvenirshoppar men som ändå bjuder på en riktigt trevlig stämning.

DropboxChooserAPI_P1050074
Dom har även några parker som är riktigt trivsamt upplysta på kvällen.

DropboxChooserAPI_P1050081
Även kyrkorna är riktigt bra upplysta och Stockholm har en hel del att lära härifrån när det kommer till ljussättning. Notera även månen uppe till höger, t.o.m. den lyser upp på ett nästan filmliknande sätt!

Dagen har mest gått åt till resandet, så vi får återkomma imorgon med fler intryck från staden. På återseende!
DropboxChooserAPI_DSC_0115
Den sista dagen av kryssningen blev som tidigare nämnt en riktigt kort en. Uppstigning klockan 06:00 för att packa, äta frukost och titta lite på diverse fåglar från båten innan vi sen klev av båten vid 08:15.

Det märks verkligen hur Galapagos är ett ställe som drar turister. Dom som har båtarna, restaurangerna med mera behöver inte kämpa för att få in pengar, det löser naturen och djurlivet åt dom. Inte nog med att kryssningarna på ön går på minst en tusenlapp per person och dag, man skall även dricksa guiden och besättningen efter resan. Lite konstigt kan tyckas, men så är det och man får väl gilla läget.

För er som eventuellt tänker besöka Galapagos och undrar vilken nivå dricksandet ligger på: vi dricksade vår guide Fabian 80 dollar totalt, dvs. 40 dollar per person. 5-8 dollar per person och dag var rekommendationen vi fick ombord men jag antar att det är i överkant mot vad dom förväntar sig. Besättningen fick 140 dollar, där var rekommendationen 8-12 dollar per turist och dag.

DropboxChooserAPI_DSC_0123
Efter det tog TAME oss från Baltras flygplats hela vägen tillbaka till ett regnigt Quito. Men på något vis kändes det rätt skönt att vara tillbaka i Quito igen, kryssningen må ha bjudit på djur och natur i världsklass men man blev rätt less på maten och den trånga hytten i slutet av resan.

DropboxChooserAPI_DSC_0124
Vi räknade även lite på vad Galapagos-delen av resan kostade oss totalt. Då räknar vi med allt som kostade från Quito, under dom 10 dagarna på Galapagos och sen resan tillbaka till Quitos flygplats igen.
Flygbiljetterna kostade 1890 kronor t.o.r. per person, men då fick vi dom riktigt riktigt billigt skall tilläggas. Räkna normalt med drygt 3000 – 4000 kronor för en biljett t.o.r. från Quito.
Sen spenderade vi 3 dagar i Puerto Ayora där vi brände drygt 1500 kronor per person för alla tre dagarna. Kryssningen var den absolut största utgiften, den hamnade på nästan exakt 13 000 kronor per person för 8 dagar. Sen tillkom dricks på drygt 1000 kronor per person för kryssningen också.

Sammanlagt slutade Galapagos på drygt 17 500 kronor per person. Då ingick alltså flyg t.o.r. från Quito till Galapagos, 10 dagar där varav 8 spenderades på en kryssning, dricks, all mat och all dricka. Mycket pengar, men inte så farligt med tanke på vad vi fick uppleva. Om någon därute ställer sig frågan ”Jag är i Sydamerika, ska jag verkligen åka till Galapagos?” så är svaret otvivelaktigt ”JA!” från både mig och Marlene.

Galapagos får totalt imponerande nio av fem dollarsedlar i betyg. Det högsta betyget som någonsin delats ut på bloggen, och hela 80% högre än perfekt. Inte illa pinkat!

DropboxChooserAPI_DSC_0001
Kvällen i Quito spenderades sen med en återhämtning i form av en vinflaska och trerätters middag på den italienska restaurangen, med det något konstiga namnet, Nose. Mycket bra och rekommenderas om ni är i Quito nångång.

Nu har vi lämnat in vår tvätt på tvättning och hoppas kunna ta sikte på Baños imorgon. Vi får se hur det går…
DropboxChooserAPI_P1040981
Sista riktiga dagen på kryssningen, det här med att boka ”åtta” dagars kryssning innebär att man får en halv första dag och en sista dag som slutar 08:15 så idag var då den moralisk korrekta sista dagen. Och ni vet vad en ny dag innebär, en ny ö!

Santiago var namnet på dagens ö och både jag och Marlene har börjat känna att det hade räckt med en femdagarskryssning istället för en åttadagars sådan. På Santiago fick man återigen se sjölejon, vattenleguaner, fåglar och fler fåglar. Vi har sett allt det där redan och det började ärligt talat bli lite tradigt att sova dåligt, äta samma frukost som alltid, besöka en ö med samma djurliv som förut, snorkla med samma djur och så vidare.

DropboxChooserAPI_P1050009
Men om det finns någonting man aldrig någonsin tröttnar på så är det sjölejonungarna. Dom är så galet söta och deras läten är om möjligt ännu sötare än deras stojande och lekande som dom håller på med. Sjölejonungar låter nämligen ungefär som ett hest får när dom ropar på sin mamma och det är så ofantligt gulligt att även världens mest cyniska människa skulle rycka på smilbanden.

DropboxChooserAPI_hök-elegant-som-sören
Vi fick även se den här balla herren, en hök av något Galapagos-slag som mycket propert satt och poserade så att vi alla fick ta en bild från hans bästa sida. Hökarna äter tydligen leguaner, mindre fåglar och kan i flock t.o.m. ge sig på små sälungar! Buu för herr hök, inte mörda dessa små oskyldiga gullungar!

DropboxChooserAPI_skojig-fågelll
Vi fick även se den här färgglada kisen. Tydligen helt ofarlig för människor men färgen på näbben går inte av för hackor.
Skräcködlan som lurar där i bakgrunden är inte på väg att äta upp fågeln, den har bara inte orkat flytta på sig eftersom stenen den ligger på är varm och skön. Vattenleguanerna äter bara alger så djuren kan gott och väl leva i harmoni utan några som helst diplomatiska incidenter.

Efter förmiddagens undersökande drog alla ut och snorklade, men jag och Marlene passade på att sova middag istället eftersom vi sovit ungefär 45 minuter totalt under resan till Rabida. Båtresan dit var ungefär 12 timmar lång och vi åkte mot strömmen hela vägen vilket gjorde att det guppade alldeles för mycket för att vara hälsosamt, och att försöka sova i 1,5-2 meters vågor kan man ju glömma.

DropboxChooserAPI_P1050029
Dagens eftermiddagspromenad gick av stapeln på ön Rabida. Rabida betyder ungefär ”ön med den rostigt röda Baywatch-stranden” och här var det lika snustorrt som på vissa av dom andra öarna vi besökt under vår tid här.

DropboxChooserAPI_P1050039
Promenaden var inte så där superlång dock, men däremot var vattnet på andra sidan udden mot där vi gick iland helt galet vacker. Vattenfärgen var så där löjligt perfekt som färgen annars bara är i turistbroschyrerna och med en dryga 35 grader i skuggan så lockade vattnet ännu mer än ni kan tänka er.

DropboxChooserAPI_P1050048
Utsikten uppe från utsiktspunkten hade ingenting att komma med i jämförelse med utsiktspunkten över juraperioden igår så vi lämnar den, men vägen ner bjöd på vackra kontraster mellan den Volvo-rostfärgade jorden och det azurblå vattnet nere i havet.

Efter promenaden tog vi sikte på snorklingen, och den här gången smög vi i från vattnet vid den röda stranden. Lite längre bort på stranden låg det några sjölejon, och snart hoppade dessa i vattnet för att simma med oss. Jag simmade lugnt och filmade en liten ”fyrkantsfisk” (boxfish på engelska) när plötsligt…

DropboxChooserAPI_sjolejon-på-jakt
… ett av sjölejonen kom från ingenstans och försökte hugga fisken, någon enstaka decimeter framför mig! Jag blev först rädd, sen började jag skratta i snorkeln så jag behövde upp och ta luft. Vände mig om till Marlene för att berätta vad jag precis sett, då kom sjölejonet upp och puttade mig på rumpan. Galapagos mina vänner, där alla lever i harmoni och sjölejonen busar med människorna.

DropboxChooserAPI_ännu-en-rocka
Även idag spra… simmade vi på en rocka. Jag har fortfarande inte lärt mig huruvida det finns några rockor som är direkt livsfarliga eller om alla bara är ofarliga pannkakor som rullar fram längs botten, men jag antar att det borde vara lugnt.

Borde nog kolla upp sånt där innan man åker hit…

DropboxChooserAPI_busiga-sjölejon
Busiga sjölejon, nu på stranden.

DropboxChooserAPI_DSC_0114
Kvällen bjöd på en avskedsdrink och den vanliga, numera lite väl tradiga, middagen. Efter det bestämde vi oss för att krypa till sängs, klockan var ju faktiskt närmare 20:00 vilket är alldeles för sent för dagisbarnen Michael och Marlene.

God natt!
DropboxChooserAPI_P1040880
Nattens båtfärd varade i drygt 11 timmar och för första gången på resan kan jag säga att jag sov bra. Uppstigningen skedde som vanligt vid 06:20 och målet för dagen var ”leguan-ön” Fernandina. Fabian lovade att vi skulle få se hundratals vattenleguaner och diverse fåglar innan vi klev iland…

DropboxChooserAPI_P1040886
Och nog fick vi se vad han lovade. Herre gud vad många vattenleguaner det låg på stenarna där… Det var värre än valfri augusti-dag på Gekås i Ullared och likt det stället bestod vattenleguanerna till stor del av överviktiga och orörliga individer med alldeles för många barn.


DropboxChooserAPI_P1040900
Utsikten som dom här tjockisarna lagt beslag på är dock avsevärt mycket bättre än vad Gekås kan erbjuda. Å andra sidan har Gekås säkert fototapeter man kan köpa så kanske kan vi säga att Gekås och Galapagos-öarna drar jämnt ändå?

Kanske inte…

På tal om någonting helt annat. Ni vet när man var liten och brukade gömma saker som man sen lät kompisar leta reda på? Då brukade man använda sig av ”fågel, fisk eller mittemellan” för att förklara var sakerna låg nånstans. Men har ni någonsin tänkt på vilket djur mittemellan är? Nej, ni har nog aldrig tänkt på det, men som tur är slipper ni grubbla över den här frågan då jag alldeles strax levererar svaret på silverfat åt er.

DropboxChooserAPI_fagel-fisk-eller-mittemellan
Det här är nämligen mittemellan. Det är en fågel som tidigare kunnat flyga, men som nu anpassat sig till Galapagos ekosystem och endast jagar mat under vattnet. Så den är ingen fågel då den inte kan flyga, och den är ingen fisk eftersom den ser ut som en fågel. Därför är det bevisat att den här varelsen är mittemellan.

På bilden står fågeln och torkar sina ”avklippta” vingar då den precis kommit upp ur vattnet. Hur gulligt är inte det?

DropboxChooserAPI_P1040918
Under vårt utforskande av ön sprang vi även på det här gänget med sjölejon, och jag måste säga att sjölejon-ungar gör det sötaste ljudet någonsin när dom tjatar på sin mamma.

DropboxChooserAPI_P1040921
Även den andra sidan av djurlivet, djurdöden, gjorde sig påmind på ön. Den här leguanen dog i alla fall dramatiskt nog för att kunna bli fotograferat av ett antal turister innan föruttnelsen helt gjort sitt. Noterbart är att vattenleguanerna simmar i, och äter mat med, så mycket salt att dom inte luktar när dom ruttnar eftersom förruttnelsen går så långsamt.

DropboxChooserAPI_P1040946
Lavakaktusar var även någonting som vi fann här, vet inte riktigt varför jag tar med det på bild men jag lade in den i inlägget och orkar inte ta bort den. Så… tada! En lavakaktus.

Förmiddagens snorklingspass bestod av jakten på det sista djuret vi ville snorkla med, Gekås-Ulla och dom andra vattenleguanerna som vi tidigare såg på stranden.

DropboxChooserAPI_simma-med-vattenleguan-1
Och nog fick vi göra även detta. Det är som sagt helt knäppt hur avtrubbad man blir av det här stället. ”Simma med ett till asballt exotiskt djur? Jaja, jag måste ändå checka av det på min bucket-list”.

DropboxChooserAPI_djurlivet-snorkling-i-en-bild
Men om man ska förklara snorklingen på Galapagos med en bild så är det kanske den här. Här ser ni en vattenleguan och två vattensköldpaddor i samma bild. Så sjukt mycket liv är det i vattnet här.

DropboxChooserAPI_simma-med-fagel
Vi hade även turen att få simma med mittemellan precis i slutet av snorkelturen. Den där lilla rackaren var dock helt galet snabb och dök såpass långt ner i vattnet att man inte kunde se honom härja runt, men jag fick ändå en några sekunders film med honom.

DropboxChooserAPI_gummibat-floreana
Vi återvände sen kort till Floreana en snabbis för lunch innan vi tog sikte på dagens nästa utflyktsmål.

DropboxChooserAPI_P1040960
Nämligen ön Isabela igen, den här gången den västra kusten av ön. Här visade det sig vara ungefär 45 grader varmt i solen, noll skugga och drygt 45 minuters promenad enkel väg till utsiktspunkten vi skulle besöka. Jag var måttligt nöjd när vi inte fick se någonting alls under dom första 30 minuterna kan jag säga…

DropboxChooserAPI_P1040965
Men sen fick vi i alla fall se lite färg. En saltvattensjö som tydligen hade en abnormt hög salthalt. Vacker var den i alla fall.

DropboxChooserAPI_P1040967
Två färgglada megaturister framför en mycket färgglad sjö.

När vi sen väl kom upp till utsiktspunkten på ön så blev jag helt tagen. Utsikten däruppe var sinnessjuk, men på ett enormt sätt som inte går att fånga på bild. Personligen var det en av höjdpunkterna naturmässigt att få se den där utsikten, men den gör sig absolut inte ens i närheten av acceptabel på bild.

DropboxChooserAPI_P1040973
Så här såg det i alla fall ut, men som sagt gör inte bilden utsikten rättvisa för fem öre. Men det kändes som att stå och titta tillbaka i tiden, tillbaka till juraperioden och jag stod där och väntade att det skulle komma ett gäng dinosaurier gåendes långt bort på vidderna som vi skådade ut över.

För er som undrar: nej, det kom aldrig några dinosaurier.

DropboxChooserAPI_P1040979
Kul sidonotis är annars att en irländare klev på båten igår. Han har varit ute i Sydamerika och rest i två månader och är fortfarande kritvit. Förutom där han bränt sig, där är han illröd. Men noll solbränna på två månaders resande är imponerande må jag säga. Sen spelar han självklart rugby också. Stereotypt värre.

Nu ligger vi på båten, jag och Marlene då, inte jag och irländaren, i väntan på att åka runt ön Isabella och den här nattens båtresa ska tydligen bli den värsta hittills i och med att vi åker mot strömmen. Redan nu, vid 17-tiden, känner jag att det guppar rätt eländigt mycket och vi ska åka i typ 12 timmar framöver så det här kan nog bli en spännande natt…
skoldpadda-vattnet
Morgonstund har guld i mund. Eller ”el hablo uno Messt de carna” som man säger på spanska. Nä, jag har ingen aning om hur man säger det, men jag vet att vi hade en gräsligt tidig tid att hålla imorse. Klockan 06:30 lämnade vi båten för att göra vår första landstigning för dagen. ”Tin toreras islet”, vars betydelse är någonting i stil med ”ännu en ö att skåda magnifika djur på” stod på schemat och vi hälsades välkomna av några vattensköldpaddor på vägen dit.

DropboxChooserAPI_vattenleguaner2
Här lever havsleguanerna i sitt eget lilla paradis, och det fullkomligt kryllade av dom. Tydligen så håller dom sig väldigt nära varandra på nätterna och morgnar eftersom det då är lättare att hålla värmen tillsammans. Det var fortfarande rätt kallt i luften (17-18 grader kanske) när vi klev iland och leguanerna är ju ena riktiga strandraggare som behöver typ 25-30 graders värme för att ens orka käka frukost.

morgonpigg-leguan
Den här liraren var dock en riktigt introvert snubbe som hellre laddade batterierna i ensamhet på ön Mars.

ball-drake-leguan
Dom här djuren ser verkligen ut som drakar när man tittar på dom framifrån, och den här var i samma storlek som en nästan fullvuxen katt ungefär. Leguanerna är dock inte farliga utan helt obrydda om man går fram till dom, och jag fick igår lära mig att anledningen till att dom spottar är för att dom måste göra sig av med allt salt dom får i sig på något vis – inte för att dom är aggressiva.

DropboxChooserAPI_P1040775
Det sista av intresse som vi såg var annars en vik med, nästan helt från havet, avkiljt vatten som tydligen blir varmare än havet blir. Däri samsades inte mindre än 40-50 korallhajar som myste i naturens egen jacuzzi.

DropboxChooserAPI_simma-med-skoldpadda-3
Förmiddags-snorklingen spenderades med att simma med havssköldpaddor igen.

simma-med-skoldpadda-4
Det sjuka är att man knappt blir uppspelt över det här nu för tiden. ”Jaha, en till vattensköldpadda. Ska jag orka simma 5 meter dit för att få simma lite med den? Jaja, okej då, det finns ändå ingen bar eller någonting annat här att roa sig med”.
Men gud vilka eleganta djur Moder Natur har skapat. Sköldpaddorna liksom gliiiider fram i långsamt takt och ser ut att leva världens skönaste liv.

skoldpaddsselfie11
På tal om långsamma varelser i vattnet, här ser ni mig i bild också.

minirocka
Vi hann även med att se en liten mini-rocka simma under oss. Precis när vi skulle upp i båten såg vi även en hel drös på 10-12 rockor som simmade förbi och dom största var säkert 1,5-2 meter breda. Tyvärr var dom en 5-7 meter ner i vattnet vilket i kombination av allt skräp i vattnet gjorde att ljuset var icke-befintligt och jag kunde därför inte ta någon bild. Men minnet av det mötet har jag ändå kvar!

DropboxChooserAPI_P1040781
Väl tillbaka på båten lyckades jag få en gruppbild på alla innan dom som var här för en femdagarstur, pöbeln ni vet, skulle lämna båten. Sju av 16 personer på båten skulle lämna och några nya skulle tillkomma.

DropboxChooserAPI_P1040784
Eftermiddagen fick vi sen spendera i staden Puerto Villamil på ön Isabella. Det var väl mest för att några skulle lämna och några skulle tillkomma på kryssningen, men ärligt talat var det ruskigt skönt att få komma av båten ett tag, gå på en riktig toalett (RIP den toaletten) och äta någonting annat än båtens mat.
Visst är maten på båten stabil och faktiskt helt okej, men man ledsnar på att få ris, ”den där såsen”, plastig ost och tonfisk alldeles för ofta. Sen är toaletterna som sagt rätt bökiga att ha att göra med, och att samtidigt vänja sig vid matkulturen här gör att magen ställer om sig och… producerar saker som inte riktigt luktar som hemma om man uttrycker det snällt.

Vi spenderade 5-6 timmar i stan med att titta lite i matbutiker för att kunna köpa med mer snacks, sen satt vi mest på en restaurang och njöt av att ha WiFi.

På tal om snacks så har jag påbörjat en packlista på bra saker man inte tänker på, men som är väldigt bra att ha med sig ombord på en Galapagos-kryssning när du åker under den ”kalla” tiden på året:

[spoiler title=Packningstips inför en Galapagos-kryssning]
+ Kontanter, massor av kontanter. Amerikanska dollar är den lokala valutan. Det här är superviktigt, vi hade med oss lite drygt 3 000 dollar och tog ut drygt 400 dollar till men kommer ändå ha endast drygt 100 dollar kvar när vi betalat kryssningarna, bott på öarna i några dagar och sen bokat kryssningen. Betala med kort kan ni glömma, som sagt innebär det avgifter på allt från 10% upp till 24% på det du vill köpa. Men det är ytterst få som ens tar kort också.

+ En våtdräkt. Även om resebyrån säger att det finns på båten så se till att du får med dig en från resebyrån, eller hyr en i stan där du bokar kryssningen. Dom som inte har någon fryser hysteriskt mycket i vattnet som är ”18 grader” enligt vår guide, men som känns som 15-16 grader enligt mig.

+ Ett bälte med tyngder för snorkling. Används för att kunna simma ner under vattnet när man har våtdräkt på sig och snorklar. Jag hade önskat att jag hade det med mig då man kan komma djuren mycket mycket närmare än från ytan.

+ Kunskap i att ”snorkeldyka”. Visst kan alla ligga och fis-simma vid ytan, men dom riktigt häftiga bilderna/närkontakterna får man om man kan dyka ner 5-10 meter och hålla sig där i 30 sekunder. Så träna gärna på detta innan du kommer hit, det hade jag velat kunna gör när man simmar runt här.

+ En GoPro, eller annan vattentät kamera. Det är ett måste när man ser alla vattenlevande varelser här.

+ Solkräm. Solen lyser helt sjukt starkt här, och även när det är molnigt så tar solen helt sinnessjukt mycket. Solkrämen är för övrigt typ lika dyr i Ecuador (både på fastlandet och på Galapagos-öarna) som i Sverige, så köp med er det innan ni åker.

+ Kex eller andra snacks. Det är bra att ha om man har ett smärre sockerberoende som jag har. Man får mat mer än tillräckligt ofta ombord, men det är schysst att ha någonting sött att smaska på under kvällarna.

+ Vin, öl eller annan alkohol. Dom säljer öl, vin, drinkar med mera ombord men det underlättar att köpa med sig billigare varianter själv. Ett glas vin ombord kostar 6 dollar, en 33 cl öl kostar 2,5 dollar, en läsk kostar 2 dollar och en drink kostar typ 6-8 dollar.

+ Ett ecuadorianskt SIM-kort för mobilen. Datatrafiken är visserligen acceptabelt prissatt om man köper ett paket med min svenska operatör (199 kr för 100 MB), men surfar man utan paket så kostar varje MB 12 kronor vilket blir enorma pengar i slutändan. Så jag fick tipset, lite för sent dock, av en av fransmännen ombord att man kan köpa ett ecuadorianskt SIM-kort för 5 dollar och där kostar sen 100 MB surf 2 dollar att köpa. Facebook och WhatsApp är även gratis med dessa kort så man kan då backa upp sina bilder till Facebook som en temporär backup när man är ute och reser.[/spoiler]

DropboxChooserAPI_P1040809
Efter att vi hade slappat färdigt på restaurangen mötte vi upp med resten av gruppen och tog sikte på uppfödningscentret för jättesköldpaddor som ligger strax utanför stadens centrum.

DropboxChooserAPI_P1040788
På vägen dit gick vi förbi en sjö, av vad det sen visade sig vara flera sjöar, med flamingos! Intressant att veta om fåglarna här är att dom blir orangea istället för rosa på grund av maten dom äter.

DropboxChooserAPI_bubbel-flamingo
Dom hade även lite skojigheter för sig när dom travade runt i vattnet och letade efter mat. Dom satte näbben/huvudet upp och ner mot ytan och sen blåste dom bubblor. Lite oklart varför, men jag antar att dom lockade fram mat på något vis? Några andra flamingos vi såg trampade även runt på botten i en runt ring, precis som svenska fiskmåsar kan göra, för att trampa upp botten i jakt på mat. Mycket fascinerande.

DropboxChooserAPI_P1040817
Själva sköldpaddscentret var faktiskt rätt intressant, tydligen föder man upp sköldpaddorna i totalt åtta år innan dom släpps ut i naturen. Detta eftersom sköldpaddorna som är mindre än så i stort sett alltid äts upp av antingen vildhundar, råttor eller så äter får/åsnor upp buskarna som sköldpaddorna annars lever av. Alla dom nyligen nämnda djuren har människan släpat till ön för att sen tappa kontrollen över dessa. Illa.

DropboxChooserAPI_P1040825
Ett äkta jättesköldpaddsägg, om än ett ickefungerande sådant.

DropboxChooserAPI_P1040826
Jättesköldpaddsembryon (långt ord!), det första är 2 veckor, det andra 3 veckor och det sista… 4 veckor gammalt.

DropboxChooserAPI_P1040829
Jag hade hoppats på att vi skulle få hålla i en pytteliten sköldpaddsunge själva, men tydligen är det ingenting man får göra. Det är endast dom anställda som får göra detta. Enda sättet att få hålla i sköldpaddorna är att volontärarbeta här, men det har jag och Marlene inte riktigt tid med…

DropboxChooserAPI_P1040834
Ställets logo är… minnesvärd.

DropboxChooserAPI_P1040836
Någonting… eh, spännande, vi fick lära oss var att äggläggningsprocessen (många långa ord nu…) går till som så att honan hittar en strand där temperaturen inte blir för hög eller låg, sen gräver hon ett bo med sina bakben. Drygt 40 cm djupt blir hålet, sen lägger honan äggen i gropen och när hon är klar så kissar och bajsar hon då på äggen… Varför? Därför att äggen ska få en viss fuktighet.

Vi fick även lära oss att när arbetarna på centret gräver upp äggen så märker dom direkt äggen med ett kryss ovanpå, samt honans namn. Krysset behövs eftersom om ägget placerat på något annat sätt än med krysset uppåt så kommer embryot i ägget att dö.

Kommer ni själva över ett jättesköldpaddsägg och vill avla fram egna jättesköldpaddor så är receptet att ägget måste hålla 28,5 grader celsius om ni vill ha en hona och 27,5 grader Celsius om ni vill att det ska bli en hane.

DropboxChooserAPI_P1040867
Landstigningen avslutades på en bar med några öl och sällskapande innan vi klev ombord på Floreana än en gång för dom avslutande dagarna ombord.

DropboxChooserAPI_DSC_0101
Obligatorisk landkrabbe-selfie.

DropboxChooserAPI_P1040872
Solnedgången på väg tillbaka mot Floreana gick inte heller av för hackor… Galapagos är verkligen paradiset på jorden, jag kan inte se någonting slå det här stället.
DropboxChooserAPI_P1040527
Den första utflykten för dagen blev ”unnamed island” som den faktiskt heter. Minns inte riktigt varför ingen namngett den, men antingen så hittade vår guide på en anledning eftersom han glömt namnet på ön eller så är det faktiskt sant.

Det här med att vara guide ute på Galapagos måste annars vara drömmen för en dålig guide. Inte för att Fabian är det, han är jättebra, men man har ju ingen aning om vad han säger stämmer eller ej. Han kan dra vilken vals som helst och alla kommer köpa det han säger rakt av eftersom det inte finns någon som helst mobiltäckning här.

DropboxChooserAPI_P1040552
På vägen dit åkte vi även förbi den här delen av en annan ö där kaktusarna tagit över. Som sagt är Galapagos som att besöka olika planeter varje dag och här hade vi då kaktus-planeten.

DropboxChooserAPI_P1040542
Vattnet är annars sinnessjukt vackert. Det går inte att fånga Galapagos på bild, man måste verkligen besöka stället för att förstå hur magiskt det är.

DropboxChooserAPI_stork
Lite mindre imponerande, men ändå värt att nämnas, är denna stork-liknande fågel. Han traskade runt där på ön och lät sig bli fotograferad utan att tveka en sekund.

DropboxChooserAPI_P1040562
Landstigningen skedde på en strand, och direkt framför oss låg ett mindre sjölejon och solade sig.

Som ni ser, och som jag nämnt förut, så är djuren otroligt oskygga. Det kommer sig av att dom aldrig jagats av människor och därför aldrig lärt sig vara rädda för oss. Vissa djurarter som har jagats uppvisar dock ett flykt-beteende om människor närmar sig.

DropboxChooserAPI_P1040564
Än en gång, njut av det här landskapet. Det är hundra gånger vackrare på plats än vad bilden visar.

DropboxChooserAPI_P1040580
Ett sjölejon med sin junior.

DropboxChooserAPI_sjolejon-tag
Vi fick även se ett sjölejon-tåg. Tuff tuff!

DropboxChooserAPI_P1040604
Efter tåg kommer lek.

DropboxChooserAPI_P1040615
Vi sprang även på ”toppen av matkedjan” på Galapagos. Det är den här örnen som äter allt men som inte är hotad av någonting.

DropboxChooserAPI_eremitkräfta
Vi får se så sjukt mycket att jag bara smattrar iväg bilder, men det är så sjukt att se akvarie- eller zoodjur vart man än vänder sig. Här ser ni herr eremitkräfta. På bilden ser han ut att vara 15 cm stor, i verkligheten var han typ 3 cm.

Marlene mumlar någonting om ”precis som din” nere i sängen nu, men det ignorerar vi.

DropboxChooserAPI_P1040628
Men naturen är verkligen storslagen…

DropboxChooserAPI_vattenleguaner
Nästa stopp på ön var vattenleguanernas paradis. Vi hann se säkert 25-30 leguaner som låg och degade på lavastenarna där. Enligt Fabian måste ödlorna upp i 35 grader celsius innan dom kan hoppa i vattnet och börja äta av algerna på stenarna som dom lever av.

DropboxChooserAPI_färgglad-krabba
Det är ändå lite konstigt hur djuren kan vara så färgglada när det innebär att dom syns så tydligt på klipporna. Man tycker att eventuellt örnarna eller andra djur borde ha hur lätt som helst att hitta krabborna och käka upp dom när dom kutar runt där på klipporna likt en Pridefestivalen-redo Peter Siepen, men uppenbarligen funkar det inte så här.

DropboxChooserAPI_P1040697
Hela gänget redo för att åter bestiga Floreana.

DropboxChooserAPI_haj-vid-baten
Direkt när vi kom tillbaka till båten var det någon som ropade ”there is a shark underneat the boat!” till vilket nyzeeländarna svarade ”let’s get in!”. Så hoppade dom helt enkelt i och simmade med hajarna där, helt utan att fundera över vilken art hajen var av.

Hur dom där grabbarna kunnat leva så här pass länge är för mig högst oklart…

DropboxChooserAPI_fiskstim-fargglatt-1
Snorklingen på förmiddagen bjöd sen som vanligt på fiskar av akvarie-nivå.

DropboxChooserAPI_obrydda-fiskar
Fiskarna bryr sig inte ett dugg om att du är där, vattnet är klarare än valfri simbassäng och som bonus på allt är det helt knäpptyst därnere.

DropboxChooserAPI_revhaj-2
Vi fick även idag simma med en korallhaj som lugnt simmade runt i jakten på någonting att äta.

DropboxChooserAPI_snudd-på-akvarium-bild
Titta liksom på den här bilden! Hajen var seriöst typ en meter framför mig och bara gled förbi innan den smiskade till med stjärten och stack iväg. Men titta även på vattnet, ser ni hur klart det är eller!?

DropboxChooserAPI_rocka-under-sten
Ännu en rocka under en sten hanns med också.

DropboxChooserAPI_simma-med-sjölejon
Dagens höjdpunkt var dock när vi fick möjligheten att simma med ett sjölejon. Makalöst hur dessa djur kan vara så klumpiga, verkligen superklumpiga, på land för att sen kunna simma bättre än valfri sjöjungfru väl nere i vattnet.

DropboxChooserAPI_sjolejon-simma
En bild på hur det kunde se ut när turisterna simmade runt där i vattnet och njöt av livet.

DropboxChooserAPI_två-mkt-nöjda-snorklare
Så här nöjda var vi med dagens snorklingspass.

Andra halvan av dagen bestod av en två timmar lång båtfärd, och efter det en landstigning på Santa Cruzs västra sida. För en gångs skull blev vi inte speciellt imponerade av stoppet men även vår guide sa att ”jag förstår inte varför dom öppnat den här delen av ön för turister, det finns inget att se här”. Vi hann se några små jättesköldpaddor (snudd på en oxymoron?) men utöver det var stället öken-varmt, dött och ingenting intressant alls att se.

Vad morgondagen har att erbjuda lär vi få veta imorgon.
DropboxChooserAPI_P1040422
Dagens första landstigning skedde i Sullivan Bay på ön Santiago. Inför dagen hade vår guide Fabian verkligen slagit på stora trumman då dagens huvudämne skulle vara ”rocks”, dvs sten och liknande. Det visade sig dock vara rätt intressant ändå tillslut.

DropboxChooserAPI_P1040426
Den delen av ön vi steg iland på skapades faktiskt för ”bara” 200 år sedan. Jämförelsevis skapades den andra sidan av ön för lite drygt 2 miljoner år sedan.

DropboxChooserAPI_P1040429
Den här delen ön består endast av stelnad lava och jag kan då säga att halkrisken på den torkade lavan var bland det sjukaste jag varit med om. Fästet var som nån slags kombination av asfalt och sandpapper som man klev på och det var snudd på att man fick snudd på skrubbsår på fötterna trots att man hade skor på sig.

DropboxChooserAPI_P1040431
Cowboysar-Kausti ger lavaasfalten fyra av fem New York i betyg.

p1040432
Det är ändå intressant hur man kan komma till Galapagos, förvänta sig gröna träd, djurliv med mera och ändå blir man fascinerad av… sten. Men Santiago ser verkligen ut som en helt annan planet, så som jag kan tänka mig att Mars skulle kunna se ut i nån film.

DropboxChooserAPI_P1040436
Jag vet inte varför, men jag vill alltid kalla vår guide Carlos. Så jag tror att jag gör det från och med nu och ett tag framåt. Han ser liksom inte ut som en Fabian utan som en Carlos. Här står han och föreläser om djurlivet på den här delen ön, som visade sig bestå av ödlor och gräshoppor. Inte superintressant, men lavan slapp bli svartsjuk (höhö, fattar ni? Svartsjuk) på att någonting annat skulle ta fokus i alla fall.

DropboxChooserAPI_P1040439
Carlos berättade även för oss att det egentligen finns två sorters lava, båda har fått namnet från hawaiianskan. Det finns den ena delen, den som ser ut som en koblaja, svart kladdkakesmet som hälls i en form, noisetten som finns i Alladin-asken eller om ni så vill elefanthud. Den minns jag inte namnet på, sen har ni den spetsigare varianten lite högre upp i bild. Den kallas för Aa och namnet kommer sig av det hawaiianska ordet för ”aj”.

Ser ni? Nu har ni läst i säkert 2-3 minuter om sten – visst är det intressant!

DropboxChooserAPI_P1040440
Även på ett estetiskt plan har den där lavan sina stunder.

DropboxChooserAPI_P1040444
Fyra nyanser av Mars-brunt.

DropboxChooserAPI_P1040447
Människans första steg på planeten blev… ett gäng backpackare.

DropboxChooserAPI_P1040460
Cowboysar-Kausti är här väldigt varm eftersom solen stod på rätt bra, men ger ändå Mars 4,5 av 5 Snickers i betyg.

DropboxChooserAPI_vattenskoldpadda
Förmiddagens första snorkling bjöd även den på underhållning av världsklass, vi fick bland annat simma med vattensköldpaddor. Två stycken fick vi simma med innan dagen var slut, och det här var sköldpaddan som tog min ”simma med vattensköldpaddor”-oskuld. Ett mycket vackert ögonblick…

DropboxChooserAPI_skoldpaddsselfie11
… och jag hann så klart med att… eh, typ ta en selfie med sköldpaddan också. Våtdräkterna gör att man flyter så jäkla mycket att det blev svårt att ta bilden, men vi fick den i alla fall!

Betyg på selfie-mästerverket: två av fem Donatello i betyg.

DropboxChooserAPI_skoldpadda-grym
En bättre bild här på sköldpadda nummer två som jag fick ta av våran snorkeldykarvän från Nya Zeeland.

DropboxChooserAPI_galapagos-pingvin
Vi hann även simma med pingviner! Vi fick även se den jaga, och jag har sjukt bra videos på när den simmar efter småfiskarna. Överlag är pingvinerna helt sjukt eleganta djur när dom befinner sig i vattnet, på land är dom om möjligt ännu mer söta.

DropboxChooserAPI_pingvin-selfie
Att få en selfie med dom där rackarna var inte det lättaste, men det här får duga.

DropboxChooserAPI_P1040027
Annars måste jag påpeka att livet på den här kryssningen gör att man ställs inför nya utmaningar. Vanligtvis, när man är i Sverige, så är man ju van vid att kunna bajsa när man vill. Att göra nummer två är liksom inget problem.

Här däremot. Här är det annorlunda. Här måste man planera sina toalettbombningar med en sådan precision som annars endast finns att finna hos flygvapnet. Man kan inte bara göra sitt utan man måste strategibajsa.

Man måste bajsa smart, precis innan man går av båten och man måste göra det på ett sådant sätt att resultatet sen går att spola ner i den klena spolningen som finns på toaletten. Inte helt lätt, och efter att ha tryckt ur mig Fan själv igår kväll som sen inte riktigt ville flyta med strömmen så är jag numera ytterst medveten om problemen som kan uppstå om man inte strategibajsar korrekt.

DropboxChooserAPI_revhaj-2
Från en vattenbaserad aktivitet till en annan: eftermiddagens snorkling (ni hör hur lyxigt vi har det!) bestod av om möjligt ännu bättre snorklande. Vattnet var kristallklart och det påminde mer om en simbassäng än ett hav. Vi fick här även se en korallhaj som låg och smög under några stenar. Hur coolt är inte det!?

DropboxChooserAPI_revhaj2
Totalt fick vi se fyra stycken korallhajar under turen.

DropboxChooserAPI_mr-rocka-rocka
Vi fick även se en rocka som låg och slappade under en sten. Stor var den också, säkert en meter i diameter.

DropboxChooserAPI_rocka-selfie
Hann så klart även få en selfie med rockan! Det här med selfies under vatten är dock betydligt mer komplext än ovan jord. Dels för att våtdräkten gör att man har 0,5 sekunder på sig att ta bilden innan man flyter upp igen, sen måste man låta bli att få panik när snorkeln fylls med vatten. Får man det så blåser man ut all luft och vips ser man ingenting. Sen är ljuset under vatten sisådär och lägg där till alla livsformer i form av maneter och gud vet vad som blockerar sikten så blir det rätt meckigt att ta bilderna. Gopron jag har är inte heller jättebra i dåliga ljusförhållanden, men den funkar ändå sett till vad den kostade. Om jag hade lärt mig att dyka ner 5-7 meter i vattnet som vissa i gruppen kan hade Gopron antagligen varit suverän.

DropboxChooserAPI_P1040481
Dagens sista utflykt gick till den lilla ön Bartolomé. Vattnet kring ön var magnifikt, men vi hade fokus på grus och sten.

Det här fotot hade förövrigt kunna platsa i National Geographic om ni frågar mig.

DropboxChooserAPI_P1040495
Växtligheten på ön var, precis som min skäggväxt, sparsam och stundtals obefintlig.

DropboxChooserAPI_P1040500
En bit upp på vägen stannade vi för att titta ut över havet, och vi kunde se hur rockorna hoppade ute i vattnet. Tydligen gör dom så för att få bort alla parasiterna som sitter på deras ryggar, detta då rockorna inte har något sätt att komma åt dessa annars.
Men det var verkligen en minnesvärd stund att få stå där, titta ut över havet och se det här skådespelet på avstånd. Naturen är bra fantastisk ibland, och Galapagos är verkligen Moder Naturs ultimata mästerverk.

p1040507
Den här bilden är väl inte bara Moder Naturs förtjänst, men bilden skulle kunna ha varit tagen ur vilken science fiction-film som helst. Uppe till höger ser ni en liten del av all den lavan som bildade den nya delen av ön Santiago, och det var även där vi klev iland i morse.

DropboxChooserAPI_P1040514
Utsikten högst uppe från ön, drygt 100 meter över havet, var väl inte hysteriskt vacker men hade säkert tagit sig in på topp 10-listan för vilket ställe som helst förutom Galapagos.

DropboxChooserAPI_deppig-pippi
Alltså den här fågeln. Den får mig att dra på smilbanden varje gång jag tittar på bilden. Ser han inte lite ut som en fågel som lider av kraftig depression, precis har kommit hem från sitt 9-till-5-jobb, inser att allt är skit och funderar på att hoppa från en bro? :D

Ber om ursäkt till alla er som är deprimerade eller på annat vis känner er känkta av meningen ovan, men den här fågeln ser för jäkla rolig ut!

Imorgon blir det… jag har ingen aning, jag är för utbränd för att orka ha koll. På återseende!
DropboxChooserAPI_P1040155
Första natten på båten har varit… outhärdlig. Jag har sovit kanske 2 timmar fördelat över 10 korta blundar. Antar att det krävs lite anpassning för att kunna sova i en säng som rör sig såpass mycket att man tror att man ska ramla ur när som helst.

DropboxChooserAPI_P1040157
Men frukosten serverades 07:00 för att vi sen, vid 08:00 skulle kunna ta oss in till vår första landstigning på ön Genovesa. Vi fick vada in så efter att ha borstat bort en miljard sandkorn från fötterna fick vi på oss strumporna och kunde ta sikte på öns djurliv istället.

Ön har ett antal fågelarter som är bosatta, eller endast går att finna, på just den här ön. Tyvärr är jag inget fågelgeni och hade heller inte orken att ta in allt som vår guide Fabian pratade om när det gällde fåglarna, så artbestämmandet får ni stå för själva.

DropboxChooserAPI_fluffig-fagel
Det fanns en hel mängd med små fågelbäbisar som var fluffigare än det fluffigaste duntäcket du någonsin sett.

DropboxChooserAPI_rodfootad-boobie
Här fanns även den, jo den heter faktiskt, rödfotade boobien. Den har även en släkting som är blåfotad, men oklart om den finns på den här ön dock.

DropboxChooserAPI_P1040193
Här ser ni en av alla dom tiotals olika sorterna av finkar som finns på ön. Den här dansar lätt runt på kaktusarna och käkar av dess saftiga… kaktuskött?

DropboxChooserAPI_P1040203
Fåglarnas näbbar har verkligen helt sjuka färger här.

DropboxChooserAPI_bla-nabb
Jag vet inte riktigt om det syns på den här bilden eller ej då min laptops skärm visar färger ungefär lika bra som en TV från 1961, men näbben på dom rödfotade boobiesarna var verkligen babyblåa och rosa. Makalöst vackert!

Men det som överraskade mig mest med Genovesa var att fåglarna gör såna roliga läten. Jättesvårt att förklara i text, men dom skränar inte som fiskmåsar utan kommunicerar med knäppanden, brölanden och alla möjliga konstiga ljud. Fascinerande och väldigt oväntat.

DropboxChooserAPI_P1040234
Här ser ni hur närgångna fåglarna är med människorna. Det kommer sig dock tydligen inte av turismen att fåglarna är så här okej med närkontakt utan helt enkelt att fåglarna aldrig haft några naturliga fiender eftersom Galapagos ligger såpass ”off” som det gör.

DropboxChooserAPI_P1040268
Försöken till selfies med fåglarna gick dock sisådär. Dom spelade extremt svåra och ville inte visa upp sin blåa näbb, och när dom väl gjorde det hade man redan fått syn på nån annan ball fågel man ville fotas med. För att inte tala om min ”45-årig amerikansk gubbig golfspelare”-look.

DropboxChooserAPI_P1040274
Här ser ni en babyfågel med sin mamma. It’s so fluffy I’m gonna diiiie!!!

p1040277
Naturen var annars även den riktigt vacker.

DropboxChooserAPI_retard-fagel
Sen fanns det så klart delar av naturen och djurlivet som inte var lika vackert. Som den här fågeln t.ex., den såg ut att lida av en mindre utvecklingsstörning när den stod där och ”gulpade” med halsen utan att göra ett enda ljud.

p1040303
Vi fick även se vattenleguanerna som finns på den här ön. Dom är små eftersom tillgången på mat enligt vår guide inte är speciellt god här. Mer mat = större djur. Mindre mat = mindre djur.

DropboxChooserAPI_P1040306
Ännu en fågelart som ser lite skojig ut.

DropboxChooserAPI_P1040320
Hela turistgruppen samlad. Vi hann bli några till igår kväll vid middagen så vi är nu 16 personer totalt på båten.

DropboxChooserAPI_P1040327
Inte ens sjölejonen på ön bryr sig i människorna som kutar runt och tar bilder med dom. Helt sjukt vad orädda djuren är. Fåglarna kan man som sagt komma jättenära, vi snackar 5-10 cm, men sjölejonen säger ifrån vid typ 1 meter.

DropboxChooserAPI_snorklling-dyk-i
Tempot här är annars sinnessjukt högt. Vi körde en promenad på drygt 2 timmar på förmiddagen, och klockan är nu 13:21 och vi har redan även hunnit med ett snorkelpass. På eftermiddagen kör vi ännu ett snorkelpass och efter det en till promenad till fots. Och jag som knappt orkar gå till kylskåpet hemma för att hämta en öl… Hur ska detta gå?

DropboxChooserAPI_bla-fiskar
Även snorklingen bjöd på magiska upplevelser. Det fanns hur mycket fisk som helst och det var som att simma i ett jättestort akvarium ungefär.

DropboxChooserAPI_mr-rocka-rocka
Vi hann även se en rocka simma förbi, och vi fick även se en livs levande hammarhaj! Jag fick tyvärr inte med den på bild, men det var då bland det sjukaste jag sett i mitt liv. Stor var den också, 1,5 – 2 meter lång ungefär.

DropboxChooserAPI_hammarhaj
Här ser ni bilden som en av våra Nya Zeeländare tog när dom simmade ner till hajarna och som jag sen fick kopiera över till min dator. Simma med en hammarhaj, bland det coolaste jag varit med om i mitt liv!

DropboxChooserAPI_snorkel-selfie
Två nöjda snorkelturister!

Ett tips till er som läser detta i hopp om att få besöka Galapagos nångång i framtiden: om ni reser under den ”kalla” perioden som ligger kring oktober, se till att hyra en våtdräkt inne i stan innan ni åker ut till båten. Vissa båtar har nämligen inte några våtdräkter att hyra ut och jag kan säga att efter att ha sett det brittiska parets gåshud under vattnet så är det nog inte jätteskönt att snorkla utan våtdräkt här…

DropboxChooserAPI_dykarbat
Hittills har dagsutflykterna på Galapagos varit långt över förväntningarna, och då har det knappt gått 24 timmar sen vi klev ombod på båten.

DropboxChooserAPI_sjulejon
Eftermiddagen bestod sen av ännu mer snorkling, där höjdpunkten var mötet med det här, något lillebrors-lika, sjölejonet som bara låg och degade på klipporna. Själv rockar man den slickade ryssluggen likt det proffset man är.

Jag har annars märkt att det är helt omöligt att få ner alla uttryck härifrån i text inom en rimlig tid. Vi går upp 07:00 och äter frukost, åker på två utflykter på förmiddagen som är mellan 1 till 2,5 timmar långa per styck, äter lunch, två utflykter till som är lika långa på eftermiddagen och efter det är det middag. Tempot är betydligt högre än vad jag förvänade mig och det tar knäcken på en när man inte fått sova ordentligt heller.

DropboxChooserAPI_P1040346
Sista utflykten för dagen var till en annan del av Genovesa. Där fick vi se ännu fler fåglar, här ser ni den blåfotade boobien och den rödfotade diton till höger. Cowboysar-Kausti ser mycket belåten ut, inte varje dag man får se två boobies ute i det fria…

DropboxChooserAPI_P1040354
Vi fick även se flera sjölejon.

DropboxChooserAPI_magnus-uggla
Det finns en ”unik pokemon” per ställe vi besöker. Ett unikt djur som är det ”svåraste att se” och igår var det hammarhajen. På den här ön var det istället den här ugglan. Den är tydligen en sådan uggla som springer in i bergssprickor, hålor med mera för att jaga sina byten. En riktigt bra dag kunde man få se 2 stycken, vi såg 3.

Min gissning är att guiden överdriver svårigheten att få se djuren en aning…

DropboxChooserAPI_DSC_0068
Galapagos har verkligen lvererarat och jag ser fram emot morgondagen likt ett barn ser fram emot julafton!
DropboxChooserAPI_DSC_0046
Ibland så… ja, ibland går det som så att man klantar sig. Vi hade ju bokat vår kryssning ”on Tuesday” vilket dock inte alls visade sig vara fallet. Vi hade bokat vår resa fel dag, tack och lov var det en dag senare och inte en dag tidigare än vi trott. Efter att ha väntat i över 2,5 timmar på en båt som inte dök upp igår så fick vi hjälp av en väldigt trevlig dam från resebyrån Moonshine Travel. Oklart om Moonshine där handlar om den amerikanska hembrända spriten eller vanligt månsken, men kanske blandas båda två på deras resor? I alla fall så kom vi fram till att vi fått fel dag, men inte fel datum, av resebyrån vilket innebar att vi fick en extra dag i Puerto Ayora.

Det innebar att vi mest försökte återhämta oss från paniken och stressen som misstaget med datumen hade inneburit så det finns inte så mycket att rapportera från dagen.

DropboxChooserAPI_P1040022
Så vi hoppar fram en dag, till den riktiga först kryssningsdagen istället! Vi hade då bokat vår resa med yachten Floreana som var en av dom få båtarna som passade vårt schema, innehöll 8 kryssningsdagar och som funkade för vår prisnivå.

DropboxChooserAPI_P1040019
Vi anlände vid kanalen vid Baltra/Santa Cruz i god tid innan påstigningen på Floreana och vid 12-tiden döl en gummibåt upp som körde oss ut till ”moderbåten” som stod lite längre ut i vattnet.

Ja, jag vet. Vi måste prata om min hatt. Jag är inte helt nöjd med den ”tyska cowboysar-looken” men efter att ha bränt mig lite smått i pannan/hårbotten den första dagen trots att himlen täcktes av moln precis hela dagen så insåg jag att jag hellre ser ut som en Hans-Jürgen på chartersemester än att tvingas avbryta en av mina livs coolaste resor för att jag bränt sönder valfri mjukdel på huvudet. Så jag får köra på den här looken nu, för om det är någonting som är tyskt så är det uttrycket ”funktion före form”.

Båten gav ett stabilt första intryck, storleken var helt okej samtidigt som den såg fräsch ut. Men hur är då hytterna? Vad får man för drygt 13 000 kronor spritt över åtta dagars kryssande?

DropboxChooserAPI_GOPR0277_1475793385305_high
Hytten är faktiskt över förväntan, vi har ett fönster ut mot havet och storleken är väl såpass stor som man kan förvänta sig. Om ni någonsin åkt finlandskryssning så är hytten som en finlandskryssningshytt där man tagit bort ena sängparet, ganska exakt så. Det är dock inga problem med att få plats och dessutom kommer man ändå spendera större delen av resan med att vara på dagsturer.

DropboxChooserAPI_P1040046
Obligatorisk hytt-selfie!

DropboxChooserAPI_GOPR0279_1475793385305_high
Toaletten känns, som Marlene utryckte det, ”som att vara på husvagnssemester” och den har även dusch med varmvatten. Överlag är hytten, toaletterna, båten och allt därikring väldigt fräscht och jag ser inga problem med att spendera åtta dagar ombord här.

DropboxChooserAPI_P1040031
Det som ingår i kryssningen är boende, mat, dagsutflykter och gratis vatten/te/kaffe. Vill man köpa alkohol eller läsk kan man göra det i baren mot en extra kostnad, oklart är dock ännu prisnivåerna där.
Maten är även den stabil, ska jag försöka jämföra den med någonting så är det väl skolmatsal+ vilket alltså innebär att den är ungefär som skolmaten, men snäppet bättre.

Det här betyget är preliminärt då vi ännu bara ätit en enda måltid. Återkommer med närmare rapportering.

DropboxChooserAPI_P1040033
Dagens buffé bestod av tonfisk, ris, sallad och dom godaste oliverna jag käkat i hela mitt liv. Herre min skapare vilken mustighet dom bjöd på. Maten i sig var som sagt okej, men ingenting speciellt. Man kan ju boka andra båtar för 5 000+ kronor mer (sista minuten, bokar du i förväg så räkna med 15 000+ extra) än vad vi gjorde och få en förstaklassbåt, antagligen är maten bättre där men ärligt talat så ser jag personligen ingen vits med det.

DropboxChooserAPI_P1040034
Vi fick efterrätt också! Melon och burk-ananas. Två av tio ”Halv åtta hos mig” i betyg. Lite mera kärlek kunde kocken väl ha lagt ner på det här?

DropboxChooserAPI_P1040037
Båten har ett antal avdelningar. Båten är liten, man kan gå runt alla ytorna på typ 1,5 minuter men det finns ändå mer än gott om plats för 16 personer (vilket är max vad den här båten tar). Vi är idag typ 13 pers ombord tror jag och innan resan gissade jag att vi skulle få se följande personer ombord:

Ett asiatiskt par – det har vi ombord, dom är från Sydkorea och heter Ha och Kim. Dom är inte mycket för långa namn därborta.
En singelresande – Vi har minst två. En israelisk tant och en amerikansk affärsjurist.
En ”Farmen-Kristina”-lookalike som röker – Vi har en, dock röker hon inte
Ett europeiskt par – Vi har ett engelskt sådant samt tre tyskar som är lite oklara om dom kör nåt slags triangeldrama eller om dom bara är kompisar
Sen har vi även ett amerikanskt och ett franskt par också.

DropboxChooserAPI_P1040038
Nästa avdelning är den övre ”samlingsdelen”. Där samlas vi, likt dagisbarn, när det är dags för utflykt. Här är det alltid skuggigt, men det är faktiskt såpass kallt när det blåser att man inte gärna ligger där och degar mer än nödvändigt.

DropboxChooserAPI_P1040047
Vår guide heter… det har vi inte riktigt lyckas snappa upp, men å andra sidan är han sjukt trevlig så man behöver aldrig hans namn. Han är officiell guide här på Galapagos, någonting som man måste vara för att få ha tillåtelse att gå i land på många av öarna som vi kommer besöka.

Marlene köpte med sjösjukepiller hemifrån Sverige innan vi åkte, och vi har även fyllt på förrådet här på Galapagos innan vi klev på båten, och efter att ha tagit mitt första piller så slog det in ganska precis lagom tills dess att guiden började köra sin info under lunchen om vad vi skulle göra för dagsutflykt. Jag gick från pigg och alert 12-åring till ett stadie som kändes som att jag hade en yllekofta i huvudet. Hela känslan påmindre lite om att ha en halvgenomskinlig vit virkad tröja framför ögonen och jag blev dödstrött. Om ni vet hur det känns när det ”glittrar” för ögonen när man reser sig upp för snabbt så var det ungefär så det kändes, fast ”glittret” var tjockare yllesnören.

Betyg på sjösjukepillren: med tanke på att vår första utflykt visade sig vara på fastlandet av alla ställen så får pillrena hittills en av fem kaktusar i betyg.

Vår första utflykt på kryssningen blev då ett ”tortuga crossing area” som heter El Chato Ranch. Där finns vilda jättesköldpaddor som lever fritt, käkar gräs och överlag har det najs.

DropboxChooserAPI_P1040051
På vägen dit mötte vi på vår första teenage mutant ninja turtle, han hade stolt parkerat sin feta stjärt mitt på vägen där vi skulle åka. Så vi fick glatt vänta på att han skulle bli klar och sen gå av vägen.

DropboxChooserAPI_P1040059
Det här stället vi besökte var annars riktigt häftigt. Det är en del av jättesköldpaddornas vandringsled i jakt på parning och färskt vatten. Just färskvatten är en bristvara på ön och det har t.ex. i år fallit endast totalt 200 mm regn på Galapagos södra delar. Antalet regndagar har varit två stycken.

Sköldpaddorna är annars väldigt obrydda av människor, om det har att göra med att sköldpaddorna aldrig haft en naturlig fiende här eller för att turisterna varit alldeles för närgångna en längre tid lämnar jag osagt.

DropboxChooserAPI_P1040082
Men det fanns någonting otroligt rogivande i att stå där och se sköldpaddorna tugga i sig av gräset framför sig. Det är svårt att beskriva, men deras mumsande gick liksom en sådan takt som samhället i Sverige i stort borde ha. Ingen stress, bara långsamt ätande och ibland några kliv framåt eftersom… gräset är grönare lite längre fram?

DropboxChooserAPI_P1040098
Här ser ni en av fransmännen som fick sig en riktig naturupplevelse när han satt där och fick ett romantiskt moment med sköldpaddan som, på eget initiativ, närmade sig närmare än dom 2,3 meterna som annars var gränsen för hur nära sköldpaddorna man fick gå.

DropboxChooserAPI_P1040076
Försök till selfie med en jättesköldpadda som inte var så sugen på att vara med på bild.

DropboxChooserAPI_DSC_0054
Obligatorisk egen cowboysar-selfie med jättesköldpadda också. Hans-Jürgen ger hatten 4 av 5 Olivier Bierhoff i betyg.

DropboxChooserAPI_P1040072
Visste ni förövrigt att jättesköldpaddorna inte kan simma? Däremot flyer dom om man slänger dom i vattnet. Det enda problemet med det är väl att dom väger typ 100 kilo, lite beroende på ålder och storlek då.
Just åldern och storleken hänger annars ihop för sköldpaddorna. Ju större, och slätare, skal desto äldre.

DropboxChooserAPI_P1040073
Sköldpaddorna kan även klara sig utan mat i över ett år och vatten klarar dom sig även utan i upp till 14 månader enligt vår käre guide Fabian. Jag har alltså fått hans namn nu när vi käkade middag.
Skalet sköldpaddorna har är gjort av ben och täcks av ett skal av nagel-liknande material.

Men jag får verkligen säga att det var längesedan jag upplevde någonting såpass rofyllt som att stå och titta på dessa dinosaurieliknande djur äta gräs.

DropboxChooserAPI_P1040144
Själva besöket på dinosau… sköldpaddsvandringsleden höll på o ungefär 1,5 – 2 timmar vilket för egen del var rätt lagom…

DropboxChooserAPI_P1040145
Efter det tog bussen oss tillbaka till kryssningen. Där väntade middag, och efter det lite småkrystat socialiserande med dom andra resenärerna på båten. Nu ligger vi i hytten, dödströtta, och laddar för morgondagens äventyr. Då står snorkling på schemat!