Close

iDAG ÄR HUMÖRET PÅ TOPP IGEN…. och caps lock var tydligen nertryckt. I alla fall tänkte jag ta en liten recap av vad som hänt när det gäller flyttandet och lite andra kort som inte fått plats i tidigare inlägg. Den första bilden ni ser här ovanför är ordningen på mitt hostelrum dagen innan jag flyttade ut. Som vanligt ligger allt sorterat: pizzakartonger, använda kläder, oanvända kläder, väskor, Lidlpåsar, Colaflaskor, jackor och allt annat i en hög. Resten ligger sen i den andra högen. Mycket smidigt och framförallt hemtrevligt.



Men flyttade jag ju igår – och därför var jag ju tvungen att städa. Visst ser det mycket tråkigare, och framförallt inte lika hemtrevligt, ut på den här bilden? :_



En sak som är lite intressant med Irland är deras buss-system. Dels så kan bussarna vara bra sena ibland och ibland dyker inte bussarna upp alls. Sen tar bussarna BARA jämna pengar. Så om bussen kostar 1,15 euro så måste du lägga detta i betalningsmaskinen på bussen, lägger du mer än den summan så får du inngen växel tillbaka, nej, du får ett tillgodokvitto på pengarna istället. Det här kvittot måste du sen ta med ner till centrala Dublin och lämna in det för att få tillbaka pengarna.
Att göra detta för att få tillbaka 0,05 euro (50 öre) känns ju sådär lagom nödvändigt… [?]



Sen tänkte jag visa en liten snabb genomgång av lägenheten också. Här har vi en bild som visar hur köket ser ut (ser ni min fiiiina Vaio som står där mitt ovanpå diskmaskinen <3). Värt att notera är att jag skrällde och levererade Irlandsvistelsens första hemlagade måltid - Spaghetti Carbonara (yes)



Här ser vi mästerverket! Den första (och kanske enda) måltiden jag lagat här på Irland. Mäktigt värre.



Spisen maten lagades på känns annars fräsch. Det där svarta runt plattorna därnere ska vara där enligt herrarna som bott här ett tag [?]
Värt att nämna är också att min säng inatt bestod av en madrass på golvet – inget täcke, ingen kudde och framförallt ingen värme över huvud taget. Jag låg med långkalsonger, byxor, två tröjor, en tshirt och strumpor på mig – ändå frös jag som en tok. Jag drog t.o.m. jackan över mig nångång mitt i natten där, men det hjälpte föga [?]
Ett täcke som klarar ner till -13,5 grader och en vacker kudde är nu inköpt – tack för det.



En sammanfattning av mitt första dygn i lägenheten ser ut ungefär såhär. Iceman sitter och geekar World of Warcraft på sin laptop med sin nyinköpa skärm samtidigt som Murat är fascinerad av dom rosa spellsen på spelet. Dessutom sitter han bredvid och visar romantiska saker i Icemans öra. Skumma herrar det där.
Finska damen och den andra killen som bor här syns inte till så ofta, därför finns dom inte på kort ännu (iofs är jag lite rädd för hon den där finska damen, hon verkar läskig på nåt vis…)


Sen har irländska matvaror-testandet fortsatt också:

Först ut är några kakor vid namn Non Stops! som jag hittade på Spar-affären här i Blanchardstown. Det är typ små små kakor med chokladbitar i
och dom fungerade som frukost i torsdags. Men dom smakar riktigt jäkla gott, tyvärr är det inte så många kakor i förpackningen, dessutom har dom ju snott namnet från den svenska klassikern Non stop
, så därför förtjänar kakorna inte full pott (men jag rekommenderar alla att prova dom ändå)

Betyg på Non Stops!-kakorna: 4



Nästa vara upp till test är energidrycken Hydrate bpm Energy med citrus green-smak. Enligt etiketten på flaskan ska den innehålla vitamin B och C – det enda positiva med den här hemska skiten.
Den smakar ungefär som kolsyrad citron/apelsin/kiwi-juice blandat med sånadär sura godiskulor man åt när man var liten och det smakar verkligen inte gott. Ändå har jag fått i mig typ 5 klunkar genom att dricka 4 droppar åt gången, men det är mest för att jag inte orkar resa mig ur soffan för att hämta vatten.

Betyg på Hydrate bpm Energy: 1



Sist ut har vi mina favoriter – Chocolate Chip Mini Muffins. Precis som namnet antyder är det små minimuffins med chokladbitar i – och jävlar vad goda dom är. Konsistensen är perfekt, chokladen är gudomlig och jag blev förälskad direkt. Det kan såklart inte bli någonting annat än en fullpoängare.

Betyg på Chocolate Chip Mini Muffins: 5



Avslutningsvis kan vi nämna att vårat internet är ett 24/1-bredband som vi inte riktigt kan maxa, men det duger väl i alla fall. Dock känns det ju lite som ett nerköp från 80/80 som vi har hemma i Borlänge :_

Jo, jag sa det redan för 3,5 månad sen, idag blev det klart. Idol kommer kunna skriva in ännu en förstörd talang i sitt led av vinnare nu (yes)
Tråkigt att Erik vann, även om det var kul att Calle fick komma tvåa. Bäst hade ju varit om tråk-Tove vunnit och Erik och Calle fått göra varsin bra skiva. Nu får tråk-Tove göra en kass egen skiva istället samtidigt som Erik får den sketna Idolskivan. Tråkigt :_

Nåja… jag sa ju det – utan att ens ha sett hans audition. Slå det ni :z
Idag sammanfattar vi dagen såhär: Lägenheten sket sig, men jag har fixat boende ändå. Just nu bor jag på en madrass i en lägenhet där 4 andra bor. Om en vecka får jag ett eget rum, men för att slippa bo på hostellet har jag nu fixat nånstans att sova i alla fall. Bilder orkar jag inte lägga upp, så det får komma nån annan dag.

Annars har jag ringt mitt första samtal idag. Det var ingen större grej, typ ”Hej, funkar det? Bra. Hejdå”.

Jag är skithungrig, trött och dessutom tjatar ALLA om samma sak såfort jag kommer online på MSN. ”Hur gick det med lägenheten?” står det i 225 fönster såfort jag öppnar datorn. Jag orkar verkligen inte svara på samma fråga 225 gånger, så därför blev jag bara ännu mer irriterad efter det (twisted)

Inga bilder, inget roligt inlägg, 225 negativa röster på inlägget och bara massa gnäll. Men två av mina roommates kollar gayporr, är helt knäpptysta samtidigt som dom stirrar och fascineras av dom två långa sakerna som syns under huvudpersonens fantasiliknande drömmar. Ibland utbrister dom i ett enormt skratt för att två sekunder senare fortsätta stirra. Dom är endera riktiga pajasar och det här kan nog bli en riktigt rolig tid (yes)

Här har vi mannen, myten, legenden: Mirat Kugic! Killen som är snyggast i Dublin, smartast i Europa, bästa chefen i världen och kanske världens mest perfekta människa. Dessutom är han antagligen min roommate från och med imorgon.
Han är också killen som håller min jul i sina händer. Mina förhoppningar ligger i att han antingen låter mig börja jobba 06:00 den 23:e december eller att han släpper mig en halvtimme tidigare från jobbet den dagen. I så fall kan jag åka hem över jul!

Dock krävs några saker till:
1. Sponsring av mor (bidrag av andra mottages också tacksamt :i)
2. Absolut inga förseningar
3. En lillebror som kör min Ferrari ner till Nyköping för att hämta mig



End of smörandet

Nu har jag letat flygbiljetter som en dåre ikväll, så blogginlägget blir kort. Dagen i sig var inte så mycket att tala om. Det intressantaste som hände var att jag nämnde för fruntimmrerna på jobbet att damer inte kan köra bil. Detta fick min IBM-mamma att utveckla horn och få en fantastiskt djup röst för att samtidigt utbrista VAAAD SA DU NU!?”. Jag backade snabbt från mitt påstående eftersom hon inte verkade gilla den sortens halvironi (dessutom fruktade jag för mitt liv just då (oops))

Annars är hon nog nöjd med sin ”I am evil, beware!”-post it-lapp som hon hade på sin rygg på vägen hem :i Men innerst inne vet hon att jag uppskattar IBM-mammarollen som hon åtagit sig åt mig. Utan Maria är jag ingenting annat än en n00b. Dessutom kör hon med mig hela tiden på jobbet. Sen Elena på jobbet kom på att jag är ny där får jag springa deras ”Hämta kaffe. Hämta kaffe. Hämta kaffe. Du, köp kaffe. Hämta kaffe”-ärenden ungefär 23 gånger per dag. Dessutom plågar dom mig med sina konstiga ”gimme five *killi killi*”-gester som jag inte förstår någonting om. Ni ser ju – jag förklarar precis vad dom gör och ingen som läser detta fattar någonting.




Annars kollade vi (jag, världens bästa Murat och Iceman) som sagt in lägenheten idag. Fast inte den vi visade igår – den hade blivit såld. Likaså två andra vi kollade på igår. Men tack vare Icemans heta engelska dialket fixade han enkelt fram en ny lägenhet (yes)
Vi blev insläppta i denna av en rysk dam vid namn Anna 35 minuter efter att vi ringt på den. Förutom att ett av rummen var en tidigare mordplats verkade allt asbra. Lägenheten var stoooor, den var rätt fräsch, det fanns ett 2-3 måndaer gammalt smörpaket i kylen (enligt Murat) och det fanns 3 sovrum – allt man behöver.
Iceman var mer intresserad av damen som visade oss runt än av själva lägenheten, men vi kom överens om att vi tar lägenheten imorgon om vi nu hinner. Här i stan är mäklarna (eller vad dom nu kallas) svin allihopa. Även om man fått klart att man får lägenheten så är det inte säkert att den finns kvar 5 minuter senare. Inget är klart förrän man skrivit på alla papper.
Problem finns dock – vi behöver någon som ställer upp som tidigare hyresvärd. Detta krävde den blivande fru Iceman av oss.
Hyran går på 11 000 i månaden – yayyh! Vi splittar dock på 3, så 250-550 euro per person kommer det kosta (beroende på vilket av rummen man får).
Jag tror detta kan bli en riktig succé. Bilder:


Köket

– Kylen innehöll ett väldigt äckligt smörpaket – stort plus (eller inte)
– Vattenkokaren var… inte så fräsch
– Odiskad disk stod på bänken – hemtrevligt (yes)
– Vi hade en hyfsad balkong iaf
– Några livsfarliga människor verkar bo i området, men det får man väl ta för en sån billig (med Dublinmått mätta [?]) hyra.


TV-rummet

– Röda porrsoffor finns – något som måste finnas för att Iceman ska ringa på en lägenhet.
– En 20-tums tjocktv från 1956 finns också till höger i rummet (syns inte) – det är modernt med antikviteter – smart tänkt (yes)


Ett av dom 3 sovrummen

– Det finns 3 sovrum. Ett mini, ett medium och ett XXXXXXLarge. Hyran kommer delas upp beroende på vilket rum man bor i (typ 250 euro, 375 euro och 475 euro). Diskussioner pågår kring detta.


Ett av badrummen

Det fanns två badrum. Ett finns såklart endast för XXXXXXXXLarge-rummet, sen finns en till att dela på. Såg rätt fräscht ut i alla fall – noggrannare rapporter kommer om vi flyttar in


Avslutningsvis kan vi konstatera att alldeles för lite sömn leder till att jag asgarvar åt samma skämt säker 35 gånger i rad – jag skojar inte. Jag var med förbi hos Iceman och Murat en sväng efter lägenhetsvisningen och där beställdes (som vanligt) pizza. När sen Iceman skulle försöka komma ut på nätet gick det skitbra i 3 minuter, sen dog det helt. Varje gång detta skedde utbrast han ”nätet är nere”, och 7:e gången han gjorde detta började jag asgarva. Sen var det som om man gör ”tittut!”-leken på en liten unge – jag garvade VARJE gång han tjötade ”nätverket nere!”. Min humor suxxs!

Förresten heter Iceman egentligen Stefan, men Iceman låter ju coolare – därför heter han från och med nu detta (yes)”

Först och främst kan jag nämna att Irland är svinkallt. Det är ingen snö här, och det småregnar hela tiden, men det är svinkallt. Jag vaknade 06 imorse, gjorde mig i ordning (chokladkakor + Cola som frukost som vanligt) och gick ut till bussen 06:25. En HALVTIMME senare kom äntligen bussjäveln.

Vet ni hur jävla sjukt vädret är här i Irland? Eftersom alla irländare dricker mängder med öl så pinkar dom väldigt mycket utomhus. Hur det där hänger ihop? Förklaring kommer.
Allt öldrickande/utomhuspinkande leder till att innehållet i deras sjöar nu består till 30% av alkohol. Detta i sin tur leder till att regent här inte fryser och blir snö, utan fastän det är minus 200 grader utomhus så fryser inte regnet och blir snö, utan det regnar ner istället.
Ovanpå detta kyliga regnväder så blåser det JÄMT. Detta gör att temperaturen sjunker ännu mer.

Alltså stod jag där och väntade på bussen från 06:30 fram tills dess att bussen äntligen dök upp. Då var jag precis på vippen att ringa bossen (Murat Kr.. Kru… Ku… Kugic!) när jag lade märke till att han klev på bussen samtidigt som mig. Vi snackade lite på vägen upp till jobbet, och Murat är verkligen en typisk göteborgare (fastän han inte är därifrån). Han är sådär läskigt göteborgiskt trevlig att man nästan blir tårögd.
Efter att ha diskuterat USA, boende, XHTML och lite annat så klev vi av bussen och gick in på jobbet.

Första dagen (i förrgår) fick vi en bricka som vi ALLTID (stor bokstäver och fet text – så viktig är den) måste ha med oss. Man måste alltid dra kortet i kortläsaren för att få komma in, annars kommer det upp små hemska djävulstomtar ur marken och ser elaka ut (eller nåt).

Såklart hade jag glömt mitt jävla kort också. Murat, göteborgskisk som han är, reagerade precis som om jag hade sagt ”Du Murat, mjölk är gott” – han rörde inte en min, utan traskade snällt med mig till receptionen för att få ut ett temporärt kort. Han lämnade mig med den tjocka vakten som pratar skitfort och konstigt, sen gick Murat iväg på ett möte.

Mötet ja, det handlade faktiskt om mig. Jo, det är sant.. Tidigare på bussen nämnde Murat att jag kanske ev. skulle få flytta tillbaka till AZ-teamet eftersom dom var i akut behov av folk. Jag förklarade för honom att om inte han gick in på mötet, satte ner sin fot och sade ”NU JÄ**AR SKA MICKE VARA KVAR HOS OSS. SÅ DET SÅ!” så att jag fick stanna så skulle jag bli väldigt ledsen.
Nu är Murat ungefär lika respektingivande som en guldfisk, så mötet gick väl till ungefär såhär:

Murat: Ur… ur… ursäkta mig Stephanie (damen som ville flytta mig till AZ), jag är här nu…
Stephanie: Hello Murat! Michael kommer flyttas från erat team till AZ imorgon. Var det något mer?
Murat: Men… me… men… Jag vill ha kvar honom ju…
Stephanie: *elakt skratt*
Stephanie: Det går inte, AZ måste ha folk – snabbt
Murat: Men… snääääälla Stephanie! Jag vill ha kvar honom hos oss juuuuu…
Stephanie: Nej
Murat: *börjar gråta lite lätt*
Murat: Men snääälllaaa! Jag älskar dig Stephanie, dessutom ler jag jättesött
Murat: *slänger fram sitt patenterade puppy-face*
Stephanie: *smälter som en isglass i Sahara*
Stephanie: Okej då sötnos
Murat: *torkar tårarna och klär på sig värsta matchohållningen och går ut till sitt kontor igen*
Murat: Kausti, det där fixade jag skitenkelt. Jag bara sa det du ville jag skulle säga, sen var det klart!

(Ingen som hör detta tror på hans förklaring, men vi låter honom hållas så att han fortsätter tro att han verkligen bestämmer över oss andra)


Efter Murats bedrift så fortsatte min dag med utbildningen. Den är rätt tråkig att läsa om, så vi skippar det ointressanta och spolar fram till det intressanta.
En petning på axeln kan förändra jävligt mycket. Klockan 11:00 hade jag som mål att gå på en lägenhetsvisning ikväll. Tre minuter efter axelpetningen hade jag, med 90% säkerhet, två roommates och en lägenhet på g. Och inte vilka roommates som helst heller :n

Killen som knackade mig på axeln heter Stefan Is… berg? Vi kallar honom Iceman sålänge. Han är en kopia av Murat på alla sätt förutom att han ser annorlunda ut. Göteborgare, göteborgstrevlig och överlag en riktigt skön prick. Han frågade mig om jag hade nånstans att bo, och efter att han förklarat att han var kär i Murat så ville dom två att vi tre skulle leta apartment tillsammans. Jag gjorde som jag alltid gör – jag nickade och log (yes)
Så imorgon klockan 16:30 har jag antagligen en lägenhet – yayyyh för det! (bilder finns här


Bord


Porriga skinnsoffor


Nåt konstigt rum man tydligen kan laga mat i. ”Kök” kallar dom det. Jag fattar ingenting – varför göra maten hemma när man kan köpa den färdig på valfri pizzeria? ._o


Badrum – badkaret går tydligen att sova i om nöden skulle kräva det


Sovrum 1. Här ska Murat och Stefan tydligen dela rum. En säng i varsin ände av rummet. Dom har nån slags homo/antihomo-relation dom där två. Jag lägger mig inte i andras relationer :i


Sovrum 2. Här ska jag sova. Eller var det i rum 1 jag skulle sova och dom i nummer 2?


Utsikt – tredje våningen rockar. 333 euro per månad låter väl vettigt?
)

Annars då? IBM-tanterna har hittat hit till bloggen redan, något jag faktiskt inte räknat med. Jag hade tänkt skriva sisådär 100 inlägg om hur jag levde mitt tidigare liv som miljonär i Monaco, hur jag tidigare jobbat som professionell ninja, hur min bror spelar fotboll i Barcelona och att mina tre bästa kompisar är Orlando Bloom, Obama och… vilka kändisar imponerar egentligen på envisa IBM-fruntimmer? :w
Men nu hann jag inte skryta till det sådär som jag ville – skit också :<