Kausti.com

Bloggen är inte prio ett just nu, något jag tror ni förstår. Amerika är ballt, stort och det är mycket vi ska hinna med när vi är här. Därför hinner jag inte alltid med att dagsrapportera.
Men idag är jag lite smått bakis och dessutom har vi lite saker planerade om någon timme, så jag bör hinna klämma åtminstone ett blogginlägg nu.

Och som en stabil IBM-are finns det ingenting som får mig att uppskatta semestern såpass mycket som en återblick av någonting som väldigt mycket liknar min arbetsplats i Dublin. Jag pratar såklart om Alcatraz, det gamla megafängelset som ligger mitt i San Francisco-bukten.

Vi fick tips om att se till att boka biljetterna till stället långt innan vi åkte hit eftersom dom brukar ta slut någon månad i förväg. 26 dollar per person kostade dom och det får väl ses som helt okej prismässigt.
Inte för att jag bryr mig i priser då jag är såpass tät och megakänd som jag är, men ändå.

Man kände sig lite som Leonardo DiCaprio gör i början av Shutter Island, förutom att jag inte kräktes då. Fick sjuka retrovibbar i svartvitt där jag var en superball agent som skulle ta mig över till Alcatraz för att undersöka hur en av fångarna i fängelset kunnat rymma.

Själva ön visade sig dock vara så mycket mer än bara ett fängelse…
Vi fick först se en film om ön, vilka fångar som suttit där och hur ön spelat ut sin roll som San Franciscos försvars-port mitt i bukten. Ön ligger ju mitt i bukten, perfekt placerad mitt i öppningen in i densamma och det gjorde att det var ett perfekt ställe att bygga ett fort på ön när guld hittades i San Francisco.

Här har vi en av tre gator” mitt i fängelset med celler på båda sidor. Broadway kallades den och det var här den här vägen alla nya fångarna fick gå när dom anlände till Alcatraz för att få sin cell.

En vanlig cell såg ut ungefär såhär. Påminner lite om mitt bås på IBM faktiskt, förutom den lyxen att fångarna fick sin helt egna fungerande toalett.

Matområdet där alla åt. ”This was the most dangerous place of the whole prison” sa den inseplade rösten i guidemanicken vi hade fått. Han syftade såklart på det faktum att många elaka och smått galna busar fick trängas där – och alla var utrustade med kniv och gaffel. Kan tänka mig att det inte är den optimala platsen att vistas på som vakt.
Då gillar jag nästan IBMs restaurang bättre, där har jag ännu inte känt mig hotad av någon (även om maten nog håller liknande klass som den som serverades på Alcatraz).

En livs levande maffiaboss var tydligen fortfarande inlåst på Alcatraz.

Det var annars förvånansvärt högt i tak därinne. Visserligen var det ju två ”våningar” med celler, men det kändes ändå ganska luftigt på vissa ställen (inte inne i cellerna dock).

Utegården där fångarna fick gå ut 2,5 timmar per vecka. Om dom hade skött sig då, hade dom varit dumma kunde dom istället få bli inlåsta i isoleringen eller bestraffas på andra sätt.
Svinkallt var det därute, men enligt guidemanicken så var det här paradiset för dårarna som satt där. Dom kunde spela bridge, baseboll (vette tusan varför dom tillät basebollträn därute dock…) eller bara traska runt i lugn och ro och njuta av betongutsikten.

IBM-byggn… Alcatraz sett från utsidan.

Annars måste jag säga att utsikten från ön var… outstanding. Helt absurt hur vackert det var att kunna se San Francisco 360 grader runt sig och avståndet från ön in till land var inte mer än två kilometer. Ändå har ingen lyckats rymma från stället…

Det beror dock på en kombination av svinkallt vatten och hemska strömmar. Men det finns tre personer som tagit sig ut från fängelset och försvunnit, men myndigheterna tolkar det som att dom drunknade eftersom ingen hört av dom sen dess.
John William Anglin, Clarence Anglin och Frank Lee Morris spenderade månader med att bygga en flotte av regnkappor ochbygga dockor av sakerna som fanns i deras celler. Sen grävde dom sig sakta men säkert ut genom en av bakväggarna med hjälp av skedar.

Väl ute ur cellerna tog dom sen underhållstunneln in i ventilationssystemet, upp på taket och sen ut till vattnet där dom blåste upp sin flotta och paddlade in mot land. Sen dess har ingen hört av dom.
Dom tros ha dött eftersom dom egentligen skulle ha tagit med sig Allen West, men då dom inte kunde få ut honom ur cellen var dom tvungna att lämna honom och försöka ta sig ut själva.
West har sen berättat hur planen såg ut: dom skulle ta sig in till land, stjäla en bil, råna en klädbutik för att sen fly åt olika håll. Enligt vissa källor hade dom alla studerat spanska ganska hårt innan dom rymde så antagligen var väl planen att ta sig till nåt spansktalande land när dom väl lyckats med att få tag i en bil.

Mythbusters

har faktiskt provat den här myten med rymningen och dom klarade faktiskt av att genomföra den med samma metoder som fångarna gjorde.
Dock rapporterades ingen bilstöld, och inget inbrott i någon klädbutik, inom flera veckor efter rymningen i San Francisco-området så därför har FBI konstaterat att fångarna måste ha drunknat på vägen ut.

Men vem vet? Kanske var det bara lögner som West berättade och kanske var det som så att fångarna faktiskt sitter i nåt spansktalande land och njuter av solen? Oavsett vilket så är det en spännande berättelse.

Men dom här fyra fångarna kom i alla fall av ön utan några som helst problem.

Stället var dock inte så häftigt som jag hade förväntat mig. Det kändes väldigt amerikanskt upphaussat och visade sig tillslut vara ganska ohäftigt. Men jag har i alla fall varit där.

Betyg på Alcatraz: 2,5”

San Francisco är fantastiskt. Om gårdagen sammanfattas med ett Vrooooom” så sammanfattas San Francisco med ett ”OMFGJAGÄLSKARDENHÄRSTADEN*”. Stjärnan i slutet där finns där som en disclaimer eftersom den här jävla staden inte har en enda ledig parkeringsplats nånstans när man är ute och åker. Men det är bara en liten såndär irriterande skitsak som vi kan släppa och gå vidare.

Vi sov alla till 11 idag, något som får ses som ett rekord då vi alla på ett eller annat sätt vaknat mellan 7:30 och 9 alla dagarna vi varit i USA. Efter uppvaknandet begav vi oss till en rehabfrukost bestående av köttbullar och mos då våra kroppar inte riktigt anpassat sig till den amerikanska dieten helt och hållet ännu. Vi fixar inte sirapsvåfflor och donuts till frukost sju dagar i veckan, det går bara inte. Jag kräks av att se IHOP-skylten och jag vägrar äta mackor med jordnötssmör till frukost just nu.

Ja, jag vet, jag är en dålig människa.

Den här dåliga människan hade dock megaüberpeppat inför San Franciscos största turistattraktion i flera månader innan han åkte hit. Bakgrundsbilden på både min jobbdator och min personliga laptop föreställer denna fantastiska skapelse och den är nog, tillsammans med Grand Canyon och Las Vegas, den saken jag mest sett fram emot mest inför den här resan.

Jag pratar såklart om…

… Turk-skylten! Den här fantastiskt roliga skylten som signalerar att gatan Turk minsann existerar någonstans mitt i San Francisco. Äntligen fick jag se den!

Okej, jag ljög lite där. Den där skylten är faktiskt bara femma på min lista över balla saker att se i USA. Det jag egentligen syftade på var såklart…

… Golden Gate-bron! En 2 373 meter lång röd bro som går rakt över Golden Gate-sundet längs västkusten. Ni vet alla vilken jag pratar om, men ni vet däremot inte en sak: Hur jävla asballt megasuperhäftigt übercool den är när man ser den framför sig! Den är enorm, skitstor, ofantlig, monstruös, otrolig och röd – allt på samma gång!

Den är, utan konkurrens, den ballaste konstruktionen jag någonsin sett i hela mitt 25-åriga liv. Den slår TV-tornet i Berlin, Eiffeltornet, ja till och med Bamses farmors hus.

Tatta, lillebror, storebror och stor bro.

Ett mindre reparationsarbete pågick för att fräscha upp brons södrare delar.

Trafiken över bron var annars löjligt tät ett tag där. Sen hade dom såklart vägtullar på andra sidan, något som knappast snabbar upp trafiken. 6 sketna dollar kostade det att få åka in i staden igen, något som Kausti inte alls gillar. Buuu för vägtullar.

Men staden är annars helt sjukt vacker. Vacker är förövrigt ett väldigt bögigt ord, men eftersom vi är i USAs gayhuvudstad nummer ett så är det faktiskt helt okej att använda bögiga ord. Känner mig dock inte helt bekväm med det hela då man inte gärna vill komma för nära gränsen där och få stöten upp i gröten så att säga. Jag är onside och vill gärna hålla mig där.

Men staden är som sagt najs. Eller den är mer än najs. För det första så har dom en sjuuukt ball bro vid namn Golden Gate-bron om jag inte redan nämnt det.
Och dom har fler balla saker! Dom har en till bro! Jag vet inte vad den heter och den är inte röd, men den är faktiskt rätt ball den med.
Sen har broarna ännu en feature som jag inte räknade med – utsikten när man åker på dom. Man ser ut över det smaragdgröna havet (också lite bögigt där) och kustremsorna längs San Francisco-bukten som är fyllda med skyskrapor – och det är en sjukt vacker syn.

Nu går det inte att visa på bild, men det ser sjuuukt mycket finare ut IRL.

… och man såg Alcatraz också! Alcatraz som vi förövrigt planerat in den 14:e men som visade sig vara bokat imorgon bitti klockan 9:10 Bra koll här på mina bokade saker…

Jag skulle kunna bo i den här staden. Den är grym och gatorna fantastiska. Ska försöka ta några bilder så ni får se imorgon. Staden är kullig som bara den vilket gör att gatorna ser otroligt speciella ut. Återkommer med rapport om det…

Till middag körde vi ett besök på The Cheesecake Factory. Vi hittade först inte dit men fick hjälp av en hemlös snubbe som var astrevlig och även informerade oss om att dom hade stans bästa pasta. Han kändes pålitlig och vem vet mer om en halvfin restaurangs meny än en uteliggare? Han fick i alla fall en slant för att han var trevlig och vi hittade hissen som tog oss upp till stället.
I sunkiga shorts, oduschad sen två dagar tillbaka och med en vanlig T-shirt som inte tvättats på tre dagar tog sen en skapligt oelegant Kausti plats i hissen och åkte upp för att vänta 35 minuter på att få sitta ute och käka.

Vi valde stället eftersom en av brorsans kollegor rekommenderat det och jag får säga att både Henrik (det var du va?) och den hemlösa hade rätt – stället hade riktigt gott käk. Själv körde jag en ganska stark Louisianna-pasta med en choklad-cheesecake till efterrätt och två Heineken för blyga 45 dollar (med dricks inräknat då). Som hittat! Men det var faktiskt värt det.

Nu avlider jag snart. Vi ska vara vid Alcatraz om 8,5 timmar så jag lär ta och sova lite. Sen måste jag skriva ut biljetterna innan jag lägger mig också, måtte receptionsdatorn vara ledig nu!

Avslutar med bilden från utgången på IKEA här i staden. Tydligen säger man inte hej då som ”hej då” i Sverige utan man har börjat säga ”Hä dö” sen jag lämnade landet. Lite underligt, men man får väl anpassa sig antar jag.

Hä dö!”