• Roadtrip 2011 (USA)

    San Franciscos gator, människor och tjocka fläskberg


    Det här med att vara på resande fot har lärt mig ganska mycket om gruppdynamik. Allihopa gnäller på varandra på morgnarna eftersom vi alla blir lite puttiga när vi inte fått äta. Sen fiser och rapar folk högt inne på hotellrummet, något som inte alltid uppskattas av gruppen även om vi är rätt obrydda om det mesta.
    Vi städar inte heller rummen, vi slänger på en Do not disturb”-skylt på dörren varje gång vi går ut så att städerskan inte ska behöva få en hjärtattack när hon öppnar dörren och ser ett rum som ser värre ut än Kaustis irländska rum tidigare gjorde.

    Vi körde fel igår, något som utökade våran 12-timmarsutflykt med 4-5 timmar helt i onödan. Det fuckade upp hela dagen och vi var väl hemma vid två på natten ungefär.
    Likförbaskat vaknade vi till i hyfsad tid och var ute på stan för lite äventyrande innan tolvslaget.


    Första punkten på dagens schema var satt till att åka spårvagn. En av dom sakerna som San Francisco är mest känt för och en sak som faktiskt är gratis och praktisk att åka i staden.
    Att köra bil i den här jeffla staden är smått hopplöst, enkelriktade gator överallt och konstanta filbyten för att komma iväg från kvarteret vi bor i.
    Kvarteret vi bor i måste jag också nämna! Det här kvarteret slår Venice Beach hundra gånger om sett till antalet skumma människor. Vi bor två kvarter från ett missions-ställe där dom delar ut mat till hemlösa, sen har dom gratis sprututbyte för knarkarna två kvarter åt andra hållet. Det gör att alla hemlösa knarkare och annat pack samlas i området.
    Men hotellet vi bor på är najs och knarkarna är rätt lugna, dom håller sig på sin kant när man går förbi.


    Men spårvagn var det. Vi skulle åka spårvagn och det gick… inte alls. Kön till eländet visade sig vara på 45-60 minuter och så länge orkade vi inte vänta så vi bestämde oss för att gå istället. Big mistake…


    Gatorna i San Francisco är helt jävla efterblivna. Staden är byggd på nåt slags kulligt område som gör att vägarna går upp och ner och upp och ner. Och det lutar inte lite smått, det lutar något enormt. Det gör den här staden så sjukt jobbig att promenera i. Något vi blev medvetna om när vi fick traska bort till Fishermans Wharf från hotellet – en sträcka på 4,4 kilometer…


    Filbert Street, gatan som lutar mest av alla i San Francisco lutar 33 grader. Det är helt absurt mycket. Tänk er hur mycket 45 grader är och så tar ni bort lite. Då får ni hur den här gatan ser ut.
    Kolla mina fötter, dom står två decimeter från varandra och höjdskillnaden är 5-7 centimeter. Då kanske ni förstår lite hur den ser ut. Det kändes fint i benmusklerna när man traskade uppför där kan jag säga…


    Sen var vi förbi Lombard Street också, den kurvigaste gatan som finns i San Francisco. Ni förstår nog själva om ni tittar på bilden här:


    Åtta sånadär kurvor består gatan av… Dom kan verkligen inte bygga en stad på ett ställe som det här, allt blir ju bara fel ju.


    Efter lite gatuspaning så drog vi oss sen mot Pier 39 där sälarna jämt ligger och slöar. Tyvärr visade det sig vara som så att dom mest ligger där och slappar så det händer inte så mycket med sälarna. Dom som jag såg i Howth på Irland var ju i vattnet och blev matade så dom var sjukt coola. Dom här ser ju bara ut som när jag ligger på stranden ungefär… Inget vidare och överskattat som bara den.

    Kvällen spenderades med att se den sjunde Stanley Cup-finalen. Eftersom vi fick stressa hem från Fishermans Wharf (taxibilar är omöjliga att få tag i här) så hann jag knappt käka nåt innan vi traskade in på sportbaren bredvid hotellet och började dricka öl.


    En schweizerost, fyra-noll och två underpresterande tvillingar senare så var vi sådär lagom megapackade att vi traskade iväg i jakt på nåt annat ställe. Skitsport.
    Vi gick förbi nåt halvsunkigt ställe, men lillebror behövde gå på toa så vi gick in och beställde en varsin öl.

    På TVn visade dom baseboll och när vi suttit där ett tag och skrattat åt att vi inte riktigt fattade vissa korkade grejor med sporten så började lillebror snacka med snubben som satt bredvid oss.
    Hans namn var Jim McCoy och han var en skottsk byggarbetare med rötter från Irland. Han förklarade en massa bra saker om hur ball och outs fungerar, vad en walk är och en massa annat baseboll-relaterat. Det slutade med att vi satt där och snackade i några timmar och han bjöd på öl, så när jag ville betala min egen så sa han, nog lite halvt på skämt, ”Put twenty dollars on black in Vegas for me and send me the check if I win”.
    Jag fick även hans visitkort så jag ska baskemig göra det (yes)

  • Roadtrip 2011 (USA)

    USA – Gästblogg om världens bredas… högst… volymigaste träd

    Gästbloggning av Lillebror följer nedan:

    Här kommer inlägget alla har väntat efter där mästaren fattar pennan (i detta fall tangentbordet) och skapar magi, eller total skit! Det här inlägget kommer att handla om den underbara dagen vi haft i Sequoia national park.

    Dagen började med uppstigning kl 08:00 och därefter käka och sedan skulle vi slå in adressen till parken.
    Den lilla brodern slog självsäkert in Sequoia på gpsen och fick upp national forest, han frågar den större brodern om det kan stämma och efter en liten diskussion kommer dessa enormt talangfulla män fram till att det måste vara rätt, är det fel så kan ju trots allt inte forest ligga så långt ifrån park..

    Vi åker mot skogen där världens största träd General Sherman skall finnas och visst skulle det vara coolare om de döpte om trädet till Sherminator?

    Jag ska nog skicka ett brev till dem och förklara att de bör byta namn på trädet och det enda argument jag behöver är denna bild:

    Avståndet till Parken skulle vara runt 40 mil och när vi såg Sequoia National Park på en skylt som pekade rakt fram funderade vi på om vi skulle åka rakt, gpsen sade dock höger så det fick bli höger.

    Här måste jag förklara en sak, på denna resa har vi en regel.
    Gpsen är gud, det är den enda regeln vi har förutom de andra reglerna vi har, men den reglen är den första reglen vi tog fram så det är the rule”.

    Gpsen är gud = vi gör som den säger även om vi tycker det verkar helt ologiskt för det är tammefan alltid rätt.

    Nåväl här svängde vi höger istället för att åka rakt fram.

    Detta ledde oss in på den mest slingriga vägen jag har åkt bil på.. Temperaturen var 100 farenheit.. Det är runt 37 grader.. I SKUGGAN….

    Vi åker på denna väg och det känns som vi måste vara väldigt nära eller så är vi helt fel ute.

    Efter 20 mil på världens slingrigaste väg så kommer vi tillslut ut på en lite större väg och här ser vi ett kontor för Rangers.
    Jag vågade inte sätta mitt liv på spel och gå in för att fråga om de visste om vi var rätt ute eftersom jag inte vill göra Walker Texas Ranger arg, så skickade vi in tjejerna.

    Tjejerna kommer ut och skrattar och vi får informationen om att vi är helt fel ute… För att vara helt ärlig så var vi 20 mil fel ute..

    Här drog jag då slutsatsen att Park är INTE = Forest..
    Hade vi haft Park Ji-Sung med i bilen så hade han gett oss denna information direkt men nu hade vi inte en denna korean med oss tyvärr..

    Tjejerna skyller på GPSEN och jag tycker också det var fel på gpsen, jag menar, ofta att det inte varnar oss om vi skriver in fel.. Jävla skitteknik.

    Nåväl vi kommer tillslut fram till parken!


    Sämre utsikt har man väl haft…

    Härifrån så skulle vi glida vidare för att se Giant Forest (inte park) där det skulle finnas massor av mammutträd.


    Små svenskar och stort träd

    Jag vet att ni alla känner igen posén jag gör och undrar var den kommer ifrån..Det är såhär att jag kom på den för lääänge sen och efter det så har en man snott min posé och använt den i en halvkänd film.

    Halvkänd film

    Efter att ha sett ungefär femtioelva jättestora träd så var det dags att se det ultimata trädet, världens största träd, the fucking sherminator!


    Supersexigkille89 framför världens största träd (om vi inte räknar med trädet i min byxa).

    Jag måste säga att besvikelsen över detta träda var enorm! Det är inte världens högsta och inte världens bredaste träd heller!!

    Det är världens största träd sett till… waaaait for it…. VOLYMEN!…
    Besvikelsen på General Sherman var enorm och jag är inte längre säker på om Sherminator är ett namn detta träd förtjänar.
    Men det är väl typiskt amerikanare att vara störtst och bäst även om de är det på sit eget lilla vis (amerikansk fotboll någon?).

    Efter detta blev jag så besviken så jag gick och hånglade med min flickvän i ett träd istället.

    När hångelfesten blev störd av en tjej vid namn Linda och en storebror som ville köra bil genom ett träd som var en tunnel så var det dags att röra på sig.

    Vi åkte bil till trädet och det såg ut såhär

    Efter detta så fick vi stressa satan för att hinna ur parken i tid då de höll på att bygga om vägarna och tack vare detta släppte de endast igenom trafik en gång i timmen.

    Även fast jag körde som Colin McRae (RIP) så kom vi inte fram i tid.
    Detta ledde till att vi hade en runt en timme att bara ströa och jag bestämde mig för att träna lite karate uppe på ett högt berg.


    En mästare in action.

    Sen ramlade jag av berget också

    Efter detta så fick vi åka hem och efter en dag med över 100 mils bilkörning så kan vi säga att det var halvt värt det.

    Betyg på Sequoia National PARK 3

    Nu ska jag sova och önskar er alla en bra dag, jag avslutar med detta klipp.

    (Jag orkar inte läsa igenom inlägget och kolla efter stavfel så finns de där, förlåt att jag är lat.)”