Tågluff: Das Boot

Ligger här med en lösgodispåse från Hemmakväll (köpte ju den i Lund), två smått värkande fötter och en fruktansvärd WOW-känsla från upplevelserna i Berlin i mitt minne. Men vi tar det hela från där jag slutade igår:

Det blev en hyfsat sen kväll igår. Strax efter att vi lagt oss i sängen så anlände vi i Trelleborg där tåget skulle lastas på färjan för vidare transport mot Tyskland. Efter ett jäkla dundrande och två-tre tillfällen där jag trodde mitt liv skulle ta slut så tog sig tåget ändå ombord på färjan. Helt sjukt vad osmidigt själva övergången mellan land och färja var. Bättring där tack…

Vi traskade upp och såg den här liraren som låg och sov på golvet i trappen. Mysigt med filt och kudde i en trapp ner till bildäck där det springer folk hela tiden…

Efter att ha tagit oss ombord begav vi oss i alla fall direkt upp på däck för att kika hur det såg ut där. Livbåtarna fanns på plats och Titanicstämningen blev allt bättre.

Snart lossades ankaret och färjan började sin 3,5 timmmars-resa mot das Fatherland. Vi vinkade hejdå till Sverige och jag vet faktiskt inte när jag kommer återvända dit igen…

Väl däruppe stötte vi på dom två pajsarna som vi bodde med i hytten igen, så vi satte oss ner, kikade Eurovision Song Contest (buuu att Anna inte kom bland dom sju sista!) och drack en öl var. Sen kom jag på den briljanta idén att det borde finna spelautomater på båten. Varför det var så smart? Jo, för där du kan spela med småpengar i spelautomater finns det alltid ett ställe att växla in småpengar vilket alltså betydde att jag kunde bli av med min hemska småpengspåse.

Efter att insett att det kanske eventuellt fanns ett växlingskontor som dock var totalstängt gav jag upp mina förhoppningar om en lättare resväska och ett bättre liv. Den där hemska småpengspåsenskulle fick fortsätta förfölja mig. Jag lyckades dock bli av med alla 20 centare eftersom det var dom enda mynten man kunde spela för på maskinerna.

Istället lades fokuset på fotbollsspelet som vi fann där inne i spelhörnan. Ett fantastiskt lir som dock tog evigheter att lära sig. Man brukar ju säga It takes a minute to learn but a lifetime to master” om riktigt bra spel såsom Tetris t.ex.
Här var det lite mer av ”It akes a lifetime to learn and a lifetime to master”-stuket. Helt galet svårt att lära sig spelet. Jag stod mest och tokklickade på korpfotbollsknappen

och drog på mig en massa überfouls. Efter två totalförluster gav jag upp och spelade Spiderman-flipperspelet istället. Var lika kass där men p.g.a. att det verkade vara fel på maskinen fick jag oändligt med frispel så att jag kunde fortsätta göra bort mig.

Tillslut gavs det där med spelandet upp helt och vi tog sikte på våran sovkupé igen. Vi traskade än en gång förbi killen som übersov i trappen och jag kunde inte för allt i världen förstå hur han kunde sova där…