Kusin Elin och hennes lagkamrater

Idag var det äntligen dags. Mobilens kalender ställdes in på den 23:e augusti redan för 6 veckor sedan eftersom jag inte hade möjlighet att se Elin spela Darlecarlia Cup då. Men idag skulle jag äntligen få se henne spela!

Dagens match spelades mellan Säter och Stora Tuna i flickornas division 6. Stora Tuna var serieledare inför matchen och Säter låg trea. Lagens form var för mig okänd, men efter lite mellansnack med en av Säters supportrar (en av medlemmarna i GMSK) så framkom det att Säter faktiskt spöat laget som låg tvåa i serien med 4-1 under förra helgen.
Dock var ju Stora Tuna faktiskt serieledare, så alla väntade sig en otroligt spännande och tät match.

Och så blev det också. Alla ingredienserna för en spännande match fanns ju där. GMSK (Galna Mammors SupporterKlubb) hade dragit dit alla sina medlemmar, det var två av seriens bästa lag som möttes och vädret var alldeles otroligt bra. Stämningen var på topp helt enkelt.

Jag guidades till Tunets IP av min bästa kompis GPSen och dök upp 4 minuter efter matchstart. Ställningen var vid det laget 0-0 och Stora Tuna hade satt högsta fart direkt från början. Anfall efter anfall kom stormandes mot Olivia i Sätermålet, men ”Olli” skulle visa sig få en huvudroll under matchen.
Efter dom första 10 minuternas tokanfallande från Stora Tuna så började Säter sakta men säkert ta över bollinnehavet. Kusin Elin styrde och ställde på mittfältet och den lilla vesslan på topp i Säter skar genom Stora Tunas försvar gång på gång.
Vad vesslan egentligen hette minns jag inte, så jag kallar henne, på ett snällt sätt, för Vesslan.

Efter många bra chanser så kom äntligen chansen med stort C. Elin drev upp bollen på mittfältet, passade den vidare till en medspelare som sköt. Bollen hamnade fri framför mål, och en av dom galna morsorna framför mig sparkade med fötterna och skrek samtidigt, i likhet med allas våran Markoolio, ”In med bollen! In med bollen!”.
Det var någonstans där som Sätertjejerna förstod vad som krävdes av dom – dom skulle in med bollen i mål. Snabbast att inse detta var, om jag inte såg fel, Vesslan i Säter. Hon stötte påpassligt, efter instruktionerna, helt enkelt in bollen i mål. Glädjetjuten från spelarna överröstades snabbt av vrålandet från alla dom dansande och jublande mammorna på sidlinjen.
Någon minut senare blåste domaren av första halvlek – Ställningen var då alltså 1-0 till Säter. Kanske inte helt välförtjänt, men eftersom Säters målvakt ”Olli” storspelade så var nollan fortfarande intakt.

Inför andra halvlek var taktiken solklar: Se till att vinn matchen. Spelet böljade fram och tillbaka, och precis som i första halvlek hade Stora Tuna dom flesta chanserna. Men Säter stod emot bra och ”Olli” i målet var fruktansvärt duktig. Hon tog precis allt. Elin försökte fortsätta dominera mittfältet, men det är svårt att hålla i bollen när man har 4 stycken motståndare mot sig.
Ett tag trodde jag att vinsten skulle gå förlorad, Stora Tuna var verkligen ruggigt bra under första halvan av andra halvlek, men…

Plötsligt hände det… En genomskärare, en spark på bollen, sen stod det plötsligt 2-0 till Säter. Tänk er nu 15 galna mammor som springer glädjevarv runt varandra på sidan av planen. Det var det enda jag såg. Tjoande och skuttande dansade dom runt och firade målet samtidigt som spelarna på planen behärskat klappade om varandra.
Spänningen dog helt efter 2-0-målet, och sen spelades dom sista minutrarna av matchen av utan någon större händelse.

Det mest spännande som hände var att jag fick ett otroligt konstigt kort på fotbollen dom spelade med. Tydligen har Stora Tuna snea fotbollar som dom spelar med. Otroligt intressant.
Matchen slutade i alla fall med Sätervinst, och alla var nöjda och glada. Skönt med ett lyckligt slut på en riktigt spännande fotbollsmatch. Förövrigt avslutade Sätertjejerna men en otroligt cool ramsa när dom tackade motståndarna för matchen. ”Säters tjejer bockar och bugar, och tackar för matchen med ett…” Öh, jag minns inte… Elin! Hur gick den nu igen?