Backpacking i Asien

Peking, Kina – Kung Fu show!


Knivarna finns där”. Så enkel kan en början på en semestergemenskap vara. Jag och Johannes var nere i frukostrummet på hotellet för att fixa frukost, och jag frågade Johannes på svenska vart smörknivarna fanns. Då svarade en lång snubbe i vit T-shirt ”Knivarna finns där” och jag blev helt mind-fuckad. Alla pratar ju kinesiska här, och jag kopplade verkligen inte att han snackade svenska med mig först utan tog typ min kniv och gick ut.
Sen satte sig han och hans flickvän bredvid mig och Johannes när vi åt, och det hela slutade med att vi bokade in ett marknadsbesök på Yashow Market igen. Victor och Sandy heter dom förövrigt.

Konstigt hur det kan gå, men det här hände igår och sen dess har vi fyra hängt ihop och härjat runt i Peking tillsammans.


Vi körde några fler shoppinggator, käkade lite och så utan att egentligen göra så mycket mer igår. Jag och Johannes har liksom sett allt Peking har att erbjuda, så vi nöjer oss med att strosa runt lite m dagarna nu.


Det sitter annars en syrsa i en av växterna vid frukosen. Varje morgon sitter han där i sin hemska lilla bur och spelar med sina ben för oss alla. Tycker lite synd om den stackaren som får sitta inlåst i ett 5x5x5 cm litet utrymme samtidigt som vi andra har världen under våra fötter.

Ska nog köra en Jönssonligan och fixa en plan för att befria den stackars insekten innan vi åker. Kanske ta med honom på planet till Sydkorea på fredag? ”Ska vi rymma iväg, bara du och jag?”. Åh så romantiskt.


Har annars hunnit med att testa nån slags ärt- eller bönglass. Den ser ut att vara rätt fräsch på förpackningen, men när man sen tar ur glassen så ser den ut som nåt slags sjögräsglass från viktväktarna.
Den smakade dock, en aning förvånande, lite vaniljaktigt med melontoner och en herrans massa sött. Skall dock tillägga att jag är galet förkyld och kanske inte känner smaker exakt som dom smakar egentligen.


Johannes fick sen sin kostym fixad idag också. Han var mucho nöjdo och betalade totalt 700 kronor för den. Victor, knivsnubben från frukosten, beställde även han en kostym idag. 900 kronor för en kostym med tre skjortor till fick han betala på ett av dom andra kostyställena på Yashow Market.


Dagens lunch intogs på det otroligt eleganta stället Hooters. Det näst mest intressanta där var att dom visade fisketävlingar från amerikansk TV istället för nån ”normal” sport. Rätt intressant ändå, speciellt för mig som är hyfsat fiskeintresserad. Deltagarna hade riktigt avancerade snabb-båtar, var sponsrade av företag som Walmart m.fl. och allt kändes överlag en aning golfaktigt faktiskt. Amerikanare kan det här med att göra proffsiga TV-sändningar av precis allt.


Damerna var lite mer naturliga än dom i USA, även om ordet ”naturligt” inte alls känns rätt på den här restaurangen. Besökte ju Hooters i New York och där såg alla damerna precis ut som Barbie-dockor vilket kändes så otroligt plastigt, här var det inte lika påtagligt – och dessutom var maten faktiskt helt okej här till skillnad från NY.

Hooters är dock fortfarande lite väl överskattat om ni frågar mig.


Sa lite på skämt ”Hehe, det vore ju roligt om du ställde dig under den där skylten” till Johannes, men han gick all in med Hooters-posén och allt. Servitriserna fnittrade något enormt åt den dumma blondinens naturbegåvning.


Dagens häftigaste var utan tvekan Kung Fu-showen som kines-Betty bokade in oss på. Vi mötte upp våran guide på plats utanför Red Theater, fick biljetterna och gick sen in. Dom kan även köpas på plats, men vi fick våra lite billigare via kontakterna vi hade.


Väl inne i salongen fanns det en rullande skylt där det stod ”om du är sjuk eller förkyld, vänligen meddela oss innan showen börjar”. Jag satt knäpptyst som en mus med min ”snudd på feber”-megaförkylning och läste vidare. Tydligen var det den 5 401 showen dom kört och det var verkligen sjukt jäkla häftigt!


Det som gjordes var att dom visade upp en massa Kung Fu-snubbar som dominerade så hårt att dom skulle få det svenska OS-landslaget att skämmas ögonen ur sig. Huvud-handvolter som inte ens går att förklara, bakåtvolter som hade gjort Veronica Wagner i storform grön av avund, synkroniserade grupparbeten som simhopparna inte är i närheten av och enorma hopp med en spänst som Stefan Holm bara kunde drömma om under sin aktiva karriär. Till och med stavhopp bjöds vi på, om än i en mer karateaktig form. Min personliga favorit i showen är inte en OS-gren ännu, men nunchucks-snubbarna var så balla att jag seriös funderar på att byta min favorit-Turtle från Leonardo till Michelangelo.

Får ni chansen, eller funderar på om ni ska göra det, så se showen! Den var topp 5 av allt vi gjort på resan!



Betygsätt inlägget:
[Total: 0 Average: 0]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *