Miami – Everglades och krokogatorer

Äventyren i Miami rullar på för oss äventyrare. Idag började dagen med att lillebror sanerade Tatta för att bli av med den hemska odören hon spridit runt sig den senaste tiden. Varför? För att hon slagit vad med Linda (som reste med oss tidigare) att hon minsann kommer klara av resten av resan utan att duscha. Det har nu gått tre veckor sen vadet påbörjades och… ja, ni förstår kanske att… jag överdriver och ljuger som vanligt. Tatta luktar inte prutt, hon har inte slagit vad om någonting utan det lillebror håller på med är helt enkelt att han avmyggiserar sin dam. Siktet för dagen var nämligen inställt på någonting så exotiskt som svävare, träsk och alligatorer – Everglades sumpiga nationalpark!

Sju mil i bil senare var vi framme vid Granda, skinnet från en enormt megastor alligator, som hänger på väggen vid Everglades Alligator Farm.

Det här med alligatorer och krokodiler är ju förövrigt en följetong utan dess like. Dom är ju båda reptiler som mest ligger och slöar i vattnet för att sen smyga sig på en buffel vid ett vattenhål, dränka den och sedan käka upp en sjuttiondel av allt kött som finns på den innan kadavret lämnas att ruttna.
Men det finns, enligt experterna, några tecken som gör att man lätt kan skilja alligatorer från krokodiler:
Krokodilen har ett V-format huvud, alligatorns är mer format som ett U och krokodiler är olivbruna samtidigt som alligatorer är betydligt mörkare/svartare i färgen.

Jag kan fortfarande inte se skillnad på dom… tror jag. Jag vet ju inte ens vad jag ser förnåt när jag ser nån så jag kan inte skilja på nåt som jag inte vet vad det är om jag inte vet om det som jag inte kan identifiera ens är någonting. Typ…

Men alligatorer och krokodiler bits tydligen. Man fick därför inte heller kasta in sina barn till dom små stackarna eftersom ungarna då kan sluta som reptilmat.

Microkrokodiler. Eller alligatorer. Eller både och.

Minialligatorer. Eller alligatorer. Dom var fruktansvärt roliga i alla fall. Dom satt helt still precis som på bilden i säkert 20 minuter – ända till dess att lillebror lyckades pricka en av dom i ögat med en liten bit krokodil-mat som man kunde köpa i små tuggimiautomatsliknande saker. Då blinkade han, rörde sig pyttelite och sen satte som sig sådär igen

Nom nom. Krokodil som äter hundmatsliknande krokodilmat. Eller om det är en alligator…

Efter att ha kikat in alligatoruppfödningsbassängerna var det dags för en alligatorshow där en alldeles för tokig snubbe roade sig med att posera med en alligator. Han satte sig bak på den och pickade honom (henne?) på ovansidan av huvudet för att få alligatorn att öppna munnen. Sen stojade han runt lite, men det var ärligt talat inte sådär jättemycket att se.

Sen var det tänkt att vi skulle åka en tur genom Everglades på en svävare, men på grund av ett annalkande oväder så blev turen framskjuten 45 minuter. Åska och svävare fyllda med bensin var enligt guiden tydligen ingen bra kombination.

Istället roade vi oss med att traska runt på farmen och kika på alligatorpölarna som fanns där.

Schteeeek. Rutinerad alligator som ligger och slappar med en elegant trästock som huvudkudde. Eller om det nu var en krokodil det där…

Nej nu blir jag trött på den här skiten med alligator/krokodil. Nu kallar jag dom helt enkelt för krokogator istället!

Undrar hur många människor som har det här som sin sista bild i livet? Krokogatorn ser ju inte helt ofarlig ut här om man säger så… Turligt nog fanns det staket som höll isär mig och mördarmaskinerna.

Sjö med några tiotal krokogatorer i.

Dom hade även en floridiansk (tveksamt om det där är ett ord) panter i en av burarna också. Ett otroligt elegant djur som dessutom fått ge det lokala NHL-laget sitt namn: Florida Panthers.

Men här kan mina skarpa ögon faktiskt se att vi har en alligator som är i rörelse. Anledningen till att slöfocken orkar röra på sig? Det var matdags!

Vid fasta tider kunde man nämligen se på när den galna skötaren, som annars sitter på alligatorer och stollar sig, matade alligatorerna med döda råttor.

Nej, vi fick tyvärr inte smaka på maten.

På grund av åskan och det frenetiska regnet så kunde vi, efter touren och alligatormatningen, fortfarande inte bege oss ut i träskmarkerna så istället bestämde jag mig för att fixa säsongens andra hattrick. Dricka Red Bull på Red Bull Arena i väntan på New York Red Bulls var ju det första, nu var det dags för det andra:

Jag åt gator-nuggets, på the gator-farm samtidigt som jag drack Gatorade.

Har ni någonsin hört på maken till ett mer krystat uttryck? Inte jag heller… Aja, ett andra hattrick it is.
Gator-nuggetsen var friterat alligatorkött som i ärlighetens namn inte smakade något speciellt. Lite som KFCs popcornkyckling om ni ätit den, men lite godare. Jag antar att man kan säga att det smakade nästan precis som kyckling.

Betyg på alligatorer som mat: 2

Men så lättade vädret plötsligt på två sekunder och solen stekte direkt som om man befann sig mitt i Saharaöknen. Svetten droppade längs ryggen och jag ville bara avlida när våran guide släppte in oss till svävaren.
Hans namn minns jag inte men han ser ju verkligen ut som en snubbe som skulle trivas som enstöring ute i Everglades träskmarker.

Träsk.

Slemmig typ i dom obligatoriska hörselskydden – svävaren lät nåt fruktansvärt högt när den väl började surra.

Svävare fylld med turister.

Vild minialligator som simmade i träskets ogräsliknande vegetation.

Everglades var annars inte speciellt mycket att hänga i granen. Det var mest blött, sumpigt och öde. Överallt såg det ut såhär och svävartouren tog inte mer än 10-15 minuter.

Jakopa visade fördelarna med att ha problem med hörseln – inget hörselskydd behövdes och frisyren kunde därför behållas intakt.

Mer träsk. Ser häftigare ut än det var Vi fick även syn på huvudet av några alligatorsnappsköldpaddor (vilket namn!) men det var typ allt. Någon enstaka alligator också, men tyvärr ingen panter, ingen sjöko och ingen anakonda.

Lillebrors blivande profilbild på Facebook måntro?

När svävartouren sen var klar tog vi bilen hem och möttes av en liten gullig gest från våran städerska. Tattas mjukisdjur Simba satt tålmodigt och väntade vid datorn Kul med städerskor som gör det där lilla extra faktiskt.

Kvällen avslutades än en gång på det lokala bowlingstället och efter några öl där kan jag konstatera följande: bowling är ingen skicklighetssport. Bowling är lika skicklighetsbaserat som slantsingling och handlar endast om tur.
Jag slog ner alla mina käglor utom åtta stycken på hela omgången och fick ihop blyga 111 poäng för det. Jaker, som hade ner färre käglor än mig, fick ihop smått otroliga 151 turpoäng eftersom han började omgången med en magisk three strike in a row. Han hade totalt ner alla käglor utom elva stycken på hela omgången (tre färre än mig) och han fick ändå nästan 50% mer poäng än vad jag fick…

Bowling borde inte klassas som sport utan som lotteri och bör därför kontrolleras av Svenska Spel så att det svenska folket kan hindras från att fastna i bowlingberoendet. Bowlingen bör sen kategoriseras nånstans mellan bingo och Triss eftersom eländet mer liknar kobingo än valfri sport och jag kräver på grund av allt detta att Svenska Idrottsförbundet (eller vem det nu är som bestämmer) avregistrerar bowlingen från aktiviteter som bör kallas för sport”-listan ögonaböj!

Men jag har ju fortfarande den hösta scoren av oss alla under resan med mina 156 poäng
”