Close

Okej, vi kan börja med att säga att det inte var ett aprilskämt. Vi skulle jobba i lördags. Vi tog oss, efter många om och men, över till andra sidan stan där serverhallen som vi skulle arbeta i låg.
Det vi skulle göra var inte speciellt avancerat utan vi skulle mest bara kontrollera så att rätt server satt på rätt plats och sen skulle vi kontrollera vilka sladdar som satt i den också.
Varför? För att nån dåre bestämt sig för att flytta 40-50 servrar till något annat ställe under söndagen och därför måste ha absolut all information om dom.



Efter det så tog jag och Johannes en taxi (betald av jobbet) in till centrum och utforskade den östra delen av Dublin litegrann. Johannes ska nämligen jobba onsite i några veckor så han ville veta vart byggnaden han skulle till låg.
Det visade sig att den låg nästan rakt över bron sett från den lutande öltunnebyggnaden.

Vädret var annars fantastiskt, helt jäkla underbart! Solsken, värme och jag skämdes en aning när jag traskade runt i min vårjacka. Mössan som låg i jackfickan kändes fruktansvärt pinsam när man traskade längs Liffey och njöt av sommarvädret.



Efter att ha drömt lite om att bli sjöman samtidigt som jag kikade bort mot Dublins hamn så avvek vi sen från den vägen och mötte upp allas våran favoritdansk Jesper. Jesper hade inte käkat nåt så han tvingade in oss på Hard Rock för att han skulle få käka och jag kunde verkligen inte låta bli att beställa in en Hot Fudge Brownie Sundae – världshistoriens godaste efterrätt.

Hot Fudge Brownie Sundae
A mountain of our Hard Rock signature ice cream and hot fudge on a fresh brownie, topped with chopped walnuts, chocolate sprinkles, fresh whipped cream and a cherry.


Det är nån slags kladdkakeliknande brownie i botten med glass och supermegaperfekt grädde ovanpå. 50 arbetsminuter kostar den och den smakar helt fantastiskt. Äter ni någonsin på Hard Rock Café, prova för fasiken den där efterrätten.

Betyg på Hard Rocks Hot Fudge Brownie Sundae: 5



Jesper var jättenöjd med sin steak :i



Efter Hard Rock var det dock dags för dagens, och helgens, huvudattraktion. Croke Park var stället där det hände grejor den här lördagen. Amandas sjukt somriga hatt syns förövrigt fint i bildens underkant också.
Efter att först ha samlat dagisbarnen Isgren, Katta, Amanda, Bex, Theo, Jesper, Tom, Anna och Johannes så tog vi sikte på ingången som vi trodde var rätt. Den var fel och vi fick en vägbeskrivning av en funktionär vart vi skulle bege oss.

Här nånstans visade det sig att Croke Park inte riktigt är Emirates i London. Nä, Croke Park är mer… en irländsk variant fast med en jävla massa murar, hus och elände runtikring vilket gör att man inte bara kan gå från en entré till en annan. Istället måste man gå från en entré, ut till stora gatan, in på en mindre gata, in i en gränd där rånrisken ökade med 345%, ut på en till gata, över en bro, in på ännu en liten gata och sen bort till den entrén man letade efter från första början. Helt vansinnigt och så typiskt irländsk icke-fungerande… [?]



Men tillslut så hittade vi våra platser. Stol AA28 blev stället där jag lugnt och sansat kunde placera min bakdel för att direkt inse att vi missat 10 minuter av första halvlek… period… halvlek?
Resterande delen av gänget såg alla måttligt roade ut av matchen och Johannes kikade in den irländska damen Sinead på läktaren istället.



Ja, sporten vi skulle se var såklart hurling! En totalt irländsk sport där det bara finns ett land i världen som har ett landslag – Irland. Sporten är mindre än innebandyn, mindre än den holländska sporten korfball och troligtvis även mindre än den finska sporten boboll. Nu funkar dock Irland lite som så att dom inte har register över någonting alls, inklusive hur många som bor i landet och vem som bor på vilken adress, så det är omöjligt att få fram siffror på exakt hur många utövare som sysslar med hurling.



Sporten utövas med en boll som är väldigt lik basebollens (den är steeeenhård!). För att skicka runt bollen används en klubba” som är gjord av trä – något som leder till en herrans massa gula kort eftersom dom gärna klubbar ner varandra med dom där träpåkarna.
Avståndsmässigt så kan dom skicka iväg den basebollsliknande bollen 100-120 meter, så som ni kanske förstår så blir det målchanser stup i ett. Matchen slutade till exempel 20-20, så ni kanske förstår :i



Målen ser ut som fotbollsmål med rugbystolpar på. Gör man mål på ”rugbyvis” genom att skjuta bolluslingen över ribban men mellan dom höga stolparna så får man en poäng. 28 stycken sådana mål fick vi uppleva under dom 35 + 35 minuterna som matchen höll på.
Nu är det inte alltid så lätt att se om någon skjuter ett megaskott från egen zon och gör mål, så dom har även två måldomare. Den ena håller koll på om bollen gick in i ”rugbymålet” och den andra… gör mest ingenting. Jag såg aldrig att han rörde på sig över huvud taget faktiskt…
Nåja, gör man däremot mål i det ”riktiga” målet (”fotbollsmålet”) så får man tre poäng.



Och här nånstans kommer vi in på frågan: Vem FAN ställer sig i mål i en sånhär sport!? Målvakterna har som utrustning en klubba och en hjälm med galler på precis som utespelarna – och det är allt!
Idioten står alltså där mitt i målet och försöker rädda bollarna genom att vifta med sin spade samtidigt som anfallaren gör allt för att göra mål. Vem vid sina sinnens fulla bruk skulle försöka stoppa en stenhård boll som kommer farandes i 150 km/h med hjälp av endast en träpåk!?



Som tur är har han i alla fall hjälp av 14 utespelare. Offside existerar inte i den här sporten så det blir en massa tjongbollande fram och tillbaka innan någon kommer i skottläge och kan göra mål. Dom gjorde mål i snitt varannan minut, så det hände ju någonting hela tiden i alla fall. Dock var det förvånansvärt många avblåsningar hela tiden och medicingubbarna fick kuta ut bra många gånger för att silvertejpa ihop nån stackare som fått sitt ben knackat av en träpåk.




Man får använda vilken kroppsdel man vill för att föra fram bollen, men om du håller den i handen så får du bara hålla i den i max 3 sekunder, sen måste du släppa den. Men man får släppa upp bollen i luften och sen jonglera med den på klubban, då räknas det som att man släppt bollen så man får hålla i den i 3 sekunder till.
Under tiden har du 15 motspelare som gör allt för att massakera dig. Tacklingar var tillåtna, men ibland så blev det frislag lite här och där, så jag snappade i ärlighetens namn inte upp exakt allt om hur det fungerade.
Straffslag slogs dock från halva planen av någon anledning och vi hann uppleva några sådana med.

Annars blev man smått chockad när någon tjongar upp en ”löpboll” och 6 spelare går upp i närkamp om bollen. Fyra stycken viftar vilt med träpåkarna för att få tag i bollen och två dårar sträcker upp handen för att fånga den. Helt vansinnigt och jag vill inte ens tänka på hur många händer som fått amputeras i samband med hurling.



Sen började det plötsligt att regna. Det fina vädret från dublinpromenaden var helt bortblåst och det fullkomligt öste ner regn. Isgren drog rutinerat upp jackan och böjde sig framåt, Tom skrek som en liten flicka istället. Personligen plockade jag fram mössan och kände att valet att stoppa ner den i fickan var ett väldigt bra initiativ av mig själv.

Sen regnade det. Turligt nog var det paus precis efter att det börjat regna, för plötsligt haglade det också. Katastrofvädret visade sig såklart på den enda dagen då jag faktiskt klivit utanför mitt eget rumför första gången på sisådär 6 månader [?]



Men plötsligt chockerade irländarna med regn-rutin! Iofs, är det nåt dom ska vara duktiga på så är det regnkaos, men dom kom i alla fall på den utmärkta idén att öppna övervåningen på arenan så att vi som inte hade platser under tak kunde sitta där och mysa. The upper tier hade nämligen tak över hela läktaren.
Mycket bra initiativ där Irland!

Matchen spelades förövrigt mellan Dublin och Kilarney. 20-20 blev så slutresultatet efter att Dublin kvitterat med 30 sekunder kvar av matchen. 74 minuter (4 minuters tilläggstid) senare så kunde jag äntligen kryssa av ännu en sak på min ”Saker att göra innan jag dör”-lista:

Se en hurlingmatch [?]

Betyg på sporten hurling: 4



Tyvärr fick jag även kryssa av en punkt på någon random irländsk 12-årings lista också:

Se Jedward live [?]

Mindre nöjd där alltså. Dom tokigt friserade pop-killarna kändes förövrigt otroligt malplacerade på ett såpass testosteronsint evenemang som hurling ändå var. Nåja, nu köpte vi öl istället för att höra alla låtarna, men tydligen så är det dom som representerar Irland i Eurovision Song Contest med den otroligt maskulina låten… Lipstick
om ni är intresserade av hur sporten utövas. En riktigt bra video som förklarar hur sporten fungerar på ett väldigt pedagogiskt sätt.

Själv siktar jag på sängen nu.”


Betygsätt inlägget:
[Total: 2    Average: 5/5]

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>