Close
Ligger här i min nya säng och fryser lite sådär okej efter en lång dags kämpande. Det har hänt en massa saker dom senaste två veckorna och jag har inte riktigt haft lust att blogga, men jag har i alla fall tagit tillbaka uppsägningen och stannar kvar på IBM ett tag till.
Personen som var anledningen till att jag sade upp mig fick plötsligt byta till ett helt annat konto två dagar efter min uppsägning. Vi kan krångla till det och skylla på slumpen, men jag tror mer att dom vägde mina enorma kunskaper mot den andra partens och insåg att det bästa nog vore att få mig tillbaka genom att flytta på henne.
Så dom flyttade på henne, jag fick tillbaka mitt jobb (mot att sälja tillbaka min själ igen och ta på mig en massa extrauppgifter) och allt var frid och fröjd.

Det var på onsdagen i förra veckan det och livet kändes hoppfullt igen.



Dagen efter kommer jag hem, sätter mig i soffan och får höra att en av mina bästa vänner och tillika min room-mate och teamleader Murat precis har sagt upp sig och kommer lämna oss om mindre än en månad. Såklart berättade han inget för mig när jag drog tillbaka uppsägningen dagen innan.
Hade jag vetat om att han tänkt säga upp sig hade jag aldrig dragit tillbaka uppsägningen. Tack för det ditt as (mrg)

Jag hade, precis som alla andra på jobbet, förväntat mig att kapten Murat skulle stanna kvar på skeppet Titan… förlåt, Desken, och kämpa med oss in idet sista. En kapten överger inte sitt skepp” sägs det ju, och jag trodde faktiskt på det. Råttorna har ju redan stuckit för längesen, dom lämnar alltid skeppet först (eller hur Isgren :z), men kaptenen ska ju följa sitt skepp oavsett vad…

Nu är han tack och lov vettigare än så och lämnar den här röran som uppstått (helt utan att han kunnat påverka det på något sätt) innan det äfr försent. Jag är faktiskt inte det minsta bitter och jag är hundra procent allvarlig när jag säger det här: Jag är skitglad för din skull Murre!

Jag hoppas du får det riktigt gött innanför murarna på Gotland. Du har legat i, kämpat som fan och vi har sett dig gå från världens trevligaste kille till en zombie på bara några månader. En människa klarar inte hur mycket som helst (no)



Det är tre veckor kvar dit, men den dagen när ditt flyg lyfter från den här ön kommer allt det gråa bli lite gråare. Det är en del av livet – man kan inte stanna på ett sånthär ställe hur länge som helst – men samtidigt känns det riktigt jävla tråkigt att du ska lämna oss.”


Betygsätt inlägget:
[Total: 1    Average: 4/5]

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>