Close

Monthly Archives mars 2016

P1020815
Vi började dagen med att ta sikte på en resturang som tydligen skulle påminna om nån slags Sovjet-liknande IKEA-restaurangkopia. Nu så här i efterhand vet jag inte riktigt varför vi valde just det stället för frukost, men enligt Tripadvisor skulle stället vara rätt schysst. Restaurangen ligger mitt i det svindyra lyxvaruhuset Gum som ligger precis bredvid röda torget.

P1020821
Stället var lite sådär gammaldags pinnstol-aktigt och ”mormors vardagsrum”-liknande men allt som har lite Sovjet-influenser går hem hos Sovjet-suckern turist-Kausti.

P1020819
Själva rätterna fick man plocka själv ur några såna där ”IKEA-restaurangen”-hyllor vilket gjorde att man fick lite rysk tapaskänsla över det hela. Men maten i sig var rätt trött, den påminde mer om en skolmatsal med obefintliga smaker. På bilden har ni, uppe från höger, lax med ägg och kaviar, nån slags rysk potatissalladsliknande grej med rädisor eller nåt, en köttpirog som egentligen var nån slags bröd med ett bäst föredatum som nog passerat och som sen var fyllt med snustorr köttfärs, nere till vänster har vi pannkakor fyllda med ost och skinka plus gräddfil på sidan och sen har vi chicken Kiev med ris och svampsås. Av det här så var laxen okej, pannkakorna strax under okej och svampsåsen var skolmatsalsgod. Resten var inte alls bra vilket ledde till att vi lämnade och gick så snart vi fått i oss nog med energi för att överleva dagen.

P1020823
Loggan får dock tre av fem starka Lasse Kronér i betyg.

P1020802
Efter frukosten begav vi oss sen ut till den stora marknaden som finns i nordöstra Moskva, Izmailovsky. Stället kan bäst beskrivas som ett krimskramsens Mecka där dom säljer typiska ryska mössor, Matryoshka-dockor (ni vet såna där trägummor med fler trägummor inuti), gamla krigsprylar, gamla sovjet-märken, tavlor, ikoner, olika sorters dryckesglas, gamla kläder, sjalar och gud vet vad.

P1020805
Det fanns även nån helt makalöst vacker byggnad precis bredvid marknade, oklart vad det var för någonting men den ser ju ut som någonting från ett tivoli – fast vacker.

P1020827
Men vissa av ställena på marknaden sålde faktiskt vad som verkade vara riktiga vapen! Oklart om det faktiskt var AK-47:or eller inte, men gevären med mera var rätt dyra (~3500 kronor) så jag tror faktiskt att dom var äkta. Sjukt… Kombinera någar liter vodka med ett sånt där och du har en skön hemmafest.

Jag köpte en massa krimskrams, men jag kan inte posta det här då det mesta var presenter till diverse kompisar. Men jag rekommenderar verkligen verkligen att ni åker dit om ni är i Moskva. Det var en av dom bästa grejerna med Moskva om ni frågar mig. Frågar ni Marlene var hon antagligen rätt trött på att gå runt där efter 3 timmar när jag fortfarande letade roliga Matryoshka-dockor vilket nog ledde till att hennes betyg sänktes oroande mycket sista kvarten där.

Betyg på Izmailovsky Market: fem av fem comrade-priser i betyg!

DSC_0396
Den här kan jag förresten bjussa på. En Matryoshka-docka i form av den gamla Sovjet-femman i ishockey. Tretiak i målet och sen är alla dom anda fem snubbarna dom mindre dockorna inuti. Vem vill inte ha en sån liksom!? Fem av fem rostiga avgasrör i betyg!

P1020807
På vägen hem tog vi som vanligt den fantastiska tunnelbanan hem. Sliten, absolut, men ack så välsmord och välfungerande. Visste ni förövrigt att tunnelbanan även fungerar som skyddsbunker i händelse av en attack på Moskva? Om jag inte missminner mig ska tunnelbanegångarna faktiskt ligga så långt ner i marken att dom ska klara sig även om en atombomb släpps över staden. Imponerande.
Det är galet långa rulltrappor ner i tunnelbanan, vi snackar att den kortaste typ är längre än den längsta rulltrappan i Stockholm.

På tal om rulltrapporna så verkar dom vara från typ 60-talet eller nåt, men ändå är dom stabilare än Stockholms diton. I Stockholm är ju rulltrapporna så ryckiga, här är dom hur mjuka och simpla som helst. Inte vackra att titta på, men ack så effektiva. Ryssarna är baskemig dom nya tyskarna när jag tänker på det, dom bygger stabila grejer som står sig i evigheter. I alla fall det vi har sett. Det, eller så bygger dom allt nytt i det magnifika materialet ”grådassig metall med lite slitage på”.

P1020846
Nej, Moskva har sinnerligen överraskat oss båda. Magnifik arkitektur, en tunnelbana som både är vacker och där tågen kommer max varje 90 sekunder, riktigt bra restauranger och otroligt billigt. Jag hade fått höra att Moskva skulle vara en av världens dyraste städer, men det är ju inte ens nära. Drinkarna kostar ungefär 30-50 spänn på normalställena, mat får du för 50-60 kronor per portion (och då ingår en läsk), ölen kostar typ 10 kronor och uppåt på restaurang och hotellen är heller inte farliga. Vi betalade ungefär 6000 kronor totalt för 3 nätter på femstjärnigt hotell mitt i smeten, då bodde vi så bra man någonsin kan. Vill du köpa en liter vodka kan du komma undan med att betala ungefär 40 kronor i butik.

Nej, jag skulle säga att Moskva mycket mer påminner om Krakow i Polen är t.ex. New York prismässigt.

P1020859
Obligatorisk turistbild med turistmössorna vi köpte ute på marknaden. Min mössa kostade typ 50 kronor, Marlene fick sin lite dyrare. Men då orkade vi inte pruta så jättehårt heller och hade säkerligen kunnat få ner priset betydligt mer. Men sakerna på den där marknaden var så billiga att man inte riktigt orkade pruta.

P1020867
Vi avslutar Moskva-resan med en bild på ett av många många supervackra hus i staden. Moskva har charmat sig rakt in i våra hjärtan och när t.o.m. Marlene lite smått börjar prata om att åka tillbaka innan vi ens lämnat staden så är väl det om något bevis på att det finns någonting mer här än vad man först trodde.

Varken jag eller Marlene visste riktigt vad vi förväntade oss när vi åkte hit, vi var nog mer beredda på magknip och ångestkänslor än vad vi faktiskt fick. Jag hade innan resan ärligt talat nånstans hoppats att jag kunnat summera resan med ett riktigt panikslaget inlägg där jag berättat om alkoholiserade elaka ryska herrar som skällde ut oss, riktigt dålig standard, bedrövlig mat och en massa annat intressant men så blir tyvärr inte fallet. Dock är jag samtidigt lite glad att Moskva leverade så som det gjorde, det visar att även på dom mest oväntade ställena kan man hitta guldklimpar.

Moskva kvalar faktiskt in riktigt högt i toppen över storstäder i världen som imponerat på mig. Berlin finns där, Washington likaså och några till. Har ni chansen så ta en weekend i Moskva, ni kommer bli positivt överraskade!

Sammnfattningsvis får vi summera Moskva och vi är båda överens om att ge staden 4,7 av fem Lenin i betyg. Kausti rekommenderar!
P1020732
Vårt hotellrum är än mörkare än självaste midvinternatten, någonting som ledde till akut sovkoma imorse. Jag var så makalöst trött att jag trodde jag blivit förlamad i både hjärna och kropp. Men tillslut så kom vi i alla fall upp. Vi begav oss ut i jakt på frukost och sprang på dessa vackra dörrhantag på en bar i närheten av hotellet. Väldans ryskt och mycket… intressant.

P1020739
Efter att ha mumsat i oss några bovetepannkakor fyllda med ost och skinka så begav vi oss sen mot dagens första mål: Kosmonautmuseet!


P1020744
Monumentet utanför museet är dedikerat till ”rymdutforskning” enligt dess Wikipedia-sida, något som känns en aning… ointressant. Men ballt, och sådär charmigt maffigt och sovjetiskt, är det i alla fall.

Inträdet kostade 250 rubel (25 kronor), fotograferingstillståndet 15 kronor och ljudguiden typ 23 kronor per person.

P1020747
Min första tanke var att stället påminde om något ställe från Austin Powers, men dom har nog även tagit lite influenser från Bond-rullen Dr. No
drno
nu när jag tänker på det.


P1020751
Men det bjöds på en massa balla saker, rymddräkter…

P1020759
… gamla satelliter…

P1020770
… foton på alla kosmonauter som någonsin varit uppe i rymden och en massa mer.

P1020772
Dom hade även en verktygslåda som var av den typen som kosmonauterna brukade använda. Sug på den du Martin Timell! Skulle allt vilja se dig krypa omkring utanpå en rymdfärja ute i rymden och bygga en soffmöbel till dess uteplats.


P1020774
En klassisk rymd-bajamaja. Tydligen stoppar man ettan i tratten och tvåan placeras på det större hålet. Sen antar jag att det är nån slags sugfunktion som sen sköter uppsamlandet av resultatet eftersom det ju inte finns någon gravitation ute i rymden, någonting som gör att saker du trycker ur dig fortsätter i den riktningen du skeppar iväg det. Inte så najs att sitta och läsa senaste Golf Digest på rymdfärjan när en bajskotte susar förbi framför ögonen på dig inte…


P1020775
Intressant nog innebär avsaknaden av gravitation att man inte heller vet vad som är upp och vad som är ner. Så man kan sova stående, upp- och ner eller hur som helst i rymdfärjan. Här ser ni det stående exemplet, men alla andra sätt fungerar som sagt bra dom med. Glöm inte att spänna fast dig om du nånsin ska sova sådär ute i rymden, annars riskerar du att börja sväva i sömnen – och sånt vill man inte vara med om!


P1020782
Det var dock lite svårt att förstå vissa delar av utställningen eftersom bara delar av den var översatt till engelska. Men grejerna var makalöst balla ändå!


P1020790
En grej som jag gillade var att det fanns miniatyrer av många grejer, se den lilla blå saken framför satelliten här. Den var till för dom blinda som då kan känna på sakerna och förstå vad det är dom tittar på. Mycket bra initiativ där Putin!


P1020794
Kosmonautmuseet får fyra av fem starka sovjetiska comrade i betyg. Tummen upp!


P1020798
Efter Kosmonautmuseet begav vi oss till den stora loppmarknaden utanför stan, men det var rätt öken där idag så vi siktar på att åka dit imorgon igen. Det enda som är värt att notera där är väl den här statyn. Det och att dom säljer öl för typ 2 kronor per styck i matvarubutikerna. Vodkan är även den snorbillig. Undra på att Ryssland är topp 4 av världens länder när det gäller att dricka sprit, endast slaget av några andra gamla Sovjet-länder.

P1020810
Vi tog även en sväng förbi Arbat Street, som är en slags blandning mellan turistiga Västerlånggatan i Stockholm och onödigt breda O’connell Street i Dublin. Husen var dock riktigt vackra, men överlag är Arbat Street någoting man egentligen kan skippa om man är här.

DSC_0369
Intressant kuriosa: alla större kedjor har anpassat sig till det lokala alfabetet och heter saker såsom ovanstående. T.o.m. IKEA heter ИКЕА här.

Marlene står förövrigt med tandborsten i munnen här bredvid och hälsar. ”Tja tja bloggen!”.

Moving on…

DSC_0377
Helt slutkörda så tog vi sen sikte på hotellet för att snabbt byta om och sen bege oss ut för resans höjdpunkt – Cafe Pushkin!

54112
Cafe Pushkin är ett sånt där ställe som omnämns i alla bloggar, alla resereportage och allt annat som rör ”att göra när man reser till Moskva”. Jag visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, mer än att det skulle vara ett schysst ställe, men oj vilken restaurang.
Tilläggas ska att vi lämnade digitalkameran hemma, vi var där för upplevelsen och inte för den perfekta bilden. Men vi smög in några bilder med mobilkamerorna i alla fall…

Innan jag skriver någonting mer så vill jag börja med att be om ursäkt till alla finsmakare därute. Jag tycker om mat, absolut, men samtidigt är jag inte någon finsmakare eller supererfaren gourmand. Men jag fyller 30 snart och den här resan var en present till mig själv. Med målet att uppleva Moskva och att få se landet lite smågalet.
Sen måste man ju prova saker och ting när man får chansen…

DSC_0380
Så jag smällde in en förrätt med belugakaviar och champagne! Fint ska det vara, och vad passar då bättre än kaviar med ett kilopris på över 120 000 (hundratjugotusen!) kronor? Min förrätt bestod väl av några enstaka gram av härligheten och kostade strax över 1000 svenska, hårt intjänade, kronor. Men vem bryr sig om pengar när man får chansen att prova någonting sånt här?

DSC_0381
Kaviaren kom in i en liten smyckesask och jag skämdes nästan lite när jag fick in den. Kaviarkornen var några millimeter i diameter och varierade, precis som dom ska, i grå och svart nyans.


DSC_0382
Obligatorisk odräglig, och rätt ocharmerande, schtekarbild med champagnen i glaset plus Beluga-kaviaren på tallriken. Tja tja Sture-P!…

Men hur smakade det hela då? Jämfört med all annan kaviar jag tidigare ätit (nej, Kalles Kaviar räknas inte som kaviar…) så var Beluga-kaviaren mycket mjukare, mycket mer smakrik, dom smakade mycket mindre fisk och mer ”gräddigt” och ”nyanserat” typ. Svårt att beskriva i ord, och som sagt är jag inte alls någon storsmakare och har inte heller ätit speciellt mycket kaviar i mitt liv. Men den där Beluga-kaviaren tillsammans med champagnen smakade då baskemig helt underbart. Kombin gifte sig i munnen och jag kan verkligen förstå storheten i det hela. Betyg? Sex av fem feta gäddhuvuden i betyg!

På tal om gäddhuvuden så hade det här stället faktiskt en huvudrätt som hette ”gäddhuvud fyllt med fisk”. Jag åt så klart inte eländet, och inte heller Marlene, utan vi siktade på vettigare mat. För mig blev det anka med körsbärssås och apelsin och Marlene åt kalv med svampsås och någonting mer.
Det är dock svårt att leva upp till Beluga-kaviar och champagne. Tyvärr blev huvudrätten liksom ett steg neråt, men Marlene var i alla fall eld och lågor över sin huvudrätt.

Och på tal om brännbart så för det oss över till efterrätten! Det går bra med övergångarna nu.

Jag må ha ätit många (alldeles alldeles för många) efterrätter i mitt liv, och jag är ett stort fan av chokladfondant samt choklad i annan form i efterrätter. Likt en 16-årig tjej med PMS så suktar jag efter choklad på ett väldigt ohälsosamt vis. Men idag kände jag att jag inte kan minnas någon efterrätt som stulit mitt hjärta likt Pushkins pistasch-creme brulee.

12801429_10209139947761737_5507543941058417618_n
För inte nog med att dom hade på råsockret, lite sprit och sen tände eld på den bredvid bordet på typiskt ”svennebanan badortssemesterrestaurang på Mallorca”-vis så var den här efterrätten så galet god.

Notera förövrigt hur mycket snubben ser ut som någonting ur Harry Potter-filmerna på den här bilden.

12800309_10209139946521706_3523874801387706952_n
Likt en påbörjad kremering av Flubber
flubber
så fick sen creme bruleen stå där och svalna av innan vi började smaka av den. Creme brulee är ju en schysst efterrätt i vanlig fall också, men med pistasch i så blev det en helt ny grej. Som Björn Ranelid en gång sade i Melodifestivalen: oj oj oj! Det här var bra, riktigt riktigt bra.

Totalt gick notan på Cafe Pushin på strax över 20000 rubel (2400 kr) för två magiska förrätter (varav den ena förrätten var min Beluga-kaviar), två huvudrätter, två fantastiska efterrätter, två drinkar, ett glas champagne och tre glas vin. Har man då i åtanke hur fantastiskt gott allting var så måste jag säga att det här är den bästa maten jag ätit i mitt liv. Lägg sen till stämningen, servicen (dom ställde t.o.m. tillbaka stolen rakt när jag gått på toa och råkat lämna den lite snett inskjuten!) och det faktum att dom hade live-musik i form av en harpspelare och en tvvärflöjtspelare så kan jag inte ge annat än högsta betyg. Visst kostade det en del, men hade vi skippat kaviaren och mitt glas champagne hade notan kapats med typ 1300 kronor och då förstår ni hur prisvärt stället faktiskt är sett till dess kvalitet.

Om jag någonsin blir rik så vet jag redan nu vad jag ska ha för tre rätter i min perfekta drömtrerätters-middag. Det ska vara Beluga-kaviar med champagne till förrätt, Kobe-biff till huvudrätt och sen Cafe Pushkins pistasch-creme brulee till efterrätt.

All in på Lotto-dragningarna i veckan!
DSC_0331
Resor tar alltid längre tid än man först tror. ”Två timmars flygresa till Moskva, det är ju inte så farligt” tänker man. Sen ska man ta sig till flygplatsen, checka in, gå igenom säkerhetskontrollen och när man sen landar ska man greja en massa också. Plötsligt är den här tvåtimmarsflygningen en åttatimmarsresa istället. Men det har ändå gått rätt smidigt får jag säga. Vi tog oss till Arlanda utan problem gjorde oss sen redo för att boarda flyget.


DSC_0337
Ryssland får mig annars att tänka på Ukraina. Vi var där för några år sedan och landet var rätt grått, oväntat men framför allt fyrkantigt. Om någonting skulle ske på ett visst vis skedde det alltid på så vis. Samma sak med Aeroflot, det ryska flygbolaget vi flög med till Moskva. Ska bagageincheckningen öppna 10:50 så öppnar bagageincheckningen 10:50:00. Det spelar ingen roll att fyra personer i personalen var på plats 20 minuter tidigare, rätt ska vara rätt.

Annat noterbart på Arlanda: under väntan i avgångshallen plockar en, mest troligt rysk, man som står framför oss plötsligt upp ett ett stort glas, fyller det med nån slags sprit och sänker halva glaset på ungefär sex sekunder. Efter tre minuter sänker han resten. Det var här nånstans jag började inse att den här resan faktiskt skulle bli av.

DSC_0339
På flyget fick jag sen en riktig babushka bredvid mig. Hon gormade lite på ryska, rakt ut i luften utan nån specifik mottagare, innan avfärd och jag tror det var ett försök att socialisera med en av stolsgrannarna.
Än skojigare blev det när planet lyfte och det visade dig att hennes stol inte hade någon spärr bakåt vilket ledde till att hon flög bakåt i sätet med en jäkla fart. Sen satt hon där och försökte hålla sig upprätt genom att hålla fast i allt hon fick tag i (tack och lov inte mig). Det såg ut som om hon åkte i hyoerfart på nåt rymdskepp ungefär, grovt bakåtlutad och med alldeles för många G-krafter för att hon skulle klara av att parera dom.

Flygvärdinnorna hade annars en betydligt proprare klädsel än Ryanairs diton, inte helt oväntat men ändå schysst. Fick tyvärr ingen bild på en av värdinnorna, att spionfotografera folk på flyg är lite meckigt.

DSC_0344
Vi blev sen serverade en liten kyckling- och soltorkade tomater-macka under flygturen som av Marlene fick betyget ”man skulle kunna slå ihjäl någon med den här, jag sparar den som självförsvarsvapen för taxiresan in till stan”. Tre av fem osynkade kalinkadansare i betyg på mackan alltså. Men mackan smakade ungefär som jag inbillar mig att en trästock med kycklingfilé placerad ovanpå smakar att äta. Massivt fast ändå det goda från kycklingen liksom.

Flyget till Moskva visade sig vara halvfullt, och jag vet inte om det inverkade eller ej men den 2 timmar och 25 minuter flygresan kortades ner på riktigt optimistvis och tog bara 70% av tiden. Antingen var det vikten från dom saknade passagerarna som gjorde det, eller så hade dom hällt i antingen motorerna eller piloterna en massa vodka. Men snabbt gick det, och det skulle visa sig att ryssarna nog mår bra av lite vodka i blodomloppet.

Väl framme dominerade Moskva sen stort med imponerade 9 plusgrader! Jo, n-i-o plusgrader. Vem hade kunnat tro det? Passkontrollen tog fyra minuter då det var noll personer i kö och 5 passkontroller öppna samtidigt. Magiskt! Bagaget väntade sen på rullbandet när vi kom ut. En kvart senare var vi igenom flygplatsen.

DSC_0349
Det tog oss sen 1 minut att hitta en officiell taxi och hela det här ryska maskineriet dominerade stort. Allt liksom bara funkar. Det må vara lite rostigt, kantstött, grått eller fyrkantigt ibland men allt funkar klockrent. Det här var inte alls vad jag föreställde mig…

Sen fastnade vi i bilköerna… Men radion bjöd på dom nyaste ryska popdängorna vilket gjorde att även detta på något vis kändes helt okej. Och tro det eller ej, men Moskva kändes faktiskt bättre att anlända i än självaste Rom i Italien gjorde. Sjukt. Staden kändes typ helt okej, inte alls så nedgången som man hade förväntat dig. Hela den här ”ångest och misär”-känslan var inte ens nära att infinna sig. Lite besviken kände jag mig faktiskt, det här var ju mer som att åka taxi in till ett vintrigt Paris än som att åka till Ryssland.

Taxiresan in till stan kostade 2800 rubel, dela det på 10 så får du priset i svenska kronor.
Bensinen kostade 35 rubel per liter, 3,5 kr per liter. Det ni!

Sen kom vi fram till hotellet. Vi hade bokat ett femstjärnigt hotell mitt i stan. Ska man fylla 30 ska man göra det med bravur! Vi möttes där direkt av en engelskt klädd elegant äldre herre som tog emot våra väskor. Sen hjälpte han oss in till en piccolo som glatt tog hand om dessa, vi checkade in och fick sen träffa vår butler som skulle hjälpa oss med allt vi behövde framöver.
Han visade oss till vårt rum, informerad om att det finns gratis stryk-service för kläder på hotellet, att dom putsar våra skor gratis och att butlern kan hjälpa oss med gud vet vad. Om jag skulle behöva hjälp på toaletten när jag är klar skulle han antagligen hjälpa mig med det. Mot en viss dricks såklart, regeln verkar vara 20-100 rubel i dricks ungefär. 2-10 kronor. Han fick 100 rubel och tackade sen för sig.

P1020654
Men rummet, herre gud. 35 kvadrat stort och det vackraste hotellrummet jag någonsin bott på. Drygt 1700 kronor per natt kostade det oss och det är så jävla värt det.

P1020651
Det går inte att förklara i bild hur stort rummet är, eller hur elegant det är, men vi har en egen skrivbordshörna.

P1020659
Vi har en egen lounge-hörna på rummet.

P1020660
Så här ser sovrumsdelen (vi har alltså flera olika zoner, så stort är rummet!!!) ut, men det är svårt att ge en hänvisning om hur stort rummet är med en bild. Djupet försvinner tyvärr.

Men skit i rummet, Moskva är mer än ett magiskt hotellrum! Vi begav oss snabbt ut för att börja… ja, leta tunnelbanestationer att besöka. Moskva har nämligen en av världens vackraste tunnelbanor vilket så klart behövde undersökas. Vi köpte ett tunnelbanekort med 20 resor på, för 65 kronor (3 kronor per enkelresa, släng er i väggen SL!), och begav oss sen ner i tunnelbanan.

DSC_0356
Väl nere möttes vi av detta, så vi begav oss snabbt upp ur tunnelbanan igen.

P1020667
Vi bestämde oss för att tunnelbanan nog kunde vänta, så vi promenerade dom dryga 8 minuterna bort till Röda Torget istället. På vägen gick vi förbi det här stället, ett väldans stort shoppingcentrum mitt i stan som har alla lyxbutikerna du kan drömma om. Men då Marlenes budget fortfarande baseras på CSNs välvillighet och min budget är mer fokuserad på vodka och balla sovjet-souvenirer, så skippade vi att gå in där.

P1020668
Röda Torget var väl helt okej, kanske lite väl mycket torg bara. Det var liksom ett tomt torg, helt utan någonting annat än turister/besökare på. Kunde ha levererat lite mer kanske, men…

P1020684
Vasilijkatedralen var så vacker så att man ville smälla av. Och den gör sig så sjukligt bra på bild. Kolla liksom! Vilket mästerverk, sex av fem Sergei Fedorov i betyg!

P1020687
Obligatorisk sel… grou… selfie med världens bästa groupie.

P1020692
Sen begav vi oss på nytt ner i dom livliga transport-labyrinterna. Och det visade sig vara betydligt svårare än man först trott. Det här med kyrilliska alfabetet var någonting man uppmärksammats på, men inte påverkats av, tidigare. Men nu fick man en fet Vladimit Putin-örfil rakt i magen. Man fattade ju ingenting… Hur ska man kunna hitta ett ställe om man inte kan läsa språket? Vi hade engelska namn på alla stationerna på våra kartor i mobilen, ryssarna skiter så klart i det och har skrivit alla skyltar på sitt eget språk. Tillslut lyckades vi dock lista ut hur systemet fungerar och nu är det ändå rätt lätt att ta sig fram.

P1020696
Tunnelbanan ja, den håller typ samma kvalitet som dom äldsta tunnelbanetågen i Stockholm. Dock kommer det tåg hela tiden, man behöver aldrig vänta. Som sagt, saker och ting må vara lite gråa och fyrkantiga men jäklar vad effektivt allt verkar.
Ett minus till färdmedlet dock: ljudnivån på perrongerna är horribel. Tunnelbanan låter så jävla högt, DET ÄR SÅ HÖGT ATT MAN FÅR HÖRSELSKADOR BARA AV ATT TÄNKA PÅ DET!!! Men det är å andra sidan billigt, 3 kronor per resa. Värt det!


P1020702
Jag har planerat den här resan ganska stenhårt. Vi är bara här en kort stund och jag vill se så mycket som möjligt. Problemet är bara att vi idag avverkat typ 60% av allt vi ska se under helgen. Inte okej. Men den första restaurangen vi hade bokat var Chemodan, en rysk restaurang med sibiriskt kök. Jag gillade stället, starkt, och då det är blini-veckan i Ryssland (jo, det är sant) var vi så klart tvungna att prova just det till förrätt.

Hur det smakade? Fantastiskt. Det är egentligen boveteplättar som fylls med lite allt möjligt, vi valde lax som fyllning, och det smakar ungefär som perfekta, lite småsöta, pannkakor fyllda med gudomlig lax. Kausti och Marlene gillar, mycket bra!

P1020703
Stället är annars inrett enligt, vad jag förstått det, typisk sovjetisk stil Det var svårt att fota stället då det kändes rätt exklusivt samtidigt som det satt folk överallt, men kan bäst beskrivas som en blandning mellan mormors gamla vardagsrum stimässigt kombinerat med ett mellanstadiediskos magiska atmosfär kombinerat med vodkasupande affärsmän samtidigt som deras band spelade gamla ryska låtar. Charmigt som in i bomben och så klart säkert alldeles megaturistigt. Men jag köper saken rakt av.

DSC_0366
Stället hade t.o.m. gamla sovjetiska viner kvar också. Men jävlar vad dyrt, 2500-6500 kronor per flaska eller 170 kronor för 5 cl av den billigaste sorten. Inte värt så det skippades.

P1020709
Men dock föll jag lite för den här temagrejen. Dom hade sibirisk björn på menyn och jag var tvungen att prova. Om det nu faktiskt var sibirisk björn eller ej som jag åt vette tusan, jag får lita på det som står i menyn, men det smakade ungefär som viltaktig köttfärslimpa med en lingonsås. Mycket gott och tummen upp även här. Kombinerat med rödvinet dom serverade så smakade rätten mycket bra och jag kan inte annat än ställa mig upp och applådera.

Den ryska veteölen lämnade dock lite att önska, den var knappt godkänd. Men å andra sidan smakar all veteöl prutt.


P1020712
När jag planerade resan fick jag veta att det finns blåbärsvodka att köpa i Ryssland, så jag var tvungen att prova det. En shot kostade typ 30 spänn och den smakade verkligen likör. Ingen spritsmak alls, bara blåbär.

Maten slutade på totalt 550 spänn för två personer, då med en dubbel förrätt att dela på, två huvudrätter, en öl, ett glas vin, två flaskor vatten och en blåbärsvodkashot. Prisvärt? Oh yes!

Slutligen begav vi oss till Eliseevskiy Supermarket, en matvarubutik i Moskva som dels har öppet dygnet runt men som även det skulle ha en schysst sovjetaktig inredning.

P1020718
Jag låter bilden tala för sig själva. Eller nej, det gör jag inte. Det här var så sjukt ballt! Och det var en matvarubutik!!! Superlativen har tagit slut för längesen, men Moskva är magiskt!

Jag åkte på riktigt till Moskva för att jag förväntade mig att allt skulle vara grått, elände, misär och jag förväntade mig kulturkrockar, elaka människor, dålig husmanskost och en massa annat konstigt. Jag gillar att uppleva nya saker och att få prova saker som jag aldrig kunnat tänka mig annars. Men Moskva överraskar något enormt. Moskva är magnifikt. Seriöst, det är otroligt.

Jag lämnar er med några ord från idag: ”Moskva är fan 4.5, nej 5 av 5 i betyg. Jag åker hellre tillbaka hit än till London”. Dom här orden kommer dock inte från mig som man kan tro, utan från Marlene. Och hon är nykter. bra är Moskva.
russiavisaapplication
Nu har vi då slutligen lyckas få tag i alla papper som behövs. Försäkringsbrevet fixar man genom att kontakta sitt försäkringsbolag och förklara att man ska resa till Ryssland. Dom skickar ut pappret någon dag senare. Inbjudan från hotellet var lite knepigare, man fick kontakta hotellet som skickade ut en blankett som man fyllde i och skickade in. Sen skickade dom tillbaka den inbjudan som man måste ha för ansökan, och den innehåller två delar. Den första sidan, confirmation-delen, är på ryska och rätt svår sätta sig in i om man inte pratar ryska. Den andra sidan, vouchern, är på engelska och lite lättare att ta till sig.

Utöver det behöver du som sagt ett nytaget passfoto samt ett pass som är giltigt i 6 månader efter ankomst till Ryssland.

För att sen faktiskt ansöka om visumet går du in på https://visa.kdmid.ru och fyller i alla information som dom efterfrågar där. Det mesta är rätt enkelt, men jag fastnade lite på några fält så jag tänkte att vi går igenom dom:

Reference number: Det är hotellets (nationella?) referensnummer. Enklaste sättet att hitta det är att leta efter bokstäverna MBT eller MVT följt av ett sexsiffrigt nummer i något av dom papper du får från hotellet. OBS! Om numret börjar med en eller flera nollor så ska även dessa fyllas i.

Confirmation number: Det är voucher-numret som du hittar på den andra sidan i din inbjudan från hotellet.

Försäkringsinformationen: Här fyller du i försäkringsbolagets fullständiga namn följt av ditt fulla försäkringsnummer som du hittar på pappret du beställt från försäkringsbolaget.

Jag har lagt med en bild i inlägget ovan hur mina papper såg ut (minus lite överstruken personlig information) samt hur jag hittade numren och matade in dom i dom olika rutorna för att eventuellt underlätta lite. Det är inte så enkelt som det ser ut vid en första anblick, speciellt när ena delen av inbjudan är skriven på ryska. Men med lite googlande och kämpande brukar man kunna lösa det mest, så även detta.

ifs-russia
Efter det måste man då boka en tid hos ryska visumcentralen i Stockholm. Observera att det är visumcentralen, och inte ambassaden, man ska boka tid hos.

Vi bokade våran tid och kom dit i god tid, men det var ingen i kö då. Det hela gick förvånansvärt snabbt och smärtfritt, speciellt eftersom jag förväntade mig en katastrof i stil med när jag ansökte om mitt visum till Indien för några år sedan. Men Ryssland dominerade stort här och allt gick hur smidigt som helst. Kvinnan som tog emot ansökan var hur trevlig som helst och fördomen om att ryssar är otrevliga och hemska fick sig en rejäl törn. Fortsätter det så här kommer resan bli en baggis!

Vi fick ett datum 7 dagar efter inlämnandet då vi kunde hämta ut passet sen. Dock var det dyrt att skicka in ansökan, dyrt som fasiken faktiskt. För oss två och det utan någon extrasnabb handläggningstid eller liknande så kostade visumen totalt 1330 spänn. Den summan, 1330 kronor, är nästan lika mycket som en t.o.r.-flygbiljett till Moskva kostade. Hutlöst! Förstår inte riktigt hur dom tänker heller, det här lär ju avskräcka några som funderar på att åka till landet och där lär dom ju förlora pengar i längden på att ha den här avgiften. Turister på besök bränner ju en jäkla massa kosing, och det i sin tur ger inkomster till staten. Varför då kräva alla ansökanden på 650 spänn vid själva ansökan? Oklart.

Intressant att notera annars är att jag lyckades med bedriften att slänga våra försäkringspapper kvällen innan vi skulle ansöka om visumet. Vi letade som tokar efter papperen men hittade dom verkligen inte. Men slutligen, bland potatisskal och annat elände i papperskorgen så hittade vi dom. Tack och lov var dom bara lite småfuktiga och en torkning under natten på ett element i lägenheten löste det problemet. Men ett tips från coachen: kasta in era viktiga papper för visumansökan i papperskorgen. Det är inte bra vare sig för pappret eller för hjärtet.

visum-ryssland
Men sen, en vecka efter att ansökan lämnades in så fick vi slutligen våra visum inklistrade i passen. Visumen hade inte fotot vi lämnade in inklistrat heller, men det verkar vara standard om man googlar runt lite. Ovärt att vi behövde slösa 80 spänn på att ta bilderna när dom inte ens tänkt använda dom…

Men nu peppar vi, på torsdag smäller det! Москва здесь мы приходим!
DSC_0044
Marbella. Jag tänker på paraplyn när jag hör namnet på staden. Oklart varför. Men Marbella, det låter lite som namnet på en halvspansk mattant i mellanstadiet. Marbella Johansson. Rätt fint namn om man tänker lite på det. Nu spårar vi, fokus…

För någon månad sedan satt jag och Jesper och kikade lite på en golfresa. Vi ville iväg från Sverige och det kalla vädret som lamslår landet varje dag. Efter att ha titta på Marocko, läst om landet och insett att ”Nej, fy fan, aldrig i livet” och gjort samma sak med Turkiet på grund av kaoset där så hittade vi tillslut Costa Del Sol, eller Costa Del Golf som vissa kallar det. Varmt väder, fantastiska golfbanor och sangria. Det lät helt okej och efter diverse prisjämförelser bestämde vi oss för att boka. En bil från Hertz, en svit på ett tvåstjärnigt hotell (ni hör hur skumt det låter va?), två utslagstider och två lediga dagar från jobbet. Efter bokningen och resan ner till Skavsta kan vi kontatera att dom två grupperna som flyger till Marbella är familjer och pensionärer. Varken jag eller Jesper har några barn, så vi tillhör alltså den sistnämnda gruppen.

DSC_0049
Intressant person på andra sidan gången under flygresan. Hon hade med sig en pizza i en pizzakartong ombord på flyget. Hon har alltså tagit med sig en pizza från pizzerian, dragit den hela vägen genom säkerhetskontrollen och sen ombord på flyget. Bland det konstigaste jag sett på ett flyg faktiskt.

DSC_0050
Flyget till Malaga, en timme från Marbella, var annarts outhärdligt långt. Fyra och en halv timme kanske inte känns så farligt, men man hamnar i en slags ”det står 0-7 i hockeymatchen du väntat i ett år för att få se och det är i mitten av andra perioden”-stämning där man bara vill att allt ska ta slut fastän det är en alldeles för lång tid kvar samtidigt som man inte har något annat val än att sitta kvar och uthärda eländet. Ska man flyga till Thailand är man beredd på att det är sjukt långt dit, men ska man flyga till Spanien ska det liksom vara inom EU. EU ska inte vara stort, själva idén är ju att EU ska vara lättillgängligt för alla. Varför placerar man då Malagas flygplats så sjuuuukt långt bort? Inte okej…

DSC_0051
Väl framme i Malaga kunde jag och Jesper dock skratta lite åt raden som visade dagens Helsingfors-flyg på flygplatsens informationstavla. ”En hora” är tydligen spanska för ”i tid”. Väldans skojigt om man har en hunmor som t.o.m. en 13-åring tycker är omogen.

DSC_0052
Någonting som dock var mindre kul var när vi hämtade ut vår bil som sista kund och sen möttes av en något trött registreringsskylt bak på bilen. Jag vände i stort sett direkt jag såg det, men då hade Hertz-kontoret redan stängt, något som gjorde att Jesper slutligen skruvade fast skylten med sin greenlagare vilket ledde till att problemet i alla fall temporärt löste sig.

Men den lösningen höll, och väl på hotellet fick vi njuta av vår bokade tvåstjärniga-svit. Hotell-”rummet” är typ 100+ kvadrat stort och har en terrass som är lika stor som min lägenhet hemma i Stockholm. Sen är väl kvaliteten på det hela lite tveksam, men den delen skjuter vi lite åt sidan. ”Size matters” ni vet.

DSC_0057
Efter en god natts sömn tog vi sen sikte på resans första golfbana, Alcaidesa Gof Club.

DSC_0062
Första intrycket var mäkta imponerande.

DSC_0065
Fräscht och vitt kombinerat med orden ”links golf resot” kändes mäkta imponerande.

DSC_0066
Egen fontän plussar så klart på betyget. 67 euro per person kostade rundan, men då inick en golfbil att dela på också.

DSC_0072
Vädret var annars ganska emot oss och det småregnade i början av rundan. Men det strilade typ ner vilket gjorde att man inte kände av det så supermycket och efter några hål gav regnet också upp.

Men banan var rätt utmanande. Ruffen var tjock och slog man ännu sneare än så försvann bollen snabbare än vad ni kan säga ”skit också”. Därför var det lite smått provocerande att det stod en snubbe i en bil och svart-sålde bollar på det fjärde hålet.

DSC_0079
Nej, vi köpte inga bollar.

Men banan var väl helt okej, speciellt om man jämför med Sverige just nu. Sverige är kallt, eländigt och har inte ens öppnat någon banan ännu. Alcaidesa var grön, fin, gräset var tjockt och vi njöt (trots det kalla vädret).

DSC_0083
Men så öppnade sig plötsligt banan och vi kunde se kusten. Och herre gud vilken kust det var…

DSC_0086
Tur man hade selfie-pinnen med sig!

DSC_0089
Jesper höll med, även om han inte öppet ville erkänna det.

DSC_0098
Men vilken bana… Kolla utlsaget på det här hålet! Det är svårt att med bilder fånga en känsla, men det här hålet var verkligen magiskt vackert. Vilket så klart ledde till att jag slog ett utslag som var ungefär 75 meter långt. Ett återkommande teman för rundan, men vad gör det när utsikten var såpass bra som den var?

DSC_0103
En mycket nöjd amatörspelare.

DSC_0107
Utslaget från ett av hålen…

DSC_0116
Om någon som läser detta jobbar på typ golf.se eller nån slags golftidning så vill jag ha typ 16 miljoner kronor för att ni ska få publicera något av mina mästerverksfoton i er tidning.

DSC_0124
För banan var verkligen otroligt vacker, om än lite enformig spelmässigt.

DSC_0125
Men man kan köpa en lägenhet precis bredvid banan om man har råd. Det ger både havsutsikt och utsikt över golfbanan. Operation ”Övertala sambon” har härmed inletts…

DSC_0129
FOOOOOOORE! Vilken jävla bild… Den är tagen med en mobilkamera. En mobilkamera. Vem hade kunnat tro det för 10 år sedan?

DSC_0130
Jesper extraknäcker tydligen som banarbetare här. Beach 2016 är inte här ännu så han njuter av bunkrarna istället.

DSC_0152
Väldigt nöjd (medelålderstjock?) kis på greenen. Vilken jävla bana! Den slår t.o.m. Nefyn i Wales.

DSC_0162
Men banan var rätt svår. En av oss fick prestationsproblem av den högre skolan och slog bort 4 bollar på det här hålet. Huuu vilket hål.

DSC_0165
Obligatorisk ”jag respekterar dig hål nummer 12 på golfbanan”-hälsning, lite karate-stämning över det hela.

DSC_0161
Skyltarna var även dom rätt charmiga.

DSC_0187
Golfbil är annars kul att köra, otroligt kul faktiskt. Man gasar fullt och gör 0-40 på typ 3 sekunder. Mycket skojigt och nästan bättre än själva golfspelandet idag. Herr Kaustinen spelade golf på en skrämmande låg nivå idag, men vad gör det när miljön var magisk?

DSC_0191
Vem kan vara besviken på det här?

DSC_0202
Beach 2016 blev inte riktigt vad Jesper tänkt sig. Men det här är inte illa pinkat det heller.

DSC_0209
18:e hålet avslutades med en ”out of bounds”-boll och en insikt om att formen inte riktigt är toppad ännu. Men vad gör det när man får njuta av miljön som Alcaidesa bjuder på?

Spanien är helt okej hittills, förutom det faktumet att det är typ 7-12 grader här just nu. Förra veckan var det 25 grader i Marbella, idag toppade temperaturen på 12 grader. Inte okej… Tur man har AC på rummet, 23 grader inställda och semesterkänslan är på plats precis tills dess att man ska sova. Tekniken – Moder natur, 1-0!