Close

Monthly Archives juni 2015

P1010823
Bygg ett torn, misslyckas med det hela och dra dit hundratusentals turister. Det är Pisas, något underliga, succérecept. Nån smart individ har i alla fall lyckats lura hela världen att ett lutande torn minsann är det nya rosa och värt att ta en rejäl omväg för.

Personligen var jag inte superövertygad om att lutande torn är sådär jättefascinerande och frågade snällt min kära reskamrat om hon inte var sugen på att skippa eländet, som svar fick jag hennes ”jag försöker se arg ut fastän jag är lika skräckinjagande som en fluffig hundvalp”-look och jag förstod snabbt att den fluffiga hundvalpen minsann inte skulle missa det här magiska ”mästerverket” för allt smör i Småland.

Så vi lade glatt två timmars extra bilkörning längs Italiens, ändå riktigt bra, motorvägar för att spendera en halvdag i stekande värme och tittandes på ett torn som byggdes av en ingenjör som kommit att bli mest känd för sitt största misslyckande.


P1010906
Och väl framme på plats möttes vi av drygt femhundratusen försäljningstält som alla sålde muggar i form av tornet, vinflaskor i form av tornet och allt annat krimskrams som man kunnat förvänta sig vid en stor turistfälla. Min entusiasm ökade inte märkbart om vi uttrycker det milt, men när man ändå var på plats fick man ändå försöka få det hela överstökat.

Ett snabbt besök på McDonalds, som tråkigt nog inte hade dryckesmuggar i form av lutande tornet, och sen tog vi sikte på ingången som var några meter längre bort.


P1010822
Men oj vilken överraskning jag fick där när jag såg tornet för första gången. Det var inte sådär litet och trist som jag hade förväntat mig, utan det påminde mer om Taj Mahal än om nån liten trött turistattraktion i Skövde.


P1010862
Obligatorisk turistbild.


P1010881
Tornet är ungefär 55 meter högt och lutar nästan 4 meter från lodlinjen. Det är svårt att se på bilderna, men det lutar faktiskt mer än man kan tro innan man sett det. Visst, det kallas ”lutande tornet i Pisa” och det är klart att det lutar, men det är verkligen påtagligt mycket lutning när man är på plats.


P1010886
Det här kanske ger något slags perspektiv på hur mycket tornet faktiskt lutar.


P1010905
Hela området var annars väldigt fräscht, en jättegrön gräsmatta och några vita marmorbyggnader lyste verkligen upp inte bara tornet utan området i sig.


P1010836
Men sen hade vi så klart en hel del turister också, men det var ändå inte galet mycket folk där när vi var på plats. Vi är dock lite tidiga ute, dom flesta turisterna dyker upp i juli/augusti/september.
Men nog ser det kul ut när man ur fel vinkel fotar allt folk som står och försöker ta den perfekta turistbilden bredvid tornet :D


P1010937
Efter Pisa tog vi sen bilen och begav oss mot Toscana där vi bokat boende i två nätter framöver på en liten vingård strax sydväst om Florens. Verkar riktigt mysigt och det lokalproducerade vinet kostar typ 60 kronor per flaska och är magiskt.
P1010771
Bologna har börjat bra. Vi körde en större shoppingrunda för att kunna laga vår första egna mat, och där hittade vi vad man här i Italien kallar ”stinko rävogifto” i alkoholhyllan.
För dom säljer alkohol i alla butiker här, oavsett om det är en liten tobaksaffär runt hörnet eller ett storköp som det vi var på. 95-procentig sprit för en redig tisdagsfylla? Inga problem, affärerna har öppet till 22-23 och säljer det här überstarka giftet rakt över disk.


P1010782
Men något ännu viktigare inhandlades idag, nämligen en så kallad USB OTG-sladd. OTG står för ”räddar din rumpa om du tappar mobilen i golvet på semestern” och innebär att man, om din mobil stödjer standarden, kan plugga in en vanlig USB-enhet i telefonen utan att behöva krångla med installationer med mera. Så jag kunde plugga i en extern datormus, och sen enkelt betala mina räkningar trots att min touchskärm är stendöd. Direkt man pluggar in den dyker det upp en muspekare på skärmen och man kan navigera som vanligt. Det är inte supersmidigt, men man kan använda mobilen precis som man hade gjort med ett finger med en sån här adapter och det är guld att veta för er som i framtiden kommer tappa er mobil i backen. 9 euro kostade sladden mig, kom ihåg det när ni står där med barnets födelsebilder på mobilen, en trasig skärm och tårarna rinnandes ner för kinderna.


P1010791
Men Bologna ja, staden är lite småknasig och fylld av studenter. Staden har en miljon såna här ”romerska bågar” och seriöst har varenda hus i dom centrala delarna den här arkitekturen. Man undrar hur många kvadratmeter, och miljarder euro, som slösats på att bygga dessa?
Staden känns annars inte speciellt stor, och ”centrum” är typ 1×1 km stort. Man går igenom dom ”intressanta” delarna på en kvart och sen står man mest där och funderar vad man gör i stan egentligen. Men så kommer man på att man bokat boende i staden eftersom man behöver en tvättmaskin. Bak- och fram, ut- och in ger fyra användningar per par kalsonger men vi har nått den nivån för länge sen kan informeras. Nånstans är får man inse att Bologna ändå inte är så illa. Rena kläder, wiho!

Men staden är stor, det bor ungefär 380 000 personer här varav 80 000 är studenter. Invånarmässigt skulle det, om Bologna låg i Sverige, placera staden som den tredje största staden i Sverige efter Stockholm och Göteborg. Helt sjukt med tanke på att staden verkligen är helt öken…


P1010801
Men man får faktiskt ge staden en viss charm ändå. Vi råkade t.ex. springa på en live-orkester utanför en av kyrkorna i staden. Väldans mysigt, eller som Marlene här bredvid mig säger ”en superdupergulliggullmysig orkester”, och absolut värt ett pluspoäng i betygsättningen av staden.


P1010821
Annars finns det inte så mycket mer att rapportera från Bologna. Staden är typ okej, men absolut inte någonting man bör stanna för om man inte är i akut behov av en tvättmaskin. Spaghetti Bolognesen, eller ragu som den heter, hann vi inte prova på på något riktigt ställe. Vi käkade det på en restaurang som låg 50 meter från där vi bor men jag tror inte det ger någon ärlig bild av maträtten i sig så jag lämnar betygsättandet åt sidan på den maträtten.

Men betyget på Bologna då? Ptja, med tanke på att staden inte bjöd på speciellt mycket får det väl bli en två respektabla Kennet Andersson av fem möjliga. Ingenting värt att se, men inte heller ukrainsk förortsmisär.

Imorgon blir det Pisa som mellanlandning, sen Toscana, vin och ännu mer vin.
Ny dag, nya möjligheter. Idag var planen att vi skulle lämna sol- och badidyllen Pescara bakom oss och ta sikte på Bologna som ligger närmare 40 mil norröver istället. Så blev även fallet, men längs den urtråkiga motorvägen låg ett annat delmål, nämligen San Marino.

Jag hade av någon anledning fått för mig att San Marino skulle vara pyttelitet, i stil med Vatikanstaten, men San Marino är faktiskt relativt stort ändå. Vatikanstaten är ungefär 500 meter om man mäter den längsta sträckan från ena sidan av landet till den andra sidan, och man kan som sagt gå runt landet på en timme ungefär. San Marino är dock närmare 15 kilometer om man mäter den längsta sträckan man kan mäta inom landet, och antalet invånare är ungefär 30 000 stycken.

Sverige är i jämförelse ungefär 1500 kilometer långt om man mäter från norr till söder för den som undrar. Man kan alltså lägga typ hundra San Marino på Sverige längdmässigt.

Väl inne i San Marino möttes vi av en massa rödlysen. Det var då längs landsvägen som tog oss från gränsen, eller gräns och gräns. Det var mer bara en skylt som visade att vi kommit in i landet. Sjukt irriterande och det tog alldeles för lång tid, och för mycket köande, att komma in i landet.

P1010688
Väl framme i huvustaden i San Marino, även den med samma namn som landet, tog vi oss via linbanan upp på San Marinos högsta punkt, en gammal borg med utsikt över hela landet. Ja, man såg faktiskt hela vägen till kusten som låg några mil bort.
Däruppe hade vi turen att springa på nån höjdare som precis kom ut frå, vad vi tror är, parlamentshuset. Han hoppade snabbt in i sin limousine och brummade iväg. Inte en enda autograf lämnade han den skiten. Buu för San Marinos parlamentsgubbar. Med ett såpass litet land tycker man att dom borde ha tid att hälsa på turisterna…


P1010696
Obligatorisk selfie framför parlamentshuset. Eller om byggnaden kanske är ett större utedass bara. Det skulle förklara politikerns skyndsamma försvinnande.


P1010701
Men från en härlig plats till en annan, utsikten från borgen däruppe var verkligen storslagen. Man kände stundtals brisarna av hur mäktig någon snubbe en gång i tiden varit som stått däruppe, pekat med hela handen och fått alla sina undersåtar att knåpa i trädgårdar, blivit piskade av vakter med mera för att förse ”herren på täppan” med lyxmåltid efter lyxmåltid.

Sätter härmed upp ett livsmål: jag ska bli enväldig härskare för ett litet område, precis sådär lagom stort att jag kan få enorma 15-rätters måltider varje dag. Furste Kausti von Kaustinen av furstendömet Kausti.com. För stället ska heta Kausti.com, ”första stället i världen som döpts efter världens kanske bästa blogg” får bli ställets slogan. Fem av fem fattiga riddare i betyg på den här idén!


P1010707
Mat hade dom i det här landet också. Piadina hette den här härligheten och den var nån slags mix av en tortilla-tacos och en pizza. Jag körde en med tomater, sallad, salami och chilikrydda på och den smakade typ precis som man kan tänka sig. Gottigottgott om än rätt enkelt. Chilikryddan var, för mig som tycker att vanlig filmjölk är snudd på för starkt, i starkaste laget men annars var det en väldans fräsch lunch. Vi hade även utsikt över hela landet från stället, och när lunchen då kostade ungefär 9 euro per person för mat + dricka på ett superturistigt ställe kan man inte låta bli att bli imponerad.

Betyg på San Marinoansk (?) piadina: fyra av fem Sibylla-hamburgare.


P1010713
På vägen ner från borgen/berget (borget?) tog vi en sväng förbi en lokal spritbutik med en väldigt trevlig ägare som glatt lät oss smaka lite av varje. Vi fick smaka en hel del lokala specialiteter, Marlene förälskade sig i pistaschlikören och det söta San Marinoianska (?) vita bubbelvinet. Jag blev imponerad av deras mjölklikör, så vi köpte en flaska av varje.


P1010767
Vi fick även med oss lite lokal choklad, men den åts upp illa kvickt utan att vi blev speciellt imponerande. San Marinos turistförsäljare verkar använda Euroshopper-choklad som dom säljer på alla naiva turister, och vi köpte det rakt av. Förpackningen var hyfsad i alla fall.

Betyg på San Marinos lokala drycker: fem av fem Carl-Jan Granqvist.
Betyg på San Marinos lokala chokladsorter: två av fem Adam Tensta.


P1010733
Slutligen passade vi på att ta en ”kungen och drottningen av Kausti.com-landet”-selfie också. Så här kommer det se ut om några år när jag krigat till mig en bit land i nåt obskyrt land (typ en bit av pruttstaden Falun).


P1010768
Nu befinner vi oss i Bologna för att utforska stadens spaghetti bolognese, men framförallt åkte vi hit för att vi kunde boka ett boende som ligger mellan San Marino och Venedig och som dessutom har tvättmaskin. Första gången i mitt liv där jag tagit sikte på ett resmål med enda anledningen att ”dom har en tvättmaskin”. Aja, nån gång ska vara den första för allt…

Det mest intressanta med vårat boende är att det har skateboards som nattduksbord. Vem gissar att det är en ung kille som hyr ut lägenheten vi bor i?

Imorgon kör vi Bologna, återkommer med en rapport då.
Semestern rullar på, och vi njuter något enormt. Vi har hunnit med en massa dom senaste dagarna, jag ska försöka sammanfatta det hela utan att bli allt för långrandig.


P1010341
Vi har gjort vår första båtutflykt från Neapel, vi tog turistfärjan över till Capri. Sen jag kom till Neapel och fick prova på den superba pizzan som dom tillagar här har jag nu gått från att mäta vad allt kostar i antal Big Macs (ABM) till att jämföra vad saken kostar i antal Neapel-pizzor (ANP), och resan till Capri var snudd på löjligt dyr.


P1010279
Tur och retur kostade den å-t-t-a Neapel-pizzor per person, vilket för er som inte kan räkna i valutan ANP innebär att resan kostade 40 euro per skalle. Hutlöst dyrt och en riktig turistfälla, men man har ju hört att man måste besöka ön om man väl är i närheten så vi sålde en njure var, betalade biljetten och satte oss på färjan som skulle ta oss dit.


P1010277
Väl där slängde vi iväg 2,5 Neapel-pizzor per skalle till på en båt-tour runt ön. Touren kördes av en typisk turistguideitalienare, vi kallar honom Fabio, och innehöll även dom klassiska pantertanterna.
För er som inte vet vad en pantertant är så är det en medelålders kvinna runt 50 som mer än gärna åker till mer sydliga breddgrader för att njuta av, och tjuta åt, dom unga förmågorna på plats. I det här fallet hade vi 2 + 1 pantertanter ombord. Alla tre satt och tittade trånande på vår båtkörande Fabio som elegant rattade den lilla jollen som vi färdades i runt ön. Så snart han gjorde någonting som det fanns möjlighet att jubla åt så passade så klart pantertanterna på att jubla högt med sitt typiska ”Wooooooooooo”-låtande parningsläte. Allt från att han lade i backen till att han slog på 80-talsmusiken i högtalarna på båten (Golden Hits kombinerat med Patricia med andra ord, stockholmsreferens för er som inte förstår den) så jublades det. Lagom pinsamt med andra ord.


P1010338
Men åter till Capri, hur var stället då? Nog var det vackert, och vattnet runt ön var azur-blått, men var det värt pengarna? Jag kan inte påstå det. Vi brände säkert 10-15 Neapel-pizzor per person totalt på den utflykten och jag tycker inte riktigt det var värt det. Men Marlene var mäkta nöjd och gillade stället, så det kanske beror på om man gillar små charmiga städer som är överprissatta eller inte. Mysigt var det absolut, men inte värt pengarna.



P1010349
Det är annars kul hur Marlene, som vanligtvis är så otroligt lugnt och ordentlig, har nån slags mat-ADHD :D Så snart hon fått i sig mer energi än en vad en bit hårt bröd innehåller så går hon totalt amok och blir som Tiger i Nalle Puh ungefär. ”Hörru hörru hörru, ska vi göra nåt? Kolla när jag spänner mig i åtta olika poser framför kameran kom nu ska vi gå snart Micke Micke Micke jag är uttråkad”. Sen går det en stund, en 5-10 minuter och sen är hon på normal nivå igen. Fett konstigt, men rätt gulligt ändå :D Ska försöka spela in henne när hon är som dampigast ska ni få se hur det låter.


P1010356
Men om vi släpper turist-idyllen Capri för den här gången kan vi ta oss vidare längs vår resväg. Vi lämnade sen Neapel, och körde bland alla tokarna i trafiken i stan, för att ta oss ut och vidare mot Amalfikusten. Kompisen Mats sa innan resan att ”Jag tror att Amalfikusten kan vara riktigt vackert”, men personligen hade jag inte så bra koll.


P1010381
Men först stannade vi till på vägen vid Pompei. Ni vet den där staden som begravdes i aska, nu grävts upp och sen dess används som tortyrläger för unga skolbarn som hellre vill sitta hemma och spela Minecraft istället för att gå och titta på trasiga och avspärrade ruiner.

Jag kan förövrigt informera att det här med att ha en digitalkamera på selfiepinnen utan möjlighet att se var man tar kortet är lite meckigt. Man ser inte riktigt om man riktar kameran rätt eller inte, därav en del av Pompei + en halv grön buske på selfien ovan.

Men hur var då Pompei?


P1010392
Den här bilden sammanfattar det hela rätt bra. Det var rätt öken. Det var jättemycket turister, nästan allt i hela staden var avspärrat av grindar och staket, det var över 40 grader varmt och det fanns ingenting speciellt att se. Är man intresserad av historia kan man säkert njuta av eländet, men varken jag eller Marlene var speciellt imponerade av stället.


P1010432
Den här delen av Pompei var väl helt okej ändå, med berget i bakgrunden och allt, men desto mer passande att bilden faktiskt togs utanför det inhängnade området…


P1010445
Men om Pompei var tråkigt och onödigt så var Sorrento och Amalfi-kusten desto vackrare. Nu fick vi inte ens några bilder från staden Amalfi, som är ännu vackrare, detta på grund av trafiken men vad gör det när resten av vägen var magisk ändå?


P1010507
Vägen slingrade sig längs med kusten, precis bredvid havet, och stundtals så var det så vackert så att man glömde bort att man satt och körde trafik på ett av dom värre ställen jag kört i mitt liv. Vägarna här var såpass trånga att det gick okej att möta en bil på rak väg, men mötte man bilar i kurvorna så var det trångt. Och som om inte det vore nog så slingrade det sig en sisådär 673 bussar fram längs vägarna också, alla i alldeles för hög fart och med tanken att ”Om jag tutar innan en kurva där jag inte ser runt så kan jag köra i full fart”.


P1010610
Här ser ni t.ex. ett av dom ställena där vi blev helt stillastående i 10 minuter eftersom två bussar möttes i en kurva. Då italienarna är helt efterblivna i såna här situationer så bildades det snabbt en kö bakom båda bussarna vilket ledde till att ingen av dom kunde backa ur situationen, dessutom surrar vespaåkarna fram som flugor kring hästbajs, men slutligen lyckades busschaufförerna lösa det hela genom att den vita bussen helt enkelt fickparkerade bussen vid gallret till höger om blommorna på bilden och då kunde bussen sen ta sig förbi (med 2 cm till godo bredvid våran bil).
Vi mötte även en bil såpass tajt att backspeglarna slog i varandra på bilarna, men tack och lov är backspeglarna på bilen fällbara vilket förhindrade eventuella skador.

Men herre gud vad hela Amalfikusten är vackert. Får ni någonsin chansen, ställ bilen i t.ex. Sorrento, hyr en vespa och kör kusten på vespan istället för med bil. För att köra bil längs den här, otroligt trånga, vägen ger även den mest erfarna bilföraren nåt slags ”vilket otroligt underbart landskap, men det är ju kaos överallt!”-magsår.


P1010577
Vi sov sen på ett hotell längs kusten, och det kostade typ ingenting. Frukosten serverades på deras terrass och det är den vackraste utsikten jag någonsin haft under en frukost. Så fantastiskt att bilder inte räcker till, ni måste besöka stället för att förstå hur magiskt vackert det är.


resvag-neapel-pescara
Vi har sen Neapel nu tagit oss ungefär 42 mil neråt, runt Sorrento och Amalfikusten och sen upp längs östkusten till Pescara. Här har vi spenderat tre dagar med sol och att tappa min mobiltelefon i marken så att den helt gett upp.

Jag har, likt den lokalsökande kulturreportern jag är, även noterat en hel del intressanta saker med det här landet och dess befolkning. Så klart kommer jag bjuder jag, helt gratis utan något krav på kausti.coms plusmedlemsskap, på dessa upptäckter:
– Mattiderna här är sena som synden, här äter man middag vid 22-tiden ungefär och många restauranger har öppet fram till 02:00. Sjukt skönt om man kört en resdag, kommer fram vid 21 på kvällen och ändå har gott om tid att gå ut och äta.
– Men inte på söndagar. Söndagar är dödsdagar i Italien och varenda italienare slutar plötsligt att existera. Allt blir öken och varenda affär verkar ha stängt.
– Butikerna är annars lite annorlunda mot Sverige. När vi gått in i någon mindre butik har det direkt dykt upp nån anställd som sen ”närvarat” (förföljt oss) under rundturen i butiken. Sjukt stressande och inte okej. Slutar alltid med att jag får panikångest, hyperventilerar och springer ut ur butiken gråtandes.
– Duscharna i landet har sjukt bra tryck överlag. Vet inte om det är så att vi haft tur eller inte, men t.o.m. den elektriska duschen vi hade i Neapel hade så sjukt bra tryck att jag trodde att en tsunami slagit till i badrummet. Marlene fick kasta sig in i badrummet, slå av vattnet och sen skrapa loss mig från duschkabinen.
– Duschkabinerna är även dom otroligt små, det är knappt så att en biff som jag får plats och att trycka in en eller två damer bredvid den här svärmorsdrömmen i duschkabinen är bara att glömma. Här är det ”solo-duscho” som gäller.
– Parkeringsregler existerar inte. Folk parkerar i utsidan av rondeller, i korsningar och italienarna fickparkerar som gudar, även i backar som lutar mer än den värsta stigningen av Mount Everest.
– Matbutikernas plastpåsar luktar frimärke. Ni vet om man slickar på ett frimärke, så luktar påsarna. Sjukt konstigt.
– Många kör långsamt på motorvägarna. Hastighetsgränsen är 130 här, men ändå kör folk 90 km/h och gemensamt för alla dessa är att dom har handen ut genom vänster framruta. Har ännu inte begripit exakt vad det innebär, men undersökningen pågår.

Imorgon ställer vi in siktet på Bologna med mellanlandning i San Marino, vi får se om någonting spännande händer och om det kommer nån rapport eller inte.
2015-06-16 14.40.33
Neapel fortsätter att leverera extra allt på viktkontot, idag körde vi precis som igår pizza till frukost. Det är dock inte så jätteilla som det låter, det är fortfarande så varmt att man inte kan äta mer än två gånger per dag. Och oftast äter man på kvällen för att man behöver få i sig mat, inte för att man är hungrig.
Vi har annars sprungit runt lite i staden och kikat lite smått i butikerna som finns här. Det är dock otroligt många småbutiker som man är livrätt för att gå in i eftersom det alltid står någon och råstirrar på en när man närmar sig dörren.

Men vi kan konstatera att det finns otroligt många klädbutiker här, antingen är det lyxmärken i stil med Prada, Gucci och liknande eller så är det herrbutiker som säljer kostymer, kavajer och skjortor. Vi var även in i en second hand-butik som sålde kläder per kilo, och det luktade så ofantligt mycket rök därinne att vi snabbt gav upp och gick vidare.


2015-06-16 19.09.33
Högst oklar skylt. Vi har sett tre stycken olika, och enligt Google Translate betyder det ”twinge” på engelska, men jag vette fasiken vad det skulle ha med parkeringsgarage eller tomma lokaler att göra. Det ordet betyder, såvitt jag kan förstå, nån slags smärta.

Högst oklart med andra ord.

2015-06-16 19.34.32
Annars har vi gett oss på att prova lite andra neapalianska (?) delikatesser. Först på tur stod ”sfogliatelle” som köptes på ett lokalt, förvånansvärt fräscht, cafe.


Bakverket skulle, enligt den informationen vi fått i förväg, vara en slags wienerbrödsliknande deg som sen fyllts med olika saker. Neapelianerna använder tydligen allt från citronskal till ricottaost i bakverken och jag kan inte säga att förväntningarna var skyhöga. Har man en gång ätit en svensk semla och sen provat bakverk utomlands inser man snabbt att man väldigt ofta blir besviken av det man får smaka utomlands på bagerier.

2015-06-16 19.39.37
Så här såg det hela ut, men ärligt talat var det ingen höjdare. Den hade värmts och innehöll apelsinsmaksatt ricottaost och det funkade bara inte alls ihop. Degen var alldeles för tjock och nästan svår att tugga och allt smakade liksom för mycket apelsin.

Betyg på sog… sfog… det där bakverket blir därför en av fem svenska semlor i betyg.

2015-06-16 19.48.38
Vi har även kostat på oss att prova en annan specialitet, och bara namnet på stället gjorde det värt att gå dit. Namnet Gay Odin påminner mer om en svensk bastuklubb än en godisbutik, men skillnaden mellan en butik som säljer choklad och att stoppa in saker i chokladbutiken på andra är å andra sidan inte sådär jättestor så det kanske är passande.

Vi gick i alla fall in på Gay Odin och köpte på oss tre stycken chokladpraliner var, och även om jag inte fick någon bild på pralinerna så var inte heller det någon jättehöjdare. Med ett kilopris på drygt 300 spänn så var den delen väl helt okej, men chokladen smakade inte sådär superspeciellt. Den första biten var mörk choklad som kan liknas vid Marabous bubbelchoklad, fast i lite annan form och den smakade väl finchoklad men inte alls lika extremt mycket choklad som den italienska glassen gör. Gelato-glassen med chokladsmak smakar typ 17 gånger mer choklad än vad chokladpralinen gjorde.
Den andra pralinen var en rund grej som såg ut som en liten munk fast i choklad, och den var en jävla likörpralin. Så från ingenstans fylldes hela min mun ner med äcklig likör så snart jag bitit i skiten, den andra hälften av likören sprutades rakt ut på gatan. Usch och fy fan. Inte okej med likörpraliner.
Den tredje pralinen var helt okej, choklad med pistagenötter ovanpå gjorde succé för smaklökarna. Å andra sidan hade nog även brinnande bensin smakat magiskt efter den där vidriga likörpralinen, så jag vet inte riktigt om betyget på den sista pralinen är rättvist eller inte.

Betyg på Gay Odin: två av fem Peter Siepen.

P1010203
Men Neapel är verkligen en geniunt mysig stad. Läget vid vattnet, folket, gatorna med mera gör att man bara myser av att vara här. Det är svårt att fånga en stads karaktär i enbart bilder och skrift, den dagen jag blir duktig på det skriver jag en bok och tjänar pengar på den istället för att lägga tid på bloggen, men jag rekommenderar verkligen att ni åker hit om ni har tankarna på att besöka Italien. Rom är massivare i sin framtoning, men ta gärna en tågresa till Neapel och spendera nån dag här.

P1010205
Annars blir jag mer och mer orolig för våran bil när jag går runt i staden här. En stor del av alla bilar här har skador lite här och där och även om vår bil står i ett parkeringsgarage så är jag livrädd för den dagen vi ska lämna staden. Därför har vi nu bestämt oss för att stanna två dagar extra i Neapel och förhoppningsvis får vulkanen Vesuvio ett nytt utbrott och begraver Neapel på samma sätt som den begravde Pompei. Då slipper vi i alla fall köra ut bilen i den här förbaskade idiottrafiken.

P1010209
Vi var annars nere och kände på vattnet idag, och det är faktiskt förvånansvärt varmt. Sen kan vi konstatera att den här bilden nog platsar på listan över ”topp 5 svärmorsdrömsbilder av Kausti”. Eller nej, den är definitivt etta där. Herre gud vilken bild.

P1010224
Selfiepinnen åkte även fram för att föreviga Vesuvios största ögonblick sen senaste utbrottet, det faktumet att jag och Marlene är på besök.

P1010231
Staden är verkligen supermysig.

P1010239
Kvällen avslutades med ännu en neapeliansk specialitet, och den här känner jag tar plats på en annan lista. ”Topp 10 onyttiga saker som tjockis-Kausti ätit och som även är ett facit på varför han snart kommer väga 100 kilo”-listan fick idag ännu en konkurrent i toppen. Friterad Calzone finns på menyn på många restauranger här i stan och jag var så klart tvungen att ge det hela en chans.

Och nog var det precis vad man fick också. En friterad inbakad pizza pizza fylld med ost, skinka och salami. Hur det smakade? Som det låter, det är ju gott med friterad mat men att trycka i sig en hel friterad pizza är verkligen inte mänskligt. Jag fick i mig 70% av den men kräks nu i min mun så fort jag tittar på bilden av eländet.

Betyg på friterade Calzonen: två av fem McDonalds-pommes frites. Ett poäng för smaken, och sen en till poäng för att dom friterat en fucking pizza och har det med på menyn.


glasoogonorodanaeapel
Avslutar med den här hjälten som satt på bordet mitt emot. Fem av fem Babsan i betyg på dom där glasögonen. Haha, kan inte sluta skratta när jag tittar på bilden. Vad har han på sig? Röda glasögon :D Herre gud vad roligt :D :D :D

Nej, sängdags nu. Alldeles för trött för det här. Natti!
12