Close

Monthly Archives juni 2015

P1010823
Bygg ett torn, misslyckas med det hela och dra dit hundratusentals turister. Det är Pisas, något underliga, succérecept. Nån smart individ har i alla fall lyckats lura hela världen att ett lutande torn minsann är det nya rosa och värt att ta en rejäl omväg för.

Personligen var jag inte superövertygad om att lutande torn är sådär jättefascinerande och frågade snällt min kära reskamrat om hon inte var sugen på att skippa eländet, som svar fick jag hennes ”jag försöker se arg ut fastän jag är lika skräckinjagande som en fluffig hundvalp”-look och jag förstod snabbt att den fluffiga hundvalpen minsann inte skulle missa det här magiska ”mästerverket” för allt smör i Småland.

Så vi lade glatt två timmars extra bilkörning längs Italiens, ändå riktigt bra, motorvägar för att spendera en halvdag i stekande värme och tittandes på ett torn som byggdes av en ingenjör som kommit att bli mest känd för sitt största misslyckande.


P1010906
Och väl framme på plats möttes vi av drygt femhundratusen försäljningstält som alla sålde muggar i form av tornet, vinflaskor i form av tornet och allt annat krimskrams som man kunnat förvänta sig vid en stor turistfälla. Min entusiasm ökade inte märkbart om vi uttrycker det milt, men när man ändå var på plats fick man ändå försöka få det hela överstökat.

Ett snabbt besök på McDonalds, som tråkigt nog inte hade dryckesmuggar i form av lutande tornet, och sen tog vi sikte på ingången som var några meter längre bort.


P1010822
Men oj vilken överraskning jag fick där när jag såg tornet för första gången. Det var inte sådär litet och trist som jag hade förväntat mig, utan det påminde mer om Taj Mahal än om nån liten trött turistattraktion i Skövde.


P1010862
Obligatorisk turistbild.


P1010881
Tornet är ungefär 55 meter högt och lutar nästan 4 meter från lodlinjen. Det är svårt att se på bilderna, men det lutar faktiskt mer än man kan tro innan man sett det. Visst, det kallas ”lutande tornet i Pisa” och det är klart att det lutar, men det är verkligen påtagligt mycket lutning när man är på plats.


P1010886
Det här kanske ger något slags perspektiv på hur mycket tornet faktiskt lutar.


P1010905
Hela området var annars väldigt fräscht, en jättegrön gräsmatta och några vita marmorbyggnader lyste verkligen upp inte bara tornet utan området i sig.


P1010836
Men sen hade vi så klart en hel del turister också, men det var ändå inte galet mycket folk där när vi var på plats. Vi är dock lite tidiga ute, dom flesta turisterna dyker upp i juli/augusti/september.
Men nog ser det kul ut när man ur fel vinkel fotar allt folk som står och försöker ta den perfekta turistbilden bredvid tornet :D


P1010937
Efter Pisa tog vi sen bilen och begav oss mot Toscana där vi bokat boende i två nätter framöver på en liten vingård strax sydväst om Florens. Verkar riktigt mysigt och det lokalproducerade vinet kostar typ 60 kronor per flaska och är magiskt.
P1010771
Bologna har börjat bra. Vi körde en större shoppingrunda för att kunna laga vår första egna mat, och där hittade vi vad man här i Italien kallar ”stinko rävogifto” i alkoholhyllan.
För dom säljer alkohol i alla butiker här, oavsett om det är en liten tobaksaffär runt hörnet eller ett storköp som det vi var på. 95-procentig sprit för en redig tisdagsfylla? Inga problem, affärerna har öppet till 22-23 och säljer det här überstarka giftet rakt över disk.


P1010782
Men något ännu viktigare inhandlades idag, nämligen en så kallad USB OTG-sladd. OTG står för ”räddar din rumpa om du tappar mobilen i golvet på semestern” och innebär att man, om din mobil stödjer standarden, kan plugga in en vanlig USB-enhet i telefonen utan att behöva krångla med installationer med mera. Så jag kunde plugga i en extern datormus, och sen enkelt betala mina räkningar trots att min touchskärm är stendöd. Direkt man pluggar in den dyker det upp en muspekare på skärmen och man kan navigera som vanligt. Det är inte supersmidigt, men man kan använda mobilen precis som man hade gjort med ett finger med en sån här adapter och det är guld att veta för er som i framtiden kommer tappa er mobil i backen. 9 euro kostade sladden mig, kom ihåg det när ni står där med barnets födelsebilder på mobilen, en trasig skärm och tårarna rinnandes ner för kinderna.


P1010791
Men Bologna ja, staden är lite småknasig och fylld av studenter. Staden har en miljon såna här ”romerska bågar” och seriöst har varenda hus i dom centrala delarna den här arkitekturen. Man undrar hur många kvadratmeter, och miljarder euro, som slösats på att bygga dessa?
Staden känns annars inte speciellt stor, och ”centrum” är typ 1×1 km stort. Man går igenom dom ”intressanta” delarna på en kvart och sen står man mest där och funderar vad man gör i stan egentligen. Men så kommer man på att man bokat boende i staden eftersom man behöver en tvättmaskin. Bak- och fram, ut- och in ger fyra användningar per par kalsonger men vi har nått den nivån för länge sen kan informeras. Nånstans är får man inse att Bologna ändå inte är så illa. Rena kläder, wiho!

Men staden är stor, det bor ungefär 380 000 personer här varav 80 000 är studenter. Invånarmässigt skulle det, om Bologna låg i Sverige, placera staden som den tredje största staden i Sverige efter Stockholm och Göteborg. Helt sjukt med tanke på att staden verkligen är helt öken…


P1010801
Men man får faktiskt ge staden en viss charm ändå. Vi råkade t.ex. springa på en live-orkester utanför en av kyrkorna i staden. Väldans mysigt, eller som Marlene här bredvid mig säger ”en superdupergulliggullmysig orkester”, och absolut värt ett pluspoäng i betygsättningen av staden.


P1010821
Annars finns det inte så mycket mer att rapportera från Bologna. Staden är typ okej, men absolut inte någonting man bör stanna för om man inte är i akut behov av en tvättmaskin. Spaghetti Bolognesen, eller ragu som den heter, hann vi inte prova på på något riktigt ställe. Vi käkade det på en restaurang som låg 50 meter från där vi bor men jag tror inte det ger någon ärlig bild av maträtten i sig så jag lämnar betygsättandet åt sidan på den maträtten.

Men betyget på Bologna då? Ptja, med tanke på att staden inte bjöd på speciellt mycket får det väl bli en två respektabla Kennet Andersson av fem möjliga. Ingenting värt att se, men inte heller ukrainsk förortsmisär.

Imorgon blir det Pisa som mellanlandning, sen Toscana, vin och ännu mer vin.
Ny dag, nya möjligheter. Idag var planen att vi skulle lämna sol- och badidyllen Pescara bakom oss och ta sikte på Bologna som ligger närmare 40 mil norröver istället. Så blev även fallet, men längs den urtråkiga motorvägen låg ett annat delmål, nämligen San Marino.

Jag hade av någon anledning fått för mig att San Marino skulle vara pyttelitet, i stil med Vatikanstaten, men San Marino är faktiskt relativt stort ändå. Vatikanstaten är ungefär 500 meter om man mäter den längsta sträckan från ena sidan av landet till den andra sidan, och man kan som sagt gå runt landet på en timme ungefär. San Marino är dock närmare 15 kilometer om man mäter den längsta sträckan man kan mäta inom landet, och antalet invånare är ungefär 30 000 stycken.

Sverige är i jämförelse ungefär 1500 kilometer långt om man mäter från norr till söder för den som undrar. Man kan alltså lägga typ hundra San Marino på Sverige längdmässigt.

Väl inne i San Marino möttes vi av en massa rödlysen. Det var då längs landsvägen som tog oss från gränsen, eller gräns och gräns. Det var mer bara en skylt som visade att vi kommit in i landet. Sjukt irriterande och det tog alldeles för lång tid, och för mycket köande, att komma in i landet.

P1010688
Väl framme i huvustaden i San Marino, även den med samma namn som landet, tog vi oss via linbanan upp på San Marinos högsta punkt, en gammal borg med utsikt över hela landet. Ja, man såg faktiskt hela vägen till kusten som låg några mil bort.
Däruppe hade vi turen att springa på nån höjdare som precis kom ut frå, vad vi tror är, parlamentshuset. Han hoppade snabbt in i sin limousine och brummade iväg. Inte en enda autograf lämnade han den skiten. Buu för San Marinos parlamentsgubbar. Med ett såpass litet land tycker man att dom borde ha tid att hälsa på turisterna…


P1010696
Obligatorisk selfie framför parlamentshuset. Eller om byggnaden kanske är ett större utedass bara. Det skulle förklara politikerns skyndsamma försvinnande.


P1010701
Men från en härlig plats till en annan, utsikten från borgen däruppe var verkligen storslagen. Man kände stundtals brisarna av hur mäktig någon snubbe en gång i tiden varit som stått däruppe, pekat med hela handen och fått alla sina undersåtar att knåpa i trädgårdar, blivit piskade av vakter med mera för att förse ”herren på täppan” med lyxmåltid efter lyxmåltid.

Sätter härmed upp ett livsmål: jag ska bli enväldig härskare för ett litet område, precis sådär lagom stort att jag kan få enorma 15-rätters måltider varje dag. Furste Kausti von Kaustinen av furstendömet Kausti.com. För stället ska heta Kausti.com, ”första stället i världen som döpts efter världens kanske bästa blogg” får bli ställets slogan. Fem av fem fattiga riddare i betyg på den här idén!


P1010707
Mat hade dom i det här landet också. Piadina hette den här härligheten och den var nån slags mix av en tortilla-tacos och en pizza. Jag körde en med tomater, sallad, salami och chilikrydda på och den smakade typ precis som man kan tänka sig. Gottigottgott om än rätt enkelt. Chilikryddan var, för mig som tycker att vanlig filmjölk är snudd på för starkt, i starkaste laget men annars var det en väldans fräsch lunch. Vi hade även utsikt över hela landet från stället, och när lunchen då kostade ungefär 9 euro per person för mat + dricka på ett superturistigt ställe kan man inte låta bli att bli imponerad.

Betyg på San Marinoansk (?) piadina: fyra av fem Sibylla-hamburgare.


P1010713
På vägen ner från borgen/berget (borget?) tog vi en sväng förbi en lokal spritbutik med en väldigt trevlig ägare som glatt lät oss smaka lite av varje. Vi fick smaka en hel del lokala specialiteter, Marlene förälskade sig i pistaschlikören och det söta San Marinoianska (?) vita bubbelvinet. Jag blev imponerad av deras mjölklikör, så vi köpte en flaska av varje.


P1010767
Vi fick även med oss lite lokal choklad, men den åts upp illa kvickt utan att vi blev speciellt imponerande. San Marinos turistförsäljare verkar använda Euroshopper-choklad som dom säljer på alla naiva turister, och vi köpte det rakt av. Förpackningen var hyfsad i alla fall.

Betyg på San Marinos lokala drycker: fem av fem Carl-Jan Granqvist.
Betyg på San Marinos lokala chokladsorter: två av fem Adam Tensta.


P1010733
Slutligen passade vi på att ta en ”kungen och drottningen av Kausti.com-landet”-selfie också. Så här kommer det se ut om några år när jag krigat till mig en bit land i nåt obskyrt land (typ en bit av pruttstaden Falun).


P1010768
Nu befinner vi oss i Bologna för att utforska stadens spaghetti bolognese, men framförallt åkte vi hit för att vi kunde boka ett boende som ligger mellan San Marino och Venedig och som dessutom har tvättmaskin. Första gången i mitt liv där jag tagit sikte på ett resmål med enda anledningen att ”dom har en tvättmaskin”. Aja, nån gång ska vara den första för allt…

Det mest intressanta med vårat boende är att det har skateboards som nattduksbord. Vem gissar att det är en ung kille som hyr ut lägenheten vi bor i?

Imorgon kör vi Bologna, återkommer med en rapport då.
Semestern rullar på, och vi njuter något enormt. Vi har hunnit med en massa dom senaste dagarna, jag ska försöka sammanfatta det hela utan att bli allt för långrandig.


P1010341
Vi har gjort vår första båtutflykt från Neapel, vi tog turistfärjan över till Capri. Sen jag kom till Neapel och fick prova på den superba pizzan som dom tillagar här har jag nu gått från att mäta vad allt kostar i antal Big Macs (ABM) till att jämföra vad saken kostar i antal Neapel-pizzor (ANP), och resan till Capri var snudd på löjligt dyr.


P1010279
Tur och retur kostade den å-t-t-a Neapel-pizzor per person, vilket för er som inte kan räkna i valutan ANP innebär att resan kostade 40 euro per skalle. Hutlöst dyrt och en riktig turistfälla, men man har ju hört att man måste besöka ön om man väl är i närheten så vi sålde en njure var, betalade biljetten och satte oss på färjan som skulle ta oss dit.


P1010277
Väl där slängde vi iväg 2,5 Neapel-pizzor per skalle till på en båt-tour runt ön. Touren kördes av en typisk turistguideitalienare, vi kallar honom Fabio, och innehöll även dom klassiska pantertanterna.
För er som inte vet vad en pantertant är så är det en medelålders kvinna runt 50 som mer än gärna åker till mer sydliga breddgrader för att njuta av, och tjuta åt, dom unga förmågorna på plats. I det här fallet hade vi 2 + 1 pantertanter ombord. Alla tre satt och tittade trånande på vår båtkörande Fabio som elegant rattade den lilla jollen som vi färdades i runt ön. Så snart han gjorde någonting som det fanns möjlighet att jubla åt så passade så klart pantertanterna på att jubla högt med sitt typiska ”Wooooooooooo”-låtande parningsläte. Allt från att han lade i backen till att han slog på 80-talsmusiken i högtalarna på båten (Golden Hits kombinerat med Patricia med andra ord, stockholmsreferens för er som inte förstår den) så jublades det. Lagom pinsamt med andra ord.


P1010338
Men åter till Capri, hur var stället då? Nog var det vackert, och vattnet runt ön var azur-blått, men var det värt pengarna? Jag kan inte påstå det. Vi brände säkert 10-15 Neapel-pizzor per person totalt på den utflykten och jag tycker inte riktigt det var värt det. Men Marlene var mäkta nöjd och gillade stället, så det kanske beror på om man gillar små charmiga städer som är överprissatta eller inte. Mysigt var det absolut, men inte värt pengarna.



P1010349
Det är annars kul hur Marlene, som vanligtvis är så otroligt lugnt och ordentlig, har nån slags mat-ADHD :D Så snart hon fått i sig mer energi än en vad en bit hårt bröd innehåller så går hon totalt amok och blir som Tiger i Nalle Puh ungefär. ”Hörru hörru hörru, ska vi göra nåt? Kolla när jag spänner mig i åtta olika poser framför kameran kom nu ska vi gå snart Micke Micke Micke jag är uttråkad”. Sen går det en stund, en 5-10 minuter och sen är hon på normal nivå igen. Fett konstigt, men rätt gulligt ändå :D Ska försöka spela in henne när hon är som dampigast ska ni få se hur det låter.


P1010356
Men om vi släpper turist-idyllen Capri för den här gången kan vi ta oss vidare längs vår resväg. Vi lämnade sen Neapel, och körde bland alla tokarna i trafiken i stan, för att ta oss ut och vidare mot Amalfikusten. Kompisen Mats sa innan resan att ”Jag tror att Amalfikusten kan vara riktigt vackert”, men personligen hade jag inte så bra koll.


P1010381
Men först stannade vi till på vägen vid Pompei. Ni vet den där staden som begravdes i aska, nu grävts upp och sen dess används som tortyrläger för unga skolbarn som hellre vill sitta hemma och spela Minecraft istället för att gå och titta på trasiga och avspärrade ruiner.

Jag kan förövrigt informera att det här med att ha en digitalkamera på selfiepinnen utan möjlighet att se var man tar kortet är lite meckigt. Man ser inte riktigt om man riktar kameran rätt eller inte, därav en del av Pompei + en halv grön buske på selfien ovan.

Men hur var då Pompei?


P1010392
Den här bilden sammanfattar det hela rätt bra. Det var rätt öken. Det var jättemycket turister, nästan allt i hela staden var avspärrat av grindar och staket, det var över 40 grader varmt och det fanns ingenting speciellt att se. Är man intresserad av historia kan man säkert njuta av eländet, men varken jag eller Marlene var speciellt imponerade av stället.


P1010432
Den här delen av Pompei var väl helt okej ändå, med berget i bakgrunden och allt, men desto mer passande att bilden faktiskt togs utanför det inhängnade området…


P1010445
Men om Pompei var tråkigt och onödigt så var Sorrento och Amalfi-kusten desto vackrare. Nu fick vi inte ens några bilder från staden Amalfi, som är ännu vackrare, detta på grund av trafiken men vad gör det när resten av vägen var magisk ändå?


P1010507
Vägen slingrade sig längs med kusten, precis bredvid havet, och stundtals så var det så vackert så att man glömde bort att man satt och körde trafik på ett av dom värre ställen jag kört i mitt liv. Vägarna här var såpass trånga att det gick okej att möta en bil på rak väg, men mötte man bilar i kurvorna så var det trångt. Och som om inte det vore nog så slingrade det sig en sisådär 673 bussar fram längs vägarna också, alla i alldeles för hög fart och med tanken att ”Om jag tutar innan en kurva där jag inte ser runt så kan jag köra i full fart”.


P1010610
Här ser ni t.ex. ett av dom ställena där vi blev helt stillastående i 10 minuter eftersom två bussar möttes i en kurva. Då italienarna är helt efterblivna i såna här situationer så bildades det snabbt en kö bakom båda bussarna vilket ledde till att ingen av dom kunde backa ur situationen, dessutom surrar vespaåkarna fram som flugor kring hästbajs, men slutligen lyckades busschaufförerna lösa det hela genom att den vita bussen helt enkelt fickparkerade bussen vid gallret till höger om blommorna på bilden och då kunde bussen sen ta sig förbi (med 2 cm till godo bredvid våran bil).
Vi mötte även en bil såpass tajt att backspeglarna slog i varandra på bilarna, men tack och lov är backspeglarna på bilen fällbara vilket förhindrade eventuella skador.

Men herre gud vad hela Amalfikusten är vackert. Får ni någonsin chansen, ställ bilen i t.ex. Sorrento, hyr en vespa och kör kusten på vespan istället för med bil. För att köra bil längs den här, otroligt trånga, vägen ger även den mest erfarna bilföraren nåt slags ”vilket otroligt underbart landskap, men det är ju kaos överallt!”-magsår.


P1010577
Vi sov sen på ett hotell längs kusten, och det kostade typ ingenting. Frukosten serverades på deras terrass och det är den vackraste utsikten jag någonsin haft under en frukost. Så fantastiskt att bilder inte räcker till, ni måste besöka stället för att förstå hur magiskt vackert det är.


resvag-neapel-pescara
Vi har sen Neapel nu tagit oss ungefär 42 mil neråt, runt Sorrento och Amalfikusten och sen upp längs östkusten till Pescara. Här har vi spenderat tre dagar med sol och att tappa min mobiltelefon i marken så att den helt gett upp.

Jag har, likt den lokalsökande kulturreportern jag är, även noterat en hel del intressanta saker med det här landet och dess befolkning. Så klart kommer jag bjuder jag, helt gratis utan något krav på kausti.coms plusmedlemsskap, på dessa upptäckter:
– Mattiderna här är sena som synden, här äter man middag vid 22-tiden ungefär och många restauranger har öppet fram till 02:00. Sjukt skönt om man kört en resdag, kommer fram vid 21 på kvällen och ändå har gott om tid att gå ut och äta.
– Men inte på söndagar. Söndagar är dödsdagar i Italien och varenda italienare slutar plötsligt att existera. Allt blir öken och varenda affär verkar ha stängt.
– Butikerna är annars lite annorlunda mot Sverige. När vi gått in i någon mindre butik har det direkt dykt upp nån anställd som sen ”närvarat” (förföljt oss) under rundturen i butiken. Sjukt stressande och inte okej. Slutar alltid med att jag får panikångest, hyperventilerar och springer ut ur butiken gråtandes.
– Duscharna i landet har sjukt bra tryck överlag. Vet inte om det är så att vi haft tur eller inte, men t.o.m. den elektriska duschen vi hade i Neapel hade så sjukt bra tryck att jag trodde att en tsunami slagit till i badrummet. Marlene fick kasta sig in i badrummet, slå av vattnet och sen skrapa loss mig från duschkabinen.
– Duschkabinerna är även dom otroligt små, det är knappt så att en biff som jag får plats och att trycka in en eller två damer bredvid den här svärmorsdrömmen i duschkabinen är bara att glömma. Här är det ”solo-duscho” som gäller.
– Parkeringsregler existerar inte. Folk parkerar i utsidan av rondeller, i korsningar och italienarna fickparkerar som gudar, även i backar som lutar mer än den värsta stigningen av Mount Everest.
– Matbutikernas plastpåsar luktar frimärke. Ni vet om man slickar på ett frimärke, så luktar påsarna. Sjukt konstigt.
– Många kör långsamt på motorvägarna. Hastighetsgränsen är 130 här, men ändå kör folk 90 km/h och gemensamt för alla dessa är att dom har handen ut genom vänster framruta. Har ännu inte begripit exakt vad det innebär, men undersökningen pågår.

Imorgon ställer vi in siktet på Bologna med mellanlandning i San Marino, vi får se om någonting spännande händer och om det kommer nån rapport eller inte.
2015-06-16 14.40.33
Neapel fortsätter att leverera extra allt på viktkontot, idag körde vi precis som igår pizza till frukost. Det är dock inte så jätteilla som det låter, det är fortfarande så varmt att man inte kan äta mer än två gånger per dag. Och oftast äter man på kvällen för att man behöver få i sig mat, inte för att man är hungrig.
Vi har annars sprungit runt lite i staden och kikat lite smått i butikerna som finns här. Det är dock otroligt många småbutiker som man är livrätt för att gå in i eftersom det alltid står någon och råstirrar på en när man närmar sig dörren.

Men vi kan konstatera att det finns otroligt många klädbutiker här, antingen är det lyxmärken i stil med Prada, Gucci och liknande eller så är det herrbutiker som säljer kostymer, kavajer och skjortor. Vi var även in i en second hand-butik som sålde kläder per kilo, och det luktade så ofantligt mycket rök därinne att vi snabbt gav upp och gick vidare.


2015-06-16 19.09.33
Högst oklar skylt. Vi har sett tre stycken olika, och enligt Google Translate betyder det ”twinge” på engelska, men jag vette fasiken vad det skulle ha med parkeringsgarage eller tomma lokaler att göra. Det ordet betyder, såvitt jag kan förstå, nån slags smärta.

Högst oklart med andra ord.

2015-06-16 19.34.32
Annars har vi gett oss på att prova lite andra neapalianska (?) delikatesser. Först på tur stod ”sfogliatelle” som köptes på ett lokalt, förvånansvärt fräscht, cafe.


Bakverket skulle, enligt den informationen vi fått i förväg, vara en slags wienerbrödsliknande deg som sen fyllts med olika saker. Neapelianerna använder tydligen allt från citronskal till ricottaost i bakverken och jag kan inte säga att förväntningarna var skyhöga. Har man en gång ätit en svensk semla och sen provat bakverk utomlands inser man snabbt att man väldigt ofta blir besviken av det man får smaka utomlands på bagerier.

2015-06-16 19.39.37
Så här såg det hela ut, men ärligt talat var det ingen höjdare. Den hade värmts och innehöll apelsinsmaksatt ricottaost och det funkade bara inte alls ihop. Degen var alldeles för tjock och nästan svår att tugga och allt smakade liksom för mycket apelsin.

Betyg på sog… sfog… det där bakverket blir därför en av fem svenska semlor i betyg.

2015-06-16 19.48.38
Vi har även kostat på oss att prova en annan specialitet, och bara namnet på stället gjorde det värt att gå dit. Namnet Gay Odin påminner mer om en svensk bastuklubb än en godisbutik, men skillnaden mellan en butik som säljer choklad och att stoppa in saker i chokladbutiken på andra är å andra sidan inte sådär jättestor så det kanske är passande.

Vi gick i alla fall in på Gay Odin och köpte på oss tre stycken chokladpraliner var, och även om jag inte fick någon bild på pralinerna så var inte heller det någon jättehöjdare. Med ett kilopris på drygt 300 spänn så var den delen väl helt okej, men chokladen smakade inte sådär superspeciellt. Den första biten var mörk choklad som kan liknas vid Marabous bubbelchoklad, fast i lite annan form och den smakade väl finchoklad men inte alls lika extremt mycket choklad som den italienska glassen gör. Gelato-glassen med chokladsmak smakar typ 17 gånger mer choklad än vad chokladpralinen gjorde.
Den andra pralinen var en rund grej som såg ut som en liten munk fast i choklad, och den var en jävla likörpralin. Så från ingenstans fylldes hela min mun ner med äcklig likör så snart jag bitit i skiten, den andra hälften av likören sprutades rakt ut på gatan. Usch och fy fan. Inte okej med likörpraliner.
Den tredje pralinen var helt okej, choklad med pistagenötter ovanpå gjorde succé för smaklökarna. Å andra sidan hade nog även brinnande bensin smakat magiskt efter den där vidriga likörpralinen, så jag vet inte riktigt om betyget på den sista pralinen är rättvist eller inte.

Betyg på Gay Odin: två av fem Peter Siepen.

P1010203
Men Neapel är verkligen en geniunt mysig stad. Läget vid vattnet, folket, gatorna med mera gör att man bara myser av att vara här. Det är svårt att fånga en stads karaktär i enbart bilder och skrift, den dagen jag blir duktig på det skriver jag en bok och tjänar pengar på den istället för att lägga tid på bloggen, men jag rekommenderar verkligen att ni åker hit om ni har tankarna på att besöka Italien. Rom är massivare i sin framtoning, men ta gärna en tågresa till Neapel och spendera nån dag här.

P1010205
Annars blir jag mer och mer orolig för våran bil när jag går runt i staden här. En stor del av alla bilar här har skador lite här och där och även om vår bil står i ett parkeringsgarage så är jag livrädd för den dagen vi ska lämna staden. Därför har vi nu bestämt oss för att stanna två dagar extra i Neapel och förhoppningsvis får vulkanen Vesuvio ett nytt utbrott och begraver Neapel på samma sätt som den begravde Pompei. Då slipper vi i alla fall köra ut bilen i den här förbaskade idiottrafiken.

P1010209
Vi var annars nere och kände på vattnet idag, och det är faktiskt förvånansvärt varmt. Sen kan vi konstatera att den här bilden nog platsar på listan över ”topp 5 svärmorsdrömsbilder av Kausti”. Eller nej, den är definitivt etta där. Herre gud vilken bild.

P1010224
Selfiepinnen åkte även fram för att föreviga Vesuvios största ögonblick sen senaste utbrottet, det faktumet att jag och Marlene är på besök.

P1010231
Staden är verkligen supermysig.

P1010239
Kvällen avslutades med ännu en neapeliansk specialitet, och den här känner jag tar plats på en annan lista. ”Topp 10 onyttiga saker som tjockis-Kausti ätit och som även är ett facit på varför han snart kommer väga 100 kilo”-listan fick idag ännu en konkurrent i toppen. Friterad Calzone finns på menyn på många restauranger här i stan och jag var så klart tvungen att ge det hela en chans.

Och nog var det precis vad man fick också. En friterad inbakad pizza pizza fylld med ost, skinka och salami. Hur det smakade? Som det låter, det är ju gott med friterad mat men att trycka i sig en hel friterad pizza är verkligen inte mänskligt. Jag fick i mig 70% av den men kräks nu i min mun så fort jag tittar på bilden av eländet.

Betyg på friterade Calzonen: två av fem McDonalds-pommes frites. Ett poäng för smaken, och sen en till poäng för att dom friterat en fucking pizza och har det med på menyn.


glasoogonorodanaeapel
Avslutar med den här hjälten som satt på bordet mitt emot. Fem av fem Babsan i betyg på dom där glasögonen. Haha, kan inte sluta skratta när jag tittar på bilden. Vad har han på sig? Röda glasögon :D Herre gud vad roligt :D :D :D

Nej, sängdags nu. Alldeles för trött för det här. Natti!
P1010143
När vi varit i Rom har man stundtals märkt av att folk här inte riktigt har ”is i magen” som vi i Sverige brukar säga det. Tunnelbanan t.ex., i Stockholm får man ilskna blickar om man ställer sig i vägen för folk som ska av, här är det ”UR VÄGEN, JAG SKA OMBORD” som gäller istället.
Övergångsställen är osynliga här, bilförarna gasar bara på och ignorerar alla som vill komma över vägen tills dess att bilföraren blir satt i situationen att om han kör så dödar han någon. Då kan han tänka sig att stanna, annars bränner dom bara rakt förbi.
Och när vi skulle köa till bussen igår, då ställer vi oss snällt i kön för att kontrollanten ska kunna få det lättare. Men vad gör italienarna? Dom ställer sig taktiskt så nära bagageinkastningen på bussen dom kan för att på så vi kunna komma ombord snabbast. Detta leder till att det blir enormt trångt och alla försöker samtidigt komma ombord via den enda ingången som finns.

Som den ursvensken jag är (jaja, jag har finskt påbrå och efternamn och har bott utomlands några år) kan jag så klart inte låta bli att knyta näven i fickan över hur dom annars så trevliga italienarna är såna jubelidioter när det gäller enkel vett och sans.
Men innan vi åkte till Italien bokade vi en bil via Hertz. Jag läste även lite om hur trafiken fungerar här och alla var rätt samstämmiga: italienarna må vara dåliga på att köa, men när det kommer till bilkörning är dom helt galna. Jag reflekterade inte ens över det, utan tänkte mer att ”Så länge man tar det lugnt ska det inte vara nån fara, jag har kört bil i New York, i Chicago där förarna var sämst och jag har gått över övergångsställen i Kambodja. ”I got this” som man brukar säga.

P1010164
Vi hämtade ut våran Toyota Aygo av Hertz, och tjejen i kassan frågade om vi inte skulle hyra en starkare bil än så. Som dom alltid brukar göra. ”It is very weak” tillade hon och jag tackade nej till merförsäljningen. ”Do you want extra insurance?” frågade hon också och pekade på att om vi pajar bilen, eller om den blir stulen, så blir vi skyldiga mellan 1300 och 2000 euro. Jag frågade glatt hur mycket extraförsäkringen gick på och när hon konstaterade att den skulle kosta ungefär 700 euro för den tiden vi ska ha bilen sa vi tack och hej.

2015-06-14 13.51.22
Visst, man kan inte komma ifrån att bilen är riktigt riktigt slö. Den är såpass slö att den toppar vid 100 kilometer i timmen om det lutar lite uppför och den skulle inte ens uppnå maxhastigheten för motorvägen (som är 130 km/h i Italien) om man så körde den nedför en spikrak 90-gradig bergsvägg. Man brukar säga ”Jo, den gör 0-130 på en halv tank” om bilarna är riktigt sega, den här gör inte ens 0-130 under sin fulla livstid om man så spänner fast den på en raket och skjuter iväg den. Raketen skulle istället fastna vid 107 km/h Toyotans luftmotstånd ökar exponentiellt så fort man kommer över 100 km/h.

Men den är rätt rolig och köra, och den stannar inte upp trafiken. Så den duger fint för oss. Vi har löst det som så att i dom få fallen vi behöver köra om någon annan bil så hoppar jag helt enkelt ur i farten, lyfter upp bilen och springer förbi den som vi behöver köra om. Det är det enda realistiska sättet att fixa det.

Men trafiken. Herrejävlar hur italienarna kör. Jävla idiotskititaliernare som kan dra åt helvete. Så fucking illa är det. Vi körde iväg med bilen och kom ut på första uppfarten till motorvägen, då kommer det en italienare som tycker att ”äsch, bara för att det är enfiligt betyder det inte att Fabio inte kan få plats. Fabio kan dessutom köra brum brum fort fort” så han prejar sig helt enkelt in bredvid mig och svischar förbi. Blinkers existerar inte, hastighetsskyltarna är plumpen-siffror, står det 60 på skylten innebär det att ”om jag inte plumpar här får jag sätta en etta framför siffran, så fort får jag köra” och heldragna linjer är bara estetiska. Fabio tycker att dom är vackra, men dom fyller ingen funktion.
Omkörningarna Fabio och hans landsmän gör handlar sen mer om att få andra att flytta på sig, ”finns det inte plats är det upp till dig som ligger ivägen för Fabio att flytta på dig”.
Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet, men trafiken är ungefär 78 gånger värre än jag förväntade mig. Herregud vad illa det är.


P1010162
Motorvägarna var dock lättare att köra på, ligger man bara i höger fil så är det ingen som stör en. Men det finns bara en motorväg mellan Rom och Neapel och den är privatägd, något som gör att man får betala typ 20 euro för att köra hela sträckan. Så vi bestämde oss att svänga av och köra en mindre väg istället. Och efter ungefär 3 minuter stötte vi på den här staden som låg mitt uppe i en backe. Bilder gör den inte rättvisa, men det är helt sjukt hur dom byggt städerna högt uppe i långa backar. Sjukt otympligt att ta sig fram när det är uppförsbacke vart än man ska.

rometoterracino
Efter en stunds åkande kom vi sen in på den rakaste vägen jag åkt i hela mitt liv. Den går mellan Rom och Terracina och det är över 5 mil med en i stort sett spikrak väg. Man ser hur långt som helst framåt, och det känns ruskigt konstigt att bara ligga och köra utan att behöva koncentrera sig på någonting alls.
Kom då på att det minsann inte bara finns en backkamera på bilen, trots att dörrarna låter som om man stänger en plåtlåda, utan att den även har farthållare! Men trots en massa fipplande med den fick jag aldrig riktigt till det. Tills jag kom på att farthållaren i den här bilen fungerar lika bra som en tegelsten under pedalen gör som farthållare. Farthållaren på bilen låser bara hur snabbt man kan köra, så man måste gasa manuellt själv och så stryper bilen hastigheten vid den hastighet som man stängt in… Vilken jävla skit, helt sjukt kasst :D


rallybilsvag
När vi sen kom av den här vägen åkte vi över några mindre berg, och då var det istället rallyväg och man fick känna sig lite manlig med snudd på 180-graderskurvor och en massa G-krafter i svängarna. Lock i öronen fick man också.

Vi kom sen fram till Napo… Napl… Neap… jag hoppar av någon anledning mellan Neapel, Napoli och Naples huller om buller. Neapel är väl den svenska stavningen, Napoli den italienska och Naples är den engelska stavningen. Jag hoppar friskt mellan dom alla.

2015-06-14 18.45.54
Vi parkerade vår bil i ett parkeringshus, utan större problem och åkte sen för att möta upp Fabrizio som vi bokat boende med. Och herre gud vilken man. Nu är jag en förvisso en kille som gillar tacos, men jag tror minsann att jag för en kortare stund funderade kring att ta ett kliv in i garderoben, komma ut därifrån, gifta mig med Fabrizio för att sen fly landet tillsammans med honom. Herre gud vilken man han var.
Marlene började snabbt dregla och jag fick illa kvickt tömma min ryggsäck och kasta den över huvudet på henne för att hon inte skulle göra slag i samma sak innan jag hunnit före och paxa denne magnifika man.

Han lämnade snabbt över nycklarna till lägenheten och försvann innan jag hann göra slag i garderobstankarna, men jag tror minsann att både jag och Marlene gemensamt mumlade ”Fabrizio, vilken karl!” både en och tre gånger i kör inatt.


P1010166
Neapel är annars otroligt vackert. Det är ruskigt varmt, stundtals tror jag vi är uppe och nosar över 40 grader i solen, men det är verkligen vackert.

P1010174
Borgen som ligger i viken passar verkligen in perfekt, och man får lite lust att smyga in där och skjuta kanoner mot båtarna som ligger i viken.

P1010193
Påminner mycket om Nice i Frankrike med sitt läge vid Medelhavet, strandpromenaden med mera. Deras specialitet är pizza och vi har så klart inte snålat med testandet. Igår kväll tog vi sikte på första bästa restaurang eftersom vi var sent ute och det var söndag, så vi hamnade på ett ställe som hette Umbertos.


2015-06-14 22.02.38
Jag beställde in en seafood-pizza och fick ett mästerverk på en tallrik. Titta på den, hur snyggt är inte det där? 10 euro kostade den, vilket får ses som helt okej med tanke på att jag betalat mer för en sunkig pizza i Stockholm än vad den här kostade.


P1010180
Idag tog vi sen sikte på en pizzeria vid namn Napoli In Bocca, något Marlene säger betyder ”Neapel i munnen” och oavsett om det är sant eller inte tänker jag inte googla det och kika upp sanningshalten i det uttalandet. Tycker namnet är mäkta passande.

Servitören, och tillika pizzabagaren, som äger stället kom direkt fram till oss med blöta papper som vi fick tvätta händerna med. Jag tog det som ett tecken på att man ska äta pizzan med händerna, men vet inte riktigt om så är fallet.
Vi blev i alla fall informerade om att det fanns två pizzor att välja på. En utan ost och en med ost. Vi beställde en av varje och in kom någonting som såg rätt tråkigt ut.

P1010183
Men dra mig baklänges vad gott det var. Degen smakade lite smått bränt, precis som pizzan kvällen före, men inte på ett dåligt sätt utan på ett sätt som kan liknas vid hur grillat kött smakar grillat på ett positivt sätt sett till hur stekt kött smakar mindre gott än grillat kött.
Jag tog pizzan utan ost, och tomatsåsen på den där tillsynes tråkiga pizzan var så sjukt jävla god.


P1010185
Visst, dom hade ingen kebabpizza men man kände ju hur fräscha dom här pizzorna var i jämförelse. Efter att ha smällt i mig hela pizzan påverkade det mig inte alls, så jag åt en fjärdedel av Marlenes också. Ändå blev jag inte ett dugg ”degig” efteråt som man annars blir av svensk pizza.

Och när vi sen bad om notan kom killen fram och sa ”10 euros please”. Inte per person, utan totalt för två pizzor och varsin cola. Den bästa pizzan jag ätit i hela mitt liv kostade då alltså mindre än 50 kronor totalt med dryck och servering. Wow…
Jag är frälst, italiensk mat är verkligen så sjukt bra. Fem av fem Paolo Roberto i betyg på Italiens mat än så länge.
Rom bjuder på en massa sevärdheter om man aldrig varit där. Spanska tråktrappan, Colloseum, Pantheon och Vatikanstaten är alla saker som måste hinnas med. När man då bara har några få dagar på sig innebär det svintidiga morgnar och full rulle från början.

Här nånstans måste jag börja med att säga att jag tycker Frankrike och Italien påminner en hel del om varandra. Gatorna känns väldigt lika i sin utformning, invånarna är ganska lika utseendemässigt, vädret är ungefär likvärdigt och det finns en massa andra saker som påminner om varandra. Men. Det finns en stor skillnad, och det är att människorna i Italien är så fruktansvärt otroligt fantastiska. Tro mig, jag kan hitta fel i det mesta men det italienska folket har helt charmat brallorna av mig.
Under letandet efter uppsamlingsplatsen fick vi hjälp av en ”You want to buy ticket?”-försäljare, såna som har som jobb att vara irriterande var jättehjälpsamma allihopa. Sen har vi fått hjälp av inkastare som sett att vi är vilse, vi har pratat med 4-5 italienare som alla gör sitt bästa för att hjälpa till oavsett engelskakunskap och varenda person vi hyr boende av är bland det trevligaste jag träffat i mitt liv. För att inte tala om restaurangägarna när man äter ute. Alla är så magiskt trevliga att jag funderar på att kasta ut Marlene och istället skaffa mig en skäggig medelålders italienare som ser ut lite som Baloo i Djungelboken.

P1000726
Men på tal om Baloo, vi hade igår siktet inställt på Vatikanstaten. Ett ställe som är såpass strikt att dom har klädkod, inga shorts för män och kvinnor och män måste täcka både benen och axlarna för att få komma in. När det nu var närmare 40 grader i solen under dagen blev detta lite av ett problem, och irritationen växte än mer när man väl på plats insåg att en stor del av alla besökare fuskade med vad dom hade på sig.
Men jag och Marlene körde en äkta Vatikanen-klädsel med jeans och skjorta för egen del och somrig långklänning för hennes del, det blev mer autentiskt på så vis.

Vår guide ser ni på bilden ovan och hon hette Dora, ”Like Dora the Explorer” informerade hon (säkert för miljonte gången i sitt liv) men vi fnissade alla ändå åt hennes småtorra humor.


P1000731
Här ser vi Dora the Explorer med en guldig boll. ”En guldig boll?” undrar kanske ni nu, men jag måste erkänna att Dora the Explorer var en så otroligt tråkig guide att jag nog stundtals hade funnit mer nöje i att smörja in min mage i trasiga glasflaskor än att lyssna på henne.

P1000766
Vädret, och avsaknaden av ventilation i stora delar av byggnaderna, gjorde inte heller det hela bättre. Och som grädde på moset var det ungefär hundraelva miljoner människor på besök just idag.
Okej, inte så många men tydligen har dom i genomsnitt 28 000 turister på besök under högsäsongen. Alla betalar ungefär 300-500 kr per biljett. Blir fina pengar rakt ner i påvens svarta hål till fickor.

Men när vi gått in där så kunde jag ändå inte låta bli att hänföras av målningarna som fanns därinne. Jag hade förväntat mig någonting i stil med ett museum där det hänger lite konst på väggarna, där Michelangelo målat lite i taket på Sixtinska Kapellet och sen nån staty här och där. Det fanns liiiite mer än så att se om man säger så…

P1000768
Titta bara på takmålningarna. Detaljerna här är löjliga, och det här var bara ett av säkert 20-30 tak som vi fick se under våra vandringar genom museet.


P1000777
Man måste ha sett helt efterbliven ut när man gick där och konstant stirrade upp i taket, men man kunde inte låta bli när mästerverk på mästerverk uppenbarar sig ovanför ens huvud.


P1000802
Här ser ni annars några vävda mattor som är en sisådär 500 år gamla. Dom användes enligt guiden för att hålla alla dessa rum varma förr i tiden när det inte fanns någon central värmekälla att tillgå.


P1000811
Men åter till taken. Se på detta…

P1000814
Man undrar ju hur många timmar det tagit att göra någonting sånt här?

P1000815
Eller om personen som gjorde detta någonsin fick höra ”Du är inte tillräckligt bra på abstrakt konst för att få ett MVG i bild”…


P1000829
Ska försöka att inte mata er med så många takbilder, men kom inte och säg att det här inte är makalöst.


P1000851
Någonting sånt här skulle man ha hemma i vardagsrumstaket.


P1000855
Men visste ni förresten att Vatikanstaten, trots att staten går att promenera runt på en timme, har en egen brandstation med 30 anställda?
Dom kallar den för ”Corps of Firefighters of the Vatican City State” vilket känns en aning… skumt.


P1000889
Vatikanen-selfie, dock utan selfiepinne eftersom det var så förbenat trångt därinne.


P1000901
Men efter tre timmars tjatande av Dora the Explorer så var vi slutligen framme vid målet för touren, Sixtinska kapellet. Taket har målats av Michelangelo, en kis som visade sig vara rätt lurig. Dels var han en skulptör och inte en målare när han blev tillfrågad om att måla stället, men sen gjorde han även två ganska vågade saker. Dels målade han alla människor nakna, någonting som det blev ett jäkla ståhej om efteråt. Det slutade faktiskt med att en herre vid namnet Daniele da Volterra fick i uppgift att måla över alla kön när det efter Michelangelos död bestämdes att nakenhet var ”ajabaja” och målningarna riskerade att helt målas över.
Sen målade Michelangelo även Adam med en navel, trots att han egentligen inte borde ha en eftersom han skapades av Gud och därmed inte borde ha haft en moder. Mycket ståhej kring det hela, men tror inte han blev straffad för det. Lyssnade dock vid det här laget inte alls på Dora the Explorer så jag kan ha missat någon vital del. Den här bloggen är skriven av en kille som är urkass på historia och ännu sämre att lyssna på turistguider som är tråkiga, så använd inte det här inlägget som källa för något arbete om ni vill gå ur skolan med äran i behåll.

Sixtinska kapellet visade sig dock vara lite av en besvikelse, dels fick man inte prata därinne men sen fick man heller inte fota stället. Och som om det inte var nog efterhöll detta av otroligt griniga vakter och en speaker som skrek ut ”SILENCE” i högtalarsystemet var tredje minut. Otroligt otrevlig stämning, och det påminde mer om Achmed än om något mäktigt.

P1000917
När vi kom till Vatikanstaten på morgonen fick vi höra att Peterskyrkan tyvärr skulle vara stängd för dagen. Detta på grund av att Påven skulle ha ett möte med 80 000 scouter.
Men precis när vi gått igenom Sixtinska Kapellet kom vår guide fram och informerade oss om att kyrkan precis öppnat. Så vi fick vara bland dom första som fick access till kyrkan av alla 30 000 turisterna på plats.

P1000913
Och om Sixtinska kapellet dominerade med att vara ganska tråkigt så var Peterskyrkan desto mäktigare. Den var verkligen enorm och såpass stor ATT JAG MÅSTE SKRIVA I CAPS LOCK FÖR ATT NI SKA FÖRSTÅ HUR STOR DEN VAR. Så stor var den. Glöm alla kyrkor ni har varit inne i, eller ta dom gånger tio. Den här kyrkan får ärligt talat plats med minst 10 stycken sådana inuti sig. Då kanske ni börjar få ett grepp om hur enorm den var.

P1000962
Vi betalade sen dom sju eurona som det krävdes extra för att få komma högst upp på kyrkan, där man kan se ut över Rom. Utsikten var väl bra, men än mäktigare var…

P1000952
… att man fick stå högst uppe i kyrkan och titta ner. Höjdskräcken var total men ack så mäktigt det var.

Alltså, jag skulle kunna skriva flera miljoner rader om Vatikanstaten. Sammanfattar några av dom intressanta sakerna som vi lärde oss i punktform:
– Det bor idag 400 personer innanför murarna.
– Ingen av dessa är kvinna. Hela staten är alltså en korvfest. Lite homo-varning på det.
– Vatikanstaten kom till 1929 för att påven inte bara skulle vara påve, utan även ett statsöverhuvud.
– Alla påvar har ett eget emblem, som innehåller en insekt/djur/träd eller liknande. Humlor, skalbaggar, ekträd med mera har alla prytt olika påvars emblem.
– Alla påvar är begravda i källaren av kyrkan i Vatikanstaten. Vi gick förbi alla gravarna, det var dock fotoförbud där.

P1000972
Vakterna är dock värda en bild. Vaktstyrkan kommer ursprungligen från Schweiz av någon oklar anledning, något man kan se på deras otroligt… unika kläder.

P1010001
Obligatorisk selfie ute på torget utanför Vatikanen.


P1010081
På kvällen tog vi oss sen i kragen och rundade av Rom med en mysig vandring vid Colosseum. Otroligt vackert och otroligt mycket bättre än att besöka Colosseum på dagtid. Rekommenderas starkt.

Nästa inlägg blir bilkaos, idiotkörningar och muppar på vägen. Och kanske lite pizza. Arrivederci!
Vi anlände ju till Rom bra sent vilket gjorde att Marlene slocknade snabbare än du kan uttala ordet hårdvaruinkompatibilitetsfel. Jag tog en 45 minuter på mig att somna vilket gav mig möjligheten att uppleva alla ljud ikring oss. Allt från skällande hunden till mannen som måste somnat på innergården eftersom hans snarkningar hördes såpass tydligt.

2015-06-12 11.11.06
Frukosten idag bestod annars av det som fanns i hotellets kök. Det är ett lägenhetshotell så vi har ett eget rum med dusch och toalett sen delar vi på köket. Där bjöds vi på lite croissanter, flingor och lite annat smått. Till efterrätt hade vi fått lite kakor av ägarens mamma, dom smakade dock mest socker och ingenting annat. Marlene var i totalt semesterläge och körde därav Nutella både på mackorna och på kakorna. ”Man blir som man umgås”, jo jag tackar jag :D

2015-06-12 11.21.31
Har annars köpt en ny tandkräm. Jag fick välja fritt och valde såklart det konstigaste jag kunde hitta. Gick på namnet, men den visade sig även smaka rätt illa. ”Den smakar som tigerbalsam luktar” var fröken Anderssons utlåtande, och jag tycker det summerar eländet perfekt.

Pasta Del Capitano får tre av fem Zlatan Ibrahimovich i betyg.

2015-06-12 11.47.08
Vi begav oss sen ut på i Rom för att kika på allt som staden har att erbjuda. På vägen ut, vid klockan 11 ungefär, så hörde vi hur grannen under satt och klinkade på sitt piano.
När vi sen kom hem igen vid 17-tiden satt hon fortfarande där. Och jag antar att det är som dom säger, att pianospelande är för musiken vad gymnastik är för sporten. Stenhård träning 6-8 timmar om dagen krävs för att ha en chans.

P1000647
Men så gav vi då oss ut i staden, och då vi bor ungefär 10 minuters gångväg öster om Colosseum körde vi all in direkt. Raka vägen förbi två andra svenska par, och ungefär en miljon andra turister och bort till Roms stolthet. Även om man nånstans förväntar sig extremt mycket av ett sånt här ställe så visade sig Colosseum ändå vara ruggigt imponerande. Colosseum är så gigantiskt att byggnaden liknar en modern fotbollsarena i storleken, något som gör den fruktansvärt mäktig.

Vi hade dock inga biljetter så vi lät bli att gå in, men vi har planer på att göra det senare under helgen.

Kan annars notera att man nu har klarat av närmare hälften av världens sju (nya) underverk:

Chichén Itzá (Mexiko)
Colosseum (Italien) – Check!
Cristo Redentor (Brasilien)
Kinesiska muren (Kina) – Check!
Machu Picchu (Peru)
Petra (Jordanien)
Taj Mahal (Indien) – Check!

Får hoppas man hinner med dom andra fyra innan man eldas upp och grävs ner för gott.

P1000657
Rom levererade sen en massa sevärt. Det finns antika byggnader och ruiner överallt, och mycket av det ligger inom gångavstånd. Vi gick idag nästan totalt 20 kilometer och har under den tiden hunnit med otroligt många sevärdheter. Staden är så kompakt att den lämpar sig ypperligt för promenerande.

P1000658
Ni ser! Inte för att en annan ser speciellt imponerad ut, men det hade mer att göra med att det stundtals var närmare 40 grader i solen när vi var ute och gick. Arkitekturen och ruinerna var fantastiska!

P1000667
Fler vackra byggnader. Egentligen tänkte jag bara lägga upp en bild på byggnaden i sig, men här finns en intressant detalj vilket gör att jag måste konstatera att det här är den sista bilden jag har på mina solglasögon… :(

P1000677
Men vem bryr sig i det när man hittar guldkorn såsom påve-butiker? Här kunde man köpa allt som krävs för att bli påve, allt från kappor till gyllene äpplen till småbarn som man kan besudla. Okej, det där sista sålde dom inte i butiken utan det var man tvungen att köpa i en gränd bredvid.

Nej usch vad hemsk jag är. Förlåt mamma, vissa saker kanske man inte ska skämta om.


P1000680
När jag sen bett om ursäkt för mitt hemska skämt begav vi oss i alla fall vidare mot Pantheon, ett tempel i mitten av Rom. Först tyckte jag inte att det var speciellt imponerande, men när vi sen klev in så var stället faktiskt överraskande vackert.

P1000684
Titta liksom!

P1000693
Här ser ni då att minasolglasögon inte längre existerar. Men jag har fortfarande kvar min selfiepinne vilket gör det möjligt att fortsätta ta magiska par-bilder på oss båda. Min 30-årskris ska inte bestå av någon mesig motorcykel utan av att jag istället blir en instagram-fjortis som knäpper selfies så snart jag får möjlighet.


P1000702
Sen har vi så klart passat på att äta också. Vi gick till nåt pastaställe som vi hittade via Tripadvisor och blev serverade pasta på papptallrikar och med plastbestick i deras lilla restaurang som hade 8 sittplatser. Men gudars skymning vad gott det var.


P1000720
Som grädde på mos… pastan så passade vi sen på att slänga i oss lite italiensk glass också. Venchi hette stället och det var utan konkurrens den bästa glassen jag ätit i hela mitt liv. Herre gud vad gott det var. Smaken av chokladgelaton var som en chokladvulkan som exploderade i munnen och hasselnötsgelaton smakade mer hasselnöt än att äta en hel ICA-kasse med hasselnötter i ett nafs.

Nu är klockan 18:23 och Marlene sover igen. Hon är som en ADHD-version av Skalman, upp som en sol och sover som en pannkaka. Allt inom tre minuter. Dagens ungdom…
Jag tänkte egentligen inte blogga om resan hit. Det kändes onödigt att slösa litterär kraft på att beskriva en såpass, vad det borde ha varit, tråkig resa.

Men ändå sitter jag här. Eller sitter och sitter, ska vi vara korrekta så ligger jag ner. Men resan blev inte riktigt så enkel tillslut.

image
Vi börjar dock från början. Två sjukt nöjda ungdomar… nåja en ungdom och en trettis (fjortis fast snart 30 år gammal)… beställde en Uber för att få åka taxi till centralen.
Tji fick vi, chauffören avbokade bokningen och vi fick göra som pöbeln och åka kollektivt. Buu.

image
Väl framme vid centralen köper vi med oss Subway och ställer oss i kön till flygbussen. Strax efteråt kräks, verkligen från ingenstans, en tjej längre fram i kön. Lite över sig själv och en hel del på golvet. Hennes pojkvän (kompis?) springer snabbt iväg och hämtar servetter och kvar står hon med kräks på tröjan, över halva golvet och alla blickar riktade mot sig. En aning olustigt, men hon kräktes i alla fall inte i bussen :D

image
Flygresan gick annars fint, annat än att man börjar känna att Ryanairs stolar blir ohållbart oskönta efter typ 1,5 timme. Inflygningen var riktigt vacker i den extrema ”svenska vintermörkret”-mörka natten och vi satt och myste i våra stenhårda flygsäten till ljudet att Italiens Eurovision-bidrag från årets tävling.
Räknade ihop imponerande 18 fotbollsplaner under dom sista fem minuterna av inflygningen, det är en sjukt imponerande siffra och kanske snudd på världsrekord till och med.

image
Italienarna började sen direkt efter landning att dominera med sitt ”visst, fransmännen är sega men vi kan nog slå dom om vi anstränger oss!” genom att låta bagaget ta en timme att fraktas in till flygplatsen, upp på bandet och slutligen fram till våra trötta famnar.
Inte okej, eller ”la segio le tröttomösso” som man säger på italienska.

Och när man är som tröttast kommer man ut på flygplatsen i Campino och ser att sista bussen för natten är fullbokad. Inte en ledig taxi finns heller inom synhåll.

image
Vi hittar dock tillslut en väldigt oklar kille som sitter i bagageluckan på sin bil. Han säger att han kan köra oss in till hotellet för 60 euro…
Precis efter kommer ett annat gäng och säger att dom också vill med. Vi trycker in sju personer i hans lilla bil och han kör som en galen jävla dåre (t.o.m. sämre än Marlene!) i vad som känns som 500 km/h in mot stan. Jag ser mitt liv passera i revy både en och tre gånger men skyller elegant mina krokodiltårar på löken jag åt på Subway-mackan fem timmar tidigare.

image
Sen irrar han runt eftersom han missade ett ord i vår adress, men slutligen anländer vi klockan 01:15 vid hotellet. Och det är ingen där…
Ringer på mobilen, knackar på dörren och ingen svarar. Vi står vid en jävla träport som skulle passa i vilken Sagan om Ringen-miljö som helst, har rest i 314 timmar och kommer inte in! Det är som om en marathonlöpare skulle springs hela loppet och sen inte kunna springs igenom bandet som hänger på mållinjen.

Kaoz. Vad gör vi nu?

Men så efter fem försök får jag äntligen ett svar. Målsnöret går av och livet är fantastiskt igen.
Vi fick se en snabbrepris i förväg av staden i rally-taxin på vägen in från flygplatsen och om Rom är ens hälften så vackert i normal fart så kommer det här bli alldeles magiskt.

image
Just ja. Jag glömde nämna hissen. Den är så sjuuuukt liten. Den är seriöst typ 60 cm bred. Man får backa ut ur den, att vända sig är omöjligt. Sjukt konstigt.

Men ciao, piazza, la bella scusi Del Piero. Det betyder ”god natt, nu avlider jag”. Hörs  imorgon. Eller inte. Vi får se.