Close

Monthly Archives juni 2013


Nångång vid 9:30-tiden lokal tid så började det viskas i baksätet. Dom små barnen hade vaknat och det var för mig omöjligt att sova vidare i det nu fruktansvärt osköna förarsätet. Det kändes på något vis som om jag och sätet vid det här läget växt ihop och nu levde i en slags konstig symbios. Som om jag hade kopplat in i The Matrix” när jag satte mig där i sätet och nu kunde jag styra allt helt utan att göra annat än bara vara.
Tre timmar fick jag sova. Tre fruktansvärt osköna timmar. Tack till Sara som offrade sig och gav bort sin kudde till mig så att jag kunde vila huvudet mot någonting i alla fall.



Vi tankade och började sen så sakteliga rulla för att ta oss dom sista 30 milen till Kiev. Dom ukrainska vägskyltarna charmade mig och jag föll pladask för den öststatliga elegansen, dom andra i bilen var inte lika imponerade och somnade om direkt vi våran sovparkeringsplats.

Jag kanske låter bitter, men det är jag inte. Tvärtom är det så sjukt skönt att kunna välja musiken själv, sitta och titta på landskapen som passerar och bara insupa det nya man får se. Hade själv sovit utan att tveka om jag suttit i passagerarsätet så varför skulle inte alla andra få göra det? Finns ju inget tråkigare än att sitta i en bil och göra ingenting i flera timmar.

Vägarna i Ukraina har annars varit långt över förväntan. Jag hade förväntat mig katastrofvägar deluxe och vi har även förstått hur en sådan kan se ut när vi under natten svängde in på en liten mindre väg för att utforska var vi kunde sovparkera. Den vägen var den sämsta asfaltsvägen jag någonsin sett i hela mitt liv och det var som att åka på en tvättbräda ungefär. Allt skakade konstant och jag trodde bilen skulle hoppa isär, sen var det hål här och där på vägen kombinerat med några trötta lagningsförsök på den där schweizerostvägen.
Sen ska Ukraina ha credit för deras vägbyggande. Ur säkerhetssynpunkt tror jag att det svenska trafiksäkerhetsverket skulle ha lite åsikter men jag uppskattar hur motorvägen till Ukraina i stort sett var helt rak. Då menar jag inte rak som i ”Kaustis hållning” utan rak som i ”spikrak”. Otroligt skönt att kunna glida ikapp en bil (oj vad jag fuskar med hastigheterna här…) och sen titta bredvid den för att se att jag har en omkörningssträcka som är 37 kilometer spikrak väg med hundraprocentig sikt och helt utan mittviadukter eller liknande saker.

Sen kör ukrainarna otroligt bra också. Alla visar sjukt bra med respekt åt varandra och åker man ikapp en bil så lägger den sig direkt åt sidan för att förenkla den redan superenkla omkörningsproceduren. Råkar en bil göra en dålig omkörning så glider även mötande trafik ut så långt åt sidan som möjligt på vägen och varken blinkar eller tutar på den som missbedömde omkörningen. Otroligt imponerande hur lugna dom håller sig allihopa. Tummen upp!



Resen av resan mot Kiev var annars inte speciellt intressant. Den tog väl en 3-4 timmar och det var så absurt att märka hur vägen såg ut. Dom har verkligen standardiserat allt här, även vägarna, och jag lovar att HELA vägen var en upprepning av följande:
Lång vägsträcka med skog på sidorna följt av en sträcka med åkrar på båda sidorna samt en korsande väg med väjningsplikt mot motorvägen. På varsin sida av motorvägen vid korsningen stod en busshållsplats och dom såg ut som exakta kopior av varandra. Det gick även ett övergångsställe över vägen mellan dessa.

Tryck nu ctrl + c på tangentbordet och spamma ctrl + v så kommer du kunna bygga upp en exakt kopia av hur hela vägen från gränsen till Kiev såg ut. Dom där korsningarna med busshållplatserna upprepade sig med klinisk precision varje 2-3 mil och det kändes ungefär som att man körde i ett hamsterhjul mer än att man faktiskt kom nånstans. ”Har vi inte sett det här förut? Jodå, en sisådär 65 gånger” var känslan man fick varenda gång man såg en såndär korsning med busshållplatser på varje sida.

Otroligt enformigt men ändå intressant.



Väl framme i Kiev åkte vi vilse typ 12 gånger innan vi plötsligt fick syn på en av dom ballaste grejerna med staden: deras titanstaty. En 102 meter hög dam som faktiskt är högre än Frihetsgudinnan i USA och i mitt tycke mycket ballare. Den står uppe på en av dom högsta punkterna och blickar ut över staden och det är så ballt så jag vill dö lite när jag ser den. Som om inte det vore nog har den det kanske coolaste namnet jag någonsin hört en staty ha: Mother Motherland. Game over USA, öst vinner den här ronden med utklassningssiffror.



Lunchen intogs på Dominos (vi hade inte käkat på typ 24 timmar och orkade inte käka lokalt). 250 kronor för fyra mediumpizzor med läsk får ses som helt okej :i Mest intressant var väl annars när jag lämnade mitt namn på beställningen och hon lyckades stava Michael som ”Makyl”. Kommer lätt byta namn till Makyl Kaustinen när jag kommer hem efter semestern. Hur coolt som helst!



Vi bokade även boende via Dominos gratis nätverk och det kostade oss 2200 svenska kronor totalt för 4 personer och 3 nätter i en hyrd lägenhet. Dock hittade vi inte stället när vi väl kom dit så vi satte oss och tröstdrack bira istället. Med ett pris på 12 kronor per öl så försvinner problemen man har rätt snabbt.



Ölen löste alla våra problem, dörren till Kievrent Apartments kontor öppnades plötsligt och vi fick nyckeln till lägenheten. 60 kvadrat, en dubbelsäng och en bäddsoffa får ses som helt okej. Standarden är bättre än Dublins standard och det finns egentligen ingenting alls att klaga på.

Kvällen spenderades sen ute i Kievs uteliv och det var riktigt riktigt roligt. En vodka Red Bull gick för typ 50 spänn, en Corona för drygt en 20:a och man kände sig som en kung på stället när man plockade fram sedelklämman (första gången i mitt liv jag använt den ska tilläggas). Vi kom alla överens om att lämna både mobiltelefoner och kameror hemma och bara ha en kul kväll och det var lätt värt det.
Vi tog oss in på nåt ställe som hette Vodka Bar där det kostade 2000 spänn för sittplats, och efter att ha fått det förklarat för oss så drog vi snabbt vidare. Nästa ställe vet jag inte riktigt vad det hette men där var det gratis med sittplats, även om två random tjejer försökte blåsa mig och Gustav genom att agera som anställda och kräva en ”deposit” för bordet vi satt vid. Vi köpte inte bluffen och hon försvann sen från stället.

Nej, Ukraina må ha börjat lite knackigt vid gränskontrollen men jag tycker landet växer mer och mer ju längre man är här. Visst, det är inte ballt på samma sätt som USA var men det är otroligt intressant att vara här och se hur östeuropa ser ut på ”riktigt”. Och prisläget är ju magiskt också :i ”