Close

Monthly Archives maj 2013


Ny vecka, nytt burgarställe och ny meny. Stället hette Garlic and Shots och ligger i mina nuvarande hemtrakter på Söder. Varför det står Bros burgers” på menyn förstår jag än idag inte men vem orkar haka upp sig på detaljer? Noterbart är annars att om man klickar ett steg fel på tangentbordet när man skriver restaurangens namn så får man helt plötsligt Garlic and Shits vilket kanske inte är helt genomtänkt.
Garlic and shits… shots är i alla fall ett såntdär typiskt Södermalms-knasigt ställe som man bara hittar i hipsterkvarteren av Sveriges huvudstad. Här serveras maten med vitlök oavsett om du vill det eller inte och att få en maträtt utan denna lökarnas vita jordgubbe är omöjligt. Frågar du om mindre vitlök blir du helt enkelt utkastad med näsan före.



På menyn fanns även ”Tjurballaburgarn” som helt enkelt är en burgare med marinerade tjurtestiklar på. I vetenskapens namn har jag testat både anktunga och annan skit som jag ångrat stenhårt men att gå såpass långt så att jag stoppar någon annans kulor i min mun, nej det gör jag inte. Inte ens om dom är marinerade och från en tjur.

Jaja, sluta bua nu.



Har man tjurballar på menyn så måste man såklart ta penis- och kulskämten till en ny nivå, men frågan är när stället går från att vara ett ”hippt Söder-ställe” till att bli ett tillhåll för desperata män i latexbyxor som letar efter andra desperata män i latexbyxor? Slänger man upp tre stycken kulpåsar som dom gjort känner då jag att jag mer än gärna står med ryggen fri när jag står vid pissoaren. Tack och lov var det bara 1,5 meter från väggen till pissoaren på andra sidan toan så en 40-45% av alla mina flytande restprodukter hamnade i alla fall på rätt ställe. Tips från coachen: ställ dig i hörnet och pinka i handfatet istället, det skulle nog ha varit lättare.



Lamporna i taket är även dom värda att nämna. Inte heller här vet jag om tanken är att öka ”Gay-klubb för män i läderbrallor”-faktorn eller ”Hippt och ballt Söder-ställe”-faktorn men oavsett så kan vi konstatera att gula, röda ooch gröna lampor ger ett otroligt behagligt ljus nere i deras källare där. Tummen upp!
Har noterat lite från stället på mobilen och ordet ”Bensinmackshårdrocksgayställe” står nedskrivet där och det sammanfattar själva interiören rätt väl.



En timme, så lång tid tog det att få in burgaren från det att vi hade beställt. Vi köade alltså ingenting, vi var där först och fick vänta en timme. Det är inte okej nånstans och jag blir fortfarande lite förbannad när jag tänker på det.
Men in på bordet kom sen i alla fall tillslut en burgare som nog är den största vi testat under våran burgar-turné i stan. 250g hamburgare med nästan lika mycket vitlök i och med en lukt som mest påminde mig om spaghetti och köttfärssås stoltserade denna tingest med ett lite varierande första intryck.
Konsistensen på burgarköttet var bra och överlag var hela hamburgaruppbyggnaden sådär mysigt geggig men ändå sammanhängande som en burgare ska vara. Vitlöken gav det hela en mycket trevlig smak och överlag var burgaren betydligt mer intressant än t.ex. Marie Laveau.
Pommesen hade baon, ost och jalapenos på och då är det svårt att klaga på någonting. Priset var inte så farligt heller, även om jag inte minns det helt i huvudet och jag tror vi kan sammanfatta stället som ett helt okej hak dit vi alla var överens om att vi skulle kunna gå tillbaka dit igen i framtiden.

Betyg på burgaren då? Totalt får vi nog sträcka oss till en 4.0 av fem halvgayiga Ronny och Ragge
. Helt klart bra, även om Flippin Burgers fortfarande sitter rätt säkert på tronen som Stockholms bästa burgare. Nästa gång testar vi Lily's Burger som tydligen ska vara uppe i nivå med Flippin Burgers enligt många recensioner. Om det stämmer får den som lever då se.

Ny vecka innebär ett nytt testat burgarställe. Idag hade turen” kommit till Sloppy Seconds, ett namn som förövrigt råkar vara mitt artistnamn bland damerna. Vårvädret levererade magiska temperaturer över 20 grader och rutinerade som vi är satte vi oss såklart inomhus. Vem vill riskera att få hudcancer så här tidigt på året?

Tavlan som innehöll menyn satt sådär lagom ungkarlskaktigt uppsmackad direkt på väggen med svart målarfärg och så här i efterhand tycker jag det är magiskt snyggt. Lite ungkarl blandat med lågstadie/dagis ungefär. Precis som min personlighet med andra ord.



Ölsortimentet har jag noll koll på då Sara beställde första, men tydligen hade dom öl därinne i alla fall. Sara drog till med det starkaste dom hade och vi höll alla på att däcka när vi druckit upp den utan att maten ens hade påbörjat sin resa från kossa till ätbart format.
En tjurig Jesper och vad som verkade vara en evighet senare fick vi i alla fall in våran burgare och den såg… minimal ut (jaja, ”som damerna brukar säga…”)



Men som jag själv brukar säga, storleken har ingen betydelse! Tyvärr har den ju det, men tack och lov levererade Sloppy Seconds någonting genialt – chips med flytande ost och nån slags ketchupliknande salsagrej med precis lagom styrka. Magiskt gott och sju tusen kalorier. Mums!
Burgaren då? Jag beställde in en burgare med fan och hans moster på. Det var ägg, lök, sallad, tryffelcreme och ”foiegras”. Världsvan som man är så vet man att ”foiegras” betyder ”gräslök” så när Jesper frågade om det var anklever på burgaren skrattade jag gott åt honom och fnös på ett sånt där typiskt brat-vis som vi gör här i Stockholm när någon är korkad.

Tji fick jag, för burgaren kostade 110 spänn och det var inte på grund av tryffelcremen. Nädå, tydligen är min franska lika kass som mitt lokalsinne så ”Foiegras” visade sig såklart vara ”nermalda fuldelar av en ankjävel” på franska och jag fick själv bära dumstruten istället.

Men hur var då burgaren? Först och främst var den alldeles för hög. Lika bred som en hockeypuck ungefär men hög som tre stycken radiostyrda bilar placerade ovanpå varandra. Inte okej och jättekrångligt att äta. Brödet smakade jättespeciellt och var som nån slags blandning mellan wienerbröd, jojobullar
och vanliga tråkhamburgarbröd från ICAs brödavdelning. Otroligt svårt att beskriva men egentligen ingen höjdare. Och ärligt talat, Saras och Hultans burgare såg ut som två semlor med burgare mellan ungefär. Inte okej.
Sen var burgaren överlag jättetorr och det saknades majonäs något ofantligt. Av anklevern märkte jag inte ett jota och det kan ha varit den sämsta investeringen på läge det där. Burgarens smak var väl okej om än pepparsmaken var lite i överkant men det här med att burgaren var så torr var ett stort problem.

Totalt får vi ge Sloppy Seconds 3.0 av fem vita Tron-frisyrer
i betyg.”

Burgartestandet rullar vidare och näst på tur stod Corner Club. Vi var där redan förra veckan men då jag lider av utbrändhet och lite annat smått och gott (storhetsvansinne t.ex.) så blev inlägget därifrån fördröjt tills idag.

Stället ligger i Gamla Stan och vi såg rutinerat till att vara där ungefär 10 minuter efter att dom öppnat. Ett smart move skulle det visa sig eftersom stället var fullsatt ungefär sju minuter senare.
Servitrisen som tog våra beställningar frågade vad vi ville ha och vi svarade Burger and beer” eftersom det fanns på menyn. Burgare och öl, det kan typ inte gå fel.



Problemet var ju bara det att vi fick in precis det vi beställt. En burgare och en öl. För 180 spänn. Lite väl i överkant och efter att inte ha ätit sen lunch kändes matmängden lite väl snål.

Men burgaren då? Något tillbehör behöver vi inte betygsätta eftersom det inte fanns nåt. Ska man sammanfatta burgaren så kan man säga att den var som Marie Laveau – fast tvärtom. Marie Laveaus burgare var torr och tråkig, den här var riktigt sådär ”slafsig” i konsistensen som en hamburgare ska vara även om den var lite för ostekt i mitten. Förstår mig inte riktigt på folk som vill ha järnsmakande rått kött (icke att förväxlas med råttkött) i mitten av sina burgare, det smakar ju bara som att slicka på en rostig balk eller nåt. Men där Marie Lavaeus burgare var fräsch var den här väldigt anonym och ”blandad”. Man kunde liksom inte urskilja ingredienserna på samma sätt här.
Storleksmässigt var burgaren förövrigt snudd på perfekt men brödet smakade lite fralla-aktigt.

Men sammanfattningsvis så får jag säga att den var en total motsats mot Marie Lavaeus burgare. Om Marie Lavaeus burgare är färgen vit är Corner Clubs burgare färgen svart och om man då jämför dom så ser man att det egentligen är liknande saker fast i olika burgarspektrum ungefär. Därav får Corner Clubs burgare, precis som Marie Lavaeus, 3.7 av fem skrikande småbarn i betyg.

Betygsatta restauranger
Flippin Burgers: 4.7 / 5
Oljebaren: 2 / 5
Marie Laveau: 3.7 / 5
Corner Club: 3.7 / 5″