Close

Monthly Archives januari 2013


Nej, nu får det fan ta och räcka med idiotin. Att man idag, år 2013, inte kan byta ringsignal direkt på en mobiltelefon för 5000 kronor är helt förkastligt. Att den här mobiltelefonen sen kallas världens bästa telefon” samtidigt som ord som användarvänlig, enkel och ”allt bara funkar” kastas på den är än värre. Är folk helt efter, eller vad är det frågan om? I feel like I[q
m taking crazy pills!]


Jag har haft min iPhone i några veckor nu och jag tycker att jag börjar kunna ge den en ärlig recension. Just nu känns som en bra stund att göra det också då jag kommer få vara vaken halva natten nu eftersom iTunes bestämde sig för att den enda lösningen på mitt problem att byta ringsignal i längden var att fabriksåterställa telefonen.
Att man inte kan använda sin femtusenkronorsklump med hur många datorer man vill är även det helt sjukt. Hur tänkte Apple där? Med min Xperia S så kopplade man in telefonen i datorn och sen gjorde man precis vad man ville. Man kunde t.o.m. använda den som FTP-klient på nätverket och hämta/lämna filer på den som man ville. Jag laddade för guds skull ner torrents med den i slutet!

Men med iPhonen kan man inte ens byta ringsignal…

Inte utan att först koppla telefonen mot en dator, gå igenom 77 steg och sen synka telefonen igen. Tror jag… För efter först två timmars försök för en vecka sedan och sen nu ett nytt test idag igen så kan jag inte för allt i livet förstå hur man gör. Jag följer instruktionerna, och den sista är ”klicka på synka så dyker ringsignalen upp på mobilen”. Men det dyker inte upp nånting i min telefon. Trots att jag försöker synka 12 gånger? Vart är mina ringsignaler? Ingen vet…



Men visst, iPhonen är jättefin och fräsch. Byggkvaliteten är fantastisk och skärmen är grym. App-utbudet och framför allt hur apparna ”flyter” är mycket bättre på iPhonen än på min Android, men jag känner mig så sjukt fastlåst av den här skiten.
Android kändes så enkelt i jämförelse med iOS. Som när man precis flyttat hemifrån och kan kasta pizzakartonerna kring sig om man vill, bygga ett Lego-slott på toaletten, springa runt naken om man känner för det eller ha alla dom smutsiga kläderna som heltäckningsmatta i sovrummet. iOS känns som om jag skulle flytta hem igen och ha mamma springandes efter mig konstant hela dagarna samtidigt som hon säger åt mig konstiga saker såsom ”Nej Michael! Du kan ju inte borsta tänderna på ett ojämnt klockslag!”.

Nej, jag förstår verkligen inte det här med Apples storhet. Inlåst, begränsat och någon annan som bestämmer vad jag får, och inte får, göra med telefonen som jag har köpt. Vad är det som är så fantastiskt med iPhonen? För mig är den som en såndär 10-poängare till dam som ser helt fantastisk ut, är charmig, trevlig utåt men vars egentliga personlighet är horribel och fullkomligt avskyvärd.

Och det är här det plötsligt slår mig varför upplåsningen av iPhonen kallas jailbreak. Man bryter fängelset. Fängelset är det som Apple byggt upp. Sudden Clarity Clarence på den :n


Marimba. Den där jävla marimba…”