Close

Monthly Archives oktober 2011


Jag ville så gärna se en iPhone 5 på Apples keynote här för några veckor sedan. Min trogna Nexus One har nu hängt med i snart två år och den har börjat kännas rätt tråkig på sista tiden och jag känner att jag nångång måste få tummen och och testa en iPhone.
Men det blev ingen iPhone 5 utan istället släppte Apple en telefon för att öka sitt aktievärde ännu mer. Frasen Money talks” sjöngs ju AC/DC en gång i tiden och det är tyvärr den bittra sanningen.

Men så började jag en dag fundera på vad jag gör med telefonen egentligen. Då kom jag fram till att jag spelar Angry Birds, sen surfar jag, jag lyssnar på Spotify och sen… gör jag inte så mycket mer med den.
Den enda egentliga anledningen till att skaffa en ny telefon var för att kunna spela alla dom spelen som finns till iPhonen, men nu har jag istället köpt en Nintendo 3DS så nu känns inte ens den anledningen stor nog för att investera 5 000 kronor i en telefon…

Men varför inte uppdatera insidan på telefonen istället då? Då skulle den kännas ny och fräsch ett tag till och kanske som om jag köpt en helt ny mobil! Nästan gratis också…

Till min hjälp tog jag applikationerna Launcher Pro, Folder Organizer, WidgetLocker och Wallswitch, och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag är riktigt nöjd med resultatet. Den gamla versionen som ni ser i början av inlägget var kaosartat horribel, den nya versionen är elegant på ett sätt som aldrig tidigare skådats.
Framförallt Launcher Pro höjde hela upplevelsen av mobiltelefonen något enormt, tyvärr är det något man inte kan se på bild. Nu flyter Androids UI på som grädde ur ett gräddpaket istället för att smyghacka lite då och då. Och nedanför ser ni resultatet:

Enkelt och elegant?




*
Innehåll
Launcher: Launcher Pro
Wallpaper: Stream of Light
Widgets: Bankdroid och Simple Calendar
Ikoner: Android Honeycomb icons och Senses kameraikon
Låsskärm: WidgetLocker

Wooooow, fan vad snyggt spelet äääär!”. Året var väl kring 1997 nångång och Goldeneye hade precis släppts till Nintendo 64. Spelet nöttes som bara den hemma hos barndomskompisen Tony och ett tag var vi sex personer som delade på dom fyra kontrollerna till konsolen. Vi som var lägst stående i hierarkin fick finna oss i att dela på en dosa, men det gjorde inget. Spelet var fantastiskt på alla sätt, spelkontrollen var tajtare än Meg i Sunset Beach
, vapnen höll en större bredd än Konsums lösgodishylla, multiplayerläget var så uppslukande att mat var totalt ointressant, bandesignen saknade motstycke och grafiken… jag kunde inte tro mina ögon när jag såg den.

Goldeneye var anledningen till att jag och lillebror köpte oss en Nintendo 64. Det var längesen nu, men jag kan inte sluta att fascineras vad vi människor kan åstadkomma. Hur många gånger har man inte sagt ”Nu KAN grafiken inte bli snyggare, det är omöjligt” för att sen, tio år senare, sitta där med ett spel som är ofattbart mycket snyggare och säga samma sak igen. ”Nu kan det här inte bli snyggare, det är omöjligt…”



För faktum är det att Goldeneye idag ser bedrövligt ut. Banan Facility som skulle föreställa nån slags rysk bunker hade väggar som mest liknade en vanlig toalett, ord som ”texturer” och ”ljussättning” var totalt främmande och Oddjob
såg ut som nån slags origami-skapelse som fått ett nytt ansikte transplanterat från en avliden människa :i Och alla karaktärerna såg typ likadana ut, ändå tyckte vi att spelets grafik var makalöst bra.



Jag var och såg Tintin-filmen igår. Steven Spielbergs senaste skapelse där han och Peter Jackson samarbetat för att göra alla Tintin-fans stolta. Filmen i sig var väl helt okej, men handlingen var inget som knockade mig. Filmen visade sig vara lite väl förutsägbar och barnvänlig men den blev aldrig tråkig på något sätt. En stabil film helt enkelt, och man kunde känna hur mycket pengar som lagts ner på projektet.
130 miljoner dollar ryktas det om att filmen kostade och man kunde verkligen se vart pengarna investerats. Manusförfattarna fick kopiera en av serietidningarna för en femhundring var, animerarna fick resten.

För fyjävlar vilken film det här var rent visuellt. Jag vet att jag kommer skratta åt det här inlägget när jag läser det om tio år, men filmen var helt makalöst snyggt gjord.
Nu hittar jag tyvärr inga fler exempel på kvaliten än bilden ovan där Thompson och Thompson sitter och spionerar genom sin upp- och nervända tidning, men titta på den bilden riktigt noga. Den ser till hundra procent totalt verklig ut men allt där är skapat i en dator från noll, helt utan skådespelare eller någonting sådant.
Jag satt och bara log stora delar av filmen när dom zoomade ut miljöerna, när dom visade ansiktena (man ser t.o.m. porerna på Tintin!) och fick nästan gåshud av övergångarna i filmen. Favoritövergången var när dom filmade ett stort fartyg ute på havet för att sen börja zooma ut. Plötsligt övergick havet till att vara vattenpöl med ett utzoomat skepp flytande i sig. Sen kom en av huvudpersonerna och trampade på skeppet och vips var man i Paris. Helt makalöst fantastiskt gjort och precis lika svårt att förklara i text [?]

Men alla borde gå och se den här filmen på bio. Se framtidens grafik redan idag och gör det i full HD på en enorm skärm. Ser ni den hemma kommer ni antagligen missa en ganska stor del av det visuella – det krävs en riktigt stor skärm för att kunna uppskatta den helt.
Men nu tror jag minsann att vi snart nått gränsen, för nu KAN grafiken inte bli snyggare. Det går bara inte…

Jahapp. Det här var ju… lustigt. För drygt ett år sedan (!) dreglade jag hysteriskt till bilderna av Nintendo 3DS och funderade väldigt starkt på att köpa denna fantastiska skapelse. 3D-effekt, Zelda och Star Fox var det som lockade som mest då, men jag tvekade länge innan det slutligen… inte hände så mycket mer.
Det utannonserades inte så många fler spel, eller i alla fall så utannonserades inget såpass stort att jag blev medveten om det, så 3DS-tanken svalnade för att sen avdunsta helt under min vistelse i USA.

Men som alla irländare vet så kommer det som avdunstar här förr eller senare ner på marken igen i form av regn. Mycket regn. Kanske var det ett sammanträffande att det kaosregnade i börjav av veckan? Eller kanske var det bara slumpen.
Oavsett vilket så förde det där regnet med sig min avdunstade tanke på 3DSen ner igen. Den regnade rakt in i skallen på mig. Bonk” lät det och sen dess har en gnagande impulshandlingstanke gjort mina nätter sömnlösa.

Så idag fick jag äntligen tummen ur. Först tänkte jag bara köpa en vanlig Nintendo DS eftersom jag mest ville spela Scribblenauts och dom gamla DS-spelen. Men när jag sen märkte att man behövde ha en adapter för att spela spelen så slutade det med att jag istället köpte en 3DS. Den klarar även den nerladdade DS-spel och sen skiljde det ju bara 80 euro i pris ändå…
139 euro fick jag ge för skönheten, plus 16 euro för Scribblenauts. Sicket kap! Nu ska jag nöta Scribblenauts i 48 minuter innan jag åker på innebandy [?]

För några månader sedan fick jag syn på ett spel till Nintendo DS som på papperet såg klockrent ut. Det hette Super Scribblenauts och var ett slags pusselspel som gick ut på att utföra diverse otroligt varierande uppdrag med sin karaktär i spelet. Till sin hjälp hade man… ett tangentbord.



Med det här tangentbordet kan man sen skriva ord och på så vis skapa saker i spelet. Och då menar jag inte några få saker, jag menar allt möjligt i hela världen. Croissant, underwear, tooth brush, pill, hockey rink och t.o.m. T-rex fungerade allihopa. Tyvärr åt T-rexen upp mig så jag dog, men det har inget med saken att göra :i



Den första banan går ut på att man ska plocka ner tre stjärnor ur en gran för att på så vis hitta den gyllene stjärnan och klara banan. Första gången löste jag banan med att skriva ladder” för att få fram en stege, men andra gången jag spelade den igen märkte jag att orden UFO, trampolin eller varför inte en kombination av trappa och styltor alla hjälpte mig att nå mitt mål.



Det är helt otroligt underhållande att försöka komma på olika sätt att klara banorna på och min personliga favorit hittills är banan där man har tre dinosaurier man ska utrota, men där användandet av asteroider och vapen är förbjudna.
Hur jag gjorde? Första gången skrev jag ordet ”God” för att plocka fram Gud :i Andra gången använde jag det engelska ordet för översvämning och den tredje gången använde jag mig av en vulkan för att ta kål på dom stackars liven. Variationerna är oändliga och det är precis det som gör att man kan spela om varje bana 4-5 gånger med olika lösningar varje gång.



Det finns såklart några få begränsningar för vad man kan använda sig av för ord, t.ex. svordomar, droger, egennamn och copyrightade saker är dom få områdena som inte är tillåtna samt att ditt ord måste vara ett substantiv. Adjektiv och verb får du inte mata in, då vägrar spelet och skäller på dig.

Spelet klarar ändå av förvånansvärt många av dom orden jag matade in. När jag pushade spelet failade det inte med ett enda substantiv jag kunde komma på. ”Eiffel tower” och ”Taj Mahal” slapp inte igenom, men det beror ju såklart på att det räknas som egennamn. ”Heaven” funkade dock utmärkt, precis som schack,torn och eld. Elden brände förövrigt ner trädet på den första banan så att jag kunde komma åt stjärnorna :i Genialt.

Alla borde verkligen prova det här spelet. Det passar alla, man spelar bara med musen och det är väldigt pusselaktigt vilket gör att du kan vara riktig nybörjare och ändå klara av spelet utan problem. En lite halvolaglig länk till en Nintendo DS-emulator finns här och Super Scribblenauts finns här.

Ja… jag vet inte riktigt vad som hände där. Bror Kaustinen ser ut som en psychomunk med pottfrilla. Elegant värre.

Men nostalgitrippen fortsätter. Jag har utlovat både bilkrascher och framför allt the innebandyfilmen. Ni som kände mig i Sverige vet vad det handlar om, ni andra kommer få uppleva någonting magiskt. Så häng med, nu kör vi!



Okej, bilkraschen blir inte så mycket mer än en bild på min stackars Ferrari-Nissan som blev en aning bucklig efter krocken. Man lev väl lite smått omskakad, men allt gick ju bra tillslut i alla fall, så man får vara nöjd för det.

Sen har jag hittat en av mina allra första hemsidor också! Såhär vackert gröngrå var den och jag var asnöjd med designen… Sen hade jag tydligen även en annan design” på gång efter det som Blocket sen snodde rakt av. Funderingar kring att stämma dom finns…



Skojig vägskylt på väg ner till Strömstad för en herrans massa år sedan.



Som ung tränade man ju en massa. En fruktansvärd mängd träningar stod på schemat…





Det här med bloggandet är annars en berättelse i sig. Kring 2004-2005 nångång började mitt intresse för webbutveckling ta fart på riktigt. Då jag inte hade så mycket mer än innebandy i mitt liv började jag därför skapa en hemsida. Först och främst var det för att kunna visa upp min fantastiska Zorro-film, men i längden startade jag upp en hemsida med recensioner av innebandymatcherna vi spelade. Den fick först namnet Kausti.tk då 49 kronor per år var alldeles för dyrt för att skaffa en domän, men när ekonomin släppte så utvecklade den senare sig och blev Kausti.com. Versionerna haglade, mest för att jag brann för att lära mig HTML/PHP, och sidan nådde snabbt version 1o.o, som jag nämnde i förra inlägget, innan den helt stannade av. Mest för att sidan var odugligt strukturerad och ett riktigt kaos att underhålla.

Sen lärde jag mig PHP, lärde mig att automatiskt hämta information från andra hemsidor och började bli sugen på att bygga någonting eget igen. Så jag byggde en blogg åt min dåvarande flickvän. Rosa och fin var den och jag var så stolt när jag visade upp den. Hon ville inte ha den och jag förstod ingenting (vsad)



Men inte kunde alla dom där timmarna gå till spillo inte. Så jag bytte färg på designen och började skriva själv istället. Det första stapplande inlägget fick rubriken Operation: Vända tillbaka dygnet och innan jag visste ordet av hade jag lärt mig JQuery, PHP och en massa roliga grejer. Så jag spårade helt och skapade en helt egen funktion för att skicka MMS till bloggen och såvitt jag vet bör den fungera fortfarande. Det var dock ett jäkla meck att sätta upp telefonen för att få eländet och fungera minns jag, men nog fixade jag det allt.
Det blev dock inte mer än typ 10 MMS skickade hit, sen gav jag upp. Det gav inte så mycket på den tiden, sen byte jag telefon och inställningarna försvann all världens väg. Men kanske borde man ge sig på att sätta upp telefonen för det igen? :z



Men tänka sig vad enkelt livet var förr i tiden. Kring 2007-2008 där så levde livet ekonomiskt sett, jag tjänade hutlösa summor på att sitta nere i mammas källare och folda KK på 7QJ-brädor och göra flera hundra kronor i timmen. Tre skärmar, en TV och en fruktansvärt massa pokerhänder krävdes det, men mitt årsbästa låg där på 13 000 euro för 2007. Då hade jag spelat ungefär 600 timmars poker det året, det var som att jobba typ 30% men jag tjänade pengar som en gud och hade noll utgifter.
Oktober 2007 var galet när jag fick (tror det var) kring 10 000 kronor i semesterersättning från SSAB för sommarjobbet samtidigt som jag tjänae in 6 300 euro på pokern. Det gav en månadslön på nästan 60 000 kronor den månaden (vann en jackpott på 42 000 kr dock, så det var såklart flyt med där) – efter skatt :i Helt absurt. Nu är dom pengarna väck, men bilen, datorerna, TVn och minnena har jag fortfarande kvar.



Jag hade en sån snuskig koll på siffrorna där att jag nästan blir rädd.



Här har vi halva fönstret för statistiken över 330 000 händer jag spelade nångång där. Har tyvärr inte koll på vilket år det är, men skulle gissa på nångång mellan 2006 och 2008. Spelade som mest 10 bord åt gången och var så tråkig att folk måste ha kräkts på mig. Snittade väl en 1 000 händer i timmen där och gnetade nåt jävulskt samtidigt som alla var jättedåliga på den tiden. Nu har jag blivit slöare, sämre och alla andra har hunnit ikapp.

Och ja, såklart förlorade även jag pengar emellanåt. Största förlusten på en dag? 3 000 kronor. Dock plussade jag säkert 90-95% av månaderna jag spelade. Mer statistik och elände finns i pokerdagboken på Pokerforum för den som orkar. Har förövrigt kvar nästan alla mina spelade händer i databaserna från Poker Tracker. Just nu tar dom väl totalt en 3 gigabyte ungefär. Textbaserade pokerhänder då. Det är några stycken…



Gula tänder hade man förr i tiden också…



Får förövrigt ge min gamla tandläkare Ingeborg ett stort tack för vad hon gjorde med mina tänder. Från ett leende som slog i trottoarkanten till en snudd på perfekt tandrad uppnås inte utan en massa hårt jobb. Och lidande. Usch vad jag hatade min räls och när dom spände den kunde jag inte äta på flera flera timmar. Jag hatade den. Men oj vad värt det varit såhär i efterhand.



Men ja, jag vet Stam, du vill se den. Och du ska få se den. Kaustinen film presenterar, underhållning på hög nivå. Njut:

film Kaustis innebandyfilm (2004)


Provade ladda upp den på Youtube men kvalitén var för dålig :i Man såg inte ett jota och hela bilden blev en grå gröt. Men man går inte så mycket mer för två megabyte. Tyvärr…
12