Close

Monthly Archives juli 2011


Allt roligt har ett slut. Idag har vi spenderat våran sista dag i Miami, och egentligen i USA, med att i stort sett inte göra någonting. Skjutsat Tatta till flygplatsen (Jaker åkte igår), shoppat lite smått och packat är typ allt vi orkat med. Vi körde hundra procent beach igår och kroppen är fortfarande lite sådär småröd efter den hyperstarka solen som befinner sig på himmelen här.



Lillebror hittade förövrigt dom kanske coolaste skorna jag någonsin sett i hela mitt liv när vi slösade lite överblivna cash! Som vanligt valde han ett par småfula dojjor, men som tur var hade dom här världens ballaste skosulor. På undersidan av skorna har man alltså en hel engelsk tangentbordlayout! Hur ballt är inte det egentligen!?
Själv har jag lyckats handla på mig en enorm mängd souvenirer, kläder och framför allt en massa par skor, men har tyvärr inga bilder på dessa.

Dagens viktigaste var annars när jag spöade brorsan i klunsningen om den amerikanska fotbollen vi köpt här. Känns som en rolig grej att ha när man väl kan vara ute i parken utanför lägenheten i… huuu… Dublin…



Men bara för att jag lämnar USA är inte bloggandet om möjligheternas land” slut ännu. Nej, jag har flertalet inlägg på lager så ni får väl kika in lite framöver så kanske ni hittar någon liten överraskning. Om några veckor lär väl bloggandet sen återgå till det irländska vardagslivet, men det är först om några veckor det ;) Jag tänker fortsätta att inbilla mig att jag minsann sitter i Fårrden och cruisar fram längs USAs östkust ett bra tag till…

Tack för er som varit med under resan i alla fall. Både mina medresenärer och ni som läst. Trevligt att ni orkat er igenom dom miljoner tecknen som alla tillsammans bildat kategorin Roadtrip 2011. Må väl, lev länge och se för fasiken till att besöka det här landet. Det går att genomföra om man bara bestämmer sig för att göra det…

Ibland får man lära sig såna där små saker som nästan förändrar världsbilden man har. Saker som är så genialiska men ändå så små att man nästan kan se glödlampan som tänds ovanför sitt eget huvud när informationen väl mottagits av hjärnan.
Jag vet, ni hade säkert förväntat er ett USA-inlägg idag. Men jag har slut på plats på mitt minneskort och engångskameran vi använde när vi badade idag är smått hopplös att framkalla. Sen har vi faktiskt inte gjort mer än badat idag heller så inlägget vore inget vettigt att läsa ändå.

Men åter till den geniala idén som någon fantastiskt smart person kom på. I USA har dom till en början en av världens vettigaste lagar när det kommer till bilkörning. Man får svänga höger i korsningar även om det är rött. Så länge du lämnar företräde åt trafiken som åker på vägen så är det helt okej att svänga höger.
Det här gör att biltrafiken flyter på så sjukt mycket smidigare än i Sverige plus det faktum att man slipper irritera sig över att det är rött när det inte finns en enda bil inom 10 kilometers avstånd från trafiklyset man står vid.

Men så en vacker dag var det någon som kopplade ihop det här med UPS lastbilar, högersvängar och bränsleförbrukning. Det är nämligen som så att ju färre gånger du behöver stanna under en resa desto mindre bensin drar bilen du åker i per mil. Så om man behöver stanna 10% färre gånger per resa så tjänar man in en liten summa i bensinkostnad varje resa.
Nu beräknade UPS att dom kör ungefär 4 023 000 000 kilometer per år totalt med alla sina bilar och om man kan spara in en liten slant per kilometer så blir det tillslut en herrans massa pengar per år. Närmare bestämt 600 miljoner dollar – varje år.

Jag vet inte hur personen i fråga kom på det, men den här snubben kom alltså på att om man bara använder högersvängar när man kör ut varorna så behöver man stanna färre gånger under resan. Det i sin tur leder till att man tjänar in några få procent av bensinen i snitt under varje resa.
Det här är så sjukt genialt tänkt och så otroligt bra out of the box”-tänkt att jag nästan känner för att utse killen till min idol bara för att han kom på detta… Han sparade alltså närmare fyra miljarder kronor genom att komma på att man ska föredra högersvängar före vänstersvängar i trafiken.

Nu är UPS inte stenhårda på detta, men dom för statistik över hur förarna kör och om dom svänger vänster för mycket så kan dom faktiskt få skäll för det :i Jag läste om idén i en riktigt intressant Reddit-tråd och forskade vidare lite för att se att det faktiskt är sanning. UPS har ett system som beräknar vägen som föraren ska åka och då i 90% av fallen ser till att högersvängar värderas ”högre” än vänstersvängar för att nå målet. Mythbusters][youtube
http://www.youtube.com/watch?v=ppCz4f1L9iU[/youtube]
har till och med provat myten för er som är intresserade av att veta mer.

Fyra miljarder kronor… Det är ju helt sjukt…”

En olycka kommer ju sällan ensam sägs det. Morgonen började med att jag noterade att någon gjort kaos med min dators laddningskontakt eftersom den hade knäckts av helt och hållet. Dock lever sladden fortfarande så förhoppningsvis kan bloggkarriären leva vidare tills dess att jag får tag i rejp/en limpistol och kan skarva ihop eländet.



Efter att ha packat in fullt på bilen i grejor]
, inte alls…”

Morgonen började med en snabb visit till den lokala matbutiken för att införskaffa frukost. Väl där inhandlades en massa ointressant innan jag plötsligt sprang på en ikon, The Holy Graal, i en av hyllorna. Från ingenstans kikade plötsligt ett sexpack upp, och det var faktiskt inte mitt eget utan det var ett sexpack med någonting så fantastiskt som chokladläsk!
Camfields chocolate fudge soda hette läsken och mina tankar gick direkt 10 år tillbaka i tiden till Kenny Starfighter-eran och hans fantastiska TV-serie där namnet choklad-Zingo för första gången nämndes.
Coklad-Zingon slutade tillverkas nångång på 80- eller 90-talet, men jag hann tyvärr aldrig smaka den. Men direkt jag hörde namnet triggades mina smaklökar och gick in i übersalivproduktionsmode. Eftersom choklad är bland det bättre jag vet här i livet och läsk är sockerproppat vatten med smak tillsatt så kändes en kombination av choklad och läsk som någonting som med stor sannolikhet skulle smaka väldans gott-

Så förväntningarna inför smaktestet av chokladläsken var minst sagt enorma då den hypeats av mig själv ända sen jag var typ 5 år gammal.
Direkt man öppnade burken kände man en förvånansvärt naturlig chokladlukt, men smaken blev mer som att dricka kolsyrad Oboy ungefär. Oboy är dock såpass gott att det inte ger nåt att trycka i kolsyra, kolsyran gör istället att det bara blir konstigt…
Men samtidigt var chokladsmaken förvånansvärt naturlig så helt äcklig var läsken inte.

Betyg på chokladläsken: 2



Efter en kortare frukost hade vi planerat att hyra jet ski på hotellet. Dom kostade visserligen 120 dollar per timme, men tyvärr var det inte det som visade sig vara problemet utan det var krav på att man tog en jet ski-kurs om man var under 23. Lillebror är under 23 och att betala 40 dollar bara för kursen och sen hyra en jet ski för massa mer pengar kändes inte värt det, så vi skippade det.
Så istället försökte vi få plats på nån av havsfiskebåtarna som stod nere i hamnen, men att hyra en sån kostade 600 dollar för en heldag och det kändes även det i överkant, så istället för att göra nåt actionfyllt och manligt hamnade vi utanför Ernest Hemingways hus…



Jag vägrade gå in, lillebror likaså. Jaker offrade sig genom att kasta sig ur den rullande bilen, spionknäppa några kort på stället för att sen hämtas upp igen.
Jag är mer en Premier League-kille än vad jag är en bokläsare. Jag är mer intresserad av hamburgerrecept än gamla skittråkiga böcker som ingen egentligen vill läsa men som lärare och annat elakt folk tvingar på små stackars elever i skolorna runtom i världen. Ingen gillar Hemmingway egentligen, men han är verkligen ett elakt geni. Han kommer ju fortsätta att hemsöka varenda skolklass i all evighet med sina tråkiga böcker…

Men efter utflykten dit så skulle vi även kika in den södra punkten här i stan igen. Det gick inte heller eftersom det var en 30 minuters kö för att få fota sig med eländet, så vi gav upp den tanken lika snabbt som vi fick den.



Så vi bestämde oss för att spela tennis istället! I 40-gradig värme dominerade dom tre svenska Söderlingarna tenniscourten i ungefär 7 minuter – sen var orken slut.
Helt sjukt hur jobbigt det är att aktivera sig när det är såhär varmt ute. Man ser ut som ett mindre vattenfall direkt man tagit första löpningen och sen fortsätter det bara rinna i all evighet. Men det är knappt svett som rinner heller, det är mer som att vattnet man dricker går direkt från magen och ut på utsidan av kroppen… Som den där scenen i filmen The Mask med Jim Carrey när han blir skjuten av ett automatvapen och sen på ett typiskt tecknat sätt dricker en drink som rinner ut åt alla möjliga håll.



Den ökända Frihetsgudinnan-serven når vid optimala väderförutsättningar hastigheter av ungefär 23 km/h…

Kvällen avslutades i med några öl i baren innan vi packade ner oss i våra sängar för att sova.

Gårdagen avslutades med lite för mycket av det goda vilket ledde till att vi inte riktigt kom upp ur sängen vid 9 som det var planerat. Inte för att vi någonsin checkar ut från något hotell tidigare än 10:50, men idag hade vi i alla fall nåt att skylla på.
Målet för dagen var att ta oss dom 26 milen ut till Florida Keys, eller lite mer specifikt Key West, för att där njuta av… ja, det hade jag egentligen inte så stor koll på. Men jag gjorde som vanligt, såg världsvan ut och hängde med eftersom det alltid brukar funka bra. Nåt med sol snackades det om i alla fall, så mycket visste jag.



För att ta sig ut till The Keys får man dock nöjet att åka på Route 1, eller som den också kallas Overseas Highway. Enligt diverse böcker och lösa rykten skulle vägen vara en av dom finaste i hela USA och med tanke på dom bilderna man sett på stället tidigare så kändes det hela inte helt omöjligt.
Jag hade den här vägen som en av dom 20 coolaste grejerna jag skulle få uppleva under resan och vägen gick direkt ut stenhårt med en fantastiskt ball skylt med orden Varning för krokodiler som korsar vägen”. Hade skylten bara haft en bild på en krokodil också så hade den lätt varit den coolaste vägskylten jag någonsin sett, nu hamnar den bara topp 5.

Jo, det är Overseas Highway som går däruppe i luften…



… och den går verkligen rakt ut i havet. Vi satt i bilen och fascinerades av GPSen som visade att vi knappt hade en väg under oss när vi åkte där rakt över havet.



Det är svårt att med bilder visa hur vägen såg ut eftersom det verkligen var vatten vart du än tittade under dom finaste sträckorna av vägen. Notera polisbilen framför oss också, jag var säker på att han skulle stoppa mig eftersom han åkte väldans sakta när vi hann upp honom. Men icke då, poliskontrollen i San Diego står sig fortfarande som det enda snutstoppet vi fått under hela resan. Smått otroligt om ni frågar mig, speciellt eftersom vi sett säkert 15-20 poliser som stoppat andra längs vägen.



Men vägen hade såklart sina tråkiga sträckor också, till exempel var det buskar och träd på sidan av vägen på väldigt många ställen vilket gjorde att en annars fantastisk utsikt blockerades. Väldigt irriterande att för en gångs skull i sitt liv kunna åka bil på vattnet och att då stundtals inte ens se vattnet :_



Vroooom



Hur vackert är det inte att åka förbi en paradisö när man sitter i bilen?



På tal om vackert, vi stannade till efter ungefär 20 mils bilåkande för att kolla in en strand som en gång i tiden innehaft titeln ”Amerikas vackraste strand”. På bild ser stället fantastiskt ut, men verkligheten var en helt annan.
Titeln hade stranden fått år 1992 men det var antagligen på grund av att ingen annan strand ställde upp i tävlingen det året. För hur kan man ge en strand som luktar prutt en sådan fantastiskt ärofylld titel?
Överallt längs stranden luktade det gammal jäst tång och stranden bjöd sen på en väldigt kort sträcka sandstrand.
Bottnen å andra sidan erbjöd två val: dom första 4 meterna bestod av sand blandat med småstora obekväma stenar och fyra meter längre ut slår den helt över till supertjockt smutsigt sjögräs istället.



Men den gamla järnvägsbron som fanns där var ball. Inte lika ball som den fruktansvärt vältränade grabben på kortet dock.



Väl framme vid hotellet märkte vi att diverse eluttag med mera i badrummet är rostiga, men också att vi har en rätt schysst utsikt på baksidan.



Eller vad säger ni? :z Pax för hängmattan!



Framsidan av byggnaden vi bor i bjuder istället på en av det mest fasansfulla färgkombinationerna jag någonsin sett. Varken en blålila dörr med gula plockar, en gul dörr med blålila prickar eller en illgrön dörr med blåa prickar är ens i närheten av godkänt. Det ser förjäkligt ut helt enkelt, även om den fantastiska fotografen (jag) som tog den här bilden på något mirakulöst sätt lyckades få fram det bästa ur färgkaoset.



Och när man talar om kaos kanske man bör nämna solnedgången också. Vi var ner till stranden för att kiks på dolnedgången och det var längesen jag såg sådär många dyngfulla herrar och damer :i Tatta beskrev det nog bra genom att jämföra piren där med ett sunkigt after ski i Sälen. Hyperturistigt band som spelade, gamlingar som dansade och alkohol i mängder.
Men solnedgången var najs. Även om jag hade förväntat mig mer så var den helt klart godkänd.



Då vi kör speedturism på hög nivå här under resan så hann vi även med att kika in USAs sydligaste punkt innan dagen var slut.
Eller ja, det är mer den sydligaste punkten man kan komma åt i det här landet om man inte är militär. Det ligger nämligen en militärbas på den absolut sydligaste punkten, men eftersom man kan lura turister och tjäna pengar på den så har dom ”justerat” punkten lite och fuskat dit en boj på USAs nästan sydligaste punkt och kallat den för den sydligaste punkten.
Så egentligen har jag bara varit vid kusten och kikat på en boj som står vid vattnet… Aja, vädret var ju najs i alla fall…

Jakers grekisk staty-pose får inleda det här inlägget. Jag tycker bilden är fantastiskt rolig och ligger här i min säng och fnissar frenetiskt samtidigt som jag lyssnar på Lucie Jones]
[/spoiler] på ett sätt som får mig att fundera hur hon inte kunde ta hem förstaplatsen i The X-Factor…

Men vi snackade om bollkastande greker, inte sångerskor nu. För det är faktiskt det Jaker sysslar med på bilden. Och den är fortfarande lika rolig :i



Strandhäng med tillhörande bouletävling stod på schemat idag och Jaker hade därför bestämt sig för att representera det grekiska landslaget av någon anledning. Jag vet inte ens riktigt varför jag nämner grek-Jaker hela tiden, kanske har det att göra med att boule är så jäkla tråkigt?
För boule är precis som bowling en otrolig tursport som inte ens blandar in en gnutta skicklighet i utövandet. Kasta en boll upp i luften, se på när den landar och hoppas på att eländet studsar åt rätt håll. Upprepa sen detta 138 gånger så kanske du tillslut inser att boule är en sport som inte bör utövas av någon annan än senila pensionärer.

Nåja, boulespelet var ju billigt i alla fall…



Annars då? Ptja… jag ömsar skinn likt en psoriassjuk kungskobra med exem för er som undrar. Jag tyckte att det var en bra idé att sola utan solskydd den första dagen här i Miami eftersom jag bara skulle vara nere på stranden en kort stund”.
Havsvattnet visade sig dock vara lite varmare och skönare än beräknat vilket ledde till att jag befann mig däri i ungefär 3-4 timmar istället för att traska upp till hotellrummet efter en timme som jag borde ha gjort. Som tack för det fick jag någonting som kan liknas vid trettiofjärde gradens brännskador på mina vackra solbrända axlar.
När vi sen var och snorklade häromdagen så var jag tvingad att ha flytvästar på mig – en flytväst som skavde fint på mina redan skadade axlar. På grund av allt detta ömsar jag nu skinn som bara den och njuter faktiskt lite smått perverst mycket av att skala mig själv likt ett äpple…

Jag ser det som ängelvingar istället. Att vara ängel måste ju vara ett plus hos damerna och då är det faktiskt nästan okej att dom fortsätter skrika ”Åh Guuuud” åt mig [?] :z



Jag kan även rapportera att vi för första gången under resan bestämt oss för att laga våran egen mat idag! Italiensk förrättstallrik samt Spaghetti Carbonara med prosciuttoskinka istället för bacon stod på schemat och… det blev väl helt okej tillslut ändå. Jag själv bidrog till matlagandet genom att göra det jag är bäst på (låg i min säng och surfade) samtidigt som damerna i sällskapet (Jaker och lillebror) fixade maten.

Förrätten var väl sisådär kom vi alla överens om efter ett hysteriskt skrattande åt lillebrors ”Jag ger förrätten ett av fem V i betyg” men huvudrätten var helt klart godkänd. Tyvärr fick jag ingen ketchup till maten vilket var ett litet minus, men å andra sidan fick jag tolv öl istället så det gick väl jämnt ut antar jag.

Men [spoiler title=Lucie Jones]
[/spoiler], vilken dam… Sorligt nog åkte hon ur X-factor eftersom hon blev utslagen av [spoiler title=Jedward][youtube
http://www.youtube.com/watch?v=vxJa8uq0rVU[/youtube]
av alla möjliga eländen. Skandal, kaos och galenskap! Avgå alla tondöva britter!!!

Äventyren i Miami rullar på för oss äventyrare. Idag började dagen med att lillebror sanerade Tatta för att bli av med den hemska odören hon spridit runt sig den senaste tiden. Varför? För att hon slagit vad med Linda (som reste med oss tidigare) att hon minsann kommer klara av resten av resan utan att duscha. Det har nu gått tre veckor sen vadet påbörjades och… ja, ni förstår kanske att… jag överdriver och ljuger som vanligt. Tatta luktar inte prutt, hon har inte slagit vad om någonting utan det lillebror håller på med är helt enkelt att han avmyggiserar sin dam. Siktet för dagen var nämligen inställt på någonting så exotiskt som svävare, träsk och alligatorer – Everglades sumpiga nationalpark!



Sju mil i bil senare var vi framme vid Granda, skinnet från en enormt megastor alligator, som hänger på väggen vid Everglades Alligator Farm.

Det här med alligatorer och krokodiler är ju förövrigt en följetong utan dess like. Dom är ju båda reptiler som mest ligger och slöar i vattnet för att sen smyga sig på en buffel vid ett vattenhål, dränka den och sedan käka upp en sjuttiondel av allt kött som finns på den innan kadavret lämnas att ruttna.
Men det finns, enligt experterna, några tecken som gör att man lätt kan skilja alligatorer från krokodiler:
Krokodilen har ett V-format huvud, alligatorns är mer format som ett U och krokodiler är olivbruna samtidigt som alligatorer är betydligt mörkare/svartare i färgen.

Jag kan fortfarande inte se skillnad på dom… tror jag. Jag vet ju inte ens vad jag ser förnåt när jag ser nån så jag kan inte skilja på nåt som jag inte vet vad det är om jag inte vet om det som jag inte kan identifiera ens är någonting. Typ…



Men alligatorer och krokodiler bits tydligen. Man fick därför inte heller kasta in sina barn till dom små stackarna eftersom ungarna då kan sluta som reptilmat.



Microkrokodiler. Eller alligatorer. Eller både och.



Minialligatorer. Eller alligatorer. Dom var fruktansvärt roliga i alla fall. Dom satt helt still precis som på bilden i säkert 20 minuter – ända till dess att lillebror lyckades pricka en av dom i ögat med en liten bit krokodil-mat som man kunde köpa i små tuggimiautomatsliknande saker. Då blinkade han, rörde sig pyttelite och sen satte som sig sådär igen :i



Nom nom. Krokodil som äter hundmatsliknande krokodilmat. Eller om det är en alligator…



Efter att ha kikat in alligatoruppfödningsbassängerna var det dags för en alligatorshow där en alldeles för tokig snubbe roade sig med att posera med en alligator. Han satte sig bak på den och pickade honom (henne?) på ovansidan av huvudet för att få alligatorn att öppna munnen. Sen stojade han runt lite, men det var ärligt talat inte sådär jättemycket att se.



Sen var det tänkt att vi skulle åka en tur genom Everglades på en svävare, men på grund av ett annalkande oväder så blev turen framskjuten 45 minuter. Åska och svävare fyllda med bensin var enligt guiden tydligen ingen bra kombination.



Istället roade vi oss med att traska runt på farmen och kika på alligatorpölarna som fanns där.



Schteeeek. Rutinerad alligator som ligger och slappar med en elegant trästock som huvudkudde. Eller om det nu var en krokodil det där…

Nej nu blir jag trött på den här skiten med alligator/krokodil. Nu kallar jag dom helt enkelt för krokogator istället!



Undrar hur många människor som har det här som sin sista bild i livet? Krokogatorn ser ju inte helt ofarlig ut här om man säger så… Turligt nog fanns det staket som höll isär mig och mördarmaskinerna.



Sjö med några tiotal krokogatorer i.



Dom hade även en floridiansk (tveksamt om det där är ett ord) panter i en av burarna också. Ett otroligt elegant djur som dessutom fått ge det lokala NHL-laget sitt namn: Florida Panthers.



Men här kan mina skarpa ögon faktiskt se att vi har en alligator som är i rörelse. Anledningen till att slöfocken orkar röra på sig? Det var matdags!



Vid fasta tider kunde man nämligen se på när den galna skötaren, som annars sitter på alligatorer och stollar sig, matade alligatorerna med döda råttor.

Nej, vi fick tyvärr inte smaka på maten.



På grund av åskan och det frenetiska regnet så kunde vi, efter touren och alligatormatningen, fortfarande inte bege oss ut i träskmarkerna så istället bestämde jag mig för att fixa säsongens andra hattrick. Dricka Red Bull på Red Bull Arena i väntan på New York Red Bulls var ju det första, nu var det dags för det andra:

Jag åt gator-nuggets, på the gator-farm samtidigt som jag drack Gatorade.

Har ni någonsin hört på maken till ett mer krystat uttryck? Inte jag heller… Aja, ett andra hattrick it is.
Gator-nuggetsen var friterat alligatorkött som i ärlighetens namn inte smakade något speciellt. Lite som KFCs popcornkyckling om ni ätit den, men lite godare. Jag antar att man kan säga att det smakade nästan precis som kyckling.

Betyg på alligatorer som mat: 2



Men så lättade vädret plötsligt på två sekunder och solen stekte direkt som om man befann sig mitt i Saharaöknen. Svetten droppade längs ryggen och jag ville bara avlida när våran guide släppte in oss till svävaren.
Hans namn minns jag inte men han ser ju verkligen ut som en snubbe som skulle trivas som enstöring ute i Everglades träskmarker.



Träsk.



Slemmig typ i dom obligatoriska hörselskydden – svävaren lät nåt fruktansvärt högt när den väl började surra.



Svävare fylld med turister.



Vild minialligator som simmade i träskets ogräsliknande vegetation.



Everglades var annars inte speciellt mycket att hänga i granen. Det var mest blött, sumpigt och öde. Överallt såg det ut såhär och svävartouren tog inte mer än 10-15 minuter.



Jakopa visade fördelarna med att ha problem med hörseln – inget hörselskydd behövdes och frisyren kunde därför behållas intakt.



Mer träsk. Ser häftigare ut än det var [?] Vi fick även syn på huvudet av några alligatorsnappsköldpaddor (vilket namn!) men det var typ allt. Någon enstaka alligator också, men tyvärr ingen panter, ingen sjöko och ingen anakonda.



Lillebrors blivande profilbild på Facebook måntro?



När svävartouren sen var klar tog vi bilen hem och möttes av en liten gullig gest från våran städerska. Tattas mjukisdjur Simba satt tålmodigt och väntade vid datorn :i Kul med städerskor som gör det där lilla extra faktiskt.



Kvällen avslutades än en gång på det lokala bowlingstället och efter några öl där kan jag konstatera följande: bowling är ingen skicklighetssport. Bowling är lika skicklighetsbaserat som slantsingling och handlar endast om tur.
Jag slog ner alla mina käglor utom åtta stycken på hela omgången och fick ihop blyga 111 poäng för det. Jaker, som hade ner färre käglor än mig, fick ihop smått otroliga 151 turpoäng eftersom han började omgången med en magisk three strike in a row. Han hade totalt ner alla käglor utom elva stycken på hela omgången (tre färre än mig) och han fick ändå nästan 50% mer poäng än vad jag fick…

Bowling borde inte klassas som sport utan som lotteri och bör därför kontrolleras av Svenska Spel så att det svenska folket kan hindras från att fastna i bowlingberoendet. Bowlingen bör sen kategoriseras nånstans mellan bingo och Triss eftersom eländet mer liknar kobingo än valfri sport och jag kräver på grund av allt detta att Svenska Idrottsförbundet (eller vem det nu är som bestämmer) avregistrerar bowlingen från aktiviteter som bör kallas för sport”-listan ögonaböj!

Men jag har ju fortfarande den hösta scoren av oss alla under resan med mina 156 poäng :z

I'm on a boat! Eller ja, jag was on a boat tidigare idag. Vi åkte boat ut till Biscayne National Park för att snorkla, kika på fiskar, säga hej till Nemo och eventuellt hitta den försvunna staden Atlantis.

Efter att ha tagit oss dom sju milen ut till ingenstans möttes vi av beskedet att inte nog med folk anmält sig till dagens tour och att den var inställd. Totalfiasko med andra ord. Men precis när vi skulle gå kom en klump bestående av s-j-u snorkelsugna snubbar och damer vilket plötsligt vände megafiaskot till ett litet hopp att det hela kanske skulle bli av.
Tio minuter innan dom skulle blåsa av alltihopa stapplade sen en småtjock snubbe in, anmälde sig och plötsligt var vi 17 personer, en mer än vad som behövdes!

Väl ombytta och ute vid the boat möttes vi av nästa besked: fyra personer hade hoppat plötsligt bestämt sig för att snorkling minsann var för töntar och därför hoppat av…

Folk är efterblivna, det vet jag ju sen länge, men KOM IGEN!…



Nåja, vi löste det hela med att alla deltagare betalade nio dollar extra för att fylla ut för dom tomma platserna så att vi äntligen kunde ge oss ombord på the boat och bege oss ut mot det inte fullt så djupa, men ändå blågröna, havet.

Vi fick våra simfötter, tog med våra egna snorklar och gick sen ombord på the boat för att få en kort briefing om säkerhetsreglerna på båten. Kaptenen informerade oss om att den här myten med att kaptener sjunker med sina båtar är lögn och att han själv skulle se till att vara först ombord på livbåtarna om någonting gick snett.
Sen informerade han oss om att maxdjupet vi skulle åka över låg på smått imponerande två meter. Det där kan ha varit en mindre lögn, det var nog närmare 3-4 meter där vi snorklade, men samtidigt så gick hans poäng fram: även om vi skulle sjunka skulle inte ens hela båten få plats under vattnet :i



Några snorklingssugna ungdomar och en Jaker



Jag kan även rapportera att myggen på land där båten avgick från var abnormt stora, galet aggressiva och fruktansvärt många. Detta ledde till att vi allihopa sprang runt, viftade på armarna och skrek Aooo aaaooo aaoohhh” stup i kvarten för att desperat försöka undkomma dom hemska små flygande terroristerna. Det gick… inte alls och vi satt alla på båten med en 250 myggbett per person ungefär.



Laddad snorklare. Tyvärr var vi tvungna att bära den där fula gula livvästen på oss under hela tiden vi befann oss i vattnet, men ska jag vara ärlig så är jag inte helt hundraprocentig med simfötter på vilket gör att livvästen kanske inte var helt dum i början där.
Simma kan jag, men när man ska utrustas med nån slags Ariel-liknande simfenor på fötterna så blir jag helt lost. Att göra rent cyklopen med dom där eländiga simfötterna på utan att sjunka var ett krångel i stil med att försöka lära en elefant dansa balett och jag kan tänka mig att instruktören som stod på båten skrattade både en och tolv gånger åt blåvalen Kausti som sjönk så fort han försökte rengöra sitt simvisir.



Tyvärr hade vi inte införskaffat någon kamera inför vårat havsäventyr vilket innebär att vi tagit noll bilder där, men stället var faktiskt inte sådär jättemycket att se. Visst var det trevligt, man såg många fiskar och man såg några riktigt färgglada saker, men mestadels var det stenliknande koraller och lite annat mörkgrönt/grått som dominerade färgbilden därnere.



När jag simmade runt där råkade jag helt plötsligt stöta på ett gäng gråa fiskar som simmade runt där helt obrydda. Dom dök upp bara en meter framför mig och det var fantastiskt häftigt att se hur lite dom brydde sig i mig. Jag fascinerades faktiskt så hårt av deras stimliv att jag bestämde mig för att joina dom små rackarna i deras lugna vattenlunkande.
Så där simmade jag runt och lekte fisk i hopp om att dom skulle acceptera mig som en av deras och det var faktiskt riktigt trevligt. Dom höll sig bara 5-6 decimeter ifrån mig, precis sådär lagomt långt bort att jag inte kunde nå dom även om jag sträckte på mig och jag kände mig verkligen som en liten grå fisk där för ett tag.
Jag ska nog ansöka om att få bli klassad som en grå liten fisk när jag kommer till Dublin sen.
Snorklingen blev annars en aning seg efter den första timmen. Det var jättekul att få göra det och jag skulle lätt kunna göra om det, men det hade räckt med en timme i vattnet.

Resan in till land är sen bara ett gult töcken och jag tror att jag vet vad det kan bero på…


I'm on a boat!

Semestern rullar vidare, dagarna är fulla av sol, bad och… bowling.
Men bowling i USA är inte som bowling i Sverige, här har dom megasköna soffor, man får dricka öl samtidigt som man spelar och servitriserna som serverar är Hooters-material allihopa. Och bowlingskorna är av märket Puma och sitter så fantastiskt skönt att jag ett tag funderade på att ta med mig dom hem.

Ja man får dricka alkohol när man bowlar… Det får man inte ens på Irland, och då är det ändå ett av dom värsta fylleländerna i världen. Men det är genialt och bowlingen blir så otroligt mycket mer spännande när man inte är vid sina sinnens fulla bruk när man hivar iväg klotet.
Trots det dominerar jag stort och vann både gårdagens och dagens bowlande i stor stil. 135 poäng som max igår och 159 idag. Lillebror blev vansinnig när det gick dåligt för honom och han gick snart loss på sin keps och fick som tack för det en utskällning från storebror. Fy lillebror, inte skrämma den 7-åriga lilla flickan på banan bredvid oss som faktiskt spöade Jaker i en av serierna.



Killen som förlorade mot 7-åringen bredvid ett par bowlingskor som tillhört Shaquille O'neal (true story).
Shaquille har stora fötter, verkligen jättestora fötter. Jag har storlek 41 på dojorna sett till svensk storlek, Shaquille har storlek femtiosju. Femma sjua. 57. Det är vansinnigt stort…



Kul att veta är annars att vi bor mitt emot ett hotell som ser ut att ha blivit nedmonterar och transporterat hit från staden Pripjat (staden där Tjernobylarbetarna bodde).
Det ser verkligen ut som nån slags postapokalyptisk kärnkraftsbyggnad, den är rostig, nedgången och nästan helt övergiven – trots att hotellet ligger 100 meter från Atlanten och säkerligen erbjuder en fantastisk utsikt över havet från många av rummen. Undrar om det kanske bor några freak med tre armar där som undviker solen om dagarna och istället smyger ut om nätterna?…


På tal om zombies, Miamis stadsbild är helt fantastisk och staden är absolut den fräschaste staden vi besökt hittills. Nästan alla byggnaderna i staden känns nybyggda, solen lyser galet starkt och gör att alla färgerna kommer fram samtidigt som varenda hus verkar ha utsikt över vattnet. Alla utom vårat hotell då.



Men Miami är underbart. Mina axlar lider visserligen fortfarande av sjunde gradens brännskador och resterande delen av min hud börjar nu allt mer anta färgen som nästan bara sliskiga vespa-åkande greker har. Läderfärgad, otroligt stram och överlag horribel. Men utöver det så är det varmt 24/7 här och allt känns mycket lättare när man bor i Miami.

Man kan slappna av, njuta av sol och bad utan att behöva tänka på att vi måste nå si eller så långt innan solen går ner. Vi är framme redan, vi sprängde den uppskattade sträckan vi räknade med att åka under hela resan för 400 mil sedan och vi har fortfarande ett tag kvar innan semestern är slut. Det är skönt att köra en riktig turistfällesemester ett tag och imorgon satsar vi på att snorkla i reven som finns utanför kusten här.

Tills dess, adios!

Imorgon regn och åska, i övermorgon stormvindar och blixtar, torsdag åskbyar och varm nederbörd, fredag… ja, ni fattar. Miami dominerar med en väderleksrapport som konkurrerar med Dublin och vi är rätt nöjda trots eländet.
Regn här är inte samma sak som regn i Sverige eller på Irland, det är en helt annan sak. Här betyder det blir en regnig dag” på väderleksrapporten att det regnar mellan 18:00 och 18:15 men att det störtregnar något enormt under tiden – inte att det, som i Dublin, regnar svinkalla regndroppar med samma storlek som Jupiter tre dagar i sträck…



Vi kom hit till Miami igår och när det började regna på kvällen så satt vi på rummet och bara gapade över blixtarna och regnet som föll. Det blixtrade som på ett disco och det regnade som… i en dopad biltvätt ungefär. Ord kan inte beskriva det som skedde men det var ändå en upplevelse kan jag lova.
Vi var sen tvungna att hämta kläderna vi lämnat in för tvätt tidigare under dagen och jag själv blev lagom lycklig när det visade sig vara t-r-e decimeter vatten precis nedanför hotellets trappa… Mina skor fick sig en tvätt där och dom fick sen stå på tork på stranden när vi badade idag.



Stranden ja… hela Miami Beach är ju omringat av stränder så det är inte svårt att hitta dit. Hundra meter har vi till våran ungefär och det är typ aldrig någon som befinner sig där. Vattentemperaturen i juli snittar trettio grader och till och med jag, som är världshistoriens största badkruka, stormtrivs och traskar direkt ner i vattnet så fort vi når stranden. Miamis stränder är paradiset, på riktigt.

Tyvärr tror min kropp att stranden är helvetet istället och den har därför antagit en inte så jätteelegant hummerröd färg som mina reskamrater är vansinnigt avundsjuka på. Eller, dom skrattar åt mig hela tiden och mamma har sagt att folk bara skrattar åt mig för att dom är avundsjuka, så det måste vara därför.



Ett utzoomat sexpack i världshistoriens skönaste badvatten.



Annars kan jag rapportera att vi kört diverse öltester här på östkustens södra kust. Budweiser Light Lime var en av ölsorterna som provades och dess smak kan kort sammanfattas med smakintrycket ”Gott med öl” följt av ett ”Vad i… har dom haft i diskmedel?”. Men eländet är lättdrucket och den vanliga Budweisern kändes plötsligt väldans svårdrucken efter att ha provat lime-versionen.
Landshark har även den provats, men den är inte heller någon höjdare. Smakar som öl med en eftersmak av kisslukt ungefär. Undvik
Annars verkar light-öl vara det nya rosa här. Överallt ser man reklam för Bud Light, Miller Light och en massa andra lightsorter av någon anledning. Förstår inte riktigt poängen, men kanske är det som så att dom försöker få folk att tro att dom är nyttiga om dom dricker light när dom dricker öl? Konstigt är det i alla fall, men amerikanarna är ju lite speciella överlag – både på gott och på ont.

Sen kan jag avsluta med att informera er om att anledningen till att bloggen låg nere tidigare idag var för att lillebrors VM-tipsblogg, som ligger på samma server som den här bloggen, hade dragit på sig smått imponerande 239 772 spam-kommentarer under några dagar… Starkt jobbat där lillebror! :i